Kryssa i valen ovan så skrivs feed-URL:en om - kopiera den sedan till din poddspelare.
Herbert Blomstedt är en av de stora dirigenterna i världen, men han är också en människa full av kunskap och klokhet. Han rör sig obehindrat mellan alla intellektuella discipliner.
I P2s programserie Hjärtslag från 2011 berättade han om Kirkegaard för Maria Eby von Zweigbergk. Hjärtslag var en programserie om tolv program hon, Patrik Falck och Per Feltzin gjorde och som hade Rochbergs violinkonsert som signatur. Programledare: Per Feltzin
Vi lyssnar på musikern, gambaspelaren Jordi Savall som för några år sedan gjorde ett album om Jerusalem - om himmelsk och jordisk fred.
Savall gjorde Jerusalem-albumet - och en turnerande föreställning - med ett fyrtiotal musiker med helt olika bakgrund, med historisk och religiös tillhörighet av skilda slag, från Mellan Östern-regionen. Musiken bygger på samma grund. Fram till 14-1500-talen var musikspråket det samma. Som i en ghazal med rötter i samtliga samhällen och religioner. Jordi Savall ville utforska möjligheter till ett samtal över nation- och kulturgränserna genom att musicera tillsammans. Intervjucitatet kommer från programserien Hjärtslag från 2011 och avsnittet om musik och krig.
Light music från England - underhållningsmusik från 1940-talet med udda titlar. Här är det en bannlyst rackarunge som dansar. Vi ska höra Frederick Curzons Dance Of An Ostracised Imp.
Lyssna på den rasslande tamburinen, några klippe-ti-klapp från hästhovar i slagverket, mängder av träblås i högform, inte minst en oboe och galanta stråkar... och pizzicatoinsatser.... Det här är ett exempel på den brittiska light music-genren. Underhållningsmusik på klassisk bas och den var mycket populär i mitten på 1900-talet. Och i England valde man ofta udda titlar. P.S. Vill man höra annan musik i den här genren så lyssnar man på Rendezvous med Kristjan Saag. Kristjan har dessutom fördjupat min kunskap om det här stycket som jag regelbundet spelat i olika program sedan 1980-talet. Programledare: Per Feltzin
Året är 1949 och den brittiska alten Kathleen Ferrier sjunger en av Gustav Mahlers Kindertotenlieder tillsammans med Wiens filharmoniker under ledning av Bruno Walter.
Det handlar om Friedrich Rückerts dikter Sånger över döda barn... den sista. In diesem Wetter bryter fram som en virvelvind av sorg och drömmar om det som inte blev som det skulle. "I det här vädret skulle jag aldrig skicka ut barnen, de skulle ha blivit sjuka, bortrövade och jag skulle inte kunnat varna dem... Men nu är de tankarna meningslösa..." Slutraderna talar om att "barnen, i det här vädret, i stormen nu vilar utan att bli skrämda, skyddade av Guds hand." Kathleen Ferrier avled fyra år senare i cancer, 41 år gammal.
Det har alltid funnits ungdom, eller ”storstadsbarn som dövar i ruset vår sorg”, som det heter i Åke Wassings Sankt Eriks blues från 1953.
Ungdomen som kommit på kant med allt och alla har alltid funnits, men våldets kraft har skiljt sig åt från generation till generation. Andra fraser i sången är "Om oss säger fädren på goda grunder, se hur vår son med sin stad går under - kvinnorna fostrar blott samhällskunder". Det slutar med: "Allt och sen ingenting"... Text och musik av författaren, sångaren och skådespelaren Åke Wassing. Han och S:t Erikskvartetten framförde "Sankt Eriks blues" i en inspelning från januari 1953. Producent och programledare är Per Feltzin. Åke Wassing (1919-1972) är mest känd som författare av Dödgrävarens pojke som han gjorde debut med 1958. Utöver författarskapet var han också var han sjöman och schlager- och visförfattare. Hans mest kända sångtext var Se nu tittar lilla solen in igen som kom 1955.
I Sveriges Radios arkiv finns hundratals pianorullar, ett slags musikaliska tidsmaskiner som ger oss möjlighet att ta del av sekelgamla interpretationer. Här hör vi Claude Debussy spela sitt första preludium, Danseuses de Delphe.
Presentatör: Karin Birgersson
En enkel schlager om bostadsbyggandets decennium! Gärna kärlek - men först en skuldfri bostad. Harry Brandelius sjunger den underbart melodiösa Solen lyser även på liten stuga från 1939.
Solen lyser även på liten stuga från 1939 verkar utifrån sett som en enkel schlager från förr, men den berättar om mycket mer än så. Det här är slutet på bostadsbyggandets decennium. Den tid då stat och kommun satsade så enormt stort att bygga det vi i dag med glädje lever i. Stockholmsutställningen och funktionalismen. Rent, snyggt, ljust. Samma färgskala. Grönt mellan huset. Gärdets funktionalism byggs på 1930-talet. I mitten av 30-talet började man sanera slummen i Gamla stan på samma sätt och på landet delade man ofta upp större gårdar, kungsgårdar till mindre gårdar som man med hjälp av mindre ekonomi kunde göra vanligt folk till egenförsörjare. 30-talet. Det handlar om det - till en melodi som är så lättälskad och slagkraftig samtidigt som den egentligen bara följer meningens vanliga rytm, vanliga melodi. Först kommer skuldfriheten - sedan kärleken. Harry Brandelius och Sune Waldemirs orkester framför Kai Gullmars och Gus Morris Solen lyser även på liten stuga - från 1939. En P2 Bonus av Per Feltzin.
”Musiken är en del av oss som art” säger den älskade och Polarprisvinnande dirigenten när han pratar om musikens roll i vårt samhälle.
Toru Takemitsu är en av efterkrigstidens mest spelade moderna japanska tonsättare. Men vad var det som gjorde att han började skriva musik?
Om en fransk schlager mitt under brinnande krig i Japan. Takemitsu blev inkallad till den nationalistiska japanska armén som tonåring; där fann han och kompisarna tröst i musik och lyssnade i hemlighet på den populära franska chansonen ”Parlez-moi d'amour, på en grammofon med en provisorisk nål gjord av bambu. Sången gavs ut på skiva samma år som Toru Takemitsu föddes – 1930. Sjöng gjorde Lucienne Boyer. En P2 Bonus av Lars Erik Andrenius.
Vi lyssnar på musikern, gambaspelaren Jordi Savall som för några år sedan gjorde ett album om Jerusalem - om himmelsk och jordisk fred.
Savall gjorde Jerusalem-albumet - och en turnerande föreställning - med ett fyrtiotal musiker med helt olika bakgrund, med historisk och religiös tillhörighet av skilda slag, från Mellan Östern-regionen. Musiken bygger på samma grund. Fram till 14-1500-talen var musikspråket det samma. Som i en ghazal med rötter i samtliga samhällen och religioner. Jordi Savall ville utforska möjligheter till ett samtal över nation- och kulturgränserna genom att musicera tillsammans. Intervjucitatet kommer från programserien Hjärtslag från 2011 och avsnittet om musik och krig. Savalls många och olika musikalbum, som visar hur olika kulturer genom historien inspirerat och påverkat varandra, kommer att höras i varje Söndagsmorgon i P2 under säsongen januari-juli 2024. Dessutom kommer Folkmusiken i P2 den 27 januari kl 17.00 ha en renodlad mixad musiktimme med Jordi Savall och hans vänner, en mixtejp.
Light music från England - underhållningsmusik från 1940-talet med udda titlar. Här är det en bannlyst rackarunge som dansar. Vi ska höra Frederick Curzons Dance Of An Ostracised Imp.
Lyssna på den rasslande tamburinen, några klippe-ti-klapp från hästhovar i slagverket, mängder av träblås i högform, inte minst en oboe och galanta stråkar... och pizzicatoinsatser.... Det här är ett exempel på den brittiska light music-genren. Underhållningsmusik på klassisk bas och den var mycket populär i mitten på 1900-talet. Och i England valde man ofta udda titlar. P.S. Vill man höra annan musik i den här genren så lyssnar man på Rendezvous med Kristjan Saag. Kristjan har dessutom fördjupat min kunskap om det här stycket som jag regelbundet spelat i olika program sedan 1980-talet. Programledare: Per Feltzin
Maurice Ravel... Vilka noter stod på hans notställ när han dog? Var det Bolero? Eller Pavane för en död prinsessa? Eller Gåsmors sagor? Nej, det var något helt annat.
Menuet ur sviten Le Tombeau de Couperin som skrevs för piano men Ravel gjorde också en orkesterversion. Han skrev musiken under första världskriget och tillägnade varje del till sex olika vänner som dödats i kriget. När sviten spelades för första gången på en konsert blev de så väl mottagna att alla sex stycken fick spelas en gång till. Några undrade över det ljusa anslaget i musiken och då replikerade Ravel: ”De döda är sorgsna nog, i sin eviga tystnad.” Den franske pianisten Robert Casadesus hörs i en inspelning från 1940. En P2 Bonus av Per Feltzin.
I P2 Bonus hör vi ett skämtsamt arkivfynd – 1949 sjunger Delta Rhythm Boys Kvartetten ur Verdis opera Rigoletto.
1949 var det första året av många som Delta Rhythm Boys från Oklahoma besökte Sverige. De besökte Gröna Lund, Liseberg och folkparkerna och sjöng in flera svenska sånger på skiva. Just de rullande "r:en" och den mjuka amerikanska brytningen i till exempel den svenska 1910-tals schlagern Flickorna i Småland ("Fliickåårna i Smoouuland") var en succé. Det var basen Lee Gaines som på 30-talet startade en sångkvartett vid ett universitet i Oklahoma. Mot slutet av 30-talet blev det en kvintett. Programledare: Per Feltzin
P2 Bonus bjuder på översinnlighet, vemodslängtan, känsligt dagdrömmeri, lågmäld mezza voce, snyftande toner men också långa linjer. 1931 sjöng Beniamino Gigli Nadirs romans ur Bizets Pärlfiskarna.
Samma år som Adolf Hitler kommer till makten i Tyskland, 1933, kommer den första stora jazzstjärnan Louis Armstrong till Sverige. Det sägs att det är då som jazzen föds i landet.
Programledare & producent: Berit Nygren
Tango Angele - ett av de tidigaste exemplen på förinspelad musik på scenen. Den fanns med i Kurt Weills kortopera ”Tsaren låter sig fotograferas” från 1928.
Den handlar om ryske tsaren, som besöker en fotoateljé. Men vad han inte vet är att revolutionärer har ockuperat den och planerar att skjuta honom. Ett dolt vapen hålls av falska fotografen Angele, den riktiga är fånge i ett rum bredvid. Plötsligt dyker den upp, tangon som spelades in på grammofon till föreställningen. Dansen kan börja. Spelade gjorde Dobbri saxonfonorkester från Berlin, en ensemble som bland annat bestod av saxofoner, violiner, banjo och piano. Tango Angele gavs ut på skiva 1928 på Beka-Lindström-etiketten. Programledare: Lars Erik Andrenius
P2 Bonus bjuder på översinnlighet, vemodslängtan, känsligt dagdrömmeri, lågmäld mezza voce, snyftande toner men också långa linjer. 1931 sjöng Beniamino Gigli Nadirs romans ur Bizets Pärlfiskarna.
Billie Holidays Fine and mellow från 1939 spelade hon den 8 december 1957 i session för TV i New York - tillsammans med ett dreamteam.
Rytmsektionen med pianisten Mal Waldron i centrum och sedan sex solister. Ben Webster är först ut på tenorsax och sedan kommer Lester Young i ett av de enklaste solon som spelats, men med en djup undertext. Sedan följer mera sång mixat med solon av trombonisten Vic Dickenson, Gerry Mulligan på sin barytonsax och sedan ytterligare en tenorsaxofonist, Coleman Hawkins, innan Roy Eldridge tar fram sin trumpet. Och ja, den finns att se på, om och om igen på nätet.
Året är 1949 och den brittiska alten Kathleen Ferrier sjunger en av Gustav Mahlers Kindertotenlieder tillsammans med Wiens filharmoniker under ledning av Bruno Walter.
Det handlar om Friedrich Rückerts dikter Sånger över döda barn... den sista. In diesem Wetter bryter fram som en virvelvind av sorg och drömmar om det som inte blev som det skulle. "I det här vädret skulle jag aldrig skicka ut barnen, de skulle ha blivit sjuka, bortrövade och jag skulle inte kunnat varna dem... Men nu är de tankarna meningslösa..." Slutraderna talar om att "barnen, i det här vädret, i stormen nu vilar utan att bli skrämda, skyddade av Guds hand." Kathleen Ferrier avled fyra år senare i cancer, 41 år gammal.
Den 22 november 1932 spelade Fred Astaire tillsammans med Leo Reismans orkester in Cole Porters Night and day.
Det är den allra första inspelningen - något av en signaturmelodi för Astaire. Cole Porter skrev den för honom och nu har Night and day spelats in i närmare 1000 tolkningar, i Sveriges Radios arkiv har vi nästan 600 stycken. Per Feltzin P.S. Vill ni veta mer? Lyssna på Klassikern! (Se nedan.)
Toru Takemitsu är en av efterkrigstidens mest spelade moderna japanska tonsättare. Men vad var det som gjorde att han började skriva musik?
Om en fransk schlager mitt under brinnande krig i Japan. Takemitsu blev inkallad till den nationalistiska japanska armén som tonåring; där fann han och kompisarna tröst i musik och lyssnade i hemlighet på den populära franska chansonen "Parlez-moi d'amour, på en grammofon med en provisorisk nål gjord av bambu. Sången gavs ut på skiva samma år som Toru Takemitsu föddes – 1930. Sjöng gjorde Lucienne Boyer.
De sex skönsjungande männen i Comedian Harmonists gjorde braksuccé i Tyskland på 20- och 30-talet. Ja fram tills nazisterna förbjöd de judiska medlemmarna att sjunga.
Billie Holidays Fine and mellow från 1939 spelade hon den 8 december 1957 i session för TV i New York - tillsammans med ett dreamteam.
Rytmsektionen med pianisten Mal Waldron i centrum och sedan sex solister. Ben Webster är först ut på tenorsax och sedan kommer Lester Young i ett av de enklaste solon som spelats, men med en djup undertext. Sedan följer mera sång mixat med solon av trombonisten Vic Dickenson, Gerry Mulligan på sin barytonsax och sedan ytterligare en tenorsaxofonist, Coleman Hawkins, innan Roy Eldridge tar fram sin trumpet. Och ja, den finns att se på, om och om igen på nätet.
Det är den 12 februari 1924, det är en tisdag. Det är konsert på Aeolian Hall på 43:e gatan i New York. Ett nytt kapitel i musikhistorien, säger en besökare efteråt.
Det är knökfullt i konsertsalen och på plats finns musikaliska mästare som Rachmaninoff, Kreisler, Stokowski, Heifetz - vissa tycker sig se Stravinskij i publiken. Konserten heter An experiment in Modern Music. Det är en lång och omfattande konsert - och efter 33 nummer, när alla är som tröttast, med en ventilation som är trasig och musik som låtit rätt enahanda, sätter sig den 26-årige sångskrivaren och musikalkompositören George Gershwin vid pianot. Han ska spela det näst sista stycket på programmet. Bandledaren Paul Whiteman höjer taktpinnen - Palais Royale Orchestra är beredda. Rhapsody in blue hörs för första gången. Den här dagen, för runt ett sekel sedan, klev jazzen definitivt in på den klassiska musikens område. Eller om det var tvärtom... Per Feltzin P.S. Vill ni veta mer? Lyssna på Klassikern! (Se nedan.)
Det är den 18 juli 1950 och vi hör en av världens stora Mozarttenorer under genombrottsåren - här i Aix-en-Provence. Vi hör Léopold Simoneau.
Don Ottavios aria Dalla sua pace ur Mozarts opera Don Giovanni är inspelad i Aix-en-Provence sommaren 1950 då den kanadensiske lyriske tenoren Léopold Simoneau gör succé, ledd av Hans Rosbaud. Paris-konservatoriets orkester spelar.
I P2 Bonus hör vi ett skämtsamt arkivfynd – 1949 sjunger Delta Rhythm Boys Kvartetten ur Verdis opera Rigoletto.
1949 var det första året av många som Delta Rhythm Boys från Oklahoma besökte Sverige. De besökte Gröna Lund, Liseberg och folkparkerna och sjöng in flera svenska sånger på skiva. Just de rullande "r:en" och den mjuka amerikanska brytningen i till exempel den svenska 1910-tals schlagern Flickorna i Småland ("Fliickåårna i Smoouuland") var en succé. Det var basen Lee Gaines som på 30-talet startade en sångkvartett vid ett universitet i Oklahoma. Mot slutet av 30-talet blev det en kvintett. Programledare: Per Feltzin
Herbert Blomstedt är en av de stora dirigenterna i världen, men han är också en människa full av kunskap och klokhet. Han rör sig obehindrat mellan alla intellektuella discipliner.
I P2s programserie Hjärtslag från 2011 berättade han om Kirkegaard för Maria Eby von Zweigbergk. Hjärtslag var en programserie om tolv program hon, Patrik Falck och Per Feltzin gjorde och som hade Rochbergs violinkonsert som signatur. Programledare: Per Feltzin
Pianisten Magnus Svensson planerar och håller i romanskvällarna på Stockholms Konserthus, oftast i Grünewaldsalen. Hur mycket möjlighet till spontanitet finns det på en romanskonsert?
Pianisten Magnus Svensson är en av de ledande svenska ackompanjatörerna som samarbetar med sångare över hela världen. Per Feltzin intervjuar Svensson om vad som kan hända under en romanskonsert. Musikcitatet var Hasselträdet av den ukrainske tonsättaren Miroslav Skorik. Programledare: Per Feltzin
P2 Bonus bjuder på en 60-talsinspelning med den fenomenale danske accordionisten Mogens Ellegaard. Han spelar Johann Sebastian Bachs Preludium & fuga nr 2 ur Das wohltemperierte Klavier.
Programledare: Per Feltzin.
Giuseppe Verdis sista opera Falstaff hade urpremiär på La Scala i Milano den 9 februari 1893.
Det är en komedi som librettisten Arrigo Boito skrivit efter pjäser av Shakespeare (Muntra fruarna i Windsor och Henrik IV.) Det handlar om den tjocka riddaren Falstaff som försöker få rika kvinnor att intressera sig för honom, men när han försöker luras slår det tillbaka på honom själv. Mest känd är slutfugan - "Tutto nel Mondo è burla..." - "Allt i vår värld är gyckel... Alla kan luras, låter sig luras..." Musiken är hämtad från Berwaldhallen 2015 där slutfugan i Verdis opera Falstaff med solister, Sveriges Radios Symfoniorkester leds av Daniel Harding.
I P2 Bonus – ett arkivfynd från den första krigshösten 1939!
1939 ordnade man på Sveriges Radio en konsert under rubriken ”Uppbåd! För julglädje åt neutralitetsvaktens män och deras anhöriga vädjar Radiotjänst”. Vi får höra sopranen Hjördis Schymberg, alten Anna Hegert-Tibell, barytonen Sigurd Björling och tenoren Torsten Ralf i Kvartetten ur Verdis Rigoletto. Tor Mann leder dem och Radiosymfonikerna 1939. Programledare: Per Feltzin