Nu går sista turen med Vid dagens början. Ett mångårigt program inom SR:s livsåskådningsutbud som sänder sista helgen. Producenten Martin Dyfverman och hans "stall" av medarbetare tackar för sig och er som har lyssnat på de olika livsåskådningar som via många personer har hörts under åren. Om att spara eller slösa handlar programmet idag och det är en av veteranerna, Lars-Åke Stenström, som funderar på om det verkligen är sparandet som gör en rik...
-Det finns en tolerans som bara den som har egna rötter kan känna. Så säger författaren Vibeke Olsson och menar att även "världsmedborgaren" behöver en hembygd. -Bara genom att vara närvarande i det vardagliga, det lilla, kan vi förstå vad som sker i det somsynes ske och få respekt för andras vemod och hopp, insikt och blinda fläckar.
Idag handlar det om "Den högsta måltiden" - och zenbuddhisten Pake Hall förklarar: En zenlärare som heter Bernie Glassman säger ofta att vi är zen-kockar och att meningen med livet är att tillaga den högsta måltiden. Och när vi tillagat den - servera den till andra.
Författaren och prästen (Vid Sigtunastiftelsen) Lars Björklund berättar hur en morfar märkligt nog kände sig tryggare när barnets lilla hand tog om hans hals, på väg över den isiga gatan. Det handlar om tillit och att trösta i Lars Björklunds sista program i serien. Den 7 juni börjar veckoprogrammet "Tankar för dagen" att sändas även på helgmorgnarna och ersätter då Vid dagens början.
I Johannesevangeliet berättas om hur Jesus möter en samarisk kvinna vid Sykars brunn och hur de börjar samtala om livets källa, om levande vatten. Vibeke Olsson vill att vi i dagens slit-och-slängsamhälle söker oss till den brunn som aldrig sinar, till relationer och sammanhang som fördjupas.
Under många år har Ulrika Sandén fightats med en tumör i hjärnan. Det har hon berättat om i tidigare program. Idag får vi höra när det gick så långt som att hon planerade sin egen död. "Om inte vården kan ge mig ett värdigt liv, borde jag då inte få dö värdigt"? Ulrika tar upp den känsliga frågan om rätten till sin död. Hur går den ihop med religionens syn?
Lars Björklund funderar över de hårdnande orden och vad de gör med oss. När jag låter de hårda orden ta vägen genom min själ ändras något det svaga och ömtåliga får mindre plats När jag låter mig förakta det annorlunda föraktar jag även mig själv
”Evert Taube skapade den svenska sommaren”. Detaljrikedomen och bilderna i Evert Taubes diktning gör honom till en av våra stora skalder. Så säger förtfattaren Vibeke Olsson Knappt har jag läst orden förrän sångstrofer väller upp i minnet, fulla av sommar. Ormbunken rister sin ringlande topp… Gullviva, mandelblom, kattfot och blå viol… -Det är med orden vi skapar vår tillvaro. Det vi inte kan namnge riskerar vi att förlora! Evert Taube sjunger "Vals på Ängön".
Vattenkällorna i naturen är gränsplatser där det osynliga blir synligt. Där det underjordiska kommer upp till ytan. Sådana gränsplatser har en speciell kraft och betydelse. Så säger Henrik Hallgren, arkeolog och aktiv i Samfundet Forn Sed - Jag tror att människor har ett existentiellt behov av det osynliga, av det som finns i underjorden, bortom det som kan mätas, vägas och kartläggas. Många av oss känner en längtan efter ett djup i tillvaron, efter att vara i beröring med ett mysterium där vi kan hämta näring och som kan ge läkning. Anna-Karin Nytelll Oldeberg sjunger "Källan" , hennes egen tonsättning av en Anna Maria Lenngren text.
Med hasande steg tar jag mig genom korridoren. Ingen verkar se mig. Ingen korridor har någonsin känts så lång. Ingen Jesus kom och bar mig. Så säger Ulrika Sandén, som berättar om starka händelser under en sjukdomsperiod.
"Som en strålkastare sveper min uppmärksamhet fritt. Inåt och utåt i kommunikationen mellan mitt inre och yttre liv". Så säger Anna Bornstein, buddhistiskt inspirerad författare, som här sammanfattar en del av sitt sökande när hon just fyllt 70 och "drar mig tillbaka från mina uppgifter i världen". -Vem kastar mitt uppmärksamhetsljus, vem regisserar pjäsen, vem känner mysteriet, undrar hon.
Provisoriskt lagade växlar, dåligt banunderhåll och defekta vagnar. Flera tågurspårningar har upprört allmänheten den senaste tiden. Författaren Vibeke Olsson ser ett helt samhälle som håller på att spåra ur. Där allt färre jobbar alltmer. Där vi inte har tid för att kontrollera och laga - eller prata med varandra. Hon tycker vi måste se till dem som INTE har makten, precis som Gud gjorde.
På plats i nazisternas dödsläger Auschwitz får Pake Hall tankar: "Jag är den svältande fången. Jag är den uniformerade soldaten som föser honom med geväret. Jag är även den på en annan plats som visste". Pake Hall är zenbuddhist i Göteborg och gjorde resan till Auschwitz nyligen - en resa i både tiden och sinnet. Vi hör några stycken klezmer för intsrumenet och kör ( Oscar Fredriks kammarkör)
Den fornnordiska skapelseberättelsen och gudavärlden är både fascinerande - och rörig. Där finns inga enkla budord, inga räta linjer, inga allsmäktiga gudar. Men tänk om det är just ett sådant kosmos vi lever i? Frågan ställs av Henrik Hallgren, som är arkeolog, berättare och med i Samfundet Forn Sed Sverige. Han ser en värld där ingen har den totala kontrollen, utan allt och alla ingår i dansen.
Den koncentrerade uppmärksamheten - den du kan finna i meditation - är som ett sagornas och myternas trollspö när den riktas inåt. Det säger Anna Bornstein, som arbetat mycket med detta i olika projekt, inte minst i skolorna. I buddhismen liknas den vid "tjockflytande olja" som strömmar mot objektet och till slut smälter samman med det...
Från att ha varit bannlyst i kyrkan, kom dansen tillbaka sent på 1970-talet över Europa och i Sverige så sent som på 80-talet. Lisbet Gemzell berättar om hur "Livets danser" av idag för människan närmare det gudomliga. Från början var dansen ett erkänt inslag i de stora religionerna som judendom, islam och kristendom. Vi hör i programmet Soweto Gospel Choir sjunga den svängiga "Shewane".
Författaren och förre kyrkoherden Sune Eriksson beger sig ut på pärlfiske. Han gör det i "livets hav" - och finner Rättvisans, Fridens, Trons pärla - och till slut den allra vackraste: Kärlekens. Maria Mells Stråkkvartett nr 1 i c-moll/essdur hör vi ett par stycken ur.
Kjell Walfridsson har drabbats av flera sjukdomar som förändrat hans liv kapitalt. Men genom sin tro har han också mött fragment av kärlek som öppnar modets och möjligheternas dörrar.
Om stillhet, handlar författaren Anna Bornsteins program. Ett tillstånd hon delar med personer som Dag Hammarskjöld - mitt i världspolitiken - och med lilla femåriga Eleanor. Musiken är "Meditation" från operan Thais
Lars-Åke Stenström börjar sin berättelse - inför trettonhelgen - med hur han fick hjälp att hitta på storflygplatsen Heathrow i London. han litade helt på den assistent som ledde honom fram. Det kan - som nu - vara en stjärna som leder människan rätt. Som stjärnan över Betlehem som ledde de vise männen till jesusbarnet. Om att våga låta sig ledas. Johan Stengård spelar sax och The Real Group sjunger om stjärnan över Betlehem -"Gläns över sjö och strand".
Den så kallade nya fysiken, kvantfysiken, ställer alla gamla begrepp på huvudet. Det verkar som de minsta beståndsdelarna är sammanlänkade med varandra, oavsett avstånden från varandra. Skulptören Carinne Löfgren-Williams är inspirerad att dra existentiella konsekvenser av det. - Vi hör alla ihop. Allting är ett enda stort medvetande. Ett högsta sådant, urkällan, har förbindelse med oss alla. Vi är alla av samma stjärnestoff!
Minnen är som stora vatten. De kan bära dej eller dränka dej. Så säger författaren Vibeke Olsson, som går till sig själv och vad hon kände när hon som vuxen stod ensam på en skolgård. Minnen av mobbning kom fram. -Symbolen för Kristi kyrka är ett skepp, säger hon. Ett skepp som gör att minnenas stora vatten kan bära oss! Marie Nordenmalm spelar "Bridge over troubled water" på Nora kyrkas orgel.
Ska jag - om jag vill vara en god kristen - ge allt av min kärlek, min kraft och även mitt förstånd? Jag tycker inte det känns rimligt! Så säger Sören Olsson, känd barn -och ungdomsbokförfattare. Han har tittat noga på kärleksbudskapet i Bibeln. Där det står att du "av hela ditt hjärta och med hela din själ och med hela din kraft och med hela ditt förstånd" ska älska Herren, din Gud. Sören Olsson finner det svårt, även med tillägget om att älska "din nästa som dig själv". Sören har också skrivit sången "Nu är av Gud" som sjungs av Åke Norén.
I teaterns fantasi kan jag se mig själv och livet som i en spegel. Så säger Gunilla Orvelius, som själv har stått länge på scenen, även om hon numera mest tar regiuppdrag. Vi hör även muisik från scenen, i detta fall operans. Det är ett stycke från operan "Thais" som heter "Meditation".
-Ljuset är en symbol för kunskap, en liknelse som förekommer i otaliga hinduiska sammanhang. Ljuset skänker klarhet. Ljuset driver mörkret - okunskapen - på flykt. På samma sätt som mörkret skingras i ett rum då man tänder lampan, försvinner okunskapen då kunskapen träder in i dess ställe. Så säger Stig Lundgren som är hindu. Vi hör Arja Saijonmaa sjunga Vangelis´"Till dagens ljus".
Enligt Bibeln så "varar vårt liv sjuttio år eller åttio, om krafterna räcker till". Det kan jag acceptera, säger Sune Eriksson, som varit kyrkoherde i Dals Långed men numera är en fri skrivare. Men, fortsätter han, att våra dagar skulle vara exakt bestämda har jag ytterst svårt att ta till mig. Sune Eriksson berättar om när han tillkallades när en sjuårig pojke mirakulöst överlevde en bilkrasch medan hans fyraåriga syster dog. Efter mellanspelet "Meditation" (från operan Thais) frågar sig Sune Eriksson vad som kommer EFTER livet.
En klassiker i den kristna litteraturen är C S Lewis’ ”Från helvetets brevskola”. Där skriver läraren att Fienden, dvs Gud, vill få människorna att älska varandra, samarbeta och höra ihop. Författaren Vibeke Olsson tänker på boken när hon betraktar samhället idag: - Vår tidsanda bärs upp av att konkurrens genomsyrar allt. Med vårdskandaler och friskolor i konkurs och en galopperande segregation måste vi ställa de svåra frågorna: Är valfrihet alltid bra?
Om du kan föreställa dig din egen död, så kan du sedan möta livet utan fruktan. Så säger Pake Hall, som är zenbuddhist i Göteborg. Han berättar om det uppvaknande som kallas för "Den stora döden". Att släppa livet, till och med att visualisera sin egen död på det mest konkreta sätt. Då, menar Pake Hall, blir jag riktigt levande - i ett här och nu! Vi hör Mikael Wiehe sjunga "Jag skall bli fri" och ett stycke ur operan "Thais" som heter "Meditation". Även i morgon (reprisen från 26/10) handlar det om livets slut. Regissören Gunilla Orvelius om döden som en främling i våra liv.
I budhismen anses döden inte vara ett slut, utan en övergång till ett annat liv. Dessa har vi dessutom kunnat leva ett oräkneligt antal gånger. Gunilla Orvelius berättar om när hennes mamma dog nyligen. En mamma , som enligt buddhismen, säkert också varit din mamma...
När Sune Eriksson var liten tyckte han det var roligt att bygga kojor ute i skogen. de var av grankvistar. Men hur bygger man en grund eller ett hus för livet?
Författaren Vibeke Olsson minns när hennes pappa (Jolo) kunde realisera sin dröm att köpa ett fritidshus. Det låg 60 mil bort - och om nätterna kom han att ligga och oroa sig för expansionskärlet till värmepannan...
Kan kyrkovalet anses vara ett lyckat val? Det undrar idag författaren Sören Olsson. Och han svarar: -Jag tycker nog inte det. - Ämnen som berör kyrkan engagerar tydligen inte svenska folket. Jag undrar vad det beror på? - Vad behöver kyrkan göra för att engagera fler människor? Har människan inte längre behov av det som kyrkan kan bistå med? Sören Olsson passade på att fråga en präst han träffade. Han sa att det är sorgen som mest drog folk till kyrkan i hans församling. Det är sorg som engagerar den enskilda individen att söka sig till kyrkan för samtal och kontemplation. Därför handlar programmet lika mycket om sorg. Det blir premiär för Sörens egen sång "Smultronstunder" som sjungs av Åke Norén.
Den här helgen spinner programmen både på lördag och söndag om att bli rik. Men kanske inte i det vedertagna, ekonomiska hänseendet. Utan bli rik på engagemang och relationer. Då behöver man slösa - inte spara! Så säger Lars-Åke Stenström idag på lördagen. Vi har hört honom flera gånger förut i just detta program.
- I kriget i Syrien har det blivit allt vanligare att regeringsarmén ger sig på sjukvårdspersonal. Det är farligare att bära vit rock än rebelluniform, som en talesperson för Läkare utan gränser uttrycker saken. Så säger författaren Vibeke Olsson i dagens program.
Låt inte ditt ego sprida ut sig och leva på ett sätt som sätter djupa spår i jordens ekosystem. det råder Pake Hall, som är sanghaledare vid Göteborgs Zencenter. I zenträningen ingår att inte låta sig dras med av sitt egoistiska begär, utan att alltid tänka över hur mina val påverkar andra och efterkommande. Pake Hall citerar Zenmästaren Thich Nhat Hanhs och allt han ser när han bara tittar på ett papper. Lena Willemark samt Mats Öberg och Jonas Knutsson hörs i melodin "Fotspår"
Måste vetenskap och tro vara på kollisionskurs? Stig Lundgren, som är en svensk hindu, tycker inte det. Han berättar om Veda-skrifterna - en av hinduismens grunder - och hur en av hinduismens största tänkare, filosofen Shankara, som sa: "Om det så skulle stå på hundra ställen i Vedas att eld är någonting kallt och mörkt, så är det oriktigt. Det vederläggs nämligen av gjorda erfarenheter". Det är alltså observationer och mätningar - vetenskap - som han menar avgör bilden av verkligheten. Däremot ska man använda andra medel när det gäller andliga frågor, påpekar den indiske filosofen. Naturvetenskapliga och religiösa förklaringar fyller helt enkelt olika funktioner. Verkar på varsin planhalva. De befinner sig på så sätt i harmoni. Har vi i västerlandet något att lära av det? Indisk musik från Kashmiridalen.
Anna Gryningstjerna berättar om en egen "ökenvandring" som hon lärt mycket av: - Sakta börjar jag förstå min ökenvandring. Det är så mycket som verkat så onödigt, så irrationellt och totalt meningslöst. Men något händer där i öknen. Bristen på tillit och förtröstan blir först uppenbar, för att sedan tilliten sakta, sakta ska kunna byggas upp. Steg för steg. - När jag inte förstår Guds vägar och ändå vågar följa, då händer det något. - Jag tror att det är i de torra ökentiderna som något stort sker. Jag lär mig, om Gud och om mig själv. Sara Lindvall sjunger "Var inte rädd".
I naturen runt omkring oss finns ett djup av största slag. Det menar Henrik Hallgren, som är berättare och arkeolog och ofta med i programserien Vid dagens början. Det är en osynlig värld för ögat - men den rymmer krafter som haft stor inverkan på människorna genom tiderna. Kanske är det de krafterna som människor i alla tider kallat för gudar, funderar Henrik Hallgren. Han är också sedan flera år verksam i det som numera heter Samfundet Forn Sed, där de intresserade av nordiska naturreligion samlas - och även utövar sin tro. Han berättar i programmet personligt om hur han själv upptäckte krafterna: Jag brukade ofta i tonåren gå ut ensam i skogen och sitta länge vid en speciell bäck som brusande föll ned i den vackra skogssjön. Det var en fantastisk plats som blev till ett andra hem för mig. Jag minns att min mamma nästan lite oroligt frågade: ”Vad gör du egentligen där ute så länge?”. - Jag bara sitter, svarade jag. Och det var en gång under dessa stunder vid sjön, då jag bara satt, som något hände. Jag satt där och lyssnade till bäckens oupphörliga brus. Det var då som världen öppnade sig. Det var som jag tidigare suttit inkapslad innanför ett skal, som nu sprack upp. Musiken är gjord av Björn Melander och han kallar den för "Den porlande bäcken"
I livets början och livets slut har vi inga val.Författaren Vibeke Olsson funderar på allt tal om valfrihet, när vi i de viktigaste stunderna är utlämnade till andra. Tommy Körberg sjöng "En enkel visa",
Nu är ju tiden då solen står som högst. Men är vi medvetna om att det vi firar är något uråldrigt, hedniskt? Henrik Hallgren från förbundet Forn Sed vet att berätta - Musik med Ale Möller och gruppen Härjedalspipan, låtarna "Vallåtspolska" och "kaffetåren".
- Många frågar mig hur det går till när man blir hindu. Hur bär man sig åt? Är det någon ritual man skall genomgå? Andra undrar om det ens är möjligt, och frågar: ”Hindu, det är väl något man föds till?” Stig Lundgren är en hindu i Sverige. Hinduismen är en av de stora världsreligionerna, men frågorna är ändå många. Stig fortsätter i programmet: - Många tror att det bara är indier som är hinduer och att hinduismen hör intimt samman med Indien. Och visst, så är det ju oftast - men inte alltid. Och framförallt ser saker och ting annorlunda ut om man blickar bakåt i historien. Det gör Stig Lundgren i programmet där vi också hör musik från Kashmiridalen.
Sune Eriksson, som är den numera pensionerade prästen och kyrkoherden från Dals Långed, var först skeptisk till de som ville tyda drömmar. Som ville se dem som förebud om verkliga händelser. Men efter att ha läst Bibelns berättelse om Josef och hans drömmar hos kung Faro i Egypten, så har han tänkt om. De drömmarna räddade ju massor av människor från att gå under av hunger. Hör Sunes berättelse och slutsatserna han drar, så kanske du själv ser annolrunda på dina drömmar... Musiken är skriven av en annan dalslänning, Maria Mell och det är teman från hennes Symfoni nr 3 som här spelas av en stråkkvartett ur Hovkapellet.
Författaren Vibeke Olsson är tillbaka - och hon hyllar det oflexibla hos människan: - Det finns en glädje som bara varaktigheten kan ge. Det finns insikter som bara tiden ger. Det finns en frihet som bara ett bestående sammanhang ger. Självklart måste vi kunna bryta upp ur destruktiva relationer och byta spår om vi känner att vi hamnat helt fel. Men idag när vikten av flexibilitet och nya utmaningar ständigt trumpetas ut vill jag slå ett slag för varaktigheten. Jag vill rent av lyfta fram det oflexibla i oss. I sorg, i förälskelse och i längtan är vi oflexibla. Den älskade, eller hunden eller trädet som vi längtar till eller sörjer kan inte ersättas. Sara Lindwall Nyberg sjunger "Vila i din väntan"
Författaren och journalisten Anna-Lisa Bäckman hör vi i dagens program. Hon tar upp något som vållat mycket debatt från städernas gator. -Nej,nej! ropar jag högt så att folk vänder sig om på gatan och tittar på mig. Jag rycker min hand åt mig och ropar åt kvinnan som gripit tag i den och kysst den. Hon har kysst den för tio kronor. Tio kronor som jag lagt i hennes burk på trottoaren. I knäböjande ställning står hon där och har bokstavligen ryckt mig till sig. Jag vill ropa ännu mera till henne. "Inte vill jag bli kysst på handen för tio kronor". " Det är en allmosa du har fått!" En fattigslant". Begriper du inte kvinna som förödmjukar dig inför mig att jag också är förödmjukad." Men inget mera blir sagt mellan oss. Jag skyndar iväg. Musiken är romernas nationalsång: "Gelem, gelem" som betyder "Jag har vandrat..." Hans Caldaras sjöng.
Att möta Carinne Löfgren-Williams är som att kliva in i 1700-talet. I hennes hus i Stocksundstorp finns tapet och ornamenteringar från den gamla stockholmsoperan. Alltså den där Gustav III sköts! Carinne är konstnär men vårdar också historien väl med program på gården kring historia, med fakta och musik. Men hon är också intreserad av den nya vetenskapen. Hon har gett ut boken "Det Allomfattande Penseldraget - holism ur en konstnärs perspektiv", där hon sammanför de kvantmekaniska teorierna med de klassiska föreställningarna om det heliga. Det gör hon också i programmet idag - på ett både fascinerande och personligt sätt. Vetenskap och tro - allt hör ihop, menar Carinne Löfgren-Williams. Vi hör delar av ett par cembalokonserter av Bach.
Är det så med det vi inte kan se eller ta på - att det tillhör fantasins värld? Det frågar Sune Eriksson, pensionerad präst i Dals Långed i Dalsland. Han berättar om en dramatisk incident när han blev kallad till en stuga inne i skogen sent en höstkväll. En man med vapenskåpet öppnat hotade honom. Men mitt i allt det ruskiga kände sig Sune ändå lugn. - Det var som om det fanns någon vid min sida.... Vi hör The Real Group med "Annas song".
Författaren Vibeke Olsson tar upp några av vinterns mest omdebatterade frågor och sätter dem i ett eget perspektiv. -I början av året har fyra stora debattämnen präglat tv, radio och tidningar - och säkert många köksbord, säger hon i programmet. Det är hästköttet i färdigmaten, det är polisens jakt på papperslösa i Stockholms tunnelbana - så är det tiggarna på gatorna och surrogatmödrarna. - Men det går inte att komma ifrån att dessa frågor känns som toppen av ett isberg.Vi har färdats allt längre bort från priset för vår livsstil. När vi snavar över tiggarna och inte vet vad snabbmaten innehåller kan vi inte blunda längre! - Det uppochnedvända perspektivet är genomgående i den kristna tron, det är en hörnsten. De sista ska bli de första. Jesus föds i ett stall och dör på en avrättningsplats. Han betalar priset. -Vad berättar tiggarna, hästköttet och identitetskontroller i tunnelbanan om vår livsstil?Vi hör en gammal slagdänga om just en häst, "Gamle Svarten" med Cacka Israelsson.
Lars-Åke Stenström, som är verksamhetsutvecklare vid Hellidens folkhögskola, söker rytmen i livet. Han finner både en inre och en yttre: - Jag har lagt märke till att vi också ofta i olika sammanhang söker rytm och takt, säger han. - Något av musikens takt och rytm finns också tycker jag i mitt liv både på det inre planet och i det yttre i skiftet mellan natt och dag, ljus och mörker liksom i årstidsväxlingarna. På det inre planet söker jag balans och rytm mellan glädjeämnen och oro, närhet och saknad. Ändå kommer jag inte undan dom riktigt svaga partierna - livets novembermånader. Vi hör ett stycke vårmusik av Grieg och en sång med Anita Lindblom som heter "Sakta ska våren närma sig".
Lisbet Gemzell är röstpedagog i Västerås och har hörts här flera gånger förut. Idag vill hon berätta om en kraft som är omistlig för henne: - Det är genom konsten som jag upplever att jag kan förändra mig! Och Lisbet fortsätter: Musikkonsten är en stor källa till glädje - hur skulle världen se ut utan musik? Musik är känsla! Musik kan vara terapi. Hela kroppen vibrerar när man sjunger. Harmonin och glädjen dyker upp! Lisbet vill ta dig med på en liten resa om musikens välgörande kraft. Vi hör ett stycke av Debussys "Vågornas lek".
Sören Olsson är författare till långt över hundra böcker, främst för barn och ungdom. Han funderar gärna över livsfrågorna - och gör så idag, när han tänker på vilka de bästa, sista orden i livet borde vara. - Vad är det egentligen som händer när livet är över och vi inväntar vår sista suck? undrar Sören. Och fortsätter: Vad är den sista tanken vi tänker? Sören tänker på Jesus sista ord, på korset. Men också på Buddha, vars sista ord sägs ha varit ”Sammasati” som skulle kunna översättas med det engelska ordet ”remember” - ”minns”. - Det lilla ordets skönhet färgar min värld! Den dag jag lägger mig ner för min sista suck så hoppas jag att jag kan minnas den jag alltid varit. Vi hör Bach´s "Jesu, bleibet meine freude" med pianisten Dinu Lipatti, arrangerad av Myra Hess.
Påskafton och Påskdagen hör vi författaren Vibeke Olsson: "Påsken är uppståndelsens högtid, och den sammanfaller med att naturen vaknar efter vintern och ljuset återvänder. Fåglarna sjunger, jorden doftar i solen. Påsken av hoppets högtid. Hopp är något helt annat än positivt tänkande. Hoppet väjer inte för det svåra, undviker inte förtvivlan - men visar på en väg ut. Positivt tänkande förnekar det svåra - hoppet bryter rakt in i det och förändrar situationen. Grunden för hoppet i den kristna tron är att graven var tom på påskdagens morgon. Jesus hade uppstått. Hoppet är något nytt och något du djupt känner igen, som när du stannar upp i skymningen och uppfylls av vårens första koltrastsång". Cat Stevens sjunger "Morning has broken".
Pake Hall står i dagens program utanför den första låsta grinden och tittar upp mot fängelset dit han är på väg för att hålla meditation med en grupp interner. Möta medmänniskor som det är så lätt att etikettera och avfärda utifrån den värsta handling dom gjort. - Tänk om andra hade bestämt sig för att jag var mina värsta handlingar i livet. Tänk om alla bemötte mig som bedragaren, den otrogne partnern, tjuven, smugglaren, djurplågaren, lögnaren eller missbrukaren? Om jag bara vore mina värsta handlingar i mina värsta stunder så vore inte heller jag mycket värd i världens ögon. Den insikten hjälper mig att öva på att behålla en attityd av öppenhet, klarhet och medkänsla. Säger Pake Hall, som tror att det finns en möjlighet för alla att möta sig själva och världen på ett annorlunda sätt - med hjälp av meditation. Bob Dylan sjunger sin "I shall be released"
Sune Eriksson, pensionerad präst i Dals Långedi Dalsland, berättar om jordbrukaren i Bibeln, som byggde större och större lador. För att sedan kunna slå sig till ro, dricka och roa sig. Men vem är rik inför Gud? Sune har sitt eget recept - och det blir tydligt att hans råd är att investera i Godhet. Det handlar om människans överlevnad, tror Sune Eriksson. Vi hör Ulrik Neumann spela på sin gitarr "Vårglädje" och även något så ovanligt som en schlager med skådespelerskan Lena Olin. En raritet från 1975: "Människors glädje".
- Utbudet för en andlig sökare i vår tid är stort. Bokhandlar som specialiserar sig på andlig och religiös litteratur, dignar av volymer med tankar och filosofier från världens alla hörn. För mig kändes det lika mycket en guldgruva som en djungel. För var skulle jag börja? Och var skulle jag sluta? Till slut var det som om jag satt ihop min egen cocktail av tankar och bilder från än här, än där. Så berättar Gunilla Orvelius, regissör i Örebro om sitt sökande - och vad hon fann. - Till slut insåg jag mer och mer hur lika religionerna faktiskt är. Alla söker förklara varför vi finns här, varför världen finns här, vad vi ska göra för att finna harmoni medan vi lever och en bättre värld när vi dör. De flesta talar också om en Gud. Men inte alla, och det var det som till slut var avgörande för just mitt val. Vi hör ett stycke från operan "Thais" av Jules Massenet och som har titeln "Meditation". Göteborgssymfonikerna spelar.
Den buddhistiskt inspirerade författaren Anna Bornstein dyker in i vårt omedvetna om natten: "Det omedvetna psyket där vi försvinner ner om natten är en dimension av tillvaron, lockande och fylld av magi, men också fylld av mörker och motkrafter. Att bli vän med det, är början på ett stort äventyr som överträffar de bästa fantasyromaner. Man upptäcker snart att man precis som med sina mänskliga vänner inte kan styra och manipulera det. Man behöver lägga sin egen agenda åt sidan, lära sig lyssna och ställa frågor. Bjuda in och begrunda allt det som man ännu inte har förstått"! Vi hör Carl Nielsens "Saga-dröm"
"Kärlek har givit mig de högsta lyckorusen - ögonblicken då hela kroppen spritter av skratt och champagnebubbelglädje och man önskar att inget någonsin ska bli annorlunda än nu. Kärlek har också givit mig några av mina svartaste ögonblick i livet". Så säger Pake Hall i dagens program. Han är, som du kanske minns, zenbuddhist och sanghaledare för Göteborg Zen Center. - Vad menar Buddha när han säger att den sensuella kärleken skapar fängelser åt oss? Enligt Buddha kan man skilja mellan åtminstone tre former av kärlek - känslomässig kärlek, sensuell kärlek och sann kärlek. De första två liknar varandra i att de är villkorad kärlek, sann kärlek är utan gränser och villkor. De känslomässig och sensuell kärlek är också lika varandra i det att de skapar lidande för oss. - Sann kärlek skapar inget lidande, sann kärlek skapar glädje, menar Pake Hall. Helen Sjöholm och Tommy Körberg sjunger en evergreen i ämnet: "True love"
För Lars-Åke Stenström betyder vännerna mycket, kanske mer än släkten - och definitivt någonting annat. - Jag ser mina vänner som det som i kristna sammanhang kallas änglar som finns där när jag som bäst behöver dom. På det viset blir vännerna en länk till Gud och en bekräftelse på att han är med mej i mitt liv. - Mina vänner är alltså något av en sinnebild för Guds änglar i mitt liv. Sundsvalls kammarkör sjunger Haydn´s "Vänskap".
Kjell Walfridsson i Nås i Dalarna återkommer med en betraktelse, en blandning av poesi och själbekännelse där han öppnar sitt innersta för oss. - Rädslan har varit påtaglig i mitt liv. - Men successivt insåg jag att jag var tvungen att släcka rädslans strålkastare och tända det ljus som skulle ge mig mod att följa min övertygelse. Förvandlingen ligger i rörelsen ,kommer Kjell fram till och summerar: Nu har jag har tvättat alla mina ord och hängt dem på tork,på ett oändligt klädstreck. Ord och fraser som jag lånathar jag tacksamt lämnat tillbaka till långivarna.Som den sprödaste ton på gitarrensom får instrumentet och själen attvibrera av igenkännandets närhet och förståelseSå vill jag attMina ord skall vara --- Barbara Bonney sjunger ett stycke av "Solveigs sang" av Grieg.
- I min buddhistiska vardag ingår att meditera. Jag sitter en halv timme varje morgon. Och efter ett tiotal år är jag fortfarande nybörjare. Det berättar Gunilla Orvelius, som är frilansande regissör i Örebro. Meditationen är för henne en nödvändighet. I dagens program fortsätter hon att berätta om de olika fomer av meditation som kan ge både lugn och insikter. Hon har nu kommit till just insiktsmeditationen. Där skärskådar man sitt jag. ... Anna Stadling sjunger "Lugna vatten", en sång av Ulf Lundell.
Idag berättar zenbuddhisten Pake Hall om en alldeles speciell relation - med en amerikan som aldrig kommer att bli fri: "På andra sidan jorden, i Kalifornien, sitter en man och utövar zen tillsammans med mig som sitter här i Sverige. Han heter Aaron och sitter i en litet rum i ökenhettan. Han sitter inlåst i en liten cell på livstid. Dubbel livstid, utan möjlighet till villkorlig frigivning. När vi började skriva till varandra så hade han börjat meditera enligt olika metoder han lärt sig genom böcker och läste allt han kom över kring buddhism och meditation. Efter att Aaron levt med det här i ett års tid fick jag ett brev från honom där han skriver: . Jag har svårt att förstå hur jag kunde känna sådant hat för ett år sedan. Idag ser jag på mina medfångar med mycket mer kärlek och förståelse, även om jag inte alltid gillar deras handlingar. Mitt liv har förändrats i grunden. - Aarons ord berörde mig starkt och är för mig en påminnelse om att det bor en buddha i var och en av oss, säger Pake Hall som är sanghaledare för Göteborg Zen Center. Vi hör "Meditation-Reflections" med Björn Melander.
Den buddhistiskt inspirerade författaren Anna Bornstein berättar idag om upplevelser hon haft i naturen tillsammans med barnbarnet Eleanor. Hon frågade en dag såhär: - Farmor, vad säger träden? -Det finns musik att upptäcka där ute i naturens gröna sköte, säger Anna Bornstein. Musik som klingar i harmoni med mitt eget vara och ger min varelse en subtil näring. Numera har jag, som de gamla kinesiska qigongmästarna, lärt mig lyssna med fötterna när jag vandrar ute i markerna. Jordens musik har en mycket lugnande inverkan på mig, den förmedlar styrka, tröst, evighet.
Författaren Vibeke Olsson är tillbaka med en ny betraktelse i tiden. - Det som oroar mig nu i vår tidsanda är detta att så många häller ut sitt liv offentligt I böcker, dokusåpor och på Facebook. Kanske tänker de inte på att offentligheten inte är någon öm biktmor. I dag firad, i morgon glömd. Känd i en kvart. Bekräftelse, kommentarer på nätet, tv-soffor. Och sedan tystnaden. -Jag undrar om fixeringen vid självbekännelser och sanna historier, ökningen av människor som söker publik till sina liv, handlar om vårt allt glesare samhälle. Vi hör sången "Vi reser ett tecken" med Per Harling och gruppen Candela.
Den buddhistiskt inspirerade författaren m m Anna Bornstein berättar idag om kulturer och livsåskådningar där kunskaper om energivärlden värderas högt. Både den kinesiska och den samiska. - I Kina talar man om yang och yin. Eller himmel och jord som de symboliskt kallas. Kroppen är för oss människor jorden - och medvetandet och själen är himlen. Meditationsmusik av Björn Melander: "Vildapeln"
-Vad ska vi med evigheten till, när vi inte vet vad vi ska göra en regnig söndagseftermiddag. Så inleder Lisbet Gemzell, röstpedagog i Västerås dagens program och fortsätter: "Varje människa strävar efter något, det kan vara allt ifrån att äga en viss sak till att uppgå i evigheten. Hon pendlar mellan det lilla vardagliga och det stora himmelska, universum. När människan blir medveten om sin längtan, och det inte bara är drömmar utan hon tar den på allvar och försöker att uppnå det hon strävar efter tar hon ett stort steg i sitt liv. Hon hoppar inte hit och dit utan konsekvent följer hon en viss linje. Många gånger går hon fel och så får hon börja på nytt igen, men det gäller att aldrig ge upp, av varje misstag lär hon sig nya saker och på så sätt blir hon mer och mer sann mot sig själv. Nu när jag blivit äldre och pensionär har jag upptäckt att mitt liv gestaltar sig annorlunda än för tio år sedan. Inte så att jag tycker att jag levt fel, nej inte alls, men livet har tagit en annan vändning. Det gjorde det när min man dog". "Spiegel in Spiegel" heter stycket som Dietmar Schwalke och Alexander Malter framför.
Vilka är vår tids icke-frågor? Det undrar författaren Vibeke Olsson: - Ibland händer det att något plötsligt dyker upp som vi inte förstår vidden av. Strandsatta bulgariska bärplockare, multiresistenta bakterier, döda fiskar i skånska vattendrag, självmord på häktena, grönsakshandlare som tänder eld på sig i arabvärlden… Vibeke Olsson minns 70-talet - då sjöng Hoola Bandoola Band om ensamma, deprimerade människor, i dag skulle vi kanske säga människor i utanförskap. - Var och en hade sitt öde, men refrängen löd: ”Om man tar dem tillsammans, då är de en grupp, då får man söka svaren nånstans mycket längre upp…” Och Vibeke Olsson avslutar: "En dag kommer upprättelsen. Den kommer alltid underifrån, och ofta från ett oväntat håll. De sista ska bli de första, säger Jesus. När Gud blir människa föds han i ett stall och dör på en avrättningsplats". Vi hör låten ("Andersson och company") med Hoola bandoola band.
Med bara någon vecka kvar till jul...så får vi veta mer om rötterna till denna tradition. Några av de djupaste är hedniska, berättar arkeologen Henrik Hallgren som också är verksam i Samfundet Forn Sed. Arne Domnérus spelade musiken till "Karl Bertil Jonssons julafton".Programmet hördes första gången för två år sen. Repris dan före dan...
I Uppenbarelseboken talas det om att var och en ska få en vit sten med ett namn skrivet på. Det är ett namn som bara Gud känner till och den som får det. Anna Gryningstjerna, katolik i Lund, berättar i programmet om det som är skrivet där: “Det är inget smeknamn, inget släktnamn, inget dopnamn. Det är ett namn, ett ord som är identiskt med oss. Det sammanfaller med oss. Det är oss. Vi kan också säga att det är ett ord, som Gud uttalade, när han ville att vi skulle bli till...” - När jag läser de raderna föds en oändlig längtan efter det namnet, efter att vara ett med namnet. Efter att få vara den jag egentligen är.- Jag längtar efter den stunden när den vita stenen läggs i min hand. Jag tänker mig att den är sval och slät. Och där står mitt namn, det namn som är jag. "Du vet väl om att du är värdefull" sjunger Ingemar Olsson.
Alla religioner talar om vikten av stillhet, introspektion eller andakt. I buddhismen, varifrån just mindfullness-tekniken stammar, är meditationen helt grundläggande för utövningen. Det finns ett stort antal tekniker som kan indelas i två huvudgrupper; stillhetsmeditation och insiktsmeditation. Den första; stillhetsmeditationen, syftar till att stilla flödet av tankar som hela tiden rusar genom vardagssinnet. Så berättar Gunilla Orvelius i programmet som handlar mycket om just vad stillhetsmeditation är. Gunilla är frilansande regissör i Örebro och har just satt upp en en egen bearbetning av Strindbergs "Hemsöborna" i Karlskoga. Musiken var med Magnus Lind - "Grassible".
Arkeologen och berättaren Henrik Hallgren låter oss få veta om Sveriges nyinvigda livsröse: "Den femte juni i år samlades vi, ett femtiotal personer, på en kulle i ekoparken i Stockholm. Det var världsmiljödagen och vi samlades för att skapa och inviga Sveriges första livsröse. Livsröset är en minnesplats i den offentliga miljön som är ämnad för att ger rum åt våra känslor och som är ämnad för att visa att vi är många som delar sorgen och oron. Livsröset är en plats dit vi kan komma med en sten och lägga på röset, som ett hedrande minne av det som gått förlorat. Det är en plats där våra tårar för jorden är tillåtna, där stenarna välsignas genom våra droppande tårar. Att vi känner sorg betyder också att vi känner kärlek, Endast om vi älskar någonting har vi förmåga att sörja det. Så livsröset är ett uttryck för vår kärlek till livet. Och ur kärleken växer solidariteten, växer viljan att ta ansvar, växer viljan till förändring". Roger Pontare sjunger "Jordens sång".
När solen gick ner i onsdags, avslutades det gamla året och ett nytt år inleddes: Det muslimska nyåret. Imamen Abd al Haqq Kielan, som vi hört förut här i programmet, har några personliga funderingar med anledning av det här. - Jag sitter och räknar på hur många nyårsdagar jag har upplevt sedan jag blev muslim.Nästan tre decennier har gått. När tankarna rör sig åt det hållet börjar man tänka efter och ställa sig till svars - hur har jag använt tiden? Hur nära mina mål i livet har jag kommit? Har jag tillfört något till min värld eller har jag gjort den sämre? - När det är dags att summera upp, snart nu, vad kommer det att stå på nedersta raden? Plus eller minus på kontot?
- Att vara människa är att se och leva sig in i den andre! Det vill författaren Vibeke Olsson tala om i dagens program. Hon fortsätter såhär: "Paulus skriver i Galatierbrevet att här är inte jude eller grek, inte man eller kvinna, inte slav eller fri - alla är ni ett i Kristus. Han visade på att gemenskapen genom Kristi försoning var starkare än allt annat. De första kristnas värld var ett slavsamhälle, ett skoningslöst klassamhälle med strikta könsroller. Paulus visar på något annat och mer, innanför och bortom våra sociala roller, klass och kön. Och Gunnar Ekelöf skriver: Det som är botten i dig är botten i andra". Lisa Nilsson sjunger en sång av Mauru Scocco: "Man måste vara människa".
Lars-Åke Stenström, som efter många år på riks -och lokalradio, leder och utvecklar projekt för folkhögskolor, berättar nu i allhelgonahelgen om en plats, till brädden fylld av kors av de mest skiftande slag. En som skiljer sig markant från de välordnade platser som vi besöker nu i helgen: "En av dom största upplevelserna jag hade under vår baltiska resa var när vi besökte en kulle full av kors utanför staden Siauliai i norra Litauen. I turistbroschyren kallades den platsen Korskullen. Här har människor i ett par hundra år satt ut kors för att visa sin tro och minnas sina anhöriga. Under den sovjetiska tiden ville ryssarna inte att korsen skulle stå där. Dom brände kors och hällde gift på kullen så att ingen kunde gå dit och sätta ut nya kors. Här fick vi se en annan typ av frigörelekamp och civil olydnad. Dom som ville visa sin tro satte ut kors på kullen också när det var som kärvast". Programmet hörs som vanligt en gång till, söndagen11 november.
Pake Hall berättar: - I världen som jag möter den så är det något som jag vill ha eller inte vill ha och jag projicerar den otillfredsställelsen på något utanför mig själv.På vädret jag är ute och går i, på ungdomen jag jobbar med, på min livspartner eller vad det nu må vara. När jag gör "zazen", zenbuddhistisk meditation, så skakar det om de gamla mönstren i hur jag möter världen. . . . En vän på den buddhistiska vägen sa en gång till mig: När du gör zazen så är det bara du och väggen - och du kan inte gärna skylla på väggen! Mikael Wiehe sjunger "Blå blå känslor" Repris nästa söndag kl 6.45 som vanligt.
- Mamma hur tror du att allt kommer att sluta? Jag menar i framtiden?Och då ser jag på honom och säger. “Det kommer att sluta bra, allt ska bli väl. För en kristen är framtiden alltid ljus”. Så säger Anna Gryningstjerna i sitt program. -Jag vill vaccinera dom mot modlöshet och uppgivenhet. Det finns det tillräckligt av i denna värld. Ja, helt och fullt går det ju inte, men jag vill mata dom fulla med hopp och tro. Jag vill att dom alltid ska tro på det goda slutet, hur illa det än ser ut för stunden. Jag vill att det vilsna barnet ska hitta hem, att ljuset ska tändas i fönstret och att allt ska bli väl. Vi hör den kända barnvisan om "Trollmor" som ska natta sina små.
"En man visade stolt upp sin kniv för en annan man och sa: Den här kniven har gått i arv i vår släkt i många generationer. Den är säkert tvåtusen år gammal! Den andre mannen tittade lite misstänksamt på kniven och dess ägare och påpekade att den där kniven, den såg ju faktiskt ganska ny ut! Nja…sa mannen med kniven. När min far ärvde kniven så var handtaget trasigt så han gjorde ett nytt. Och när jag sedan ärvde kniven av honom, ja då var det knivbladet som hade blivit slitet och rostat sönder, så…ja jag fick byta ut det. Men det är samma kniv. Den är säkert tvåtusen år gammal"! Henrik Hallgren är arkeolog och berättare samt engagerad i Samfundet Forn Sed som håller den nordiska gamla naturreligionen levande. Han menar att, precis som den urgamla kniven, behöver den forna seden förnyas i sina delar smatidigt som kärnan är densamma. - Visst har mycket bytts ut, gamla saker har försvunnit och nya kommit till. Men det är fortfarande samma forna sed, och den är säkert tvåtusen år gammal! Musik med Roger Eno, Brian Eno och Daniel Lanois: "An ending Ascent". Programmet hörs igen söndagen den 21 oktober.
Lars-Åke Stenström berättar om en natt utan minnen - och vad det ledde till för funderingar: "När nån gjort oss illa och ber om förlåtelse säger vi - om vi kan det - att vi förlåter och att vi också ska glömma. Men hur då? Det är ju på ett sätt lätt att glömma. Det gör vi alla mer eller mindre i vardan både viktiga och oviktiga saker. Jag tror att det är bra om vi på rätt sätt förlåter men försöker komma ihåg både egna tillkortakommanden och andras oförrätter mot oss så att vi lär oss nåt av dom. Jag vill självklart kunna försona mej med dom som ber mej om förlåtelse. Men jag vill inte förtränga"! Lars-Åke driver projekt vid flera folkhögskolor i landet. Musiken vi hör är "Stämningar, Intryck Och Minnen (Op 47): Andante"Framförd av ingen mindre än nobelpristagaren Tomas Tranströmer. Programmet hörs som vanligt även nästa söndag, nämligen den 14 oktober kl 6.45
- Upp som en sol och ner som en pannkaka. Så vill jag sammanfatta kung Davids liv! Så säger Sune Eriksson, pensionerad präst i Dals Långed som den här veckan är tillbaka med ytterligare en berättelse från Bibeln, tolkad på hans eget vis. David var en herde som blev kung. Men som sedan trodde sig vara Guds ställföreträdare. Sune Eriksson berättar om det som fick honom att inse att han bara var en fattig, syndig människa. Vi hör ett par stycken av W A Mozarts Konsert För Flöjt, Harpa & Orkester Kv 299 C-Dur. Programmet sänds även nästa söndag, den 7 oktober.
Vem tror på Buddhas ord: Vi är alla hela och perfekta som vi är. Vi saknar absolut ingenting! Parker Hall vill få oss att fundera på om vi alltid måste värdera och döma det som vi har i tankarna. Han fortsätter: - Det Buddha talar om är verkligheten som den ÄR. De talar om något att erfara, inte tänka om. Det här ögonblicket är precis som det är. Det kan inte vara på något annat sätt än precis så här. Vad kan läggas till, vad kan dras ifrån? Absolut ingenting. Detta NU är verkligheten. - För mig har zazen, zenbuddhistisk meditation, varit en väg att bekanta mig med detta. Det är lite som att titta upp på den svartgrå hösthimlen och ha tålamod. Hur tjocka moln som än skymmer solen och allt det blåa - så finns det där. Det är bara det att vi inte ser det hela tiden. Pake Hall är zenbuddhist och sanghaledare för Göteborg Zen Center Olle Adolphson sjunger sin visa "Nu är det gott att leva" Programmet sänds även söndag 30 september.
"Vi var många som blev ledsna och upprörda när den så kallade tv-eken sågades ner. Folk tillbringade flera nätter runt trädet, demonstrerade, uppvaktade politiker och skrev insändare. Inget hjälpte. Trädet sågades ner, trots att flera arborister påtalat att det hade räckt att ta bort vissa skadade delar. Det är naturligtvis svårt att ta ställning i sakfrågan, men det som upprör är bristen på vördnad för det gamla trädet - i förlängningen bristen på vördnad för livet. Tv-eken var äldre än Stockholm. Det riktigt gamla och det riktigt späda visar oss livets kraftfullhet och ömtålighet". Så inleder Vibeke Olsson sitt program idag, som handlar om vördnad och respekt för livets mest ömtåliga, både människor och - träd... Vibeke Olsson är de senaste åren känd för sin bokserie om flickan från sågverksindustrins område på kusten utanför Sundsvall. Just nu skriver hon på den fjärde. Hon har ett icke sinande engagemang för rättvise -och solidaritetsfrågor i samhället. Dessutom är hon utbildad pastor och predikar då och då i frikyrkan i Stockholm där hon bor. Tilläggas kan väl också att hon är dotter till den mycket kända journalisten, kåsören och författaren Jan Olof Olsson (Jolo). Vibeke medverkar regelbundet i Vid dagens början sedan flera år tillbaka.
Regissören Gunilla Orvelius berättar idag om hur en praktisk övning på ett yogaläger fick henne att förstå hur energier skapas mellan människor. "Jag stod från början i mellandelen av gruppen och kände mig ganska tillfreds med det. Men så jag började ta mig in mot mitten. Väl där var det som om allt kändes mycket roligare. Efter en stund började jag så söka mig ut till periferin. Väl där genomgick mitt sinne en tydlig förändring. Med ens var det inte roligt längre att hoppa och det som i mitten kändes vettigt var här utanför krävande och förvirrande. Jag kände mig utanför och trött. Efter ytterligare en stund av ökande håglöshet bestämde jag mig för att åter söka mig en ny plats. Jag tog mig längre och längre in och stod så åter i centrum. Och från att ha varit så trött att jag ville avbryta, så fylldes jag åter av lust, och det kändes som om jag med glädje skulle kunna hålla på länge, länge. För mig var upplevelsen en ögonöppnare. Just så här sårbara och beroende är vi av varandras energi och närhet". Lisen Elwin sjunger "Tillsammans"
Sune Eriksson låter oss denna gång få höra hur det gick till när världen skapades. Men också ondskan.... Han tilltalas´av berättelsens del som säger att ondskan - "ormen från urtiden" - blev nedkastad till jorden efter att ha förlorat striden med Gud. -Någonstans måste ju ondskan vara utestängd, säger Sune Eriksson, pensionerad präst i Dalsland. Vi hör ett par stycken av Vivaldis ouvertyr till operan "Orlando furioso".
Om man är fångad i vardagens alla måsten - men ändå vill göra skillnad i ett större sammanhang - hur gör man då? Författaren och pastorn Linda Alexandersson funderar på detta i dagens program i serien Vid dagens början. Gruppen Bo Kaspers orkester hörs i "Som du, som jag".
Denna lördag är det den sista fastedagen i Ramadan.En fasta som går ut på att bli mer medveten om Gud, som det heter i Koranen. Abd al Haqq Kielan, imam i Eskilstuna , berättar i programmet om hur Ramadan för honom blir en upplevelse bortom den vanliga världen. En fullständig urkoppling, upplever han. Han är imam, alltså präst, i Eskilstuna, där man på söndagen firar avslutningsfesten "Eid" med att inviga en ny moské. Då är Ramadan över och det är lite som att en gammal vän reser bort, säger Abd al Haqq Kielan. Producent är Martin Dyfverman. Programmet hörs både lördag och söndag.
Vid dagens början 20110702 med Sune Eriksson. Om att lägga sitt eget livs pussel, Erica Larsson sjöng "Under stjärnor", med text av poeten Karl Karlsson.
Vid dagens början med. Peter Örn som för några år sedan ledde radion. Han kan nu vara lite mer personlig om sin tro och sina funderingar denna helg.
Toni Holgersson var det som sjöng "Var inte rädd". Ett stycke av Mahlers nionde symfoni fanns i mitten av Peter Örns reflektioner.
producent var Martin Dyfverman.