Rösten är i fokus i veckans Andakten i P1. Om den egna rösten, andras - och konsten att sortera bland rösterna.
Fredrik Lignell pastor, retreatledare och författare som är bosatt i Linköping håller i Andakten som är en repris från 2025.
– Det är som att vi genom övning och goda exempel kan lära oss känna igen rösten. Den gode herden, märkt av sår och medlidande, kallar på varje människa. Den rösten ska inte förväxlas med de som säger rätt saker, men med fel röst. Hur urskiljer man detta?
Text:
Joh 10:1-5
Musik:
Jag lyfter ögat mot himmelen – Georg Wadenius
Producent
Lina Hedmark
liv@sverigesradio.se
Rösten är i fokus i veckans Andakten i P1. Om den egna rösten, andras - och konsten att sortera bland rösterna.
Fredrik Lignell pastor, retreatledare och författare som är bosatt i Linköping håller i Andakten som är en repris från 2025.
– Hur uppfattar vi Guds röst mitt i en tillvaro av plikter, intryck och vardag? Dels finns bibeltexterna, där den kristna kyrkan i alla tider uppfattat Guds röst och vägledning. Och dels finns våra erfarenheter, den vardag som är vår. Gud möter oss i det liv vi lever, och inte nödvändigtvis i det extraordinära.
Text:
Matt 25:37-39
Luk 24:13-32
Musik:
Jag lyfter ögat mot himmelen – Georg Wadenius
Producent
Lina Hedmark
liv@sverigesradio.se
Rösten är i fokus i veckans Andakten i P1. Om den egna rösten, andras - och konsten att sortera bland rösterna.
Fredrik Lignell pastor, retreatledare och författare som är bosatt i Linköping håller i Andakten som är en repris från 2025.
– Det är omöjligt att vara stilla och komma till ro när vi är rädda. Det är oerhört utmanande att förbli lyssnande när trycket i själen ökar, när hoten runtomkring accelererar och tankarna far åt alla håll.
Text:
Jes 7:1-4; 18:4
Musik:
Endless Like the Sea - Emil Brandqvist Trio
Producent Lina Hedmark
liv@sverigesradio.se
Rösten är i fokus i veckans Andakten i P1. Om den egna rösten, andras - och konsten att sortera bland rösterna.
Fredrik Lignell pastor, retreatledare och författare som är bosatt i Linköping håller i Andakten som är en repris från 2025.
– Det där med att avstå uppfattar jag som avgörande i en tid då floden av intryck aldrig sinar. I vår tid har fasta för många främst förknippats med hälsoråd för att rena kroppen från diverse gifter. Men i en kristen tradition handlar fastan snarare om sinnet, om min inre kompass, än om träning och hälsa.
Text:
Fil 1:9
Musik:
Endless Like the Sea - Emil Brandqvist Trio
Producent
Lina Hedmark
liv@sverigesradio.se
Rösten är i fokus i veckans Andakten i P1. Om den egna rösten, andras - och konsten att sortera bland rösterna.
Fredrik Lignell pastor, retreatledare och författare som är bosatt i Linköping håller i Andakten i P1 som är en repris från 2025.
Ur andakten:
”När jag var barn stod vår telefon på en liten vit bänk i köket. Det var på den tiden då telefonen satt fast i väggen med en sladd. Nästan varje dag pratade min mamma med min mormor, och det var tydligt för oss där hemma vem som var i andra änden. Det hördes på rösten.”
Text
Joh 10:1-4; 20:16
Musik:
Endless Like the Sea - Emil Brandqvist Trio
Producent
Lina Hedmark
liv@sverigesradio.se
Om livets viktiga ögonblick pratar Joel Hultdin i andakten. Han är präst i Umeå stadsförsamling.
Joel Hultdin berättar om en skogstur och ett nära möte med lavskrikan, som heter koxiken på dialekt.
- Det verkar vara så där de fungerar, livets viktiga ögonblick. De går inte att beställa fram. Helt plötsligt har något tagit form som kan följa en hela livet. För det var där det hände, för mig. Det var där jag blev förälskad. I fåglar, javisst. I skogen, ja. Men kanske mest i att förundras, säger Joel Hultdin i andakten.
Text
Psaltaren 104:24, 10, 12
Musik
Rainbirds - Tom Waits
Producent Helena Andersson Holmqvist
Moskit media
liv@sverigesradio.se
Om att dela värmen pratar Joel Hultdin i andakten. Han är präst i Umeå stadsförsamling.
Joel Hultdin berättar om Sveriges minsta fågel, kungsfågeln, och hur den klarar av vinterns kyla.
- Det som bär den - det som bär mig - genom natten är värmen inifrån. Och att vi inte eldar själva. Sex gram värme räcker inte mot tillvarons alla minusgrader. Det är först när vi kryper ihop och lägger ihop den lilla värme vi har som natten går att överleva. Det är liksom så vi är gjorda, vi människor. Som sjuttio kilos kungsfåglar, som bara klarar oss tillsammans, säger Joel Hultdin i andakten.
Text
Psaltaren 8:4-6
Musik
Rainbirds - Tom Waits
Producent Helena Andersson Holmqvist
Moskit media
liv@sverigesradio.se
Om dragningen mot ljuset pratar Joel Hultdin i andakten. Han är präst i Umeå stadsförsamling.
Joel Hultdin berättar om midnattssolen vid en fjällsjö, där silvertärnor svepte över vattnet. Silvertärnor flyger från jordens ena ände till den andra i jakt efter ljuset.
- Jag tänker att det finns något sådant nedlagt i mig också. En sorts dragning mot ljuset som jag inte riktigt valt och inte riktigt kan förklara. Den finns där också i de mörkaste perioderna, kanske tydligast då: en envis liten kompass som pekar mot ljus, mot liv, mot värme, säger Joel Hultdin i andakten.
Text
Psaltaren 139:7-12
Musik
Rainbirds - Tom Waits
Producent Helena Andersson Holmqvist
Moskit media
liv@sverigesradio.se
Om att sjunga in i mörkret pratar Joel Hultdin i andakten. Han är präst i Umeå stadsförsamling.
I andakten berättar Joel Hultdin om upplevelsen av fåglarnas gryningskör en morgon i maj.
- Rödhaken som tar morgonens första ton har lång tid kvar till gryningens första ljus. Den sjunger rakt in i det som fortfarande är mörker. Som att den meddelar världen att nu räcker det med natt. Nu kan ljuset komma. Nu är det dags för en ny dag att gry, säger Joel Hultdin i andakten.
Text
Psaltaren 30:12-13
Musik
Rainbirds - Tom Waits
Producent Helena Andersson Holmqvist
Moskit media
liv@sverigesradio.se
Om tjärnen som en katedral pratar Joel Hultdin i andakten. Han är präst i Umeå stadsförsamling.
I andakten berättar Joel Hultdin om barndomens dammiga sommarvägar, som ledde till den svalkande tjärnen.
- Jag minns solnedgången som speglade sig i sjön och min - ja det var min alldeles egna svarthakedopping - som lyste som glödande purpur i kvällssolen. Fridfullt flöt den fram över tjärnen medan fjädermyggen dansade i motljuset. Där och då var allt möjligt. Hela världens äventyr låg öppna framför mig, varje litet liv, varje liten skapelse och skorv min att upptäcka, säger Joel Hultdin i andakten.
Text
Psaltaren 148:1-4, 7, 9-13
Musik
Rainbirds - Tom Waits
Producent Helena Andersson Holmqvist
Moskit media
liv@sverigesradio.se
Den här veckan möter vi Albin Tanke, präst och psykoterapeut i Malmö. Temat för veckan är Klarsynens tid.
Ur andakten:
Jag minns en gång i skolan när jag fick tillbaka ett rättat prov som inte hade gått så bra. Läraren uttryckte sin besvikelse och sa: ”Du kommer aldrig att bli bra på detta ämne”. Det gjorde mig nedslagen – det var ju inte särskilt uppmuntrande ord och jag kan säga att det knappast ökade mitt intresse för ämnet.
Men jag har också varit med om mycket peppande feedback som betytt otroligt mycket och som har hjälpt mig framåt på livets väg. Att bli trodd på i välvilja och att samtidigt få rimliga krav på sig – oj, vad det tillsammans kan öppna för glädje, lust och ge kraft att vilja utvecklas vidare.
Det där med kritik är en känslig sak. Den är så oerhört viktig att både kunna ge och ta emot. Och samtidigt är det helt avgörande hur kritiken ges. Om den inte är välvillig blir den inte till hjälp, snarare kan den bli förödande. Jag vill öva mig på att kunna ge kritik som både vågar kritisera och samtidigt peppar. Själv önskar jag ju få ta emot den typen av kritik. Ett sanningens ord som också bär på det uppbyggliga. Att få tillgång till ny kämpaglöd i tillit, välgång och växt. Att få ta emot illvillig kritik äter bara på självkänslan, tär ner mitt självförtroende och hämmar min utveckling.
Text:
Matt 7:12
Musik:
Månvalsen av och med Dan Malmquist
Producent:
Susanna Németh
liv@sverigesradio.se
Den här veckan möter vi Albin Tanke, präst och psykoterapeut i Malmö. Temat för veckan är Klarsynens tid.
Ur andakten:
I Johannesevangeliet berättas det om hur de skriftlärda och fariséerna försökte sätta Jesus på prov genom att peka på en annan människas synd och fråga hur Jesus skulle hantera det stränga straff som den dåtida lagen krävde för synden: att bli stenad. Då svarar Jesus dem: ”Den av er som är fri från synd skall kasta första stenen på henne /–-/ När de hörde hans svar gick de därifrån en efter en, de äldste först.”
Ja, de äldste, de som har hängt med ett tag, de går först, kanske också mest skamsna över vad de försökte med. Det var de äldsta som snabbast insåg orimligheten. Ingen av oss går fri från att göra fel. Kanske vet de lite mer om att livet inte alltid är så enkelt, att livet är komplext.
När jag med mitt pekfinger pekar på någon annans brister och påpekar andras fel, pekar alltid tre fingrar tillbaka på mig själv. Kanske kan det ge större självinsikt? Jag behöver såklart försöka handla så rätt jag bara kan, och det har betydelse hur jag bearbetat mina egna erfarenheter, för att kunna växa i insikt och vishet. Det är sådant som stärker och bygger upp vårt samvete. Jag tycker samvete är ett så vackert ord. ”Att veta tillsammans”. Det handlar om att bära en större kunskap som vi inte klarar att ha helt på egen hand. Att utveckla ett samvete och att odla ett omdöme – det behöver jag andra människor för att klara. Att se livet ur större perspektiv – både bredare och djupare – det kan förfina min inre moraliska kompass och förmågan att göra väl avvägda val i livet.
Text:
Joh 8:7–9
Musik:
Månvalsen av och med Dan Malmquist
Producent:
Susanna Németh
liv@sverigesradio.se
Den här veckan möter vi Albin Tanke, präst och psykoterapeut i Malmö. Temat för veckan är Klarsynens tid.
Ur andakten:
Att se på tillvaron med en klarare blick är inte alltid enkelt. Ändå är det så viktigt att försöka. Det är så mycket som kan grumla till blicken, det är så mycket som kan få mig att bli ofokuserad. Jag slutar helt enkelt att se klart när jag låter mig distraheras av allt möjligt som vill dra uppmärksamheten till sig ifrån det som faktiskt är viktigast.
Att prioritera fel, att göra mig upptagen av halvviktiga saker som jag kanske omedvetet låter gå före sådant som jag faktiskt borde fokusera. Allt det gör att jag tappar min klarsynthet. Hur kan jag öppna för den heliga Anden som hjälper mig att få syn på det som är viktigt? Det som ger tillvaron liv? Går det att koppla på min inre blick för att ge mig själv möjlighet att se tillvaron i ett annat ljus? Hoppets och möjligheternas grund finns ju runt omkring mig, alldeles nära – om jag bara tillåter mig att få syn på det.
Men ofta känns det som om jag famnar i mörker. Då gäller att försöka handla så bra och så gott som det bara går utifrån situationen. I profeten Jesaja bok står det: Var inte rädd, jag är med dig. Ängslas inte, jag är din Gud. Jag ger dig styrka och hjälper dig, stöder och räddar dig med min hand. När jag ställs inför det svåra behöver jag komma ihåg att jag aldrig blir utelämnad med mina bekymmer och min oro. Gud finns nära och bär mig i det jag kämpar med. Att försöka se klarsynt handlar om att öppna för en blick som också alltid innehåller hopp, som bär på Kristus ljus, som för oss genom svårigheter mot möjligheter.
Text:
Jesaja 41:10
Musik:
Månvalsen av och med Dan Malmquist
Producent:
Susanna Németh
liv@sverigesradio.se
Den här veckan möter vi Albin Tanke, präst och psykoterapeut i Malmö. Temat för veckan är Klarsynens tid.
Ur andakten:
Hur kan jag odla ett gott omdöme? Ja, kanske på samma sätt som fred och godhet odlas? Dvs det inte så enkelt. Det finns nog inga snabba frön för detta, för då hade världen antagligen sett lite annorlunda ut?
Att odla ett gott omdöme kan kräva sin tid, för ofta behövs, vid sidan av en etisk grund och en moralisk kompass, också erfarenhet av livets olika nyanser och sammanhang. Att utveckla förmågan att fatta kloka, balanserade och övervägda beslut, särskilt i komplexa situationer, är inte enkelt. Vi behöver varandra i detta mänskliga uppdrag. Jag tror det viktigt att ta in och kombinera olika sorts kunskaper och använda olika erfarenheter av liv, smärta, glädje, lycka, brister osv.
I en värld fylld av brus och snabba beslut är förmågan till omdöme en av de mest värdefulla gåvor som vi människor kan utveckla genom livet. Det påverkar också hur jag klarar att bemöta andra, min vilja att tillgängliggöra och inkludera. Att odla omdöme är inte en engångsgrej utan en pågående process som får mig att mogna som människa.
Text:
1 Thess 5:13–15
Musik:
Månvalsen av och med Dan Malmquist
Producent:
Susanna Németh
liv@sverigesradio.se
Den här veckan möter vi Albin Tanke, präst och psykoterapeut i Malmö. Temat för veckan är Klarsynens tid.
Ur andakten:
När jag drabbas av stress får jag lätt tunnelseende. Inte bokstavligt talat, utan mer på ett sätt som gör att livet liksom blir mindre. Jag stirrar mig blind på detaljer, jag kommer inte loss och jag får svårt att lyfta blicken och se i det större perspektivet. Det levande i livet begränsas och det är som om en autopilot slås på inom mig. Ofta glömmer jag i min stress möjligheten att bjuda in andra i mitt liv. Jag glömmer att be om hjälp och fråga om andras perspektiv och jag glömmer att glädjas åt det som är värt att glädjas över.
Då behöver jag se med större klarsyn. Öppna för förmågan att kunna se lite bredare, lite större och ur andra och djupare perspektiv. När jag försöker lyfta min blick blir proportionerna annorlunda och stressen får inte riktigt samma makt som tidigare. När jag aktivt tänker på att sänka mina axlar, att slappna av, att ta några steg tillbaka och andas. Då möter livet igen. Plötsligt får jag syn på andras välvilja. Jag är inte ensam.
Text:
1 Joh 3:18-20
Musik:
Månvalsen av och med Dan Malmquist
Producent:
Susanna Németh
liv@sverigesradio.se
Ur andakten:
”Det var tioåringen som hittade på uttrycket ”morfar special”. I sommar vill vi ha en morfar special igen, sa hon. Jaha, vad är det då?, frågade jag. Jo, det vi gjorde för två somrar sedan, svarade hon - att vi kommer hem till dig, ett barnbarn i taget. Så nu har vi det igen, en morfar special. Båten ligger i sjön, fiskespöna är i, cyklarna är nypumpade, kedjorna oljade och bromsarna funkar.
Musik:
Den blomstertid nu kommer – Elsa Roberts
Producent
Lina Hedmark
liv@sverigesradio.se
Om hur vi kan hantera oro handlar dagens andakt med Lisa Tilling.
Ur andakten:
”Vad är du orolig för?” Frågan har ställts många gånger och påståendet: ”Du behöver inte oroa dig” sägs alltför ofta.
Dom där tankarna och grubblerierna om framtiden, familjen, jobbet, pengar, världsläget, att vara otillräcklig och att inte duga. Det ögonblicket då vi fick fri fantasi och förmåga att föreställa oss olika skeenden så började vi oroa oss och oron ställer till det.
Jag är själv en person som sällan oroar mig och mina vänner frågar ofta hur jag lyckas låta bli. Jag vet egentligen inte hur det kommer sig mer än att jag har förstått och lärt mig med åren att det är ingen idé att oroa sig. Dessutom är jag lösningsorienterad och nyfiken.
Men, helt ärligt så det finns en sak som under alla år oroat mig och det är tandläkarbesök. Det har jag mått dåligt av, en rädsla som suttit i sen barndomen. Jag har verkligen jobbat med mina tankar runt detta och har koncentrerat mina tankar på att tandläkaren bara vill hjälpa mig, tänkt på hur härligt det känns när jag går därifrån och dessutom har jag hittat en lösning i att få lite lugnande medel innan större ingrepp. Jag har motat oron i grinden. Det är inte frågan om hur jag lever ett liv utan oro utan om hur jag kan hantera min oro när den dyker upp.
Text:
Matt. 6:34, Joh. 14
Musik:
From The Lit Sea Beneath av och med Fredrik Törnvall
Producent:
Susanna Németh
liv@sverigesradio.se
Vad betyder tystnaden? Det funderar församlingsmusiker Lisa Tilling på i dagens andakt.
Ur andakten:
En klok person sa en gång till mig, när jag sa att jag pratar mindre och lyssnar mer nu förtiden: ”Härligt! Jag väntade på att orden skulle ta slut någon gång så att tystnaden får en chans att viska viktiga saker till dig”.
Med lite eftertanke på dom orden så är det ju självklart att det är så. Jag behöver vara tyst för att viktiga saker jag behöver höra ska få större spelrum. I tystnaden får alla känslor möjlighet att sorteras utan att bli påverkade av intryck utifrån. I tystnaden talar dom ord som aldrig tidigare blivit sagda. I tystnaden blir min hörsel skarpare. I tystnaden finns nuet.
Under alla år som jag har ägnat mig åt musiken så har det blivit tydligare för mig att det är tystnaden som är den starkaste budbäraren i musiken. När pausen uppstår ger den mig möjlighet att reflektera och också förväntansfullt lyssna i tystnaden efter det som kommer sen.
En av dom stora franska tonsättarna, Claude Debussy lär ha sagt: Musik är tystnaden mellan tonerna.
Musik och tystnad har ett starkt kärleksförhållande.
Text:
Fil 2:4, Matt. 7 och 22:37-40 och 25
Musik:
From The Lit Sea Beneath av och med Fredrik Törnvall
Producent:
Susanna Németh
liv@sverigesradio.se
Gemenskap är temat på dagens andakt med församlingsmusiker Lisa Tilling från Norrköping.
Ur andakten:
Gemenskap är en känsla av tillhörighet med andra människor på olika sätt.
Vi samlas kring en eller flera gemensamma nämnare.
För mig är det något mer än själva känslan av samhörighet. Det blir en gemenskap först när vi interagerar med människor konkret.
Att i ensamheten fundera över att vilja tillhöra en grupp ger ju ingen gratisbiljett in till gemenskapen. Jag behöver vara aktiv och välja den och sen kan jag i ensamma stunder känna en sann och god känsla i att veta att jag tillhör en gemenskap. Ibland är det svårt att ensam söka upp en gemenskap. Vi är rädda för att tränga oss på, inte passa in och så väljer vi tryggheten att slippa utsätta oss för detta och avstår. Jag vet dom gånger jag känt precis så och då har någon som redan ingår i gemenskapen stått på sig och så småningom har jag lättat på stegen och följt med.
Text:
Apostlagärningarna 2:42-44, Hebreerbrevet 10:24-25
Musik:
From The Lit Sea Beneath av och med Fredrik Törnvall
Producent:
Susanna Németh
liv@sverigesradio.se
Om omsorg handlar dagens andakt med Lisa Tilling, församlingsmusiker från Norrköping.
Ur andakten:
Det är en konst att vara lyhörd inför andras behov och utefter det tänka igenom och agera på ett bra sätt. Att kunna känna av när jag ska visa konkret omsorg och när jag ska backa, vilket kan vara nödvändigt så att jag inte tränger mig på.
Att visa omsorg är uppmärksamhet och skötsel. Det kan vara hur du bryr dig om din trädgård eller dina växter på balkongen. Du vill att det ska växa så du kommer att se till att vattna ofta, ansa blommorna, byta jord, ta bort ogräs och prata med dina växter om vädret. Eller omsorg och uppmärksamhet på dina relationer. Ringa och höra hur personen mår, skicka ett födelsedagskort, bjuda på en fika eller bjuda in till en promenad.
När jag emellanåt har det tungt så kan det ibland vara svårt att känna och föreställa sig att Gud bryr sig om just mig, men återigen, bibeln ger vägledning. Den uppmanar mig att lita på att Han kommer att bära mig. Den lär mig att lita på honom som jag alltid borde göra.
Text:
1 Petrusbrevet 5:7, 5 Mos. 31:8
Musik:
From The Lit Sea Beneath av och med Fredrik Törnvall
Producent:
Susanna Németh
liv@sverigesradio.se
Den här veckan möter vi församlingsmusiker Lisa Tilling från Norrköping i Andakten i P1.
Ur andakten:
Att vara hjälpsam är ett tyst beslut, ett beslut om vem du väljer att vara när ingen annan tittar på. När du väljer vänlighet och hjälpsamhet så skyddar du något väldigt viktigt, din inre frid.
Att hjälpa andra utan förbehåll är för mig ett kännetecken på sann kristenhet. Jesus hjälpte många under sin tid på jorden och uppmuntrar oss som efterföljare att göra detsamma. När vi hjälper andra tjänar vi Gud och vi blir välsignade.
Enligt bibeln är grunden för alla goda gärningar det dubbla kärleksbudet som Jesus ger oss i Matteusevangeliet:
”Du skall älska Herren din Gud av hela ditt hjärta och av hela din själ och av hela ditt förstånd. Detta är det största och främsta budet. Sedan kommer ett som liknar det: Du skall älska din nästa som dig själv.”
Text:
Fil 2:4, Matt. 7 och 22:37-40 och 25
Musik:
From The Lit Sea Beneath av och med Fredrik Törnvall
Producent:
Susanna Németh
liv@sverigesradio.se
Veckans andakter med de fem världsreligionerna har semester som tema. Prithu Banerjee utgår från sin hinduiska tro.
Ur andakten:
I Sverige är semester nästan heligt – en rytm som hela samhället följer. Vägar som fylls av bilar på väg mot havet, sommarstugor som öppnas igen och städerna blir lite tystare, lite långsammare. Det finns något vackert i den kollektiva. Att ett helt land, nästan samtidigt, bestämmer sig för att ta ett steg tillbaka. En morgon utan alarm, kaffet som får ta sin tid. Vi släpper taget om möten, deadlines – att alltid vara på väg någonstans.
Musik:
Sirgun Kaur – Bahuta Karam Instrumental
Producent
Lina Hedmark
liv@sverigesradio.se
Veckans andakter med de fem världsreligionerna har semester som tema. Sema Ekinci utgår från sin muslimska tro.
Ur andakten:
Det finns en särskild övergång när semestern börjar. Den är inte alltid dramatisk, ibland syns den knappt men någonstans sker en förändring. Klockan slutar styra på samma sätt och kraven är inte de samma. Det finns mer utrymme, inte bara i kalendern utan även i sinnet och ändå är det något märkligt som smyger sig in i det utrymmet. Istället för att känna lättnad upplever jag en rastlöshet som växer inombords.
Text:
Koranen 25:47, 13:28
Musik:
Lament – Iftekharul Anam
Producent
Lina Hedmark
liv@sverigesradio.se
Andakterna den här veckan tar avstamp i de fem världsreligionerna med tema Semester. Idag med författaren Karin Brygger som utgår från sin judiska tro.
Ur andakten:
Judisk semester. Finns det? Jag kommer att tänka på en chassidisk rabbin jag läst om, en rabbin som kortfattat menade att det i judiskt liv egentligen inte finns någon downtime det finns bara uptime. Med det senare menade han att vi i varje stund måste sträva uppåt, efter en tillvaro som är mer utvecklad än vår nuvarande. Vägen dit går genom goda gärningar. Ska man resa någonstans bör man till exempel inte glömma att stanna till vägen och hjälpa dem som är i nöd. Vill man komma närmre Gud eller närmre ett liv som omfattar de etiska principer vi kan kalla Gud är det inre och yttre arbetet sammanlänkat. Denna praktik är frikopplad från produktivitet: det handlar om närvaro. Det är helt enkelt fullständigt omodernt.
Själv arbetar jag sex dagar i veckan och jag har svårt att minnas en hel helg då jag inte arbetat. Men i mitt skrivande finner jag samtidigt en stor vila, just en fördjupning av mina existentiella möjligheter och skyldigheter. Att slappa på stranden ser jag ingen mening med och det meningslösa är en större stress än ansträngning.
Text:
Shema Yisrael
Musik:
The Poet acts av Philip Glass med John Lenehan
Producent:
Susanna Németh
liv@sverigesradio.se
Andakterna den här veckan tar avstamp i de fem världsreligionerna med temat Semester. Idag med Lama Kha'drön Pamo som utgår från vajrayanabuddhismen.
Ur andakten:
Jag undersöker det engelska ordet ”holiday” och där ligger betoningen på ”a holy day”, alltså en ”helig dag” eller ordet ”vacation” som kommer från vacare som betyder att vara tom eller fri.
Att vara tom och fri har starka kopplingar till den buddistiska undervisningen. Något vi kallar Shi-nè. Shi-nè betyder ordagrant ”att vila i stillhet” på tibetanska. Att vila i stillhet betyder att få en direkt upplevelse av verkligheten utan att tankar, tolkningar eller begrepp, att få semester från det vi normalt sett omger oss med. Shi-nè är en metod som hjälper till att stilla sinnet, så att man kan få en upplevelse av att vara tom och helt fri från referenspunkter.. Att under en tidsperiod vara tom och fri där vi sitter tysta och stilla, det är då vi mediterar. Det är då vi går ut ur vår byggnad och ser någonting annat, någonting som inte är så inbott och vardagligt, någonting uppfriskande. I shi-né så praktiserar vi med våra tankar och släpper dem om och om igen.
Musik:
Instrumental Guru Padmasambhava Prayer med Raphael
Producent:
Susanna Németh
liv@sverigesradio.se
Andakterna den här veckan tar avstamp i de fem världsreligionerna med temat Semester. Idag med prästen Albin Tanke som utgår från kristendomen.
Ur andakten:
Jag minns första gången jag skulle få semester från ett arbete och få vara ledig och ändå få lön. Det tyckte jag var helt otroligt! Att få betalt för att vara ledig, vilken grej! Jag var van vid sommarloven, som ju i och för sig också var fantastiska och väldigt långa, men också väldigt obetalda, och då gällde det ju att hitta ett sommarjobb för att klara sig… Så det blev inte så mycket av det med ledighet...
Men semester, det var något annat det. Jag minns hur vuxen jag kände mig när jag för första gången i livet firade semester. Kanske förstod jag inte då vilken kamp som krävts för denna rättighet att få vara ledig, för rättvisa och för människovärdiga principer – att hedra vikten av återhämtning och att ge möjlighet för alla som arbetar att också kunna vara lediga ibland.
Text:
Matt 11:28-30
Musik:
Prague's Ballet av Marius Neset med Marius Neset, Leif Ove Andsnes och Louisa Tuck
Producent:
Susanna Németh
liv@sverigesradio.se
Den här veckan möter vi Martin Modéus i Andakten i P1.
Ur andakten:
Vi är välsignade med Guds närvaro, utan vår ansträngning.
Och vi är också gåvor, välsignelser, till varandra. I det ser vi livets grundvälsignelse; att leva i relation. Det är ingen tillfällighet att isoleringscell alltid har ansetts som ett hårt straff. Vi behöver varandra så som vi behöver luft, vatten och mat.
Musik:
De blomster som i marken bor – Åsa Jinder
Producent
Lina Hedmark
liv@sverigesradio.se
Den här veckan möter vi Martin Modéus i Andakten i P1.
Ur andakten:
Vi hör ihop – världen är inget nollsummespel så att när en vinner så förlorar en annan, och tvärtom. Mitt goda och ditt goda hör samman. Min frihet och din frihet befrämjar varandra. Ingen av oss är fri ensam. Vår frihet binds samman med andra människors frihet – och med hela skapelsen. Att bana väg för fredsfursten är att verka för människans och skapelsens värde och värdighet.
Musik:
De blomster som i marken bor – Åsa Jinder
Producent
Lina Hedmark
liv@sverigesradio.se
Den här veckan möter vi Martin Modéus i Andakten i P1.
Ur andakten:
Frihetens grund är att vi inte längre behöver bevisa vårt värde vare sig inför Gud eller någon annan. Allt vi har och är, det är gåvor. De är ”av nåd” som vi säger på kyrkans språk. Vi får livet utan att behöva prestera eller göra något särskilt alls.
Musik:
En vänlig grönskas rika dräkt – Anders Widmark
Producent
Lina Hedmark
liv@sverigesradio.se
Den här veckan möter vi Martin Modéus i Andakten i P1.
Ur andakten:
Samhälle är vi tillsammans. Den klassiska kristna bilden av kyrkan som Kristi kropp kan vara till hjälp. Kroppen är en, men lemmarna många. Ingen kroppsdel kan säga till en annan: Jag behöver dig inte. Det gäller kyrkan – men också samhället. Vi är inte isolerade individer som råkar leva nära varandra. Vi är delar av en samhällskropp, där varje del påverkar helheten. När en del lider, lider hela kroppen. När en del gläds, får hela kroppen glädjas.
Musik:
En vänlig grönskas rika dräkt – Anders Widmark
Producent
Lina Hedmark
liv@sverigesradio.se
Den här veckan möter vi Martin Modéus i Andakten i P1.
Ur andakten:
Korsets riktningar utåt, nedåt och uppåt påminner mig om de relationer vi står i. Det blir en bild för att fånga hur livet alltid är vänt åt många håll. Jag hör ihop med andra människor runt omkring mig, vi är skapade varelser som lever på planeten tillsammans med andra skapade varelser. Och vi är rotade i marken, i jorden, inte bara tillsammans med människor utan med alla levande varelser.
Text:
Luk. 1:68–80
Musik:
En vänlig grönskas rika dräkt – Anders Widmark
Producent
Lina Hedmark
liv@sverigesradio.se
Om helighet mitt i vardagen handlar veckans Andakten i P1. De hålls av Susanne Dahl, universitetspräst i Umeå.
I andakten pratar Susanne om relationen till kroppen och erfarenheten av att flyta i vattnet.
- Kroppens tillit får mig att slappna av. Jag flyter faktiskt. Jag är buren. När tanken tvivlar – kan kroppen hjälpa mig att tro? Att jag inte bär tyngden av mitt liv i egna händer? Kroppen minns känslan av att vara buren. Som foster i mammas mage, att bli buren som ett litet barn och den vuxna kroppen som låter vattnet bära, säger Susanne Dahl i andakten.
Text
Psaltaren 63:2
Musik
The poetry of earth – Max Richter
Producent Helena Andersson Holmqvist
Moskit media
liv@sverigesradio.se
Om helighet mitt i vardagen handlar veckans Andakten i P1. De hålls av Susanne Dahl, universitetspräst i Umeå.
I andakten pratar Susanne om de små tingens betydelse.
- Det är en mjuk motståndshandling – att minnas. Ett mjukt motstånd i en värld där tempot accelererar och ett nu som ständigt övergår i ett då. Att vårda och ha omsorg om tingen, om de saker som länkar oss samman. De människor som går ur tiden, dör ifrån oss tar med sig en värld som går förlorad. Vi som är kvar hjälps åt att minnas, att hålla vid liv, genom ting, genom berättelser, säger Susanne Dahl i andakten.
Text
Psaltaren 139:16-18
Musik
The poetry of earth – Max Richter
Producent Helena Andersson Holmqvist
Moskit media
liv@sverigesradio.se
Om helighet mitt i vardagen handlar veckans Andakten i P1. De hålls av Susanne Dahl, universitetspräst i Umeå.
I andakten pratar Susanne om att sorgen är kärlekens pris.
- För att jag en gång tagit emot kärleken – en annan människa i mitt liv, tar jag också emot sorgen. Låter den ta plats. Arbeta med mig. Låter den finnas som en bekräftelse på att vi funnits. Låter den föra mig in i livet igen, säger Susanne i andakten.
Text
Matteusevangeliet 5:4
Musik
The poetry of earth – Max Richter
Producent Helena Andersson Holmqvist
Moskit media
liv@sverigesradio.se
Om helighet mitt i vardagen handlar veckans Andakten i P1. De hålls av Susanne Dahl, universitetspräst i Umeå.
I andakten pratar Susanne om människans längtan efter skönhet.
- I grekiskan är ordet för ”det sköna” to kalon och det hör ihop med ordet för kallelse. Att det sköna kallar oss, lockar oss in i livet. Någon har beskrivit det som att skönheten för oss in i värmen och förundran, i en omfamning av evigheten., säger Susanne Dahl i andakten.
Text
Höga visan 2:10-12
Musik
The poetry of earth – Max Richter
Producent Helena Andersson Holmqvist
Moskit media
liv@sverigesradio.se
Om helighet mitt i vardagen handlar veckans Andakten i P1. De hålls av Susanne Dahl, universitetspräst i Umeå.
I andakten pratar Susanne om människans behov och lust att skapa.
- Lusten och behovet att skapa är en del av människans gudslikhet. Att jag är skapade medskapare. Att mina händer, mina tankar, min fantasi skapar och återförtrollar världen. Eller snarare hjälper mig att komma i kontakt med världen som så den djupast sett är. Genomandad av närvaro, så mycket mer än det jag kan se och ta på, säger Susanne Dahl i andakten.
Text
1 Moseboken 1:27-27
Musik
The poetry of earth – Max Richter
Producent Helena Andersson Holmqvist
Moskit media
liv@sverigesradio.se
Den här veckan möter vi Joanna Kölsch, präst i Askims församling i Göteborg. Idag handlar det om Guds sändebud.
Ur andakten:
På mitt piano hemma ligger en ensam änglavinge i keramik, jag har köpt den i Berlin. På lockets insida står ”för att kunna flyga måste vi omfamna varandra”.
Ja, kanske är det du och jag som är kallad till att vara änglar för varandra, kanske bär vi bara en vinge. Och för att flyga behöver vi krama varandra.
Förr i tiden trodde man att om man såg en flygande fjäder så var det ett tecken på att en ängel flugit förbi och fångade man den fick man önska sig något.
Text:
2 Mos. 23: 20, Luk 2:13-14
Musik:
Reiseslått av och med Gjermund Larsen
Producent:
Susanna Németh
liv@sverigesradio.se
Den här veckan möter vi Joanna Kölsch, präst i Askims församling i Göteborg. Idag om att få vägledning inifrån.
Ur andakten:
En dag var min bil på verkstaden och jag fick en hyrbil. På morgonen när jag körde på vägbanan på väg mot Askims kyrka, väg 158, skulle jag svänga in mot kyrkan och då tog bilen över och styrde åt motsatt håll. Någon säkerhetsinställning hade slagit till och den tyckte av någon anledning att det inte passade att svänga just då. Är det du eller jag som kör? sa jag för mig själv till bilen. Jag letade efter inställningen för att stänga av detta.
Så tror jag att Gud jobbar med oss, det finns en medfödd inställning i dig redan från då är barn. När vi är på väg att handla på ett visst vis, viskar Gud i vårt inre att vi borde ta av lite mer åt ett annat håll. Men jag tror att vi ganska snabbt hittar funktionen för att tysta denna inställning och köra vidare. När vi kanske behöver vila, när vi behöver tänka efter, när vi behöver gråta, när vi behöver bli arga, när vi behöver skratta... vi lär oss i inträdet i vuxenvärlden att tysta denna meddelandefunktion.
Text:
Joh. 14: 26-28, Psalm 275
Musik:
Reiseslått av och med Gjermund Larsen
Producent:
Susanna Németh
liv@sverigesradio.se
Noaks ark - det handlar dagens andakt om med prästen Joanna Kölsch, från Askims församling i Göteborg.
Ur andakten:
Har du varit på havet någon gång när det varit storm? Hur kändes det?
Ibland lutar det rejält, ibland måste man kryssa, när man seglar mot vinden, båten rör sig i sicksack mot vinden och när seglet byter sida kallas det att seglet slår. När man istället har vinden bakom sig kan seglet byta sida med en riktigt kraftig smäll. Då måste man akta sig noga så man inte får bommen i huvudet.
Ibland stormar det ju i våra liv också. Vi kan tycka att vi inte riktigt har fast mark under fötterna. Vi längtar efter att gå i land. Vi längtar efter sol i våra liv, vi längtar efter fredens duva och guds regnbåge i våra liv.
Noa visste att regnet skulle komma som skulle översvämma jorden. Han försökte varna folket men de skrattade bara åt honom. Ingen ville följa med i den stora båten.
Text:
Psalm 814, 1 mos
Musik:
Reiseslått av och med Gjermund Larsen
Producent:
Susanna Németh
liv@sverigesradio.se
Att få upp synen på saker – om det talar Joanna Kölsch, präst i Askims församling i Göteborg i Andakten i P1.
Ur andakten:
Jag tänker på Jesus som stryker leran på mannens ögonlock som han sedan tvättar bort och sedan ser. Vad är det en symbol för? Vad säger det oss människor, vad vill Jesus att vi skall förstå?
Vår jord rymmer så många människor, så många viljor, så många mål. Och långt där inne i oss alla bakom alla våra olika viljor och sätt att nå våra mål, tror jag vi delar samma mål. Vi vill bli älskade och accepterade som vi är, och vi vill att de vi älskar skall bli älskade och accepterade för vilka de är.
Men varför är det då så svårt att älska och acceptera människor. Frågan gäller oss alla, du som lyssnar och alla andra. De som inte är som oss, och de som är precis som oss. De i de där andra landet, och också jag och du. Sedan Adams fall på jorden, sedan Kain och Abel, sedan Jakob lurade sin egen bror på sin fars välsignelse, sedan Jakobs barn slängde sin egen bror i en brunn för att sedan sälja honom till slaveri och fångenskap... det har bara fortsatt… Varför gör vi såhär?
Text:
Joh. 9:1-7
Musik:
Reiseslått av och med Gjermund Larsen
Producent:
Susanna Németh
liv@sverigesradio.se
Den här veckan i Andakten i P1 möter vi Joanna Kölsch, präst i Askims församling i Göteborg. Idag om hur en maskros på cykelsadeln kan förändra dagen.
Ur andakten:
En dag när jag kom till min parkerade cykel på Hinsholmen, när jag hade varit och badat, hade någon lagt en maskros på sadeln, och jag blev så otroligt glad. Så… otroligt glad.
Kanske visste personen att det var min cykel, men troligtvis inte. Det mest sannolika var att det var en helt okänd person som lagt blomman på min sadel.
Kanske är det just det som är vårt uppdrag här på jorden att lägga blommor på varandras cykelsadlar. Att lysa upp vardagen för okända och kända personer.
Text:
Joh. 13:34-35, 1 Kor.
Musik:
Reiseslått av och med Gjermund Larsen
Producent:
Susanna Németh
liv@sverigesradio.se
Den här veckan möter vi Clara Vennman, folkhögskolelärare och aktiv i Equmeniakyrkan i Göteborg. Hon tar sin utgångspunkt i hoppet.
Ur andakten:
För det är så - vi människor behöver något att tro och hoppas på. Om det är de goda nyheterna som tar vår uppmärksamhet - så är det också det som vi sedan vill dela med andra.
Evangelium kommer från det grekiska ordet “evangelion” och betyder ungefär “gott budskap” eller “glädjebudskap”. Det är grunden för hela kyrkan och den kristna församlingen - de goda nyheterna som ska spridas världen över. Och att vi ska få höra det om och om igen. Berättelsen om hur Gud genom historien, och än idag, visar sin kärlek till hela mänskligheten. Att det aldrig är ute med oss, vare sig Dig eller med Mig. Det är berättelser som ger både hopp, mening och sammanhang.
Musik:
Kom Du Källa med Erik Tilling och Michael Jeff Johnson, komponerad av Shane Bernard, Paul Biktor Börjesson och Robert Robinson
Producent:
Susanna Németh
liv@sverigesradio.se
Den här veckan möter vi Clara Vennman, folkhögskolelärare och aktiv i Equmeniakyrkan i Göteborg. Hon tar sin utgångspunkt i hoppet.
Ur andakten:
Bibeln berättar om att Gud ser på oss människor, på Dig och Mig, med samma varma blick. Redan i Första Mosebok så berättas det om hur Gud skapar hela världen och allt levande. Han skapar grönska, fröbärande örter och träd - och ser att det är gott. Han skapar ljus och mörker och stjärnorna att lysa över himlavalvet. Och Gud skapade alla dom levande varelserna: fyllde vattnet med liv och fåglar som skulle flyga över jorden. Och han såg att det var gott. Och till sist skapade han också människan, till sin egen avbild och välsignade dem.
Sedan beskrivs det hur Gud såg allt han gjort, och se, det var mycket gott. Redan i skapelsen placerade Gud sin varma blick på sin mänsklighet.
Text:
Psaltaren 139:7-12
Musik:
Kom Du Källa med Erik Tilling och Michael Jeff Johnson, komponerad av Shane Bernard, Paul Biktor Börjesson och Robert Robinson
Producent:
Susanna Németh
liv@sverigesradio.se
Den här veckan möter vi Clara Vennman, folkhögskolelärare och aktiv i Equmeniakyrkan i Göteborg. Hon tar sin utgångspunkt i hoppet.
Ur andakten:
Jag hade många goda förebilder när jag växte upp. Gustav var en sådan. Han var ledare för söndagsskolan i kyrkan på Hisingen där jag bodde. Han förberedde flanellografen för att berätta om veckans bibeltext. Han bytte ut ljus i ljusbäraren och lade fram fram pysslet som vi skulle göra. Gustav placerade mjuka kuddar i en halvring. Han mötte alltid oss barn med en varm blick och fick oss att känna oss viktiga! Han fick mig att tro på det mjuka ledarskapet och det uthålliga engagemanget.
När jag var 12 år fick jag och min storebror bli hjälpledare i söndagsskolan. Och Gustav lärde oss allting. Jag växte av det! Kände att någon trodde på mig. Och sen jag blev vuxen har jag fått se åtskilliga ungdomar på samma sätt som Gustav såg mig. Vi behöver hoppet i goda förebilder att ta rygg på. Och vi måste fortsätta hitta framtidens bärare av hopp.
Text:
Romarbrevet 15:13
Musik:
Kom Du Källa med Erik Tilling och Michael Jeff Johnson, komponerad av Shane Bernard, Paul Biktor Börjesson och Robert Robinson
Producent:
Susanna Németh
liv@sverigesradio.se
Den här veckan möter vi Clara Vennman, folkhögskolelärare och aktiv i Equmeniakyrkan i Göteborg. Hon tar sin utgångspunkt i hoppet.
Ur andakten:
Som 6-åring blev jag scout i Missionskyrkan på Hisingen i Göteborg. Och där fanns inget inträdesprov! Vi var en brokig mängd barn som träffades varje torsdag. Och tillsammans med dessa nyfunna vänner, klättrade jag i träd, lekte, lärde mig knopar, pratade om livet och åkte på läger. Det var en kravlös gemenskap, där varken ekonomi eller specifik begåvning stängde dörren för vilket barn som fick vara med.
I Markusevangeliet 12 läser vi de kända orden: ”Du ska älska din nästa som dig själv. Något större bud än dessa finns inte”. Det var den ledstjärna som vi fick bära med oss.
Text:
Mark 12:31
Musik:
Kom Du Källa med Erik Tilling och Michael Jeff Johnson, komponerad av Shane Bernard, Paul Biktor Börjesson och Robert Robinson
Producent:
Susanna Németh
liv@sverigesradio.se
Den här veckan möter vi Clara Venmann, folkhögskolelärare och aktiv i Betlehemskyrkan i Göteborg. Hon tar sin utgångspunkt i hoppet.
Ur andakten:
Det är något visst med det uthålliga engagemanget. Det engagemang som inte skriker högst eller nödvändigtvis står på barrikaderna - men som ihärdigt fortsätter dag, efter dag.
Jag tror att du kan se såna människor framför dig. Fotbollsledaren som engagerar sig för barn och unga. Som står där på planen även när det regnar och blåser från sidan! Eller den människa som vid sina promenader alltid tar med sig en extra påse i fickan - för att plocka skräp som ligger längs med gångbanan. Eller den som har för vana att resa på sig när en äldre människa kliver ombord på bussen, eller den som stannar till och köper varje nummer av de hemlösas gatutidning.
Den kristna berättelsen är att det finns Hopp om morgondagen - att ljuset vinner över mörkret. Att det aldrig är kört!
Text:
Jeremia 29:11-14
Musik:
Kom Du Källa med Erik Tilling och Michael Jeff Johnson, komponerad av Shane Bernard, Paul Biktor Börjesson och Robert Robinson
Producent:
Susanna Németh
liv@sverigesradio.se
Andakten i P1 hålls av Eido Al Fakir i samband med den muslimska högtiden Eid-al-adha.
Ur andakten:
När vi firar Eid al-adha påminns vi om en resa. En yttre resa – pilgrimsfärden, stegen som tas mot något heligt. Men också en inre resa. Den som sker i hjärtat, i förståelsen, i mötet med oss själva och med andra. Jag har själv fått inse att andlighet är just det – en resa.
Musik:
Carousel- Eido Al Fakir
Producent
Lina Hedmark
liv@sverigesradio.se
Andakten i P1 hålls av Eido Al Fakir i samband med den muslimska högtiden Eid-al-adha.
Ur andakten:
När vi firar Eid al-adha gör vi det i ljuset av en berättelse om tro – en tro som vågar lita, även när vägen känns svår att förstå. Men det är också en berättelse om uppoffring. Om att släppa taget. Om att ge utrymme för något större än det vi själva håller fast vid.
Musik:
Carousel- Eido Al Fakir
Producent
Lina Hedmark
liv@sverigesradio.se
Andakten i P1 med prästen Maria Linnér från Lyckå i Blekinge.
Ur andakten:
”En sak som betytt oerhört mycket för mig i mitt sökande och min tro är just tystnaden. Kanske är den så viktig för mig för att jag är en ganska introvert och tystlåten person som trivs i avskildheten. Det är egenskaper som jag längs livets resa fått erövra för att inse vilken kraft det finns i tystanden – i såväl min egen som i Guds.
Musik:
Longing – Kari Bin
Producent
Lina Hedmark
liv@sverigesradio.se
Idag i andakten i P1 talar författaren Karin Brygger om tillit och mod, som en del av den judiska skördehögtiden Shavuot.
Ur andakten:
Vi läser Ruts bok under Shavuot för att den utspelar sig under veteskörden. Det är motiveringen. Den är lika enkel och reell som berättelsen själv. För Ruts bok särskiljer sig från andra bibliska berättelser - står fram för att i den förekommer ingen Gud, bara människor. Gud tar ingen plats. Han hjälper inte, han stjälper inte, han är ingen osynlig röst i öknen. Det är bara att sätta ena foten framför den andra. Jag tycker berättelsen om de två ensamma kvinnorna, där den ena, Rut, som skulle bli anmoder till judendomens mest framträdande kung – Kung David - gnistrar, ja att den är en gnista ur evigheten. Den skildrar två skuggors liv, om man kan beskriva kvinnor tyngda om sorg som skuggor, men den skildrar likväl också skuggornas skingrande. Det går att leva vidare. Det finns en ny begynnelse.
Text:
Ruts bok
Musik:
Entr'acte (Arr) med Julian Azkoul & United Strings Of Europe av Caroline Shaw
Producent:
Susanna Németh
liv@sverigesradio.se
Idag möter vi författaren Karin brygger i Andakten i P1. Hon tar sin utgångspunkt i den judiska skördehögtiden Shavuot.
Ur andakten:
Under våren när vi under sju veckor mellan Pesach och skördehögtiden Shavuot rör oss från frihet till uppenbarelse går vi in i en period av just förväntan och begynnelse. Från och med dag två under Pesach räknar vi oss fram mot Shavuot. Det kallas att räkna omern, att varje kväll läsa en välsignelse och räkna dagen. Huruvida detta räknande från början var en väntan på veteskörden eller om det handlade om judarnas ivriga väntan på att mottaga Toran vid Sinai - ja därom tvistar de texter jag läser för att utforska bakgrunden till räkningens veckor. Ett är säkert: när man på kvällen räknar dagen är det ett sätt att kultivera sin reflektionsförmåga och att stanna upp: förundras över ännu en dag. Kontemplera sin väntan, såväl som glädjas att vi närmar oss målet.
Text:
Predikaren 3:1-8
Musik:
Entr'acte (Arr) med Julian Azkoul & United Strings Of Europe av Caroline Shaw
Producent:
Susanna Németh
liv@sverigesradio.se
Kajn vi verkligen kasta sorgerna bakom vår rygg, frågar sig prästen Nina Konnebäck, från Högsbo församling i Göteborg, idag.
Ur andakten:
Det skrålas i bussen. Jag är tonåring och någon på resan har fått tag på ett kassettband. Nu sjunger vi glatt och utan hejd ”…jag har kastat alla sorgerna bakom min rygg, jag ser dem inte mer, nej jag ser dem inte mer, för jag har blivit frälst…” och avslutar vi med ett taktfast halleluja.
Och jag har tänkt på det där. Om vad som händer om vi kastar alla sorgerna bakom vår rygg, så att vi inte ser dem längre. Om en tro som ibland kan uttryckas just så, att med Jesus blir allting nytt och vi kan kasta det gamla. Och jag lämnas alltid med frågan - kan vi någonsin kasta delar av våra liv bakom vår rygg och inte se dem mer?
Text:
Ps 104:30
Musik:
Pilvi Och Eskos Brudvals av Roger Tallroth med Väsen
Producent:
Susanna Németh
liv@sverigesradio.se
I dagens andakt hör du prästen Nina Konnebäck från Högsbo församling i Göteborg. Det ska handla om ett gemensamt språk.
Ur andakten:
Orden är slut för dig. Det finns inga ord som just nu kan beskriva eller komma till sin rätt för vad du vill säga.
Jag sätter mig bredvid dig och innesluter dig i min famn. Håller om. Kroppen vet vad den skall göra. Min hand som fångar upp en av dina tårar. Min rytm, som utan att jag tänker på det, börjar vagga dig långsamt. Dina andetag som först var hackiga jämnas ut. Vi säger ingenting till varandra och ändå talar du till mig och jag till dig på ett sätt som jag tror att vi förstår.
Text:
Apg 2:9-12
Musik:
Pilvi Och Eskos Brudvals av Roger Tallroth med Väsen
Producent:
Susanna Németh
liv@sverigesradio.se
Idag möter vi prästen Nina Konnebäck, från Högsbo församling i Göteborg. Hon talar om ensamhet och viljan till relation.
Ur andakten:
Något av det starkaste och det mest kraftfulla som Gud lärt världen och lärt mig, berättar han för oss tidigt i skapelseberättelsen. Ett inpass, en mening, som ger svar på mycket av vad det är att vara människa. Han säger ”det är inte bra att människan är ensam”.
Så skapar han en människa till och Adams axlar sänks. Adam, som fått en omgivning så vacker att vi kallar den paradiset. Som fått mat att äta och som har fått bli tagen i anspråk som Guds trädgårdsmästare och ändå är det när Adam får hjälp och gemenskap som det på något sätt blir som det skall.
Något av det starkaste och det mest kraftfulla som Gud lärt världen och lärt mig, berättar han för oss tidigt i skapelseberättelsen. Ett inpass, en mening, som ger svar på mycket av vad det är att vara människa. Han säger ”det är inte bra att människan är ensam”.
Så skapar han en människa till och Adams axlar sänks. Adam, om fått en omgivning så vacker att vi kallar den paradiset. Som fått mat att äta och som har fått bli tagen i anspråk som Guds trädgårdsmästare och ändå är det när Adam får hjälp och gemenskap som det på något sätt blir som det skall.
Text:
Joh 14:26
Musik:
Pilvi och Eskos Brudvals av Roger Tallroth med Väsen
Producent:
Susanna Németh
liv@sverigesradio.se
I veckans andakter hör vi prästen Joakim Hagerius närma sig tron på olika sätt - som en gåva, som en erfarenhet som uppstår på vägen och som en hemkomst.
Ur andakten:
Ett sätt att börja leva i tro, som en väg till Gud, är att börja med bönen och därigenom lära känna Gud. I den allra enklaste formen kan bönen vara ett tack. När du är med om något som blir värdefullt för dig kan du formulera ett tack. Och bara genom den enkla handlingen skapar du en riktning – ett sätt att se livet som gåva. Det kan ske spontant, men du kan också samla ihop dagen i tanken, och leta efter det du kan tacka för. På så sätt får hela din dag en klangbotten och en riktning. Ett praktiskt sätt att låta hjärtat finna vila hos Gud, som Augustinus uttryckte det på 300-talet i sin självbiografiska bok Bekännelser. Ett sätt att bejaka Gud som alltings ursprung och mål, också i ditt eget liv.
Andakten sändes första gången 2025.
Text:
Filipperbrevet 3:12-16
Musik:
Song for Benedikte av och med Frøydis Grorud
Producent:
Susanna Németh
liv@sverigesradio.se
I veckans andakter hör vi prästen Joakim Hagerius närma sig tron på olika sätt - som en gåva, som en erfarenhet som uppstår på vägen och som en hemkomst.
Ur andakten:
Ibland behöver vi låna någon annans tro.
När jag inte vet om jag tror, eller vad jag tror, då kan jag luta mig mot kyrkans tro. Jag låter kyrkan tro åt mig. Vad betyder det egentligen? Vem är den där kyrkan som tror?
Kyrkan är alla dem som gått före, alla dem som vittnat om vägen, och tillsammans skapat små stenrösen som går att orientera sig efter. I kyrkan är det de bibliska texterna som bär vittnesbördet om Gud. Det är trosbekännelserna som i kondenserade fraser vittnar om vem Gud är – han som vi tillber och följer. Och till vittnesbörden hör också psalmboken med sina tonsatta röster om Gud Fadern, Jesus Kristus, den heliga Anden, kyrkan och det eviga livet.
Andakten sändes första gången 2025.
Text:
Hebreerbrevet 11
Musik:
Song for Benedikte av och med Frøydis Grorud
Producent:
Susanna Németh
liv@sverigesradio.se
I veckans andakter hör vi prästen Joakim Hagerius närma sig tron på olika sätt - som en gåva, som en erfarenhet som uppstår på vägen och som en hemkomst.
Ur andakten:
Ibland börjar tron inte i en tanke – utan i en rörelse.
Idag tänker jag på några människor som sökte sig till kyrkan där jag arbetade för att de ville bidra i den sociala verksamheten. De engagerade sig i integrationskaféet för kvinnor som kom från olika länder. Det var inte tron som gjorde att de sökte sig till kyrkan, berättade dom, det var behoven och en vilja att bidra. Men det blev en resa till tro. Deras reflektion över utvecklingen gjorde intryck på mig och blev en påminnelse om att tron inte behöver börja i tanken, i något man ska säga och bekänna. Ingången kan lika gärna vara genom kroppen. Genom det man gör.
”När vi kom hit var vi inte troende, men det var som att vi gjorde tron när vi var här” berättade de. ”Och det gjorde oss troende.” Man kan tro med kroppen också.
I vår del av världen har tro kommit att innebära att hålla med om något, att stämma in i bekännelser och omfatta varje del. I andra delar av världen är tron inte så mycket en lära som ett liv att leva. Man firar gudstjänst, tänder ljus, tar emot bröd och vin, sjunger, ber och gör tron genom sociala insatser och ett liv som ser människorna omkring med kärlek. Av detta har vi mycket att lära. Man kan också tro med kroppen först.
Andakten sändes första gången 2025.
Text:
Lukasevangeliet 10:3-4, 16-17, 20
Musik:
Song for Benedikte av och med Frøydis Grorud
Producent:
Susanna Németh
liv@sverigesradio.se
I veckans andakter hör vi prästen Joakim Hagerius närma sig tron på olika sätt - som en gåva, som en erfarenhet som uppstår på vägen och som en hemkomst.
Ur andakten:
Ibland behöver vi hjälp att se vad som händer när vi släpper taget.
”Den sista ön” är en målning av bildkonstnären Gunnel Wåhlstrand. Två ungdomar står på en klippa och betraktar en segelbåt på väg in i sundet. De fyra ombord befinner sig i ett välsignat tillstånd, de har precis kommit innanför land. Ute till sjöss är vattnet råare. Det hon avbildar händer där hav och land möts, och det är där – i gränslandet – som det viktiga händer: ”Det är där livet blir till.” Så inleds boken som togs fram inför Wåhlstrands stora separatutställning på Waldemarsudde.
När jag fick veta att Wåhlstrand skulle ha en stor utställning på Prins Eugens Waldemarsudde ville jag se målningen i original, tillsammans med de andra verken. I ett mindre rum rullade en film där Wåhlstrand själv satt framför en kamera och svarade på frågor om sitt konstnärskap. Jag blev sittande på första stolsraden och såg filmen rulla flera gånger. Det som fick mig att stanna kvar var svaret på den sista frågan: hur hon vet när bilden är klar.
”Det vet jag inte riktigt” säger Wåhlstrand. Men på slutet är det som om hon blir sittande framför bilden, förvirrad, och inte vet vad hon har där att göra. När frågorna kommer: Varför är jag här? Vad tror jag ska hända? Då bjuder hon in Jenna, sin sambo. Fram tills dess har ingen sett något. Och när hon säger att den är klar, det är något av det skönaste som finns, förklarar hon. Det är som att få en välsignelse. Det är som om hon hör någon säga: ”Bara släpp taget. Nu rör vi ingenting.”
Och i det ögonblicket är det som om målningen blir till. Att allt är förlåtet. Att allt det ofärdiga bara ska få vara så. Som att verket på något sätt inte längre är hennes. ”Det är en fin liten process” summerar hon, innan filmen tonar ut. När jag hör hennes beskrivning upplever jag en resonans i hela mitt inre. Jag kan använda samma ord om det jag kallar tro.
Andakten sändes första gången 2025.
Text:
Matteusevangeliet 4:18-20
Musik:
Song for Benedikte av och med Frøydis Grorud
Producent:
Susanna Németh
liv@sverigesradio.se
I veckans andakter hör vi prästen Joakim Hagerius närma sig tron på olika sätt - som en gåva, som en erfarenhet som uppstår på vägen och som en hemkomst.
Ur andakten:
Ibland sker tro på de mest oväntade sätt. Författaren CS Lewis är ett sådant exempel.
Och i kommande andakter denna vecka ska du och jag utforska olika sätt att tro. Och att göra sig tillgänglig, öppen och mottaglig för Gud.
CS Lewis, en av 1900-talets främsta – litteraturvetare, filosof och professor – som skrev berättelsen om Narnia, han var inte uppvuxen med tron som en självklarhet. Den kom till honom sent i livet. Han berättar om det i sin självbiografi: Av glädje överfallen. Mot slutet av boken finns en beskrivning av hur det gick till när han blev troende.
Det var en alldeles vanlig morgon hemma i Oxford när han satte sig i bilen tillsammans med sin äldre bror Warnie. De var på väg till djurparken i Whipsnade. En resa längs brittiska landsvägar som kanske tog dem ungefär en timme. Kanske lite mer.
När de kör i väg tror han inte att Jesus är Guds son. När de kommer fram gör han det. Han kan inte förklara hur det har gått till. Han kan bara beskriva skillnaden. Och att det hände på vägen. Det är allt.
Jag återkommer till den här berättelsen för att den är så osentimental och existentiellt elegant. Och för att jag känner igen mig. Trots att händelsen är central i hans biografi förmedlas den nästan i förbifarten. Men i all sin enkelhet säger denna korta berättelse något mycket grundläggande: att tron är en gåva.
Andakten sändes första gången 2025.
Text:
Efesierbrevet 2:8-10
Första Korinthierbrevet 12:3
Musik:
Song for Benedikte av och med Frøydis Grorud
Producent:
Susanna Németh
liv@sverigesradio.se
Om att vara uppkopplad på Gud pratar Conny Årlind i dagens andakt. Han är katolsk präst i Stensele, Lappland.
Conny Årlind reflekterar i andakten utifrån bibelordet ”Gud är kärlek”.
- Stunder av tystnad i ensamhet hjälper mig att be på djupet. Men bön utövas inte bara i stillhet, utan bön och handling hör ihop. Bönens låga kan brinna i mitt hjärta samtidigt som jag gräver i trädgården, handlar på affären, kör bil eller pratar med en granne. Jag behöver helt enkelt vara uppkopplad på Gud för att livet skall fungera. Hur skall jag kunna förmedla Guds kärlek till andra om jag släpper kontakten med själva källan? säger Conny Årlind i andakten.
Text
1 Johannesbrevet 4:8
Johannesevangeliet 15:12-13
Musik
O Lord, hear my prayer – The London Fox Taizé Choir
Producent Helena Andersson Holmqvist
Moskit media
liv@sverigesradio.se
Bön som sträcker sig genom tiden pratar Conny Årlind om i dagens andakt. Han är katolsk präst i Stensele, Lappland.
Conny Årlind berättar i andakten om tankar han får när han vandrar på kyrkogården hemma i byn.
- Jag brukar be för alla där på vår kyrkogård, vänner som jag fått förmånen att lära känna, andra, tänker jag, är också vänner fast jag inte känner dem. Vi är alla människor som hör ihop och vi behöver varandra. Vi är alla skapade av samme Fader och älskade i hans son Jesus Kristus, och vi kan förenas i bön över tidens gränser, säger Conny Årlind i andakten.
Text
Johannesevangeliet 15:9-10
Musik
Våren av E Grieg – Royal Philharmonic Orchestra
Producent Helena Andersson Holmqvist
Moskit media
liv@sverigesradio.se
Att alla människor hör ihop pratar Conny Årlind om i dagens andakt. Han är katolsk präst i Stensele, Lappland.
Conny Årlind berättar i andakten om sina erfarenheter av att spela i en blåsorkester.
- Vi människor hör ihop som grenarna på vinstocken och vi behöver varandra som musikanterna i orkestern. Ibland måste jag flytta på mig lite för att någon annan skall få plats. Ibland måste jag tystna för att någon annan skall få höras och glänsa en stund. Var och en får hitta sin plats i den stora världsorkestern och öva på den stora symfonin, säger Conny Årlind i andakten.
Text
Johannesevangeliet 15:5
Musik
Abide with me – Grimethorpe Colliery Band
Producent Helena Andersson Holmqvist
Moskit media
liv@sverigesradio.se
Inre harmoni och yttre lugn pratar Conny Årlind om i dagens andakt. Han är katolsk präst i Stensele, Lappland.
Conny Årlind berättar i andakten om tankar som väcks när han går hemma i sin spirande trädgård.
- Jesus vill hela det som är brustet och trasigt, inte bara i mitt inre, utan i relationen med varje annan människa, i relationen med Gud och med skapelsen. Han är den store läkaren som helar och läker varje sår och skada på alla plan i livet. Han vill komma med både frid och fred….Så går jag där i min trädgård, pysslar, tänker och ber om fred i vår tid, säger Conny Årlind i andakten.
Text
Johannesevangeliet 14:27
Musik
Dona nobis pacem – Lumiere String Quartet
Producent Helena Andersson Holmqvist
Moskit media
liv@sverigesradio.se
Vårtidens budskap om nytt liv och gemenskap pratar Conny Årlind om i dagens andakt. Han är katolsk präst i Stensele, Lappland.
Conny Årlind pratar i andakten om tiden mellan påsk och pingst – både i naturen och i kyrkoåret.
- Oavsett om jag kan glädjas och njuta av vårens framfart eller om den gör mig mörk i sinnet, så blir jag under påsktiden påmind om att jag inte är ensam. Jesus vill vara med mig och han är med mig, i mörka och ljusa dagar, säger Conny Årlind i andakten.
Text
Johannesevangeliet 14:18
Musik
Morgonstämning av E Grieg – Berliner Philharmoniker
Producent Helena Andersson Holmqvist
Moskit media
liv@sverigesradio.se
Andakterna den här veckan utgår från de fem världsreligionerna och har våren som tema. Prithu Banerjee utgår från sin hinduiska tro.
Ur andakten:
Vi har våra egna vintrar. Perioder av tvivel, stillhet, av väntan. Och mitt i det kan det vara svårt att tro att något nytt är på väg – men våren kommer oavsett.
Musik:
Sirgun Kaur – Bahuta Karam Instrumental
Producent
Lina Hedmark
liv@sverigesradio.se
Veckans andakter utgår från de fem världsreligionerna och har våren som tema. Sema Ekinci utgår från sin muslimska tro.
Ur andakten:
Våren berör på ett sätt som är svårt att förklara. Den är inte något jag bara ser, den är något som påminner om att livet inte står still och att det finns rörelse även när vi inte alltid märker den. Kanske är vårt ansvar inte att förstå hela bilden utan bara att söka efter den inre röst som drar oss mot naturen och bli en del av något större. Kanske är det i just det där stilla men medvetna svaret som människan finner sin plats i skapelsen.
Text:
Koranen 17:44
Musik:
Lament – Iftekharul Anam
Producent
Lina Hedmark
liv@sverigesradio.se
Andakterna den här veckan tar avstamp i de fem världsreligionerna med Våren som tema. Idag med författaren Karin Brygger, som utgår från judendomen.
Ur andakten:
Jag hade en gång en vän som hette Peter. Han var gammal, och han dog ändå alltför tidigt. Det var en död som i onödan: i slutet av pandemin satte han i halsen. Jag och barnen skulle just till att besöka honom. Begravningen var utomhus och trots att sjukdomen ännu var nära kom många människor. De som inte kunde komma kunde följa ceremonin på judiska begravningsplatsen via en live-stream på Facebook. Det var jag som filmade. Vad har Peters död med våren att göra?
Egentligen ingenting alls. Det var bara det att det hände att vi talade om Barbro Hörberg, och hennes sång ”Med ögon känsliga för grönt”. Som handlar om våren. Det är svårt att skriva något om våren som verkar relevant när man hört den sången. Den säger så mycket. Därför berättar jag om Peter. Som tyckte om Barbro Hörbergs sång och som brukade bjuda mig och barnen på konditori. Gärna efter kvällsgudstjänsten på fredagar, när man egentligen inte får använda pengar. Det var så att säga inte i den regeln Peters judiska identitet satt och han hade inget att bevisa. Ensam överlevde han som barn Förintelsen i Budapest och kom senare till Sverige.
I judendomen är våren central. Helt enkelt för att våren är central för vår historiska överlevnad. Det handlar om skördeåret. Men det handlar också om att vakna på nytt, att våga på nytt, att öppna ögonen.
Text:
HaShirim
Musik:
The Poet acts av Philip Glass med John Lenehan
Producent:
Susanna Németh
liv@sverigesradio.se
Andakterna den här veckan tar avstamp i de fem världsreligionerna med Våren som tema. Idag med Lama Kha'drön Pamo som utgår från vajrayanabuddhismen.
Ur andakten:
Våren. När jag drar in luften – känner jag den i hela min kropp; med alla sinnen. Jag känner våren. Den är alltid spontant närvarande när den anländer. Den finns i livets ljud. Den finns i luften. Den genomsyrar omgivningen. Jag känner mig frisk, levande och glad. Det finns en känsla av förnyelse. Knoppar blir synliga. Buskar och träd är redo att brista ut i blommor och lämna efter sig en levande symfoni.
Nu är det dags att tända en eld, att rensa bort alla pinnar, kvistar och döda löv. En ordentlig brasa. Jag förundras över elden när den sprakar och renar det som har blivit gammalt och livlöst. Nu är den storslagna vintern över – tillväxten kan börja igen. Lågorna slickar veden och det är svårt att ta blicken från rörelsen. Elden behöver matas med mer bränsle. Det är omöjligt att sluta lägga på pinnar och kvistar. Jag stirrar in i lågorna under ett litet eon – medan jag lägger på löv och grenar. Elden förtär allt som kommer i kontakt med lågorna. Den sprider värme.
Musik:
Instrumental Guru Padmasambhava Prayer med Raphael
Producent:
Susanna Németh
liv@sverigesradio.se
Andakterna den här veckan tar avstamp i de fem världsreligionerna och har Våren som tema. Idag med prästen och psykoterapeuten Albin Tanke.
Ur andakten:
Påsken har kommit med sin återuppståndelse och livskraft! Den som våren just nu gestaltar för fullt med trädens knoppning, fågelsång och de vackra, ljusa morgnarna. Trots att allt detta nu har brutit igenom, så är det precis som om det inte riktigt når fram till mig.
Vårens ljus har trängt igenom vintermörkret, värmen har vunnit kampen över kylan och livet har besegrat döden – varför har jag så svårt för att ta in detta budskap i min egen kropp? Det gäller ju även mig! Det är som om jag omedvetet håller fast vid vintermörkret och inte vågar släppa det. Som om jag är rädd för vad ”hoppet om det nya” ska innebära?
Text:
Höga Visan 2:11-12
Musik:
Prague's Ballet av Marius Neset med Marius Neset, Leif Ove Andsnes och Louisa Tuck
Producent:
Susanna Németh
liv@sverigesradio.se
Idag tar pastor Robert Eriksson från Betlehemskyrkan sin utgångspunkt i nyfikenheten i Andakten i P1.
Ur andakten:
Vad gör jag när det kommer ett sjukdomsbesked, en relation går sönder, eller en medmänniska inte orkar längre? På något sätt behöver jag hoppet om att jag inte vandrar ensam. Ingen behöver hopp när allt rullar på. Det är när livet går sönder, när de vanliga ordningarna brutit samman, som hoppet blir avgörande. Att hoppas är att leva i tillit inför det som ska komma, utan att veta hur det ska bli. Det är att vara inför det oväntade, inför möjligheten till en oförutsägbar vändning, en beredskap på något man ännu inte vet vad det är.
Med åren har jag märkt att när livet gör ont, kommer även gammal smärta upp till ytan. Minnen jag trodde var borta dyker upp som objudna gäster.
Text:
Matt 5:43-45
Musik:
Jói & Karen (Arr) av Jóhann Jóhannsson med Alice Sara Ott
Producent:
Susanna Németh
liv@sverigesradio.se
Idag talar Robert Eriksson pastor i Betlehemskyrkan om begreppet förvandling i Andakten i P1.
Ur andakten:
Jag vill tro att Gud bär oss – i sorgen, i brustenheten – och att något kan förvandlas inom oss även om vi inte märker det omgående. Vi kanske tror att livet pausas när vi inte orkar längre. Men just då, när vi till slut släpper taget, börjar något nytt gro. Det är inte vår prestation som får förvandlingen att ske, utan vår mottaglighet. Och det är därför vi ofta förvandlas först när vi inte längre försöker förändra oss själva. Vi är villkorslöst älskade.
Därför väljer jag ordet förvandling när jag vill beskriva en djupgående förändring i våra liv. Det grekiska ordet för förvandling är metamorfos.
Text:
Första Mosebok 1:27
Musik:
Jói & Karen (Arr) av Jóhann Jóhannsson med Alice Sara Ott
Producent:
Susanna Németh
liv@sverigesradio.se
Älskad och buren - så är rubriken på dagens andakt med pastor Robert Eriksson, från Betlehemskyrkan i Göteborg.
Ur andakten:
En dikt som följt mig genom livet är ”Fotspår i sanden”. Det är en gåta vem som har skrivit dikten. Ingen vet. Dikten i sig är också uppbyggd som en slags gåta och börjar med orden ”En natt hade jag en dröm”. Personen i dikten vandrar på en strand tillsammans med Gud, blickar tillbaka på sitt liv och ser två par fotspår i sanden – sina egna och Guds fotspår. Men från de svåraste perioderna finns bara ett par fotspår.
”Jag förstår inte varför du lämnade mig när jag behövde dig som mest?” säger personen i dikten. Och Gud svarar:
”Mitt kära barn, jag skulle aldrig lämna dig. Under tiderna av svårigheter och prövningar, det var då jag bar dig.”
Text:
Apostlagärningarna 17:28
Musik:
Jói & Karen (Arr) av Jóhann Jóhannsson med Alice Sara Ott
Producent:
Susanna Németh
liv@sverigesradio.se
Den här veckan möter vi Robert Eriksson, pastor i Betlehemskyrkan i Göteborg. Rubriken idag är Älskad och brusten.
Ur andakten:
Kan det vara så att brustenhet är en förutsättning för att kunna förstå nåden? Ordet nåd som visar oss att vi alla är villkorslöst mottagna och älskade. I Betlehemskyrkan inleder vi varje gudstjänst med att tillsammans säga: ”Vi kommer till dig, med all världens brustenhet och oss själva som en del av den. Omslut oss med din nåd.” Den bönen sätter tonen för själva livet. Den bönen påminner mig om att jag är brusten, men på samma gång omsluten av nåden. Livet handlar aldrig om att putsa på fasaden och vara så älskvärd som möjligt, så att jag kan ta emot kärlek och nåd. Det handlar om att inse sanningen om sig själv och upptäcka att mitt brustna jag får ta emot Guds kärlek och nåd. Aposteln Paulus skriver i Romarbrevet: ” Det goda som jag vill, det gör jag inte, men det onda som jag inte vill, det gör jag.” Paulus har insett sanningen om sig själv. Och det är insikten om brustenhet. Jag tror det kan vara så även för mig. När jag kommer i kontakt med min brustenhet, kan tystnaden brytas och jag kan ge röst åt min djupa längtan.
Text:
Romarbrevet 7:15
Musik:
Jói & Karen (Arr) av Jóhann Jóhannsson med Alice Sara Ott
Producent:
Susanna Németh
liv@sverigesradio.se
Går det att behålla tron på kärleken i en hård värld? Om det handlar veckans andakter med Liza L Lundkvist, präst i Ålidhems församling i Umeå.
I dagens andakt berättar Liza L Lundkvist hur hon i dag omvärderat det hennes mamma brukade säga vid bråk - ”Håll sams för husfridens skull.”
- Jag tror i dag att hon med husfrid menade den punkt i en konflikt när vi ger upp försöken att förändra varandra. När vi ger upp ambitionen att få rätt. Det är inte värt att offra vår gemenskap för att någon ska få rätt, säger Liza L Lundkvist i andakten.
Liza L Lundkvist är också sångerska, låtskrivare och poet och hon inleder andakten med en av sina dikter.
Text
Matteusevangeliet 5:3-10
Musik
L’aube – Anouar Brahem
Producent Helena Andersson Holmqvist
Moskit media
liv@sverigesradio.se
Går det att behålla tron på kärleken i en hård värld? Om det handlar veckans andakter med Liza L Lundkvist, präst i Ålidhems församling i Umeå.
I dagens andakt pratar Liza L Lundkvist om hur Gud vid skapelsen såg att det var gott.
- Ge inte upp. Tro inte att tillvaron är ond. Tala om det goda du vill och kan. Och det goda du ser. Öva din blick. Skapelsen bär på ett större mönster, säger Liza L Lundkvist i andakten.
Liza L Lundkvist är också sångerska, låtskrivare och poet och hon inleder andakten med en av sina dikter.
Text
Johannesevangeliet 1:1, 3-5
Musik
How my heart sings – Dino Saluzzi
Producent Helena Andersson Holmqvist
Moskit media
liv@sverigesradio.se
Går det att behålla tron på kärleken i en hård värld? Om det handlar veckans andakter med Liza L Lundkvist, präst i Ålidhems församling i Umeå.
I dagens andakt påminner Liza L Lundkvist om kärleken som tillvarons grund.
- Att höja kärlekens lov borde vara något som inleder varje riksdags öppnande, varje presidentinstallation, varje nytt skolår. Den borde vara något att samtala om vid middagsbord, den borde prägla varje lag som stiftas, varje beslut som fattas för platser där människor ska leva tillsammans, säger Liza L Lundkvist i andakten.
Liza L Lundkvist är också sångerska, låtskrivare och poet och hon inleder andakten med en av sina dikter.
Text
Första Korinthierbrevet 13:4-10
Musik
La chanson d’Hélène – Jacky Terrasson, Stéphane Belmondo
Producent Helena Andersson Holmqvist
Moskit media
liv@sverigesradio.se
Går det att behålla tron på kärleken i en hård värld? Om det handlar veckans andakter med Liza L Lundkvist, präst i Ålidhems församling i Umeå.
I dagens andakt berättar Liza L Lundkvist om en tågresa med ett oväntat möte.
- Vi färdades på ett tåg, och genom en liten app, in i hennes värld. Hon kliver av, och min egen värld ser lite annorlunda ut. Jag tänker på stora livssorger. Men också på vad de kan öppna i oss. Mot alla odds, säger Liza L Lundkvist i andakten.
Liza L Lundkvist är också sångerska, låtskrivare och poet och hon inleder andakten med en av sina dikter.
Text
Filipperbrevet 2:1-7
Musik
Petal two – Areni Agbabian
Producent Helena Andersson Holmqvist
Moskit media
liv@sverigesradio.se
Går det att behålla tron på kärleken i en hård värld? Om det handlar veckans andakter med Liza L Lundkvist, präst i Ålidhems församling i Umeå.
I dagens andakt berättar Liza L Lundkvist hur hon som liten fascinerades av natthimlens stjärnhav.
- Förundran är inte att ha huvudet bland molnen eller att fly verkligheten. Den är en livskraft. Och en av trons växtplatser, säger Liza L Lundkvist i andakten.
Liza L Lundkvist är också sångerska, låtskrivare och poet och hon inleder andakten med en av sina dikter.
Text
Första Korinthierbrevet 13:12-13
Musik
Katherine – Herbie Hancock, Kim Burrell, Clydene Jackson
Producent Helena Andersson Holmqvist
Moskit media
liv@sverigesradio.se
Poeten och författaren Ylva Eggehorn håller i veckans Andakten i P1.
Ur andakten:
”Om vi ska hämta oss själva tillbaka, där vi har spridit ut oss med vårt skräp och förlorat våra själars kompassriktning och vårt hopp, kanske vi ska falla på knä inför den smaragdgröna mossan och alla de andra mossorna med sina smådjur som är livet i våra skogar, som skyddar planetens lungor.”
Musik:
Bliv kvar hos mig – Anders Widmark
Producent
Lina Hedmark
liv@sverigesradio.se
Poeten och författaren Ylva Eggehorn håller i veckans Andakten i P1.
Ur andakten:
”Det finns inga garantier i det hon skriver om. Allt kan bli ännu värre, ondskan har kanske inte spelat ut hela manualen än. Men jag känner igen hennes kärlek. Och friheten i hennes efteråt. Hon har lärt mig dyka efter silverarmadan – att rädda Gud i mig och i andra så bra jag kan. Att dra fram barnet Gud ur de rykande ruinerna i en sönderfallande civilisation som glömt var den verkliga skatten finns.”
Musik:
Bliv kvar hos mig – Anders Widmark
Producent
Lina Hedmark
liv@sverigesradio.se
Poeten och författaren Ylva Eggehorn håller i veckans Andakten i P1.
Ur andakten:
”Att övervinna sin skam, sin blygsel, sin sorg. Det kan bara övertrumfas av en ännu djupare ström av liv. Nådens underjordiska ström, utan villkor eller mellanhänder, rakt in i mitt liv, trots allt.”
Musik:
Bliv kvar hos mig – Anders Widmark
Producent
Lina Hedmark
liv@sverigesradio.se
Poeten och författaren Ylva Eggehorn håller i veckans Andakten i P1.
Ur andakten:
”Låt mig få ta dig med till en tom folkskola på landet, solen lyser in över bänkarna, det är tidig vår. Schönberg på tyska landsbygden i april 1945, söndagen efter påsk. Fångarna från Gestapofängelset i Berlin har rest i i en gengasbuss, och högen med ved därinne där de sitter har minskat mil efter mil så att de till slut slipper halvligga på varandra för att få plats.”
Musik:
Bliv kvar hos mig – Anders Widmark
Producent
Lina Hedmark
liv@sverigesradio.se
Poeten och författaren Ylva Eggehorn håller i veckans Andakten i P1.
Ur andakten:
”Nu är de här igen. Vårkvällarna. De långa blå skymningarna, de försvinner långsamt in i mörkret som en perrong mot evigheten. Jag har några tusen i mitt inre arkiv vid det här laget, ändå från 1950-talet”.
Musik:
Bliv kvar hos mig – Anders Widmark
Innan gryningen – Emma Härdelin
Producent
Lina Hedmark
liv@sverigesradio.se
Andakterna den här veckan hålls av pastor Fredrik Jennerhav från Pingstkyrkan i Kungälv.
Ur andakten:
Långfredag. På engelska heter denna dag Good Friday. En hyllning till det som hände på ett kors utanför Jerusalem för snart 2000 år sedan.
Redan på 700 år tidigare talade Gud genom en man som heter Jesaja. I boken uppkallad efter honom kan vi läsa en profetia, en förutsägelse om Jesus och vad han betyder för dig och mig. Jag kommer läsa ur Jesaja 53. Jag blir alltid så starkt berörd att jag behöver stanna upp och låta det sjunka in.
Jesaja skriver: ”Han var föraktad och övergiven av människor, en smärtornas man och förtrogen med lidande”. Jesus var utsatt. Naken. Jesus visste vad det innebar att vara människa. Han kände lidande och plågor. Precis som du och jag.
Text:
Jes 53
Musik:
Amazing Grace (My Chains Are Gone) med The Maker & The Instrument av Chris Tomlin & Louie Giglio
Producent:
Susanna Németh
liv@sverigesradio.se
Andakterna den här veckan hålls av pastor Fredrik Jennerhav från Pingstkyrkan i Kungälv.
Ur andakten:
Jesu lärjungar hade vandrat i nära gemenskap med Jesus under tre års tid. De hade fått se under ske. De hade sett brustna människor bli upprättade och sturska personer tillrättavisade. Framför allt hade de börjat förstå Guds frälsningsplan. Att Jesus var den Messias de så mycket längtade efter. Att han ville vara både deras vän och Herre. Men inte en herre som sätter sig över dem. Utan en som är ödmjuk. Så ödmjuk att han blir deras tjänare. Jesus tvättar lärjungarnas fötter. En tjänares uppgift. Jesus är en förebild också för oss. Om han tvättar våra fötter är vi också skyldiga att tvätta varandras fötter.
I Lukasevangeliet säger Jesus till sina lärjungar: ”Jag har längtat mycket efter att äta den här påskmåltiden med er innan mitt lidande börjar.”
Påskmåltiden firas. Den är en förebild för den nattvard kristna än idag firar. Det är en tät gemenskap. Inte av perfekta människor. En kommer att förråda Jesus, en annan kommer att förneka honom och en tredje kommer att tvivla på honom.
Text:
Luk 22:14-20, Joh 13:1-17, Luk 22:39-41, Joh 3:16-17, Fil 2:6-8
Musik:
Amazing Grace (My Chains Are Gone) med The Maker & The Instrument av Chris Tomlin & Louie Giglio
Producent:
Susanna Németh
liv@sverigesradio.se
Andakterna den här veckan hålls av pastor Fredrik Jennerhav från Pingstkyrkan i Kungälv.
Ur andakten:
Jesu sista dagar innan korsfästelsen är dramatiska. Han rider under folkets jubel in i Jerusalem. De som känner honom jublar. De som inte gör det undrar kanske vad det är för upplopp. Särskilt när han börjar rensa i templet. Det som börjar i jubel tycks få ett snabbt slut. Det kulminerar när Jesus efter att ha stått inför rätta döms till döden, döden på ett kors. Ett av mänsklighetens grymmaste sätt att bli avrättad på. En utdragen, smärtsam död. Många stod inte ut med att vara där. Men Maria Magdalena lämnar inte sin Herre. Hon är kvar tills Jesus ger upp andan denna mörka långfredag. Hon står tillsammans med Maria, Klopas hustru och Maria, Jesu moder. Lärjungen Johannes är också där. Kanske säger det något om Maria Magdalenas kärlek till Jesus. Hon älskade honom inte längre för vad han kunde göra för henne, utan för vem han var. Jesu ansikte betydde mer än hans händer. När många andra lämnar i rädsla står Maria Magdalena kvar.
Text:
Luk 8:2, Mark 15:40, Joh 19:25, Joh 20:1, Joh 20:11-18, Ps 23:4
Musik:
Amazing Grace (My Chains Are Gone) med The Maker & The Instrument av Chris Tomlin & Louie Giglio
Producent:
Susanna Németh
liv@sverigesradio.se
Andakterna den här veckan hålls av pastor Fredrik Jennerhav från Pingstkyrkan i Kungälv.
Ur andakten:
Jesus säger i Matteusevangeliet: Om ni har tro, bara som ett senapskorn, ska ni säga till det här berget: Flytta dig dit bort, och det kommer att flytta sig.
Kan det vara så att vi krånglar till tron ibland? Äktheten är viktigare än mängden. Tron handlar inte om prestation. För mig handlar tro ytterst om tillit. Att våga lita någon större än mig själv. Att veta att det finns en Gud som är större än vad jag eller något någon annan kan åstadkomma. Ja, till och med stabilare än något Gud har skapat. Tro är kanske att få kapitulera. Min bön är, Gud, ta emot mig som jag är. Jag vill lita på dig.
Text:
Matt 17:20, Joh 11:16, Joh 14:5-7, Joh 20:25-29
Musik:
Amazing Grace (My Chains Are Gone) med The Maker & The Instrument av Chris Tomlin & Louie Giglio
Producent:
Susanna Németh
liv@sverigesradio.se
Andakterna den här veckan hålls av pastor Fredrik Jennerhav från Pingstkyrkan i Kungälv.
Ur andakten:
Jag vill presentera Petrus för dig. Den äldste av Jesu 12 lärjungar. Men frågan är om han ens hunnit fylla 30. Petrus var en informell ledare. Han var också den som ofta tog första steget. Han var den modige lärjungen som tog klivet ur båten och mötte Jesus på vattnet. Som mitt i stormen på Genesarets sjö ropade ”om det är du Jesus så be mig komma till dig på vattnet”. Många kyrkor upplever idag att människor söker sig till Jesus. Med en uppriktig fråga – Jesus om det är du – så ta emot mig.
Text:
Luk 22:31-34, Luk 22:54-62, Mark 16:6-7, Joh 21:15-17
Musik:
Amazing Grace (My Chains Are Gone) med The Maker & The Instrument av Chris Tomlin & Louie Giglio
Producent:
Susanna Németh
liv@sverigesradio.se
Andakterna den här veckan hålls av prästen och psykoterapeuten Albin Tanke från Malmö. Idag handlar andakten om mötet i vardagen.
Ur andakten:
Har du tänkt på att så många varhus idag har snurr-ingångar? Gamla vanliga dörrar finns knappt längre, utan det är de här stora snurrorna som det gäller att parera när vi går in i –och så leds vi långsamt runt utan att behöva se någon i ögonen på vår väg fram. I dessa snurr-ingångar slipper vi mötas och krocka. Vi går runt varandra och i mitten blir det tomt. Men vad händer där i centrum, i vårt innersta? Vad händer med blickar som aldrig möts och vad händer med oss om vi aldrig behöver korsa varandras vägar?
Vi skulle kunna mötas och visa hänsyn när vi stöter ihop med varandra och kanske få syn på något som är till befrielse och till glädje? Att ta hand om den värme som avges när vi stöter ihop och liksom försöka leda den rätt, i kärlekens namn, kan kanske ge oanade möjligheter?
Text:
1 Joh 3:18-24
Musik:
Chess av och med Benny Andersson
Producent:
Susanna Németh
liv@sverigesradio.se
Andakterna den här veckan hålls av prästen och psykoterapeuten Albin Tanke från Malmö. Idag om ett viktigt ögonblick på ett konfirmandläger.
Ur andakten:
Vi satt på golvet i det vackra lilla kapellet, trettio konfirmander och några ledare. Det var lite trångt men rummet gav frid och ro. Det var sent och vi skulle har kvällsandakt en av de sista kvällarna på konfirmandlägret. Stearinljusen brann stillsamt som enda belysning i det gamla 1800-talskapellet. Tystnaden som lade sig i rummet när gitarren klingat ut den sista tonen, var magisk. Det var som ett förklarat ögonblick. Gemenskapen, orden, musiken, tystnaden och framför allt vänskapen som växt sig starkt under lägret, fick nog alla att känna att denna stund var helig, att liksom tiden stod still. Livet med en djup meningsfullhet sjönk in i oss alla – och det var som om tillgången till att verkligen kunna ta emot den frid som vi sjöng om, talade och bad om, verkligen öppnades för var och en.
Text:
Joh 15:12-17
Musik:
Chess av och med Benny Andersson
Producent:
Susanna Németh
liv@sverigesradio.se
Andakterna den här veckan hålls av prästen och psykoterapeuten Albin Tanke från Malmö. Temat för veckan är Vägar till liv.
Ur andakten:
Gymnasieskolans aula var fylld av elever. Fler hundra ungdomar hade samlats för en temadag om andlighet och tro. Jag var inbjuden som talare tillsammans med några andra religiösa företrädare. När vi ställde oss på scenen tog det inte lång stund för sorlet att tystna. Det var tydligt att ämnet vi skulle tala om engagerade ungdomarna. Frågorna från eleverna kom främst att handla om tillit, om meningen med livet och om det finns något liv efter döden? Jag tänkte att dessa frågor nog skulle komma upp, därför hade jag förberett mig och tagit med ett litet ägg för att åskådliggöra mina tankar om livet och döden. Ägget är en urgammal symbol för liv. Fylld med kraft sprängs gränserna för det redan kända. Livet som övervinner döden. Att det finns mer att se än det vi just nu kan fatta.
När jag hade talat en stund så räckte en kille, som satt ganska långt fram, försiktigt upp sin hand och frågade lite trevande: ”Så du menar alltså att det kan betyda att det inte alltid behöver kännas i livet precis så som det känns just nu?”
Text:
Ps 16:11
Musik:
Chess av och med Benny Andersson
Producent:
Susanna Németh
liv@sverigesradio.se
Andakterna den här veckan hålls av prästen och psykoterapeuten Albin Tanke från Malmö. Idag om det kärleksfulla lyssnandet.
Ur andakten:
Första gången jag skulle besöka en präst för enskild själavård var jag skeptisk. Vad skulle detta vara bra för? ”Jag är ju så bra på att grubbla och tänka helt på egen hand, varför ska jag sitta här och göra det tillsammans med en annan människa?”, tänkte jag. Mina motstånd var starka. Ändå så styrde mina fötter mig till mötet med själavårdaren. Mitt omedvetna kanske förstod mer om mina verkliga behov än vad jag själv ville inse? När jag berättade för prästen om det jag redan visste så väl och hade tänkt på så många gånger och ältat fram och tillbaka, så hörde jag plötsligt mig själv på ett helt nytt sätt. I relationen med en annan, i prästens blick och vänliga uppsyn, hörde jag mina ord och de fick helt ny innebörd. Kärleken jag såg i min själasörjares blick öppnade en ny värld.
Att bli buren i en själavårdande relation kan ge kontakt med djupen inom oss och bidra till en förändrad relation med oss själva, till våra val och möjligheter. För mig fick det stor betydelse för hur jag tänker om Gud, min gudsrelation, relationen till mig själv och till andra – ja till hela skapelsen och min plats i världen som en människa likt alla andra med okränkbart människovärde.
Text:
Luk 19:5
Musik:
Chess av och med Benny Andersson
Producent:
Susanna Németh
liv@sverigesradio.se
Andakterna den här veckan hålls av prästen och psykoterapeuten Albin Tanke från Malmö. Temat för veckan är Vägar till liv.
Ur andakten:
Natten före föreläsningen kunde jag inte sova. Svenskundervisningen i högstadiet krävde att vi alla elever, var och en, skulle hålla i en kort föreläsning inför hela klassen om ett valfritt ämne. Jag hade valt att tala om ”Hasse å Tage” – det intresserade mig som 14-åring.
Jag var inte ett dugg orolig för själva föreläsningens innehåll. All min oro kretsade runt om jag skulle bli generad eller inte. För jag blev så väldigt lätt röd i ansiktet och hade flera gånger blivit retad för det. Jag var vettskrämd över att bli blossande och att andra skulle skratta och komma med nedsättande kommentarer.
Jag tänker ofta på denna erfarenhet när jag läser om hur Jesus stillar stormen: De väckte honom och sade: »Mästare, bryr du dig inte om att vi går under?« Han vaknade och hutade åt vinden och sade till sjön: »Tig! Håll tyst!« Vinden lade sig och det blev alldeles lugnt.
Text:
Mark 4:39
Musik:
Chess av och med Benny Andersson
Producent:
Susanna Németh
liv@sverigesradio.se
Eido Al Fakir från Stockholm håller i i andakten i samband med den muslimska högtiden Eid al-Fitr som avslutar fastemånaden ramadan.
Ur andakten:
Eid al-Fitr är en speciell högtid. Det är en fest av tacksamhet – efter en månad av disciplin, begränsning och prövning. Fastan fullbordas, sägs det, för att vi ska kunna vara tacksamma.
Men tacksamhet är ett ord som jag har insett att jag inte riktigt har haft ett grepp om. Jag har förstått det i teorin. Jag har vetat att man borde vara tacksam. Men varför? Handlar det om artighet? Om att vara schysst? Och i så fall - mot vem?
Musik:
Carousel- Eido Al Fakir
Producent
Lina Hedmark
liv@sverigesradio.se
Eido Al Fakir från Stockholm håller i i andakten i samband med den muslimska högtiden Eid al-Fitr som avslutar fastemånaden ramadan.
Ur andakten:
”Eid al-Fitr bär med sig många barndomsminnen för mig från tiden då jag bodde i Damaskus. Ett av dem är traditionen att barn fick nya kläder till högtiden – man tog på sig dem innan man gick ut för att fira, och de kändes som mer än bara nya. De gav en känsla av förvandling – som att träda in i en ny fas efter en krävande fastemånad.”
Musik:
Carousel- Eido Al Fakir
Producent
Lina Hedmark
liv@sverigesradio.se
Pastorn Fredrik Lignell reflekterar kring några av bibelns doldisar i Andakten i P1.
Ur andakten:
”Kyrkor över hela världen har i tusentals år bett bönen ”Kyrie eleison – Herre förbarma dig”. Bartimaios var den som bad den bönen först av alla.”
Text:
Kol 4:17
Musik:
Hannah´s song – Martin Fröst, Rachel Portman
Producent
Lina Hedmark
liv@sverigesradio.se
Pastorn Fredrik Lignell reflekterar kring några av bibelns doldisar i Andakten i P1.
Ur andakten:
”Hur osynlig kan en människa bli? Var finns Gud när allt spricker sönder och när människor utnyttjar och förskjuter. I dag vill jag nämna Hagar, en av bibelns många tilltufsade människor.”
Text:
1 Mos 16
Musik:
Hannah´s song – Martin Fröst, Rachel Portman
Producent
Lina Hedmark
liv@sverigesradio.se
Pastorn Fredrik Lignell reflekterar kring några av bibelns doldisar i Andakten i P1.
Ur andakten:
”Vad skulle hända om du idag såg på din arbetsplats, skola eller på dina grannar med Rachav i bakhuvudet? Kanske ska du inte utgå från att det är total avsaknad av tro där. Gud rör vid människor på de mest osannolika platser. Han rör och lockar vid de mest oväntade människor.”
Text:
Jos. 2
Musik:
Hannah´s song – Martin Fröst, Rachel Portman
Producent
Lina Hedmark
liv@sverigesradio.se
Andakterna den här veckan utgår från de fem världsreligionerna och djuret som tema. Idag med Prithu Banerjee som utgår från sin hinduiska tro.
Ur andakten:
”Tidiga mornar - fåglar som redan är igång. Hunden som nosar världen vaken. Rådjuret som står stilla, lyssnar och försvinner. Det är som att djuren alltid vaknar före oss. Inte bara i tid utan också i närvaro. De är redan där, fullt och helt, medan vi fortfarande letar efter våra tankar.”
Musik:
Sirgun Kaur – Bahuta Karam Instrumental
Producent
Lina Hedmark
liv@sverigesradio.se
Andakterna den här veckan utgår från de fem världsreligionerna och djuret som tema. Idag med Sema Ekinci som utgår från sin muslimska tro.
Ur andakten:
”Djur är inte bara en sidovarelse i våra liv – de är en del av samma väv som vi människor, och det har profeten Muhammad påmint oss om när han sa: en god gärning till ett djur är lika god som en god gärning till en människa.”
Text:
Koranen 2:30
Musik:
Lament – Iftekharul Anam
Producent
Lina Hedmark
liv@sverigesradio.se
Andakterna den här veckan utgår från de fem världsreligionerna och har temat Djur. Idag med författaren Karin Brygger som utgår från sin judiska tro.
Ur andakten:
Djur, särskilt när de är sjuka och beroende av oss, kan få oss att få syn på oss själva. Vår egen sårbarhet och hjälplöshet blir plötsligt uppenbar när vi är nödvändiga för en annans överlevnad. Det är naturligtvis samma sak när vi möter en människa i nöd. Vi måste ta ett steg tillbaka, vi måste låta den andres sårbarhet stå i centrum.
Hur gör vi det? Vi lyssnar.
Den som inte vet hur man lyssnar kan faktiskt öva sig genom att umgås med djur. Eftersom djur inte tala vårt språk måste vi öva alla våra sinnen för att förstå dem. Vad betyder det när öronen rör sig? När hunden kryper ihop? När katten ligger alldeles stilla och inte rusar fram när den hör kylskåpet öppnas?
Text:
Josef och hans bröder
Musik:
The Poet acts av Philip Glass med John Lenehan
Producent:
Susanna Németh
liv@sverigesradio.se
Andakterna den här veckan tar avstamp i de fem världsreligionerna på temat Djur. Idag med Lama Kha'drön Pamo som utgår från vajrayanabuddhismen.
Ur andakten:
Vad är det som gör oss till människor och definierar vår mänsklighet? En av de egenskaper som skiljer oss från djur är vår förmåga att förstå humor. Till skillnad från djur kan de flesta människor förstå humor – och även situationers ironi. Humor är en kraftfull aspekt av buddhistisk undervisning. Av alla lärare jag har mött – från vilka jag har tagit emot undervisning – har samtliga använt humor som en del av sitt lärande. Genom att uppfatta de humoristiska aspekterna av situationer kan vi lätta upp det som är svårt och problematiskt.
Text:
Ur Thinley Norbus ord
Musik:
Instrumental Guru Padmasambhava Prayer med Raphael
Producent:
Susanna Németh
liv@sverigesradio.se
Andakterna den här veckan utgår från de fem världsreligionerna och har temat Djur. Idag med prästen Albin Tanke från Malmö som utgår från sin kristna tro.
Ur andakten:
När jag var liten var jag ofta på min farmor och farfars stora bondgård som låg mitt på Söderslätts vidsträckta åkrar. Där fick jag hjälpa till att ta hand om alla djur. Det fanns kor, grisar, får och höns, hundar och katter. Det var så fint att få leva i denna samklang. Även om det också var tufft för mig att som ett litet barn få upptäcka livets realiteter, hur tillvaron ibland är hård och grym och hur naturens lagar kan kännas så orättvisa. Djur blev sjuka och dog. Frågan väcktes när nya djur kom till, om jag överhuvudtaget skulle våga fästa mig? Men kärleken som fanns i omsorgen om det levande blev starkare. Samhörighet och gåvor till livet födde en respekt och ödmjukhet. Det var en gåva som jag är så tacksam för att jag fick uppleva. Omvårdanden om djuren var så djupt meningsfullt – och det gav värme och tröst.
Guds skapelse är en gåva, fylld av liv och av mångfald. Från de minsta insekterna till de största valarna – varje varelse har sin plats och sitt värde i Guds ögon.
Text:
Psaltaren 36:7–10
Musik:
Prague's Ballet av Marius Neset med Marius Neset, Leif Ove Andsnes och Louisa Tuck
Producent:
Susanna Németh
liv@sverigesradio.se
Britta Hermansson, pastor i Equmeniakyrkan, berättar om kornet som gror.
Evangeliets starkaste berättelse, själva förutsättningen för den kristna tron, handlar om detta. Vetekornet som faller i jorden och dör. Då är det verkligen borta. Inget som syns, hörs eller ens verkar finnas kvar. Det är evangeliernas vittnesbörd om Jesu död och uppståndelse. Han dör. Kornet faller i jorden. Allt som är sagt verkar dö med honom. Det blir bara mörker och avgrundsdjup sorg kvar.
Men så finns den där lappen, en anteckning, sångstrof eller ett enda ord som får liv. I mig. Det är hoppet som spirar rakt in i mörkret och allt som ibland blir nattsvart.
Vårens hälsning i vår del av världen berättar om ett envist hopp, år efter år. Det syns tussilago i dikena, snödropparna har redan berättat att efter vinter kommer vår. Så sjunger vi. Men vi fortsätter i nästa andetag att också sjunga om Andens rike.
Det är annorlunda. Och ändå så tydligt i vårens ankomst, varje vår. Oavsett. Våren kommer. Efter vinter kommer vår, också i Andens rike.
Musik:
Things you remember av och med Ulla Käll
Producent:
Susanna Németh
liv@sverigesradio.se
Britta Hermansson, pastor i Equmeniakyrkan, möter oss i dagens andakt.
Ur andakten:
Jag fick en gång i köket hemma i Nås som nittonåring en lapp av min pappa, som kunde liknas vid att få den instucken under min dörr, något som skulle stärka mina hjärtslag. Ge mig något att leva för.
Bilden av den där lappen under en dörrspringa är så bra, som ett hemligt meddelande som skjuts in under en dörr på ett hotell. En filmscen vi kan känna igen. Plötsligt ligger en lapp där med en särskild hälsning.
Min lapp kom från Pappa. Några ord på väg i trons vandring. Hans ord var tänkt som min färdkost. Men de var hans, inte mina. På hans lapp stod:
Lita på din Gud han är nära, Över alla djup vill han bära. Fadershandens kraft aldrig sviker. Ljuvliga säkra tro.
Text:
Joh 12:24
Musik:
Things you remember av och med Ulla Käll
Producent:
Susanna Németh
liv@sverigesradio.se
Idag möter vi Britta Hermansson, pastor i Equmeniakyrkan, i Andakten i P1
Ur andakten:
Vilket ord, vilken erfarenhet, händelse har påverkat mig mest, när jag tänker efter? Har du något sådant ord eller händelse i ditt liv? Det kan ta sin tid att hitta eller så bara vet du direkt vad det är.
Jag minns några rader på en lapp jag länge tänkt varit min viktigaste. Men så inser jag att den tillhörde någon annan, min pappa.
Jag är nitton år, kommer hem till föräldrahemmet i Nås en helg och har bestämt mig för att berätta att jag blivit kristen. Pappa sitter vid köksbordet. Jag har en ny inriktning i mitt liv och vill säga det.
Musik:
Things you remember av och med Ulla Käll
Producent:
Susanna Németh
liv@sverigesradio.se
Idag i Andakten i P1 möter vi författaren Karin Brygger som talar om den judiska högtiden Purim.
Ur andakten:
Vad heter du? Vem är du?
I Tanakh, den judiska bibeln, finns otaliga berättelser om namn och identitet. De ligger som en underström, skjuter sig in från sidan i de actionfyllda händelseförlopp som konstituerar judarnas historia.
Namn, alltså. Och namnbyten. Det kan handla om att bli en annan, och veta att denna förändring är nödvändig. Jakob vägrar till exempel ge sig av i gryningen från brottningsmatchen med den okända – om han inte blir välsignad. Det blir han, och han linkar ut från natten och in i dagen med ett nytt namn: Israel. Bokstavligen Den Som Brottas Med Gud. För det är vad ordet Israel betyder.
Text:
Ruths bok, Esters bok
Musik:
And The Swallow (Arr) med Julian Azkoul & United Strings Of Europe av Caroline Shaw
Producent:
Susanna Németh
liv@sverigesradio.se
Nu firas den judiska högtiden Purim. Författaren Karin Brygger tar avstamp i Esther, som har en särskild betydelse för Purim.
Ur andakten:
Ester – Purims hjältinna - har en egen bok i den hebreiska bibeln. Men att läsa den är inte att läsa en historia, utan många. Så är just de bästa historierna: de öppnar för olika tolkningar. Ofta blir Esters bok läst så här: en söt tjej blir av nöden en stark ledare som räddar det judiska folket i staden Shushan. Det är en bra läsning. Emellertid är den fattig.
Varför inte läsa Esters bok som en berättelse om inte bara en, utan två, starka kvinnor som fredar sig mot män? Som säger nej. Till att dö. Kungens första fru Vashti vägrar ge upp sin själ (en metaforisk död) och Ester vill helt enkelt inte mördas. Är Esters bok i själva verket ett feministiskt manifest?
Text:
Ruths bok
Musik:
And The Swallow (Arr) med Julian Azkoul & United Strings Of Europe av Caroline Shaw
Producent:
Susanna Németh
liv@sverigesradio.se
Att vila i det tidlösa. Om det handlar andakten med Anne Simonsson, präst i Luleå domkyrkoförsamling. Den sändes första gången i augusti 2025.
I andakten berättar Anne Simonsson om en orolig morgon som slutade med en tacksång i duett med hunden.
- Jag inser att tacksamheten kan öppna ett rum inom mig, ett rum där det finns plats för mer än bara mitt oroliga jag och alla bekymren; plats för glädje, plats för ett möte, plats för förtröstan, säger Anne Simonsson i andakten.
Text
Filipperbrevet 4:6-7
Musik
Under the heavens – Tony Anderson
Producent Helena Andersson Holmqvist
Moskit media
liv@sverigesradio.se
Att ta vara på gåvorna i livet. Om det handlar andakten med Anne Simonsson, präst i Luleå domkyrkoförsamling. Den sändes första gången i augusti 2025.
I andakten berättar Anne Simonsson om hur en tyst retreat oväntat bröts av en inbjudan till våffelfika.
- Kanske livet hela tiden har gåvor som väntar på mig, väntar på mitt ja, och är redo att fylla min dag med mening. Hur ska jag kunna ta vara på de gåvorna? Jag tror att jag behöver en inre vägskylt som jag kan följa under dagens många valsituationer, och som kan hjälpa mig att prioritera och välja rätt, säger Anne Simonsson.
Text
Galaterbrevet 5:6
Musik
Under the heavens – Tony Anderson
Producent Helena Andersson Holmqvist
Moskit media
liv@sverigesradio.se
Situationer som rubbar balansen. Om det handlar andakten med Anne Simonsson, präst i Luleå domkyrkoförsamling. Sändes första gången i augusti 2025.
I andakten berättar Anne Simonsson den gång hon snavade på hundkopplet och återupptäckte en bortglömd glädje.
- För mig som så ofta har bråttom framåt kan snubblandet bli en helig paus, en möjlighet att ta emot en gåva i stunden. Idag vill jag försöka se en inbjudan i de situationer som överraskar mig, och till och med i situationer som rubbar min balans, säger Anne Simonsson i andakten.
Text
Psaltaren 23:5-6
Musik
Under the heavens – Tony Anderson
Producent Helena Andersson Holmqvist
Moskit media
liv@sverigesradio.se
Att ensam bära allt ansvar. Om det handlar andakten med Anne Simonsson, präst i Luleå domkyrkoförsamling. Den sändes första gången i augusti 2025.
I andakten berättar Anne om den gång hon inte hade möjlighet att hjälpa en församlingsbo, och lättnaden när någon annan ryckte in.
- Ibland förblindas jag att tro att de uppdrag och åtaganden jag har är mina; att jag ensam bär ansvar för det ena eller andra i livet. Jag glömmer bort att jag är en del av ett vi: en del av en familj, ett arbetslag, grannskap, kyrka, vänkrets, förening., säger Anne Simonsson i andakten.
Text
Hebreerbrevet 10:24
Musik
Under the heavens – Tony Anderson
Producent Helena Andersson Holmqvist
Moskit media
liv@sverigesradio.se
Att hitta sitt sätt att växa. Om det handlar andakten med Anne Simonsson, präst i Luleå domkyrkoförsamling. Den sändes första gången i augusti 2025.
I andakten berättar Anne Simonsson om ett äppelträd på hennes gård, som på grund av en tidig skada grenar ut sig som en buske.
- Jag märker att buskträdet väcker en längtan inom mig: Jag vill också växa åt sidorna, närmare andra människor. Jag vill också vara lättillgänglig och generös. Jag vill också leva det bästa möjliga livet utifrån mina förutsättningar., säger Anne Simonsson i andakten.
Text
Filipperbrevet 1:6
Musik
Under the heavens – Tony Anderson
Producent Helena Andersson Holmqvist
Moskit media
liv@sverigesradio.se
Dagens andakt hålls av Prima Singh – diakon i Equmeniakyrkan i Stockholm.
Ur andakten:
”För flera år sedan när jag gick min fritidsledarutbildning med kyrklig inriktning skulle vi få lära oss mer om ledarskap och min dåvarande lärare presenterade mig för en författare som gjorde ett stort intryck”.
Text:
1 Joh 4:7-8
Musik:
Concerning Hobbits – Howard Shore, London Philharmonic Orchestra, Nya Zeelands Symfoniorkester (Wellington)
Producent
Lina Hedmark
liv@sverigesradio.se
Dagens andakt hålls av Prima Singh – diakon i Equmeniakyrkan i Stockholm.
Ur andakten:
”Bara för att jag råkar ha en krage på mig innebär det inte att jag är felfri eller att jag är mer älskad av Gud. Han älskar oss alla lika mycket- i hans värld behöver ingen förtjäna kärlek och beröm. I hans värld är vi ovillkorligt älskade med våra tillkortakommanden och trots våra misslyckanden.”
Text:
1 Joh 4:16
Musik:
Concerning Hobbits – Howard Shore, London Philharmonic Orchestra, Nya Zeelands Symfoniorkester (Wellington)
Producent
Lina Hedmark
liv@sverigesradio.se
I dagarna inleds den muslimska fastehögtiden ramadan.
Ur andakten:
När månaden Ramadan kommer talar vi ofta om hjärtat. Det är månaden då vi ska rena oss, släppa det gamla, förlåta dem som har sårat oss och försöka bli lite mjukare, lite bättre människor. Dessa ord bär på mycket hopp. Ni vet den där tanken om att få börja om och att få lägga ner det som tynger en är ju något de flesta av oss längtar efter.
Text:
Koranen 42:40
Musik:
Ouj-e-Asman (instrumental) - Mohammed Esfahani
Producent
Lina Hedmark
liv@sverigesradio.se
I dagarna inleds den muslimska fastehögtiden ramadan.
Ur andakten:
”Nu när Ramadan är här kan vi låta rytmen förändras igen – jag hoppas på att jag ska låta dagarna bli långsammare och enklare. Tillåta mig att vänta mer. Känner efter mer. Och då kan vi lägga märke till hur det där lugnet smyger sig tillbaka.”
Text:
Koranen 55:26-27
Musik:
Ouj-e-Asman (instrumental) - Mohammed Esfahani
Producent
Lina Hedmark
liv@sverigesradio.se
Andakten i P1 hålls i dag av syster Mirjam - en av de nunnor som lever och bor i Heligas hjärtas kloster vid Omberg i Östergötland.
Syster Mirjam är katolik och systrarna i klostret tillhör den benediktinska klostertraditionen och kallas för Mariadöttrarna.
Ur andakten:
"När jag först fick frågan om jag kunde tänka mig att hålla den här andakten var min spontana reaktion – nej det kan jag inte, det är bättre om någon annan gör det. Jag var helt enkelt rädd för att misslyckas."
Text:
Matt 18:3
Musik:
Gottes Zeit Ist Die Allerbeste Zeit – Vikingur Olafsson & Halla Oddny Magnusdottir
Producent
Lina Hedmark
liv@sverigesradio.se
Tankar och reflektioner utifrån ett andligt och religiöst perspektiv. Bygger på text ur helig skrift, bön, egen reflektion och musik.
Ur andakten:
I perioder har jag spelat mycket improvisationsteater. Det är en underbar konstform! En plats där du får utmana dina impulser och öva dig i att se den människa du har framför dig.
När jag klev över tröskeln till min första nybörjarkurs, så var jag både nyfiken och nervös. Det var en blandad skara människor som satt i rummet. Några verkade ha gått dit tillsammans, och andra satt spänt och väntade på att kursledaren skulle dra igång. Det var både kvinnor och män, olika klädstilar, åldrar och utseenden. Vi var en grupp människor som troligen aldrig hade träffats, om det inte vore för vår gemensamma hobby.
I samhällets ögon var vi en brokig skara människor, men impron blev ett rum där vi kunde hitta gemenskap över gränserna. På många sätt liknar min församling, det jag fick uppleva inom teatern. Båda är spretiga gemenskaper, där det finns en styrka i att vi är olika.
Text:
Joh 13:34-35
Musik:
A Thousand Years av Christina Perri & David Hodges med Joel Grainger
Producent:
Susanna Németh
liv@sverigesradio.se
Den här veckan möter vi Clara Vennman, aktiv i Equmeniakyrkan i Göteborg, i Andakten i P1.
Ur andakten:
För några år sedan bjöd jag in till en Thanksgiving-middag. Jag ville äta gott, ha låga trösklar och hitta ett tillfälle att tacka tillsammans. Så jag bjöd in fyra vänner och bad dem ta med en gäst var. Någon tog med sin kollega, en tog med grannen och någon tog med en person som behövde uppmuntras. Alla gäster fick förbereda något de ville tacka för.
Jag ordnade noga inför kvällen. Dukade fint och tände ljus. Lagade mat som jag trodde skulle passa alla. Och det blev en fin kväll! Vi delade gemenskap och lärde nyfiket känna varandra. Till en början var det lite trevande samtal, men allteftersom kvällen gick så hittade vi varandra alltmer. Under efterrätten var det dags att berätta vad vi var tacksamma för. Och det var högt och lågt!
Tacksamhet över en bra vecka, tacksamhet för hälsa. Ett tack för att ens ha överlevt föregående år och ett annat tack för att ha mat på bordet.
När kvällen var slut, så var mitt hjärta fyllt av tacksamhet. Att vi tackade tillsammans, gjorde att jag återigen kunde hitta den kompassen i min egen kropp.
Text:
Psaltaren 106:1, 1 Thessalonikerbrevet, Psalm 702
Musik:
A Thousand Years av Christina Perri & David Hodges med Joel Grainger
Producent:
Susanna Németh
liv@sverigesradio.se
I veckans andakter möter vi Clara Vennman, som är aktiv i Equmeniakyrkan i Göteborg.
Ur andakten:
Jag, min man och vår tre barn, är del av en matgemenskap. Vi är tre familjer, som träffas i varandras hem och äter middag tillsammans en gång i veckan.
När vi startade för drygt 10 år sedan, så var vi tre par som längtade efter en vardagsgemenskap. Ett sammanhang som inte krävde så mycket av oss, utan dit vi kunde komma som vi var och sätta oss vid ett dukat bord. Så vi började laga mat till varandra en gång i veckan. Och sedan dess gemenskapen uthålligt hängt i, och burit oss genom sju barn, flyttar, jobbyten och livets upp- och nedgångar.
Ibland har det varit genomtänkta middagar och sena kvällar, och ibland har det varit makaroner och alldeles för hög ljudnivå. Vissa gånger har vi fört samtal som har stannat kvar, och andra gånger sitter vi mest tysta med varandra. Men vi har fått öva oss i principen att dyka upp och dela gemenskap, oavsett hur lätt eller svårt livet känns den dagen.
Och nu kan jag konstatera, att vi behöver vår matgemenskap för att både bära och bäras. Och att det inte längre är vi som bär rytmen av att ses varje vecka, utan att det är rytmen som bär oss.
Text:
Apostlagärningarna
Musik:
A Thousand Years av Christina Perri & David Hodges med Joel Grainger
Producent:
Susanna Németh
liv@sverigesradio.se
Den här veckan möter vi Clara Vennman, aktiv i Equmeniakyrkan i Göteborg.
Ur andakten:
För visst möter vi de människorna ibland – de som verkar ha en förundrans blick? Som är först med att utbrista: ”oj, knopparna slog ut den här våren också!” eller som stannar upp på trottoaren bara för att känna hur gott det luktar när regnet slår mot varm asfalt. Dom människor som
återigen läser en tummad bok: ”bara för att se om det kommer upp några nya perspektiv”
Förundrans blick är ingen påklistrad känsla. Det verkar vara en djupt rotad attityd till livet.
Och det finns en förundran nedlagd i själva skapelsen. I första mosebok läser vi om hur jorden i begynnelsen var öde och tom, men att Gud skapar både himmel och jord. Han skapar grönska, fröbärande örter och träd. Han skapar ljus och mörker och stjärnorna att lysa över himlavalvet.
Och sen står det att Gud ville att vattnet skulle vimla av levande varelser och att fåglar skulle fylla hela himlen och flyga under himlavalvet. Han skapade ett myller av liv!
Och till sist skapade han också människan till sin egen avbild och välsignade alltsammans.
Text:
1 Mos
Musik:
A Thousand Years av Christina Perri & David Hodges med Joel Grainger
Producent:
Susanna Németh
liv@sverigesradio.se
Den här veckan möter vi Clara Vennman, aktiv i Equmeniakyrkan i Göteborg.
Ur andakten:
Jag och min familj bor i ett hus i utkanten av Göteborg. När vi köpte det för 6 år sen, så fick min man ett äppelträd av sitt arbete: ”för att plantera i sin nya trädgård”. Då vi ännu inte hade fått tillträde till vårt hus, så frågade han snällt de tidigare ägarna om han fick gräva ett hål i trädgården och plantera trädet.
När vi flyttade in, så var jag förväntansfull på hur trädet skulle se ut. Efter många år i lägenhet, så drömde jag om ett blomstrande träd med mycket frukt.
Se då min besvikelse, när det vackra äppelträd jag visualiserat, mest var en brun liten pinne som stack upp ur jorden. ”Hur skulle det här trädet någonsin kunna bära frukt?”
Men sedan dess har vi vårdat trädet. Vi har övat på att beskära det och stöttat upp det mot träpålar när det riskerat att rasa samman. Och vi har med stor nyfikenhet väntat på den frukt som ska komma.
Text:
Hebreerbrevet (6:19)
Musik:
A Thousand Years av Christina Perri & David Hodges med Joel Grainger
Producent:
Susanna Németh
liv@sverigesradio.se
Veckans andakter tar avstamp i de fem världsreligionerna och har kyla som tema. Idag hör du Prithu Banerjee som utgår från sin hinduiska tro.
Ur andakten:
Kyla är ofta något vi vill bort ifrån. Vi klär oss mot den, stänger den ute, värmer upp rummen snabbt. Men om man stannar kvar en sekund så gör kylan något med oss. Den saktar ner stegen. Den skärper sinnena. Den påminner oss om att kroppen lever.
Musik:
Sirgun Kaur – Bahuta Karam Instrumental
Producent
Lina Hedmark
liv@sverigesradio.se
Veckans andakter tar avstamp i de fem världsreligionerna och har kyla som tema. Idag hör du Sema Ekinci som utgår från sin muslimska tro.
Ur andakten:
”Hjärtat är inte bara något som slår. Det är något som svarar. Något som tar emot, filtrerar, håller kvar och precis som huden på mina händer påverkas av kylan, påverkas hjärtat av det klimat det lever i.”
Text:
Hadith ur Sahih al-Bukhari & Muslim
Musik:
Lament – Iftekharul Anam
Producent
Lina Hedmark
liv@sverigesradio.se
Andakterna den här veckan tar avstamp i de fem världsreligionerna på temat Kyla. Idag med författaren Karin Brygger som utgår från sin judiska tro.
Ur andakten:
Den 20 November 1940 skriver den judisk-litauiska studenten Matilda Olkinaité i sin dagbok att hennes lidande aldrig varit större än nu. Hon gråter, men tårarna gör ingenting lättare. Nej, hon vill inte dö, men att lida till denna grad, det är omöjligt. ”Jag önskar jag blev sjuk och medvetslös, bara så jag kunde glömma allt”.
Man kanske kunde tro att Matildas ångest har med annalkande krig att göra. Men nej, det är kärleken som orsakar lidandet. Eller rättare sagt längtan efter den kärlek som åtminstone i skrivande stund verkar förbi. Det är så kallt i Matildas rum. För kyla är inte bara en konkret omständighet, nej, det är också något mellanmänskligt och den kyla som saknad och tomhet lämnar oss i är precis så fruktansvärd: hellre vill man ligga medvetslös, och äntligen glömma.
I historien om Matilda kommer snön med månaden december: ”Det snöar. Jag är förkyld”, skriver Matilda. Och vad gör vår sjuka flicka? Hon väntar naturligtvis. Ska han komma? Vädret är oväsentligt. Den dagen kommer han faktiskt, och hon får ro.
Text:
Dikt av Matilda Olkinaité
Musik:
The Poet acts av Philip Glass med John Lenehan
Producent:
Susanna Németh
liv@sverigesradio.se
Andakterna den här veckan tar avstamp i de fem världsreligionerna på temat Kyla. Idag med Lama Kha'drön Pamo som utgår från vajrayanabuddhismen.
Ur andakten:
Kylan sveper över landet och biter i huden. Äntligen. Underbart mörkt. Den bitande kylan och den mörka årstiden bär poesi. Jag är tacksam över att leva i Sverige, där jag varje år kan ta del av kyla och mörker – och uppleva verkliga kontraster i naturens skiftande cykler. Verklig kyla är något som många människor aldrig riktigt får erfara.
Att irritera sig på kylan tycks vara ett normalt fenomen. Ingen ifrågasätter det när någon utbrister: ”Det är för kallt! Jag hatar det!” Sommaren, däremot, ses som behaglig och komfortabel – då kan man leva och må bra. Detsamma gäller mörkret. Det är socialt accepterat att inte tycka om mörker. Ingen ifrågasätter ”faktumet” att människor inte mår bra när det är mörkt och kallt. Det är fullständigt normalt att ”kalla” dagar är ”dåliga” och att vår och sommar är ”bra”. Under vintermånaderna kan man ha en ”depression” utan att någon ifrågasätter varför. Det är naturligtvis inte så märkligt att påverkas av årets mörkaste och kallaste period – men finns det inte också de som tycker om den? Att förarga sig över kyla och mörker är en starkt betingad reaktion. Enligt buddhismen bör vi dock ifrågasätta all betingning – eftersom social betingning är en aspekt av karmisk betingning. Buddhistisk praktik är avsedd att föra oss bortom betingning. Vi har friheten att förhålla oss till saker på ett annat sätt.
Text:
Ur Tracts of the Sun
Musik:
Instrumental Guru Padmasambhava Prayer med Raphael
Producent:
Susanna Németh
liv@sverigesradio.se
Andakterna den här veckan tar avstamp i de fem världsreligionerna på temat Kyla. Idag med prästen och psykoterapeuten Albin Tanke som utgår från sin kristna tro.
Ur andakten:
Det biter i kinderna. Hu, vad det är kallt. Jag vet inte hur det är hos dig, men här i Malmö där jag befinner mig blåser det iskalla vindar. Det gör det ofta denna tid på året. Det kan kännas som flera minusgrader trots att termometern står på plus. Och det värsta, det är nog när kylan når in innanför och det svårt att bli varm igen. Då gäller det att försöka hålla igång, att inte stelna till. Ja, jag försöker verkligen göra det jag kan för att hålla kylan stången och inte låta den ta över på olika sätt.
När vinterns kyla tränger djupt in i märgen, då påminns jag om hur skört livet är. Visst är vintern en vacker tid, det tycker jag verkligen, men jag vet också att kylan är svår för många, för alla som inte kan stänga den ute, för alla som saknar möjligheter att hitta in i den trygga värmen. Jag är så tacksam för kyrkans olika verksamheter med t ex värmestugor som på många håll görs i samverkan med t ex Stadsmissionen; för att ge värme på olika sätt.
Text:
Joh 1:5
Musik:
Prague's Ballet av Marius Neset med Marius Neset, Leif Ove Andsnes och Louisa Tuck
Producent:
Susanna Németh
liv@sverigesradio.se
Den här veckan möter vi prästen Joakim Hagerius. Temat för veckan är tro som gåva.
Ur andakten:
Vid ett besök i Vadstena klosterkyrka lade jag märke till något jag inte sett tidigare. Längst bak i kyrkan, till höger, fanns ett mindre rum för stillhet och bön. På väggen hängde ett litet skåp i trä. Det var enkelt, diskret placerat, och hade lätt kunnat gå obemärkt förbi. Men jag stannade upp. Skåpet väckte frågor.
Det visade sig vara ett av Martin Lönnebos sakramentsskåp – gjort av en teolog som gav tron enkla, konkreta uttryck, med rymd för fantasin.
Senare i livet började snickra sådana skåp. Inte som ett nytt kyrkligt projekt, utan i linje med ett livslångt teologiskt arbete. Han var teolog och biskop, med ett starkt intresse för hur tro faktiskt tar form i människors liv. Han visste att tro inte alltid börjar i förståelse. Ofta finns den där innan vi kan sätta ord på den. Och därför behöver tron ibland stödjas av något mer än resonemang.
Text:
2 Mos 25:8
Musik:
Happiness Does Not Wait av Olafur Arnalds
Producent:
Susanna Németh
liv@sverigesradio.se
Den här veckan möter vi prästen Joakim Hagerius. Temat för veckan är tro som gåva.
Ur andakten:
Det sägs ofta att tron föds i naturen. Vid havet. I skogen. På fjället. Där blir världen större än vi själva, där tystnaden öppnar något inom oss. Och visst är det sant. Skapelsen bär på ett språk som talar till människans djup. Men det är inte hela berättelsen.
Ofta formas livet – och tron – inte i det orörda, utan i det byggda. I staden. Bland huskroppar och trottoarer, ljus och skuggor, rörelser och pauser. I miljöer som bär spår av mänsklig fantasi, arbete, längtan och brustenhet. Det är där vardagen pågår. Det är där våra liv tar form.
Bibeln börjar förvisso i en trädgård. Där människan får livet som gåva, innan hon gjort något för att förtjäna det. Men Bibeln slutar inte där. Den slutar i en stad.
Text:
Upp 21:2
Musik:
Happiness Does Not Wait av Olafur Arnalds
Producent:
Susanna Németh
liv@sverigesradio.se
Den här veckan möter vi prästen Joakim Hagerius. Temat för veckan är tro som gåva.
Ur andakten:
Det var inte ett beslut som skapade tron i mig.
Men i efterhand kan jag se att tron bar fram ett beslut.
Så verkar det ofta vara. Tron kommer inte alltid med klarhet och överblick. Ofta kommer den som något man tar emot, innan man riktigt vet vad det innebär. Som ett ord som stannar kvar. Som en riktning som långsamt blir tydlig.
När människor berättar hur de kommit till tro handlar det sällan om att de fick svar på alla sina frågor. Ofta handlar det om något mycket enklare: att de hörde något som stannade kvar. En mening de inte kunde värja sig mot. Ett ord som fortsatte att tala, också när allt annat hade tystnat.
Text:
Rom 10:17
Musik:
Happiness Does Not Wait av Olafur Arnalds
Producent:
Susanna Németh
liv@sverigesradio.se
Den här veckan möter vi prästen Joakim Hagerius. Temat för veckan är tro som gåva.
Ur andakten:
Tron kommer inte alltid när jag försöker som mest. Ibland kommer den när jag tar emot. När jag dras med. När jag plötsligt märker att jag sjunger med - innan jag hunnit förstå varför.
Det är också därför den gemensamma sången har en sådan kraft. I kyrkans liv har man länge levt med insikten att tron inte bara bärs av tankar, utan av kroppar.
Inte bara av förståelse, utan av rytm och rörelse. Vi andas tillsammans. Vi säger samma ord. Vi bär varandra. Ibland är det den enda tron jag har för stunden: att stå kvar i rummet. Att sjunga med. Att låta någon annans ord bli mina.
Text:
Joh 1:14
Musik:
Happiness Does Not Wait av Olafur Arnalds
Producent:
Susanna Németh
liv@sverigesradio.se
Den här veckan möter vi prästen Joakim Hagerius. Temat för veckan är tro som gåva.
Ur andakten:
För en tid sedan tog en man kontakt med mig. Han ville tala om tro.
Han beskrev sig själv som sökande, nyfiken och intellektuellt engagerad. Han läste böcker om kristen tro och om ateism, lyssnade på poddar och följde debatter där argument ställdes mot argument. Han gjorde ett seriöst arbete.
Men ändå sa han: Jag kommer inte riktigt vidare.
Det som slog mig var inte hans tvivel, utan hans uthållighet. Trots att han inte landade i några klara slutsatser försvann inte längtan. Han kunde inte säga att han trodde – men han kunde heller inte släppa frågan. Något höll honom kvar i sökandet.
Jag möter allt oftare sådana berättelser. Inte fientlighet inför tro, inte likgiltighet – men ett slags mellanrum. Ett ärligt arbete med tanken, där ändå något saknas. Ibland behöver vi hjälp att förstå vad tro är – och vad den inte är.
Text:
Luk 24:32
Musik:
Happiness Does Not Wait av Olafur Arnalds
Producent:
Susanna Németh
liv@sverigesradio.se
Andakterna den här veckan hålls av prästen och psykoterapeuten Albin Tanke från Malmö. Veckans tema är Livets källa.
Ur andakten:
”Var kommer jag ifrån och vart är jag på väg?” Sådana tankar har jag grubblat mycket på genom åren. ”Varför finns universum? Vem är Gud? Varför finns det överhuvudtaget liv?”
Vissa tider har grubblerierna varit mer intensiva, andra tider har de knappt funnits alls. Men visst ligger de där i bakgrunden och utgör en slags fond till livet. Plötsligt så snurrar de upp för mig på nytt: ”Varför finns just jag? Varför blev jag inte någon annan?” Och så vidare.
Någon gång har jag delat några av de här tankarna och frågeställningarna med mina vänner. Och då har de sagt: ”Men sluta grubbla sådär”, ”slappna av och lev”. Kanske har de rätt? Ibland låter jag tankarna slå knut på mig själv. Det är lite grann som att inte se skogen för alla träd. Att konstruera grubblerier som inte leder till nyfikenhet, kunskap eller kreativitet utan istället håller tillbaka och kanske till och med ger bränsle åt rädslan – nä, det vill jag ju inte fastna i.
Såklart avspeglar dessa tankar också hur jag ibland tänker om Gud. Tankar som gör Gud till något främmande. Som om Gud är ett objekt som jag på distans måste förhålla mig till. Något som jag måste parera eller på olika sätt hitta till eller kanske till och med försöka uppnå? Som om jag är här och Gud är där – och kontakten mellan oss sval och kravfylld, tyngd, distanserad eller helt enkelt bara väldigt svåruppkopplad.
Text:
Apostlagärningarna 17:27-28
Musik:
The day before you came av Björn Ulvaeus och Benny Andersson med Benny Andersson
Producent:
Susanna Németh
liv@sverigesradio.se
Andakterna den här veckan hålls av prästen och psykoterapeuten Albin Tanke från Malmö. Veckans tema är Livets källa.
Ur andakten:
”Berätta för mig hur du har det?” – Denna mening kan öppna liv. Att någon av hjärtat vill höra vad jag har att säga, särskilt när livet är svårt – att få uttrycka sig och bli lyssnad på –det är något av det största.
Jag vet inte hur många gånger jag har burit på svåra tankar och gått ältat på jobbiga problem. Och när jag har fått möjlighet att berätta – att beskriva vad jag tänker på – så kommer en befrielses kraft över mig. Det tar kanske inte bort själva problemet, det ger inte några snabba lösningar. Men själva delandet avlastar. Formulerandet skapar någon slags ordning som ger perspektiv. Det är något i berättandet som öppnar sig. Och det sker emellan oss, mellan berättaren och lyssnaren. Det öppnar för Guds skapande kraft.
Text:
Romarbrevet 12:15
Musik:
The day before you came av Björn Ulvaeus och Benny Andersson med Benny Andersson
Producent:
Susanna Németh
liv@sverigesradio.se
Andakterna den här veckan hålls av prästen och psykoterapeuten Albin Tanke från Malmö. Veckans tema är Livets källa.
Ur andakten:
Precis som våra kroppar behöver fysiskt vatten för att överleva, behöver våra själar en andlig källa för att finna mening, riktning och levande liv. Gud beskrivs ofta som denna urkälla, alltings ursprung och mål, ja källan till allt liv.
I en värld fylld av stress, osäkerhet och strävan efter snabb tillfredsställelse på olika sätt kan vi lätt känna oss uttorkade och trötta. Kanske sätter jag hela min lit till att söka lyckan istället för att öppna för mening? Kanske får jag för mig att det går att söka tröst genom jobb och karriär eller genom materiella ting, istället för gemenskap och att låta relationer djupna? När tillvaron instrumentaliseras för mina begär istället för att se mina verkliga behov urholkas själen lätt. Och det lämnar mig mycket törstigare än förut.
Jesus använde bilden av levande vatten när han talade med kvinnan vid Sykars brunn. Han erbjöd henne ett vatten som skulle bli en källa inom henne och som aldrig skulle göra henne törstig igen. Detta ”levande vatten” är en bild av den Heliga Andens kraft i våra liv.
Text:
Joh 4:10-15
Musik:
The day before you came av Björn Ulvaeus och Benny Andersson med Benny Andersson
Producent:
Susanna Németh
liv@sverigesradio.se
Andakterna den här veckan hålls av prästen och psykoterapeuten Albin Tanke från Malmö. Veckans tema är Livets källa.
Ur andakten:
Livet är inte alltid fyllt av glädje, kreativitet och skaparkraft. Plötsligt känner jag hur tomheten har blivit allt större och min glädje och längtan, ja, jag vet inte riktigt vart den har tagit vägen? Jag gör ungefär det jag brukar, vardagen rullar på, men det känns stumt på något sätt – som om riktningen inte riktigt vet vart den ska vända sig i mitt inre.
Kanske känner du det också så ibland? Jag funderar på om min själ kanske inte riktigt har fått tillräckligt med näring på det senaste? Kanske ligger utmattningen där och lurar om hörnet?
Våra själar är som en jordmån. Precis som fysisk jord behöver vatten för att ge liv och ge möjlighet för kornen att gro, träden att skjuta sina skott och öppna för möjlighet till frukt, så behöver också våra inre liv näring för att vi ska kunna växa i tro och kärlek. Bibeln använder ofta bilden av vatten som en symbol för liv, växtkraft och för Guds Ande. Kanske har jag glömt att tillåta min själs jord att bli vattnad med Guds levande vatten?
Text:
Jesaja 58:11
Musik:
The day before you came av Björn Ulvaeus och Benny Andersson med Benny Andersson
Producent:
Susanna Németh
liv@sverigesradio.se
Andakterna den här veckan hålls av prästen och psykoterapeuten Albin Tanke i Malmö. Temat är livets källa.
Ur andakten:
För en tid sedan blev jag inbjuden till en skola. Lärarna sa att eleverna hade så många frågor om Gud och att det nog var bäst att de bjöd in mig så att de fick ställa alla sina frågor till en präst. Det första jag tänkte i mitt stilla sinne var, men hur i all världen ska jag kunna svara på det? Hur ska jag med ett enkelt svar säga något om det största – det som inte med ord går att uttrycka? Men så tänkte jag, att visst, jag har ju en massa erfarenheter av det jag kallar gudsrelation och jag har många år bakom mig av möten med olika människor som på livets väg använt olika språkbruk, bilder och andra uttryck för att kunna tala, beskriva och fördjupa detta mysterium som vi kallar Gud – Så jag bestämde mig för att göra som lärarna föreslog – jag gick till skolan och beredde mig på att möta mellanstadieklassen alla frågor.
Text:
Jesaja 41:10
Musik:
The day before you came av Björn Ulvaeus och Benny Andersson med Benny Andersson
Producent:
Susanna Németh
liv@sverigesradio.se
Anuaar Athahb reflekterar, utifrån sin muslimska tro, kring begreppet ”lataif” – om andliga lager.
Ur Andakten:
”I den muslimska traditionen finns ett djupt och återkommande citat: “Man ya’arafa nafsahu faqad yaʿarafa rabbahu”. Den som känner sig själv, känner sin Gud. Det har följt med mig genom livet som något jag återvänder till, som en sanning jag hela tiden växer in i. Ibland känns det som en påminnelse och ibland som en dörr jag ännu inte öppnat helt.”
Text:
Muslimskt citat
Musik:
Ouj-e-Asman (instrumental) - Mohammed Esfahani
Producent
Lina Hedmark
liv@sverigesradio.se
Anuaar Athahb håller i Andakten i P1 i samband med den muslimska högtiden Miraj kring profeten Muhammeds himmelsfärd.
Ur andakten:
”Jag funderar ofta på hur vi människor fortsätter framåt även när stegen är tunga. Att vi kan bära så mycket utan att riktigt förstå hur vi faktiskt gör det. Och att vissa dagar går allt lätt medan andra dagar – ja, de drar framåt som om marken själv håller fast i våra fötter.”
Text:
Koranen 94:5-6
Musik:
Ouj-e-Asman (instrumental) - Mohammed Esfahani
Producent
Lina Hedmark
liv@sverigesradio.se
Dagens andakt hålls av Prima Singh – diakon i Equmeniakyrkan i Stockholm.
30-åriga Prima Singh väntar sitt första barn och reflekterar i Andakten över graviditeten.
Ur Andakten:
”Jag tar mig till närmaste apotek som ligger mitt på torget utanför kyrkan och köper ett graviditetstest, som skulle visa tidigare resultat. Jag tar modet och använder testet – det visar ordet gravid”.
Text:
Luk 1:34-38
Musik:
Concerning Hobbits – Howard Shore, London Philharmonic Orchestra, Nya Zeelands Symfoniorkester (Wellington)
Producent
Lina Hedmark
liv@sverigesradio.se
Andakten i P1 hålls i dag av syster Ingrid - en av de nunnor som lever och bor i Heligas hjärtas kloster vid Omberg i Östergötland.
Syster Ingrid är katolik och systrarna i klostret tillhör den benediktinska klostertraditionen och kallas för Mariadöttrarna.
Ur Andakten:
"Tillit. Så ofta det betyder att släppa taget. Inte enbart i de stora, livsavgörande tillfällena, utan varje dag. Också när vi fylls av bävan eller frågorna är fler än svaren någonsin tycks kunna bli”.
Text:
Ps 119 (äldre översättning)
Musik:
Gottes Zeit Ist Die Allerbeste Zeit – Vikingur Olafsson & Halla Oddny Magnusdottir
Producent
Lina Hedmark
liv@sverigesradio.se
Fred är temat för veckans Andakten i P1. Andakterna hålls av Gustav Ericsson, präst i Umeå Maria församling.
Gustav Ericsson pratar om den spretiga men viktiga församlingsgemenskapen som vittnar om att fred är möjlig.
- I ett samhälle där många grupper av människor redan står mot varandra, är församlingens gemenskap en fredsövning. Att mötas över sociala och kulturella gränser inför samma altare är att träna på fred. Att knäppa händerna inför det altare som påminner oss om det stora vi:et - ett enda bröd, och en enda mänsklighet - det är att träna på Guds rike, säger Gustav Ericsson i andakten.
Text
Apostlagärningarna 2:46
Musik
Härlig är jorden – Svenska psalmjazztrion
Producent Helena Andersson Holmqvist
Moskit media
liv@sverigesradio.se
Fred är temat för veckans Andakten i P1. Andakterna hålls av Gustav Ericsson, präst i Umeå Maria församling.
Gustav Ericsson pratar om att en omställning i tankar, ord och handlingar är ett konkret och fysiskt arbete.
- Paulus skriver i Romarbrevet: ”Övervinn det onda med det goda”. Fred är aktivt arbete, inte ett passivt tillstånd. Att övervinna det onda med det goda är inte svaghet. Det är det mod och den kraft som världen skriker och hungrar efter, säger Gustav Ericsson i andakten.
Text
Jesaja 2:4-5
Psaltaren 34:15
Romarbrevet 12:21
Musik
Var inte rädd – Svenska psalmjazztrion
Producent Helena Andersson Holmqvist
Moskit media
liv@sverigesradio.se
Fred är temat för veckans Andakten i P1. Andakterna hålls av Gustav Ericsson, präst i Umeå Maria församling.
Gustav Ericsson pratar om att det största fredsarbetet görs i vardagens små och grå stunder.
- Att låta mina vardagliga steg ledas av Kristi ljus in på fredens väg är inte bara någon tjusig from princip. Det är en vardagens fredsplan. Och Guds rike växer oftast inte genom dramatiska dån, utan genom stillsamma handlingar som nästan ingen ser, men som formar världen mer än vi anar, säger Gustav Ericsson i andakten.
Text
Lukasevangeliet 1:78-79
Musik
Det finns en väg till himmelen - Mats Bergström, Georg Riedel
Producent Helena Andersson Holmqvist
Moskit media
liv@sverigesradio.se
Fred är temat för veckans Andakten i P1. Andakterna hålls av Gustav Ericsson, präst i Umeå Maria församling.
Gustav Ericsson pratar om det radikala fredsarbetet som börjar i att avstå från att ge igen, i smått och stort.
- ”Älska era fiender och be för dem som förföljer er” sa Jesus till människor som levde under ockupation, som förnedrades och som bar verkliga sår. Och kanske är detta en av de mest konkreta formerna av fredsarbete som finns: att vägra låta mina sår bli till vapen, säger Gustav Ericsson i andakten.
Text
Matteusevangeliet 5:43-45
Musik
Nu sjunker bullret - Mats Bergström, Georg Riedel
Producent Helena Andersson Holmqvist
Moskit media
liv@sverigesradio.se
Fred är temat för veckans Andakten i P1. Andakterna hålls av Gustav Ericsson, präst i Umeå Maria församling.
Gustav Ericsson pratar om att fredens grund finns i människans eget hjärta.
- Samtidigt märker jag också hur lätt det är att bli kantig och polariserad. Hur snabbt jag kan bli irriterad, misstänksam eller trött på andra. Hur snabbt världen kan krympa och bli hårdare, och präglas av ”vi och dom”. Det blir tydligt att mitt hjärtas egna virrvarr inte kan bära freden på sina egna axlar. Jag behöver altaret. Om och om igen behöver jag ställa in kompassriktningen till Gud som är kärlek, uppståndelse och hopp, säger Gustav Ericsson i andakten.
Text
Kolosserbrevet 3:13-15
Johannesevangeliet 14:27
Musik
Jag lyfter ögat mot himmelen - Svenska psalmjazztrion
Producent Helena Andersson Holmqvist
Moskit media
liv@sverigesradio.se
Om förlåtelse handlar dagens andakt med Lisa Tilling, musiker i Svenska kyrkan i Norrköping.
Ur andakten:
Att säga förlåt är en sak och att förlåta en annan.
I Matteusevangeliet står det: Då kom Petrus fram och frågade Jesus: ”Herre, hur många gånger ska min broder kunna synda mot mig och få min förlåtelse? Upp till sju gånger?” Jesus sade till honom: ”Jag säger dig: Inte sju gånger utan sjuttio gånger sju.”
Den siffran symboliserar ett obegränsat antal gånger, att kunna förlåta utan gränser, och villkorslöst som Gud gör. Klarar vi ens av det?
Det behövs enormt mycket arbete och ett aktivt beslut att släppa taget om ilska, besvikelse och bitterhet.
Jag tycker det är besvärligt att förlåta någon som inte har insikt om att den har gjort fel. Var hamnar förlåtelsen då eftersom insiktslösheten står i vägen?
Text:
Matt 18:21-22, Luk 23:32-35
Musik:
When I see the sky av och med Erik Tilling
Producent:
Susanna Németh
liv@sverigesradio.se
Ett nytt år med koltrastens sång - det hoppas Lisa Tilling på i nyårsdagens andakt.
Ur andakten:
Hur ser du på ditt år? En del ser det som en cirkel, andra som ett vågrätt streck, några som en elips och så jag som ser det som ett lodrätt streck där 1 januari är längst ner. Sen travar året på uppåt och när strecket tar slut så hoppar jag ner för att börja om igen.
Ett nytt år som, delvis är som ett blankt, oskrivet blad där det finns gott om plats att skriva ner det du vill förändra. Det är ju faktiskt en riktigt fin present att få ett oskrivet blad för du kan fylla det med precis vad du själv vill. Kom ihåg att skriva tydligt.
På mitt blad skriver jag i dag att jag vill prata mer med människor om Gud. Samtala i stort och smått och växa i min tro. Bli ett tydligt ljus för Kristus.
Text:
Matt 5:14-16, Joh 8:32, Psaltaren 17:8
Musik:
When I see the sky av och med Erik Tilling
Producent:
Susanna Németh
liv@sverigesradio.se
Idag funderar musiker Lisa Tilling över vårt samhällsansvar, den här dagen som är 2025 års sista.
Ur Andakten:
Tar du som medmänniska ditt samhällsansvar? Tar jag som kristen mitt samhällsansvar?
Den frågan ligger ofta långt fram i mina tankar. Hur ska jag som kristen och medmänniska vara i mitt vardagliga liv för att göra skillnad för det samhälle jag lever i?
Jag vet att jag verkligen vill leva som jag lär och i viss mån så gör jag det men det är inte alltid lätt och det kanske det inte ska vara heller. Det kanske ska skava lite grann att våga stå för det som är rättvisa, det ärliga, det socialt obekväma, det där som jag vet både sticker och sticker ut lite i vårt sekulariserade samhälle. Att vara modig. Eller?
Räcker det kanske med att alltid ha med mig frågan till mig själv; vad hade Jesus sagt och gjort?
Text:
Jakobsbrevet 1:22-25
Musik:
When I see the sky av och med Erik Tilling
Producent:
Susanna Németh
liv@sverigesradio.se
Idag möter vi Lisa Tilling, som är musiker i Svenska kyrkan i Norrköping.
Ur andakten:
Som barn var det naturligt för mig att tro på Gud och Jesus. Det var ju i den miljön jag växte upp. Jag minns söndagsskolan i Missionskyrkan där pastor Uno stod framför oss och berättade och satte upp bilder på bibliska figurer på flanellografen.
Jag minns speciellt berättelsen om Moses i vassen och Jesu intåg i Jerusalem. Sen vet jag inte vad som hände men jag tappade på nåt sätt min tro när jag fick min första riktiga relation.
Det blev många år av tvivel och jag fick uppleva händelser i mitt liv som gjorde att jag starkt tvivlade. Men jag tappade aldrig tron helt. Den fanns där och puttrade på och jag höll mig kvar, återigen, tack vare musiken.
Text:
Matt 9:9 och 6:33, Joh 8:12
Musik:
When I see the sky av och med Erik Tilling
Producent:
Susanna Németh
liv@sverigesradio.se
Den här veckan möter vi Lisa Tilling, musiker i Svenska kyrkan i Norrköping i Andakten i P1.
Ur andakten:
Musik är något så mycket större än vi kan förklara och jag tror att den är gudasänd. Som så mycket från Gud som vi inte kan förklara så är musiken en del av det. Och varför ska den förresten förklaras? Den kan väl bara få finnas där precis som Gud.
Musiken som en stor kraft och ett underverk.
Låt musiken få ta sin plats i själ och hjärta utan att krångla till det.
Musiken är för alla, alltid. Musiken som finns överallt runtom oss. Lyssna bara, så hör du den i allt.
Text:
Psaltaren 104:33, Psalm 33
Musik:
When I see the sky av och med Erik Tilling
Producent:
Susanna Németh
liv@sverigesradio.se
Andakten i P1 hålls denna vecka av Carina Samuelsson, skolpräst på S:t Sigfrids folkhögskola i Växjö.
Ur Andakten:
”Jag tänker på det som man i den keltiska traditionen kallar för tunna ställen – platser och stunder där vi kan ana det som är större, där hinnan mellan det gudomliga och det vardagliga tunnas ut.”
Text:
Matt 2:12
Musik:
Gläns över sjö och strand – The Real Group
Producent
Lina Hedmark
liv@sverigesradio.se
Andakten i P1 hålls denna vecka av Carina Samuelsson, skolpräst på S:t Sigfrids folkhögskola i Växjö.
Ur Andakten:
”Jag står framför julkrubban hemma och det ser så fridfullt ut. Där är fåren och åsnan, Maria med lite böjt huvud som ser på sin nyfödde son och så Josef som står där lutad på sin herdestav. Samtidigt vet jag ju att det inte var så fridfullt. En ung mamma, nästan barn själv, nyförlöst, alla känslor som snurrar i kroppen och bara Josef att dela allt som hänt med.”
Text:
Matt 2:13
Musik:
Silent Night – Sinéad O'Connor
Producent
Lina Hedmark
liv@sverigesradio.se
Andakten i P1 hålls denna vecka av Carina Samuelsson, skolpräst på S:t Sigfrids folkhögskola i Växjö.
Ur Andakten:
”Varken julen eller livet är perfekt, helt och allt igenom, inte för någon av oss. Men i just det som är våra liv, sådana som vi är, sådan som världen är tar Gud plats, blir Gud människa, blir Gud ett barn.
Text:
Luk 2:1-6
Musik:
Nu tändas tuden juleljus – Helen Sjöholm och Anna Stadling
Mary, did you know – Mary J Blige
Producent
Lina Hedmark
liv@sverigesradio.se
Andakten i P1 hålls denna vecka av Carina Samuelsson, skolpräst på S:t Sigfrids folkhögskola i Växjö.
Ur Andakten:
”Kanske är du stressad över allt som hör julen till, ledsen och lite orolig som under alla stora helger, då allt ska varar bra och lyckat. Men här står ängeln och kallar dig utvald, alltid älskad och alltid buren.”
Text:
Luk 1:42
Musik:
Idas förväl – Dreamers Cirkus, Roger Tallroth och Sofia Karlsson
Producent
Lina Hedmark
liv@sverigesradio.se
Om stjärnorna som en symbol för trygghet och hopp handlar dagens andakt med Albin Tanke från Malmö.
Ur andakten:
När jag ser upp mot stjärnhimlen fylls jag av mysteriet och jag känner mig omsluten. Det har inte alltid varit så, det har funnits perioder för mig då stjärnhimlen och rymdens storhet bara känts skrämmande. Ovissheten om alltings mening och mål och alla varför-frågor har rivit runt i kroppen. Och det här med oändlighet har bara väckt ångest. Men med tiden kom tilliten till Gudsmysteriet att växa, nåden och kärleken framträdde tydligare för mig. Nu vittnar stjärnhimlen om trygghet, om att inte vara övergiven, utlämnad och ensam.
Det är som att varenda ljuspunkt på den mörka himlen blir en bild av samhörighet – av alla som levt, lever och kommer att leva. Att se de många ljuspunkterna på himlen kan hjälpa oss känna att vi hör ihop med varandra och med människor som vi aldrig ens har träffat. Att en annan människas omsorg och kärlek också kan få beröra mig. Så blir stjärnornas ljus också ett fredens tecken.
Text:
1 Mos 15:5
Musik:
Adagio ur Klarinettkonsert av WA Mozart med Svenska Kammarorkestern under ledning av Martin Fröst som även är solist
Producent:
Susanna Németh
liv@sverigesradio.se
Idag talar prästen och psykoterapeuten Albin Tanke om mörkret som ett sätt till återhämtning.
Ur andakten:
Jag önskar, mitt i denna mörkar vintertid, att mörkret får innebära just vila och återhämtning. Att mörkret inte ska skrämma utan att det ska gå att se mörkrets tid som en växtplats.
Jag önskar så att vi alla ska kunna öppna oss för budskapet som kan finnas mitt i mörkrets kärna – att det är där som själva ljusets skapelse har sitt centrum – att det är därifrån som hoppet viskar till oss: Du är trygg även när du själv inte känner det, du är sedd även när mörkret gör det svårt för dig att se klart. Du går mot en framtid med nya oanade möjligheter, du går på den vägen just nu, trots att den ibland känns ovan eller oviss.
I profeten Jesajas bok står det: ”Det folk som vandrar i mörkret ser ett stort ljus, över dem som bor i mörkrets land strålar ljuset fram.” Kristusljuset skiner i våra hjärtan även när vi känner oss lamslagna av mörkret. Friden och freden är på väg att processas inom oss, så att vi kan öppna för den och ta emot livets trygghet – mitt i allt det vi just nu står i.
Text:
Jes 9:2
Musik:
Adagio ur Klarinettkonsert av WA Mozart med Svenska Kammarorkestern under ledning av Martin Fröst som även är solist
Producent:
Susanna Németh
liv@sverigesradio.se
Den här veckan möter vi prästen Albin Tanke från Malmö i Andakten i P1. Idag om orubblig kärlek.
Ur andakten:
När mörkret river i mig och dunklet känns svårt, då brukar jag försöka tänka på ljuset som tändes för mig vid mitt dop. Dopljuset är gudsljuset som alltid brinner för mig och aldrig kan slockna vad som än sker. Ett ljus som bär igenom allt som sker och som bär igenom död till liv. Dopljuset tänds från det stora Kristusljuset som visar att vi hör ihop med Gud, och hur mörkt det än kan kännas, bor ändå alltid Livets ljus i våra hjärtan.
I de flesta kyrkorum brukar det dessutom alltid brinna ett litet ljus på altaret som påminner om Kristus närvaro. Guds närvaro är konstant och det är skönt att veta när så mycket annat runt omkring är föränderligt, skiftar och växlar.
Ljuset lyser för att visa på att Kristus är barmhärtighetens ljus för var och en. Vågar jag ta detta på allvar: att jag faktiskt har en verklig vän i Kristus som vill mig väl? En vän som det går leva nära, samtala med, en vän som välsignar mig och som till och med ger sig själv till oss alla just för att vi behöver det? Kristus är en vän som inte viker av eller sviker när dagarna mörkar, utan som i stället vågar sig ännu närmare, vill lysa ännu starkare, och fortsätter att älska och inte mäta efter prestationer eller förmåga att tro.
Text:
Psaltaren 116:5
Musik:
Adagio ur Klarinettkonsert av WA Mozart med Svenska Kammarorkestern under ledning av Martin Fröst som även är solist
Producent:
Susanna Németh
liv@sverigesradio.se
Bana väg för freden! Det är temat på veckans andakter med prästen Albin Tanke från Malmö.
Ur andakten:
Evangeliet, det glada budskapet, kommer till oss med befrielse från jantelagens kvävande regler. När evangeliet får sprängkraft i våra olika sammanhang så smulas jantelagen sönder, då bryts kraften i den ner. Då blir det sant att vi faktiskt, var och en, visst är någon att räkna med, att vi visst duger och att det visst finns någon som bryr sig om oss. Det går att bryta gamla destruktiva tankemönster, att våga sig ut på okänd mark och söka vänskap, prova något nytt och kliva fram i ett sammanhang. Därför jag har något att ge i denna värld!
Maria, Jesus mamma, visar oss hur hon vågar sticka ut då hon tar emot den gåva hon har fått. Hon säger inte ”inte ska väl jag”, utan hon kliver fram, låter sig utvecklas med sin gåva och litar på att hon duger. Jag kan tänka mig att Maria måste ha varit livrädd, men ändå utbrister hon i orden: Stora ting låter den Mäktige ske med mig, hans namn är heligt. Maria hade modet att stå kvar, våga ta in budskapet och inte förminska sig själv eller festas av jantelagens “inte har väl jag något att bidra med”. För visst hade hon det!
Text:
Luk 1:49
Musik:
Adagio ur Klarinettkonsert av WA Mozart med Svenska Kammarorkestern under ledning av Martin Fröst som även är solist
Producent:
Susanna Németh
liv@sverigesradio.se
Bana väg för freden! Det är temat på veckans andakter med prästen och psykoterapeuten Albin Tanke från Malmö.
Ur andakten:
Vi lever ju i svåra tider och världen är hårt drabbad av människors krig, våld och terror av olika slag och en mängd andra svårigheter som tär och som kan leda till missmod.
Kristus finns alldeles intill oss fast vi inte alltid märker det. Han vill framkalla oss ut ur missmodet till tillit, hjälpa oss upp ur fallgroparna och ge oss kraft och mod att rikta om all den energi som finns i rädslan och omvandla den till både inre och yttre handlingskraft.
Plötsligt kan det bli viktigt att fundera över på vilka, stora eller små sätt, som vi vill engagera oss i fredsarbetet? Hur börjar jag med mig själv? Kan jag hålla fred med mig själv? Och hur ser det ut i mina relationer runtomkring? Fred är vägen till Fred, men det kräver mod att våga gå kärlekens, fredens och respektens väg, att vara självutgivande, gränssättande och sårbar i att kunna uttrycka det som är djupt viktigt. Det banar väg för freden och är som en sådd som kan komma att betyda mycket mer än vad vi kan ana.
Text:
Luk 1:76-79
Musik:
Adagio ur Klarinettkonsert av WA Mozart med Svenska Kammarorkestern under ledning av Martin Fröst som även är solist
Producent:
Susanna Németh
liv@sverigesradio.se
Den här veckan möter vi pastor Robert Eriksson från Betlehemskyrkan i Göteborg i Andakten i P1.
Ur andakten
Det finns något inom mig som har kommit i otakt med tillvaron – en rastlöshet, frustration och längtan som ständigt gör sig påmind. Kanske känner du igen det? Människan är inte alltid fridfull, utan en varelse som ibland blir otålig och jagad. Ofta är det svårt att stanna upp, bli stilla och vänta. Det känns tryggare att vara i rörelse, att längta efter allt det som för stunden verkar nödvändigt.
Den katolske författaren Roland Rolheiser skriver: ”Längtan är alltid starkare än tillfredsställelsen.” När något efterlängtat väl uppnås, fortsätter rastlösheten och frustrationen – för vi når aldrig riktigt fram när livet handlar om att jaga. Från tidig ålder lär vi oss att världen är konkurrensutsatt: ”Jag måste ta min plats, annars tar någon annan den.” Med den synen förblir människan rastlös och olycklig.
Text:
1 Mos 1 & Mark 10
Musik:
Cristina's Dream av och med Fernando Ortega
Producent:
Susanna Németh
liv@sverigesradio.se
Om tacksamhet i vardagen reflekterar Robert Eriksson, pastor i Betlehemskyrkan, över i dagens andakt.
Ur andakten:
Hur kan jag som människa leva med lite mindre krav på mig själv och omvärlden och lite mer tacksamhet över livet? Jag tror att en väg är att öva sig i att se och uppskatta vardagen. Du och jag lever i en tid som säger att idealet är att lämna vardagen, att livet är till för att fyllas av upplevelser. Vi som har mat på bordet och ett uppvärmt hem, som har tagit några kliv på behovstrappan, har kanske till och med vant oss vid att leva med en inbyggd förväntan att få uppleva nästa resa, nästa maträtt, nästa andliga höjdpunkt, nästa kulturella kick. Det är det vi matas med i sociala medier – och kanske också i våra vänskapskretsar.
Jag tror att vi kan få uppleva mer liv i livet om vårt liv får en större vision än bara att samla på upplevelser. Och en startpunkt kan vara att byta perspektiv en stund. Tänk om jag redan har allt det som jag behöver, att livet redan är fyllt till bredden av Guds kärlek och omsorg?
Musik:
Cristina's Dream av och med Fernando Ortega
Producent:
Susanna Németh
liv@sverigesradio.se
Den här veckan möter vi pastor Robert Eriksson från Betlehemskyrkan i Göteborg i Andakten i P1.
Ur andakten:
Det finns en tavla i Louvren i Paris som ständigt är i skuggan av en tavla som hänger mittemot. Det märkliga är att tavlan som inte så många bryr sig om, är enorm. Ungefär sju gånger tio meter! Tavlan flödar över av glada färger och ett myller av människor och djur. Bröllopet i Kana, heter den, och är målad 1563 av Paulo Veronese. Motivet är hämtat från Johannesevangeliet och föreställer en bröllopsbankett. Mitt på tavlan sitter Jesus vid ett dukat bord, med en sorts stråkkvartett framför sig. Mängder av mat och vin. Fast vinet tar slut. Jesus ber då tjänarna att fylla vinkärlen med vatten. Vatten som han sedan förvandlar till vin. Och den glada festen kan fortsätta utan att gästerna ens märkt av att vinet var slut.
Jag tycker att Bröllopet i Kana är en fantastisk målning och rummet där den hänger är alltid packat av förväntansfulla människor. Men besökarna på Louvren har ryggen vänd mot den vackra målningen. Alla tittar åt ett annat håll. För mitt emot bröllopet i Kana hänger en annan tavla. Den är betydligt mindre och man ser den knappt för alla människor. Det är Mona Lisa. Vilket öde att vara tavlan mittemot Mona Lisa!
Text:
2 Kor 6:2
Musik:
Cristina's Dream av och med Fernando Ortega
Producent:
Susanna Németh
liv@sverigesradio.se
Den här veckan möter vi pastor Robert Eriksson från Betlehemskyrkan i Göteborg i andakten i P1.
Ur andakten:
Svåra och oväntade saker händer i allas våra liv. Även hos dem som verkar ha enkla och lyckliga liv, finns smärta och sorger som har begravts under lager av flyktbeteenden och försvar. Jag kräver ibland att livet ska ge mig det som jag drömmer om. Men livet tar inte hänsyn till mina drömmar. Och hur ska jag förhålla mig till det? Jag har mer och mer börjat tänka att jag behöver sluta kräva saker av livet, och i stället bli den människa som livet kräver av mig. Hur ska det ske?
Ett första steg är alltid att bli stilla och våga se hur mitt liv faktiskt ser ut just nu, att verkligen leva i den verklighet som faktiskt är min. Jag tror det är så livet är ordnat. Vi behöver stanna kvar i känslor av ångest och ilska och känna dem fullt ut för att kunna ta kloka beslut och bygga våra liv på en stadig grund. Gud möter oss alltid i verkligheten. För Gud har blivit människa. Gud är alltid mitt ibland oss.
Text:
Matt 7:24-27
Musik:
Cristina's Dream av och med Fernando Ortega
Producent:
Susanna Németh
liv@sverigesradio.se
Om den lojala Rut berättar Stefan Beimark i dagens andakt. Han är pastor i pingstkyrkan i Örnsköldsvik.
Stefan Beimark utgår i andakten från Rut, en fattig, invandrad änka i Bibeln, som blev anmoder till Jesus.
- Ruts berättelse känns som en påminnelse om att Gud väver sin väv med oväntade trådar. Att trofasthet och kärlek ibland betyder mer än makt och status. Och att Gud ofta verkar i det lilla och stilla. I vardagens val, i omtanken, i modet att stanna kvar när andra går, säger Stefan Beimark i andakten.
Text
Rut 1:16
Musik
Walk – Ludovico Einaudi
Producent Helena Andersson Holmqvist
Moskit media
liv@sverigesradio.se
Om förnyaren Esra berättar Stefan Beimark i dagens andakt. Han är pastor i pingstkyrkan i Örnsköldsvik.
Stefan Beimark utgår i andakten från Esra i Bibeln, som började om genom att återvända till grunden.
- Förnyelse börjar sällan med stora gester. Kanske börjar den med stilla ord och med längtan? Eller med att någon vågar öppna de gamla texterna igen och låta Gud tala nytt, säger Stefan Beimark i andakten.
Text
Esra 7:10
Musik
Spiegel im spiegel - Angèle Dubeau, Louise-Andrée Baril
Producent Helena Andersson Holmqvist
Moskit media
liv@sverigesradio.se
Om vardagshjälten Miriam berättar Stefan Beimark i dagens andakt. Han är pastor i pingstkyrkan i Örnsköldsvik.
Stefan Beimark utgår i andakten från Miriam i Bibeln, som kunde konsten att både vänta och agera.
- Mirjam lär mig att stå kvar när det stormar. Att glädjas när befrielsen kommer. Att inte ge upp när vägen blir lång. Hon påminner om att tron har rytm. Hur den rör sig från tyst väntan till jublande lovsång. Från korgen i vassen till tamburinen på stranden. Mellan oro och tillit, säger Stefan Beimark i andakten.
Text
2 Moseboken 2:7, 15:21
Musik
Saman - Ólafur Arnalds
Producent Helena Andersson Holmqvist
Moskit media
liv@sverigesradio.se
Om den modiga Ester berättar Stefan Beimark i dagens andakt. Han är pastor i pingstkyrkan i Örnsköldsvik.
Stefan Beimark utgår i andakten från Ester i Bibeln, som vågade göra sin röst hörd för ett hotat folk.
- Kanske har varje människa en egen plats i livet? En plats och en roll just för en tid som denna? Tänk om våra röster och val kan göra skillnad för någon annan precis som Esters gjorde? Ester lär mig att vara modig inte handlar om att brist på rädsla. Tvärtom, mod verkar vara att göra det jag tror är rätt, trots min rädsla, säger Stefan Beimark i andakten.
Text
Ester 4:14
Musik
Departure (Home) – Max Richter
Producent Helena Andersson Holmqvist
Moskit media
liv@sverigesradio.se
Om den både svage och starke Abraham berättar Stefan Beimark i dagens andakt. Han är pastor i pingstkyrkan i Örnsköldsvik.
Stefan Beimark utgår i andakten från Abraham i Bibeln, som lämnade sitt hemland och reste mot okänt mål.
- Ingen vet hur morgondagen kommer att se ut. Alla lever i tro. En del har likt Abraham förankrat sin tro hos Gud och det blir till ett ankare in i framtiden som hjälper oss att navigera genom livets berg och dalbana, säger Stefan Beimark i andakten.
Text
1 Moseboken 12:1
Musik
Walk – Ludovico Einaudi
Producent Helena Andersson Holmqvist
Moskit media
liv@sverigesradio.se
Idag tar pastor Fredrik Jennerhav, sin utgångspunkt i ljuset. Det ljus som får lysa klart.
Ur andakten:
Är du som jag som gillar sommaren? När det är varmt och man badar i sol och ljus? Många känner en längtan efter ljuset så här års. Samtidigt är det något nästan magiskt som händer när man sätter sig inne i skymningen och tänder ett ljus. Det känns som att rummets hela atmosfär förändras på en enda sekund. Att en liten ljuskälla kan förmå så mycket. Eller tacksamheten man känner när man plötsligt står ute i totalt mörker och kommer på att tända mobilens ficklampa. Det hjälper mig att inte snubbla. Det gör att jag kan hitta det jag nyss tappat.
”Ljuset lyser i mörkret, och mörkret har inte övervunnit det” står det i Johannesevangeliet.
Det är ett av de mest hoppfulla bibelord vi har. Vi kan alla känna av mörkret i världen. Ett mörker som kan visa sig i de stora världsproblemen såsom krig, svält och fattigdom. Men vi upplever också mörker i våra egna liv. Kanske är du drabbad av sjukdom eller sorg. Kanske kämpar du med ett beroende eller med trasiga relationer. I mörkret kan vi känna ensamhet, rädsla, oro eller ångest. I förlängningen kan vi landa i bitterhet eller egocentrism.
Den goda nyheten är att ljuset lyser. Genom Jesus Kristus har ljuset kommit till världen. Bibeln talar om Jesus som det sanna ljuset som kom till världen för att ge ljus åt alla människor. Det innefattar både dig och mig. Ett ljus, som om vi vill, lyser upp både oss och världen runt omkring.
Text:
Joh 1:5, Matt 5:14
Musik:
Bereden väg för Herran (Efter Finn Jon Jonsson, Boda). Trad Från Sverige: Dalarna: Boda med Anders Widmark trio
Producent:
Susanna Németh
liv@sverigesradio.se
Idag möter vi Fredrik Jennerhav, pastor i Pingstkyrkan i Kungälv. Han talar om den stundande adventstiden.
Ur andakten:
Tänk om Jesus redan idag vill ankomma dig. Att du angår honom. Vad i ditt liv är undanskuffat och dolt? Tänk om Jesus med kärlek vill säga – jag tror på dig. Tror du på mig? Att stå vid perrongen. Först bara ana att tåget närmar sig stationen. Ett väsande ljud från rälsen. För att sen höra och slutligen se hur tåget närmar sig. Det bromsar in precis bredvid dig. Snön lägger sig. Dörrarna öppnas. Vill du gå ombord? Vill du resa med på trons resa? Ibland är vägen till tro enkel och självklar. I våra svåraste stunder ropar vi ofta på Jesus. Ibland är det en trevande väg, även om Gud aldrig är långt borta från någon av oss.
Men, kanske du invänder, hur kan man tro när världen ser ut som den gör? Krig, fattigdom och orättvisor. Kristna väntar fortfarande på Jesu ankomst. Han har lovat att komma tillbaka. Det blir en dag av glädje. Men också av rättvisa. En ankomst av ett evigt hopp och till ett evigt liv. Där det ofullkomliga blir fullkomligt. Där det trasiga blir helt. Men under tiden kan vi välja att vara med på trons resa. Att kliva ombord.
Text:
Joh 4:1-42
Musik:
Bereden väg för Herran (Efter Finn Jon Jonsson, Boda). Trad Från Sverige: Dalarna: Boda. Med Anders Widmark Trio
Producent:
Susanna Németh
liv@sverigesradio.se
Vi närmar oss första advent och idag berättar Gustav Ahlman, präst i katolska kyrkan i Göteborg, om en adventstid han minns
Ur andakten:
Adventstiden är en tid av väntan och förhoppning på någonting stort som ska komma. Inte minst är det en förväntansfull tid för alla barn som ser fram emot julen. Mitt eget första minne av att ha sett fram emot julen på detta sätt är adventstiden 1991, då jag var sex år gammal. Jag hade önskat mig en polisstation i Lego i julklapp. Eftersom jag var så otålig och tjatade så mycket så stod min kära mamma till slut inte ut mer, och letade i början av adventstiden fram polismotorcyklarna ur kartongen så att jag kunde leka med dem så länge.
Mitt habegär och bristande tålamod som sexåring utgör givetvis inget bra exempel på hur man borde fira advent. Men kanske finns det ändå någonting positivt som vi kan lära oss av den här anekdoten. Anledningen till att vi firar advent under nästan fyra veckor innan jul är att vi ska få tid att riktigt längta efter Jesus innan han kommer. De kristna har traditionellt uttryckt denna längtan efter Kristi ankomst med böneropet Marana tha, som betyder ”Vår Herre, kom” på Jesu modersmål arameiska.
Musik:
Messe De Requiem Op 48: Nr 7, In Paradisum (Arr) av Gabriel Fauré med Ted Soluri & Emily Levin
Producent:
Susanna Németh
liv@sverigesradio.se
Idag i andakten i p1 möter vi Gustav Ahlman, präst i katolska kyrkan i Göteborg, som talar om himlen, helvetet och skärselden.
Ur andakten:
Dagen efter Alla helgons dag firas Alla själars dag, då vi minns alla de avlidna, särskilt våra egna anhöriga. Det är som bekant tradition att besöka kyrkogården under Allhelgonahelgen och tända ljus vid gravarna. Det här är ursprungligen en katolsk tradition, som började spridas till Sverige mot slutet av 1800-talet och slog igenom i hela landet efter andra världskriget. En kväll under den första veckan i november brukar jag besöka Stampens kyrkogård strax norr om Ullevi tillsammans med församlingens ungdomar. Efter att jag har välsignat gravarna och vi har bett en bön för alla de avlidna får ungdomarna två gravljus var som de får tända framför några till synes bortglömda gravar som inga anhöriga har besökt. På så vis försöker vi bidra till att ingen avliden ska bli helt bortglömd under allhelgonahelgen. Detta ljuständande är inte bara till hjälp för att minnas de avlidna och lysa upp deras gravar i novembermörkret. Ljuset symboliserar framförallt de böner som vi bär fram för de avlidna, för att de ska renas från de onda konsekvenserna av sina synder, och på så vis kunna träda fram helt och fullt inför Guds ansiktes ljus i himmelriket. Den traditionella bönen för de avlidna lyder: ”Herre, giv dem den eviga vilan, och låt det eviga ljuset lysa för dem. Må de vila i frid. Amen.” Gravljusen symboliserar på detta sätt det eviga ljuset som vi ber att de avlidna ska få skåda i himmelriket.
Text:
2 Mack 12:43-45
Musik:
Messe De Requiem Op 48: Nr 7, In Paradisum (Arr) av Gabriel Fauré med Ted Soluri & Emily Levin
Producent:
Susanna Németh
liv@sverigesradio.se
Idag möter vi Gustav Ahlman, präst i katolska kyrkan i Göteborg, som tar sin utgångspunkt i Helgonen.
Ur andakten:
Vi befinner oss i november månad, som inleddes med Allhelgonahelgen. Alla helgons dag är en av de viktigaste högtiderna under det katolska kyrkoåret, då vi kommer ihåg alla helgon, kända som okända, som levde ut sin tro på Jesus Kristus på ett exemplariskt sätt.
De senaste åren har jag fått fira allhelgonaafton tillsammans med församlingens mammagrupp och deras barn. Då får barnen fira en riktig All Hallow’s Eve genom att klä ut sig till sina favorithelgon. Några brukar klä ut sig till sina skyddshelgon som de är uppkallade efter, någon av flickorna brukar alltid vara utklädd till den saliga jungfrun Maria, och några av pojkarna brukar ta vara på möjligheten att klä ut sig till en modig soldat som den helige Göran. Efter att jag har fått gissa vilka helgon som barnen föreställer så går vi tillsammans i procession in i kyrkan samtidigt som vi ber om helgonens förbön i allhelgonalitanian.
Text:
Joh 15:11
1 Pet 13-16
Jak 5:16
Musik:
Messe De Requiem Op 48: Nr 7, In Paradisum (Arr) av Gabriel Fauré med Ted Soluri & Emily Levin
Producent:
Susanna Németh
liv@sverigesradio.se
Vad är tro? I veckans andakter hör vi prästen Joakim Hagerius närma sig tron på olika sätt - som en gåva, som en erfarenhet som uppstår på vägen och som en hemkomst.
Ur andakten:
Ett sätt att börja leva i tro, som en väg till Gud, är att börja med bönen och därigenom lära känna Gud. I den allra enklaste formen kan bönen vara ett tack. När du är med om något som blir värdefullt för dig kan du formulera ett tack. Och bara genom den enkla handlingen skapar du en riktning – ett sätt att se livet som gåva. Det kan ske spontant, men du kan också samla ihop dagen i tanken, och leta efter det du kan tacka för. På så sätt får hela din dag en klangbotten och en riktning. Ett praktiskt sätt att låta hjärtat finna vila hos Gud, som Augustinus uttryckte det på 300-talet i sin självbiografiska bok Bekännelser. Ett sätt att bejaka Gud som alltings ursprung och mål, också i ditt eget liv.
Text:
Filipperbrevet 3:12-16
Musik:
Song for Benedikte av och med Frøydis Grorud
Producent:
Susanna Németh
liv@sverigesradio.se
Vad är tro? I veckans andakter hör vi prästen Joakim Hagerius närma sig tron på olika sätt - som en gåva, som en erfarenhet som uppstår på vägen och som en hemkomst.
Ur andakten:
Ibland behöver vi låna någon annans tro.
När jag inte vet om jag tror, eller vad jag tror, då kan jag luta mig mot kyrkans tro. Jag låter kyrkan tro åt mig. Vad betyder det egentligen? Vem är den där kyrkan som tror?
Kyrkan är alla dem som gått före, alla dem som vittnat om vägen, och tillsammans skapat små stenrösen som går att orientera sig efter. I kyrkan är det de bibliska texterna som bär vittnesbördet om Gud. Det är trosbekännelserna som i kondenserade fraser vittnar om vem Gud är – han som vi tillber och följer. Och till vittnesbörden hör också psalmboken med sina tonsatta röster om Gud Fadern, Jesus Kristus, den heliga Anden, kyrkan och det eviga livet.
Text:
Hebreerbrevet 11
Musik:
Song for Benedikte av och med Frøydis Grorud
Producent:
Susanna Németh
liv@sverigesradio.se
Vad är tro? I veckans andakter hör vi prästen Joakim Hagerius närma sig tron på olika sätt - som en gåva, som en erfarenhet som uppstår på vägen och som en hemkomst.
Ur andakten:
Ibland börjar tron inte i en tanke – utan i en rörelse.
Idag tänker jag på några människor som sökte sig till kyrkan där jag arbetade för att de ville bidra i den sociala verksamheten. De engagerade sig i integrationskaféet för kvinnor som kom från olika länder. Det var inte tron som gjorde att de sökte sig till kyrkan, berättade dom, det var behoven och en vilja att bidra. Men det blev en resa till tro. Deras reflektion över utvecklingen gjorde intryck på mig och blev en påminnelse om att tron inte behöver börja i tanken, i något man ska säga och bekänna. Ingången kan lika gärna vara genom kroppen. Genom det man gör.
”När vi kom hit var vi inte troende, men det var som att vi gjorde tron när vi var här” berättade de. ”Och det gjorde oss troende.” Man kan tro med kroppen också.
I vår del av världen har tro kommit att innebära att hålla med om något, att stämma in i bekännelser och omfatta varje del. I andra delar av världen är tron inte så mycket en lära som ett liv att leva. Man firar gudstjänst, tänder ljus, tar emot bröd och vin, sjunger, ber och gör tron genom sociala insatser och ett liv som ser människorna omkring med kärlek. Av detta har vi mycket att lära. Man kan också tro med kroppen först.
Text:
Lukasevangeliet 10:3-4, 16-17, 20
Musik:
Song for Benedikte av och med Frøydis Grorud
Producent:
Susanna Németh
liv@sverigesradio.se
Vad är tro? I veckans andakter hör vi prästen Joakim Hagerius närma sig tron på olika sätt - som en gåva, som en erfarenhet som uppstår på vägen och som en hemkomst.
Ur andakten:
Ibland behöver vi hjälp att se vad som händer när vi släpper taget.
”Den sista ön” är en målning av bildkonstnären Gunnel Wåhlstrand. Två ungdomar står på en klippa och betraktar en segelbåt på väg in i sundet. De fyra ombord befinner sig i ett välsignat tillstånd, de har precis kommit innanför land. Ute till sjöss är vattnet råare. Det hon avbildar händer där hav och land möts, och det är där – i gränslandet – som det viktiga händer: ”Det är där livet blir till.” Så inleds boken som togs fram inför Wåhlstrands stora separatutställning på Waldemarsudde.
När jag fick veta att Wåhlstrand skulle ha en stor utställning på Prins Eugens Waldemarsudde ville jag se målningen i original, tillsammans med de andra verken. I ett mindre rum rullade en film där Wåhlstrand själv satt framför en kamera och svarade på frågor om sitt konstnärskap. Jag blev sittande på första stolsraden och såg filmen rulla flera gånger. Det som fick mig att stanna kvar var svaret på den sista frågan: hur hon vet när bilden är klar.
”Det vet jag inte riktigt” säger Wåhlstrand. Men på slutet är det som om hon blir sittande framför bilden, förvirrad, och inte vet vad hon har där att göra. När frågorna kommer: Varför är jag här? Vad tror jag ska hända? Då bjuder hon in Jenna, sin sambo. Fram tills dess har ingen sett något. Och när hon säger att den är klar, det är något av det skönaste som finns, förklarar hon. Det är som att få en välsignelse. Det är som om hon hör någon säga: ”Bara släpp taget. Nu rör vi ingenting.”
Och i det ögonblicket är det som om målningen blir till. Att allt är förlåtet. Att allt det ofärdiga bara ska få vara så. Som att verket på något sätt inte längre är hennes. ”Det är en fin liten process” summerar hon, innan filmen tonar ut. När jag hör hennes beskrivning upplever jag en resonans i hela mitt inre. Jag kan använda samma ord om det jag kallar tro.
Text:
Matteusevangeliet 4:18-20
Musik:
Song for Benedikte av och med Frøydis Grorud
Producent:
Susanna Németh
liv@sverigesradio.se
Vad är tro? I veckans andakter hör vi prästen Joakim Hagerius närma sig tron på olika sätt - som en gåva, som en erfarenhet som uppstår på vägen och som en hemkomst.
Ur andakten:
Ibland sker tro på de mest oväntade sätt. Författaren CS Lewis är ett sådant exempel.
Och i kommande andakter denna vecka ska du och jag utforska olika sätt att tro. Och att göra sig tillgänglig, öppen och mottaglig för Gud.
CS Lewis, en av 1900-talets främsta – litteraturvetare, filosof och professor – som skrev berättelsen om Narnia, han var inte uppvuxen med tron som en självklarhet. Den kom till honom sent i livet. Han berättar om det i sin självbiografi: Av glädje överfallen. Mot slutet av boken finns en beskrivning av hur det gick till när han blev troende.
Det var en alldeles vanlig morgon hemma i Oxford när han satte sig i bilen tillsammans med sin äldre bror Warnie. De var på väg till djurparken i Whipsnade. En resa längs brittiska landsvägar som kanske tog dem ungefär en timme. Kanske lite mer.
När de kör i väg tror han inte att Jesus är Guds son. När de kommer fram gör han det. Han kan inte förklara hur det har gått till. Han kan bara beskriva skillnaden. Och att det hände på vägen. Det är allt.
Jag återkommer till den här berättelsen för att den är så osentimental och existentiellt elegant. Och för att jag känner igen mig. Trots att händelsen är central i hans biografi förmedlas den nästan i förbifarten. Men i all sin enkelhet säger denna korta berättelse något mycket grundläggande: att tron är en gåva.
Text:
Efesierbrevet 2:8-10
Första Korinthierbrevet 12:3
Musik:
Song for Benedikte av och med Frøydis Grorud
Producent:
Susanna Németh
liv@sverigesradio.se
Andakterna den här veckan tar avstamp i de fem världsreligionerna och har ”Barnet” som tema. Idag hör du Sema Ekinci som utgår från sin muslimska tro.
Ur andakten:
”Barn lär oss om tillit. De lär oss om sårbarhet. De lär oss vad det innebär att leva med renhet i hjärtat. Denna renhet är inte bara något vi ska skydda, det är också något vi kan låta forma på nytt. Därför är barn inte enbart framtiden – som man ofta säger. De är också en spegel. En påminnelse om vårt eget ursprung. En källa vi kan blicka in i och kanske återvända till.”
Text:
Koranen 30:30
Musik:
Kayhan Kalhor: Mountains are far away. Kayhan Kalhor, kamancheh (persiskt stråkinstrument). Yo-Yo Ma, cello. The Silk Road Ensemble. Alan Pierson, dir.
Producent
Lina Hedmark
liv@sverigesradio.se
Andakterna den här veckan tar avstamp i de fem världsreligionerna och har ”Barnet” som tema. Idag hör du Prithu Banerjee som utgår från sin hinduiska tro.
Ur andakten:
”Det finns något magiskt med hur ett barn kliver in i ett rum. Inga masker. Inga roller. Bara ren närvaro. De frågar, skrattar, tröstar, protesterar – allt med samma intensitet. Och ibland tänker jag: Var tog den där äkta, orädda människan vägen när vi blev vuxna?”
Musik
Sirgun Kaur: Bahuta Karam. Sirgun Kaur och Chad Wilkins
Producent
Lina Hedmark
liv@sverigesradio.se
Andakterna den här veckan tar avstamp i de fem världsreligionerna och har ”Barnet” som tema. Idag hör du Karin Brygger som utgår från sin judiska tro.
Ur andakten:
När vi upplever stark kärlek till en annan människa, passion, är det en så stark kroppslig upplevelse att vi kan tro att vi blivit tokiga. Det har vi i regel också. På det bästa sättet.
Jag har haft turen att erfara passion och jag har också haft lyckan att uppleva hur längtan efter ett barn varit en storm i min kropp. Den längtan – eller habegäret - är också kärlek: för ja, det går att älska någon innan den finns, det går att älska den som skulle kunna finnas.
När Moses, övergiven som baby, men sedermera vår störste profet, skulle dö hade han inte korsat Jordan och han fick aldrig komma in i det förlovade landet. Han vittnar om att allt kanske man inte får. Eller så är också den frågan felställd: vad har jag fått är helt enkelt en bättre fråga sig än vad fick jag inte?
Text:
Välsignelsen över barnen
Musik:
The Poet acts av Philip Glass med John Lenehan
Producent:
Susanna Németh
liv@sverigesradio.se
Andakterna den här veckan tar avstamp i de fem världsreligionerna och har ”Barnet” som tema. Idag hör du Lama Kha'drön Pamo som utgår från sin buddhistiska tro.
Ur andakten:
När jag var förälder till en bebis så hade jag inte tiden att sitta ner och meditera långa stunder, att göra retreat eller att resa till Himalaya som andra i min Vajrayana buddhistiska församling kunde göra. Att meditera är Buddhistens främsta formella praktik och att inte hinna utöva den formella aspekten av sin religion kan ses som ett misslyckande. Jag valde ändå att vara förälder till ett litet barn och att praktisera föräldraskapet som en Vajrayana buddhist. Att vara förälder är ett sätt att praktisera min religion i det vardagliga livet. Det är samma praktik när man sitter på meditationskudden och att i varje stund släpper tankarna och låter dem upplösas. Referenspunkter stiger upp. Referenspunkter släpps. Som förälder till ett litet barn behöver jag göra samma sak. Jag släpper mina idéer och preferenser. Det är en aktiv buddistisk praktik i vardagen, jag praktiserar tomhet och form.
Text:
Bön av Yéshe Tsogyel
Musik:
Instrumental Guru Padmasambhava Prayer med Raphael
Producent:
Susanna Németh
liv@sverigesradio.se
Andakterna den här veckan tar avstamp i de fem världsreligionerna och har ”Barnet” som tema. Idag hör du Albin Tanke som utgår från sin kristna tro.
Ur andakten:
Det lilla Jesusbarnet växer upp och snart undervisar han lärjungarna om barnets centrala plats som fördjupar vår förståelse om hur vi kan vara med och försöka bygga Guds rike tillsammans. Så här berättar evangelisten Markus: Folk kom till Jesus med barn för att han skulle röra vid dem. Men lärjungarna visade bort dem. När Jesus såg det blev han förargad och sade: »Låt barnen komma hit till mig och hindra dem inte: Guds rike tillhör sådana som de. Sannerligen, den som inte tar emot Guds rike som ett barn kommer aldrig dit in.« Och han tog dem i famnen, lade händerna på dem och välsignade dem.
Radikaliteten i denna text är enorm. Jag blir så tagen när jag läser orden trots att jag har läst dem minst tusen gånger. Budskapet sägs i en tid, för nästan två tusen år sedan, då barnen kanske inte alltid räknandes med. Barnets plats för Gud verkar självklar. Det oförställda, genuina, spontana, autentiska – det är att leva sant, äkta och fritt. Lever vi så, är vi med och bygger ett gudsrike för varandra.
Text:
Mark 10:13-16
Musik:
Prague's Ballet av Marius Neset med Marius Neset, Leif Ove Andsnes och Louisa Tuck
Producent:
Susanna Németh
liv@sverigesradio.se
Den här veckan har lyssnarna fått önska vad Andakten i P1 ska handla om. Svenska kyrkans ärkebiskop Martin Modéus håller i andakterna.
Relationer är rubriken på tisdagens önskeandakt – ett ämne som flera lyssnare önskat.
Ur Andakten:
”En människa är alltid ett mysterium att nalkas med eftertanke, respektfullt och lyssnande. Något väsentligt av relationen är utanför vår kontroll. Långsamt, långsiktigt, lyhört är tre nyckelord som jag ofta använder. De fungerar rätt bra på relationsbyggen. Ha tålamod. En ek, det kanske starkaste virket, växer långsamt. Ett gott vin behöver tid att mogna.”
Musik
Jag lyfter mina händer – Östergötlands Sinfonietta
Producent
Lina Hedmark
liv@sverigesradio.se
Den här veckan har lyssnarna fått önska vad Andakten i P1 ska handla om. Svenska kyrkans ärkebiskop Martin Modéus håller i andakterna.
Försoning är rubriken på måndagens önskeandakt – ett ämne som flera lyssnare önskat.
Ur Andakten:
”Oförsonade relationer kan bära många känslor. Där finns ilskan och kanske hatet, sorgen och inte minst undran. Vad var det som gick så fel? Varför blev jag bemött så här? Hur kunde jag själv ha agerat som gjort att saker blivit annorlunda. Inte sällan blir det egna svaret: det fanns inget jag kunde ha gjort. Ibland är det sant. Ibland inte.”
Text
Romarbrevet 8:38-39
Musik
Jag lyfter mina händer – Östergötlands Sinfonietta
Producent
Lina Hedmark
liv@sverigesradio.se
Den här veckan möter vi prästen och författaren Kent Wisti från Lund i Andakten i P1.
Ur andakten:
I begynnelsen skapade Gud ur ett kaos. Det fanns inget upp, inget ner, inget då och inget sedan. Det fanns inget här och inget där. Det är först efter att kaoset är betvingat som människan skapas och det är just ordningen vi söker för att stå ut genom att förstå och förenkla tillvaron. Var sak på sin plats.
Så lever vi ändå i ett gytter som till vissa delar kan tyckas bli allt grötigare. Världen har blivit så liten att den ryms i en liten skärm i handflatan och samtidigt är den än mer ogripbar och orolig.
Det finns något trösterikt i tanken på alltings förgänglighet. Att vi alla en dag ska vara de som är sammetstyst närvarande med vår frånvaro när andra tänder ljusen i allhelgonatid. Det ger ork att leva lite till och mod att dö när det är tid för det, om det får ha sin tid.
Lika mycket som vi inbjuds att under helgen bära minnet av kära som dött och att fira våra kristna helgon, lika mycket är allhelgonahelgens rum ett möjligt möte med vår egen förgänglighet.
Till dess får vi i helgonens fotspår söka den kärlekens väg som är så genuin och angelägen att till och med döden måste underordna sig den.
Text:
Jesaja 41: 18-19
Musik:
Gammal är kyrkan, Herrens hus med Anders Widmark trio
Producent:
Susanna Németh
liv@sverigesradio.se
Den här veckan möter vi prästen och författaren Kent Wisti från Lund i Andakten i P1.
Ur andakten:
Det handlar om att leva i livet på livets egna villkor. Inte på villkor som jag själv väljer eller ratar utan just på livets egna villkor.
Vi lever våra liv i en vådlig balansakt mellan kärleken och döden, i en sorg över ett förlorat paradis och med en längtan och hopp efter ett tillkommande fredsrike. Den stora freden. Freden i mig själv, freden med det som omger och freden med det större- det som vi ibland uppbådar mod att ge det lite högtidliga namnet Gud.
Vi måste inte leva livet på livets egna villkor. Vi har en fri vilja att leva livet efter våra egna villkor, måttstockar och agendor. Vi måste inte avstå eget till förmån för andra. Vi måste inte stanna upp och reflektera över vår plats i maskineriet. Vi måste inte höra varje nödställd människas rop. Men vi kommer likväl att dö.
Livets villkor handlar också om spänningsfältet mellan gemenskap och oberoende, om tillhörighet och autonomi. Vi både söker och skyr vårt beroende av andra och av Gud. Vi både söker och skyr vår ansvarighet inför andra och inför Gud.
Text:
Jesaja 40: 6-8
Musik:
Gammal är kyrkan, Herrens hus med Anders Widmark trio
Producent:
Susanna Németh
liv@sverigesradio.se
Den här veckan möter vi prästen och författaren Kent Wisti från Lund i Andakten i P1
Ur andakten:
I släpljus, i utkanten av landskapet, går de till synes misslyckade änglarna. De som aldrig hjälpt några barn eller dräpt några drakar. Det viskas om dem att de är trösteänglar. Det bär Guds vanmakt i stumhet och en vag olustkänsla utan ord i bröstet.
Om dagarna går trösteänglarna omkring på skolgårdarna, kontorstoaletter och åker buss. På Ikea finns stora härar av trösteänglar bland änkor som tvingas till flytt, ur radhus nyseparerade medelålders, trötta småbarnsföräldrar som i hemlighet ställer sig frågan om de egentligen vill. Änglarna äter lax i restaurangen men byter ut den kokta potatisen mot pommes.
De vet inte att tröst är erfarenheten av att inte vara ensam. Tröst är inte att förändra, att lindra ångest eller smärta – tröst är erfarenheten av att inte vara ensam. Så blir delad vanmakt till allmakt. Men detta vet varken vi eller trösteänglarna något om. Ingen av oss vet heller att trösteänglarna är de förnämsta bland änglar. Det är Någons hemlighet.
Text:
Jesaja 60:17
Musik:
Gammal är kyrkan, Herrens hus med Anders Widmark trio
Producent:
Susanna Németh
liv@sverigesradio.se
Den här veckan möter vi prästen och författaren Kent Wisti från Lund i Andakten i P1.
Ur andakten:
Till dig som lamslås över tanken på att du är en dålig förälder och aldrig räcker till - släpp det!
Till dig med skamsköljningarna över att du får så mycket hjälp och själv hjälper så lite - släpp det!
Till dig som aldrig vågade hinna fram och undrar om han var ensam - släpp det!
Till dig som tror att ingen någonsin kommer att vilja kyssa dig säger jag på Jesu Kristi uppdrag - släpp det.
Bättre än så blir vi aldrig. Vi tror att som föräldrar skall vi bli Charles Ingalls i lilla huset på prärien. Så blir vi mer som Abbes pappa i Madicken. Som livspartners tror vi att vi skall bli som Karl-Oskar och Kristina men det blir snarare som Erland Josephsson och Liv Ullman regisserade av Ingmar Bergman.
Våra liv är en karusell av föreställningar, möjligheter och begränsningar. Det är meckigt att leva men allt går att omsluta i någon slags ömhet. Eller nåd som vi säger på kyrkiska.
Friheten i Kristus ställer den kristne fri från egna och andras föreställningar om att livet är något vi kvalificerar oss för. Livet drabbar oss och omsluter oss.
Text:
Jesaja 60: 1-4
Musik:
Gammal är kyrkan, Herrens hus med Anders Widmark trio
Producent:
Susanna Németh
liv@sverigesradio.se
Den här veckan möter vi prästen och författaren Kent Wisti från Lund i Andakten i P1.
Ur andakten:
Trons uppgift är att hjälpa människan att orka leva och att våga dö. Det blir också vårt uppdrag som kyrka. Jag menar att det tangerar och sammanfaller även med konstens mission. Att hjälpa människan att orka leva och att våga dö.
Det är höst och vi går djupare in i mörkret. Det spirande gudsriket som kommer oss till mötes kan vara svårt att ana. Men där är det också hoppets funktion att räcka oss tron. Att hjälpa människan att orka leva och att våga dö. Kan vara att det är den trösten som Limhamns-Jesus viskar åt oss därifrån berget Corcovado på fundament av skånsk betong: Min frid ger jag er. Jag ger er inte det som världen ger. Känn ingen oro och tappa inte modet.
Text:
Jesaja 60: 18- 22
Musik:
Gammal är kyrkan, Herrens hus med Anders Widmark trio
Producent:
Susanna Németh
liv@sverigesradio.se
Andakterna den här veckan tar avstamp i de fem världsreligionerna och har ”Helgon” som tema. Idag hör du Sema Ekinci som utgår från sin muslimska tro.
Ur andakten:
”I islam existerar inte helgon i den kristna bemärkelsen. Helgonlikhet är inte något övermänskligt, utan mänsklighetens innersta mening. Den helgonlika är den som bär lidande med värdighet och låter smärtan ge plats åt Guds närvaro.”
Text:
Koranen 10:62–64
Musik:
Kayhan Kalhor: Mountains are far away. Kayhan Kalhor, kamancheh (persiskt stråkinstrument). Yo-Yo Ma, cello. The Silk Road Ensemble. Alan Pierson, dir.
Producent:
Lina Hedmark
liv@sverigesradio.se
Andakterna den här veckan tar avstamp i de fem världsreligionerna och har temat ”Helgon”. Idag hör du Prithu Banerjee som utgår från sin hinduiska tro.
Ur andakten:
”Att vara helgonlik i dag handlar inte om att gå ut i skogen och meditera i 40 år. Det kanske handlar om att säga ifrån på jobbet när någon blir orättvist behandlad. Om att ge sin tid till barnen, sina ord till en vän, sitt tålamod till en främling.”
Musik:
Sirgun Kaur: Bahuta Karam. Sirgun Kaur och Chad Wilkins
Producent:
Lina Hedmark
liv@sverigesradio.se
Andakterna den här veckan tar avstamp i de fem världsreligionerna och har ”Helgon” som tema. Idag hör du Karin Brygger som utgår från sin judiska tro.
Ur andakten:
Vad är ett helgon? I judendomen har vi inga helgon men vi har framstående personer likväl: profeter, tzaddiker, matriarker, patriarker. Har de levt rättfärdigt och aldrig gjort några fel?
Inte alls. De har däremot försökt sig på detta äventyr som det är att leva på jorden. De har frivilligt och ofrivilligt tagit sig an de utmaningar som kommit både inifrån dem själva och deras bångstyriga personligheter och genom yttre press. Framträdande i dem alla är deras mod, mod med skiftande ansikten. Modet att pröva. Modet att trots allt. Modet att be Gud att vara barmhärtig. Modet att överleva. Modet att riskera sig själv för att det judiska folket ska överleva. Modet att uttrycka sin extas och gudskärlek genom dans – genom glädje. De besitter alla modet att älska och deras öden säger att det inte alltid är enkelt.
Text:
Shema-bönen
Musik:
The Poet acts av Philip Glass med John Lenehan
Producent:
Susanna Németh
liv@sverigesradio.se
Andakterna den här veckan tar avstamp i de fem världsreligionerna och har ”Helgon” som tema. Idag hör du Lama Kha'drön Pamo som utgår från sin vajrayanabuddhistiska tro.
Ur andakten:
Ordet helgon är en främmande benämning i den Buddhistiska religionen. Däremot har Buddhismen flera berömda mästare och yogis. Mahasiddhorna var upplysta buddistiska yogis och yoginis och deras sätt att praktisera var inte genom att leva ett avskilt liv i klostremiljö utan deras sätt att praktisera var att avsäga sig den inre känslomässiga och dualistiska vyn av världen.
Mahassidorna levde mycket olika livsstilar och hade många olika yrken. I beskrivningen av dessa personer fanns det en kung, en tvättare, en tjuv, en lögnare, en jägare, en pilmakare, en frossare, en fiskare, en bonde, en prostituerad, en musiker, en skomakare, en hemmafru, en fågelfångare, en skräddare och många andra som utåt sett levde som vanliga människor i det vanliga livet. Inget yrke eller aktivitet eller omständighet uteslöts från att praktisera buddhistisk religion.
Text:
Drukpa Künleys ord såsom de återges av Kyabjé Künzang Dorje Rinpoche i boken Wisdom Eccentrics
Musik:
Instrumental Guru Padmasambhava Prayer med Raphael
Producent:
Susanna Németh
liv@sverigesradio.se
Andakterna den här veckan tar avstamp i de fem världsreligionerna och har ”Helgon” som tema. Idag hör du Albin Tanke som utgår från sin kristna tro.
Ur Andakten:
”Att inte vara ett helgon precis” eller att ”inte vara Guds bästa barn”, kan vara sätt att beskriva när vi halkat snett och inte gjort rätt för oss. Men framför allt kanske det säger något om hur vår värld är beskaffad och det beskriver våra mänskliga villkor. Det uttrycker brist, att vi är indragna i en sprucken och ofullständig värld.
För även den som inte är ett helgon precis, är ändå älskad av Gud till 100 %. Liksom vi alla är bristfälliga och underkastade synden, så är vi samtidigt genomälskade. Människan är Simul iustus et peccator som Martin Luther uttryckte det på latin och som betyder att människan på en och samma gång är både rättfärdig och syndare.
Text:
Gal 5:22
Musik:
Prague's Ballet av Marius Neset med Marius Neset, Leif Ove Andsnes och Louisa Tuck
Producent:
Susanna Németh
liv@sverigesradio.se
Veckans andakter hålls av Albin Tanke, präst och psykoterapeut i Malmö. Temat för veckan är ”Att omdanas”.
Ur andakten:
Det är inte alltid lätt att se sig själv i spegeln. Ibland kan man undra om det verkligen är en själv man möter där mitt emot i spegelbilden? Jag kisar i lysrörsljuset tidigt på morgonen och blir lätt nedslagen av mitt morgontrötta ansikte. Den skarpa spegelbilden i badrummet är obarmhärtig. Är detta verkligen jag? Jag känner ju knappt igen mig själv! Badrumsspegeln kan väl inte ljuga? Men kanske är det så att det vi ser i spegeln inte är den mest sanna bilden av oss själva?
När jag får gåvan att hälla upp det porlande och friska dopvattnet i kyrkans dopfunt kan jag ibland få en skymt av mig själv där jag speglas i dopvattnet. Dopvattnets avspegling är något helt annat än badrumsspegelns kalla, skarpa och obarmhärtiga yta.
Andakten sändes första gången 2024.
Text:
Jakobsbrevet 1:23-25
Musik:
Pianosonat nr 16 av WA Mozart, Andante med Maria João Pires
Producent:
Susanna Németh
liv@sverigesradio.se
Veckans andakter hålls av Albin Tanke, präst och psykoterapeut i Malmö. Temat för veckan är ”Att omdanas”.
Ur andakten:
Jag sitter och tittar på mitt tummade exemplar av filosofen Martin Bubers bok ”Jag och du” och tänker på freden. Hur fred börjar inom var och en av oss – genom hur vi ser på oss själva och hur vi möter varandra. För att ett verkligt möte ska kunna äga rum behöver det finnas ett mellanrum mellan oss. Ett mellanrum som skapar liv bortom vår kontroll.
Mellanrum ger möjlighet att se annorlunda, det öppnar för respekt. Där ingen på förhand har bestämt vem vi är, eller beslutat vad mötet ska vara bra för eller vad vi ska användas till. När vi backar tillbaka lite och verkligen kan se varandra, kan liv fyllas mellan oss. Då kan vi få syn på livet i blicken på ett nytt sätt. Vi får möjlighet att söka freden i den andres blick.
Andakten sändes första gången 2024.
Text:
Filipperbrevet 4:7
Musik:
Pianosonat nr 16 av WA Mozart, Andante med Maria João Pires
Producent:
Susanna Németh
liv@sverigesradio.se
Veckans andakter hålls av Albin Tanke, präst och psykoterapeut i Malmö. Temat för veckan är ”Att omdanas”.
Ur andakten:
Det finns nog få saker som är så viktiga som att låta hoppet leva i våra liv. Hoppet är livsgnista – och den bygger på en grundläggande, djup tillit som jag tror att vi alla bär på nånstans inom oss.
Hoppet är inte enbart en gåva som räcks oss. Det finns också ett egenansvar i att försöka skapa hopp. Som Guds skapade medskapare har vi ansvar i världen att söka efter hoppet och hålla det vid liv så gott vi kan. Hoppet är alltså inte enbart något som kommer utifrån – vi är med och bygger det och är medansvariga för det och vi kan hjälpa varandra med hoppet.
Andakten sändes första gången 2024.
Text:
Matt 28:20
Musik:
Pianosonat nr 16 av WA Mozart, Andante med Maria João Pires
Producent:
Susanna Németh
liv@sverigesradio.se
Veckans andakter hålls av Albin Tanke, präst och psykoterapeut i Malmö. Temat för veckan är ”Att omdanas”.
Ur andakten:
På skrivbordet framför mig ligger alla mina prydliga ”att göra-listor”. De är mycket omsorgsfullt skrivna. Jag lägger ofta ganska mycket tid på att skriva dem.
Men behöver vi egentligen skriva det som är allra viktigast på en ”komma ihåg-lapp”? Jag märker att mina ”att göra-listor” blir mer och mer översvallande. De börjar handla om större projekt, olika självförverkligande-idéer som nog egentligen handlar om något helt annat, en djupare önskan.
Andakten sändes första gången 2024.
Text:
Matt 6:25-28, 31-34
Musik:
Pianosonat nr 16 av WA Mozart, Andante med Maria João Pires
Producent:
Susanna Németh
liv@sverigesradio.se
Veckans andakter hålls av Albin Tanke, präst och psykoterapeut i Malmö. Temat för veckan är ”Att omdanas”.
Ur andakten:
Jag bor ganska nära en stor och vacker kyrkogård. Det är en begravningsplats som också är som en vacker park – med rik växtlighet, många stora träd, slingrande stigar och blommande buskar. Här brukar jag springa min morgonmotionsrunda. Jag älskar kyrkogårdens lugn. Det är så härligt att få röra på sig just på en sådan vacker plats – som trots att den ligger mitt i stan – är helt skyddad. Skyddad mot stress och krav och med en alldeles särskild atmosfär – fylld av rikedom, historia och frid. Stillheten och den fantastiska landskapsarkitekturen är själavårdande.
Men så mitt när jag springer där på kyrkogården så drabbas jag plötsligt av tvivel: ”Är det verkligen okej att springa här? På en kyrkogård? Detta är ju de dödas vilorum… Vanhelgar jag inte de döda nu?”
Andakten sändes första gången 2024.
Text:
Jes 40:31
Musik:
Pianosonat nr 16 av WA Mozart, Andante med Maria João Pires
Producent:
Susanna Németh
liv@sverigesradio.se
Under veckan fram till tacksägelsedagen hålls Andakten i P1 av André Jakobsson, kyrkoledare i Region nord i Equmeniakyrkan.
I andakten pratar André Jakobsson om den förundran han känner inför växtkraften i naturen.
- Jag tror att tacksamheten är en god grund för större engagemang för både människor och hela skapelsen. All you need is love, sjöng The Beatles i en av alla sina stora hits, och jag tänker att en större kärlek till naturen och skapelsen är en bra början till fördjupat engagemang, säger André Jakobsson i andakten.
Text
Psaltaren 65:9-14
Musik
Morgon och afton (Sv Ps 776) – André Jakobsson
Producent Helena Andersson Holmqvist
Moskit media
liv@sverigesradio.se
Under veckan fram till tacksägelsedagen hålls Andakten i P1 av André Jakobsson, kyrkoledare i Region nord i Equmeniakyrkan.
I andakten pratar André Jakobsson om alla känslor och erfarenheter som finns i Psaltaren - bibelns bönbok.
- Så påminner mig Psaltaren hela tiden: Du har väl inte glömt bort, André, att Gud är med dig? En av de mest förekommande fraserna i Psaltaren är Tacka Herren för han är god. Jag tror det där finns som en ständig påminnelse till mig som så lätt fastnar i förtvivlan och uppgivenhet, säger André Jakobsson i andakten.
Text
Psaltaren 31:10-12, 15-18, 22-23
Musik
Morgon och afton (Sv Ps 776) – André Jakobsson
Producent Helena Andersson Holmqvist
Moskit media
liv@sverigesradio.se
Under veckan fram till tacksägelsedagen hålls Andakten i P1 av André Jakobsson, kyrkoledare i Region nord i Equmeniakyrkan.
I andakten pratar André Jakobsson om ensamhet och gemenskap.
- Den kristna tron talar om en tre-enig Gud – en Gud som i sig själv är gemenskap. Och så säger skapelseberättelsen i bibeln att vi människor är skapade till Guds avbilder. Det kanske innebär att vi är skapade för gemenskap – vi är liksom inte gjorda för att vara solitärer utan vi är gjorda för gemenskap, säger André Jakobsson i andakten.
Text
Psaltaren 133
Musik
Morgon och afton (Sv Ps 776) – André Jakobsson
Producent Helena Andersson Holmqvist
Moskit media
liv@sverigesradio.se
Under veckan fram till tacksägelsedagen hålls Andakten i P1 av André Jakobsson, kyrkoledare i Region nord i Equmeniakyrkan.
I andakten pratar André Jakobsson om hur kärlek vidgar hjärtat.
- Det är som att kärlek är smittsamt, på ett väldigt positivt sätt. Den som varit riktigt förälskad har kanske sett det där. Visst förlorar en sig i den person som en förälskar sig i – men även livet runt omkring och människorna runt omkring blir ljusare och varmare av kärleken., säger André Jakobsson i andakten.
Text
Psaltaren 119:32-36 (Svenska folkbibeln)
Musik
Morgon och afton (Sv Ps 776) – André Jakobsson
Producent Helena Andersson Holmqvist
Moskit media
liv@sverigesradio.se
Under veckan fram till tacksägelsedagen hålls Andakten i P1 av André Jakobsson, kyrkoledare i Region nord i Equmeniakyrkan.
I andakten pratar André Jakobsson om behovet av änglar och hur människor kan vara änglar för varandra.
- Det här tror jag är en av de mest underskattade krafterna vi har i vårt samhälle idag. Det finns så många hårda ord, så många fördömanden hit och dit, så många som ropar elakt, ilsket och i vrede. Tänk om våra barn och ungdomar idag möttes av nåd, barmhärtighet och kärlek – det tror jag är den absolut bästa boten mot utanförskap, hopplöshet och missmod som präglar alldeles för många unga människors liv, säger André Jakobsson i andakten.
Text
Psaltaren 103:8-14, 19-22
Musik
Morgon och afton (Sv Ps 776) – André Jakobsson
Producent Helena Andersson Holmqvist
Moskit media
liv@sverigesradio.se
Idag möter vi Gillis Edman, medlem i Betlehemskyrkans församling i Göteborg. Med utgångspunkt i olika sinnestillstånd avrundar han veckan med temat sinnesro och försoning.
Ur andakten:
Du och jag och alla tänkande människor söker ordning, vi vill alla att livet skall lägga sig till rätta, allt för du och jag skall känna sinnesro, vi vill försona oss med livet och hela dess sammanhang. Att få uppleva försoning är en oförklarlig gåva, en ynnest som fyller ett stort behov hos oss alla.
Andakten sändes första gången 2024.
Text:
Psaltaren 32
Musik:
Pathetique (Sonat För Piano Nr 8 c-moll Op 13, andra satsen) av Ludwig van Beethoven med Daniel Barenboim
Producent:
Susanna Németh
liv@sverigesradio.se
Författaren Karin Brygger talar idag om den judiska försoningshögtiden Jom Kippur.
Ur andakten:
Det judiska året är minst sagt proppfullt av meningsskapande högtider som bryter in i månaderna och kräver att vi gör både tid och plats för reflektion över vår historia och därmed vår framtid. Det är kanske det mest effektiva sätt jag kommit i kontakt med när det gäller att civilisera ett folk: du är ålagd att hålla högtiderna och du är därmed också ålagd att både lära, samtala, stå i kontakt med Gud och dina medmänniskor. Temat skiftar med den existentiella grunden – själva berättelsen som är högtidens fundament – men gemenskap och reflektion är alltid närvarande. Jom Kippur har ingen jordisk berättelse om skörd, strid, svårigheter som ska mätas mot vårt nu och göra oss klokare att bjuda på. I stället är det vi själva som måste bjuda in oss i vårt eget liv: vi står inför en uppgörelse med oss själva. Det är inte de andras beteende som ska rannsakas för att bli en etisk lektion utan vårt eget som ska synas i sömmarna.
Text:
Ne'ila bönen
Musik:
Avinu Malkenu (trad.) med Yisroel Kisilevich
Producent:
Susanna Németh
liv@sverigesradio.se
Idag möter vi författaren Karin Brygger som talar om den judiska högtiden Jom Kippur.
Ur andakten:
Under Jom Kippur, försoningsdagen, som infaller en kort tid efter det judiska nyåret, ber vi om att få skrivas in i Livets bok innan den ska förseglas.
Jag står under Jom Kippur vid en skiljelinje som handlar om det som egentligen är alla människors önskan, hela tiden och varje dag: jag vill finnas till ännu en tid. Under Jom Kippur får jag en chans att syna denna min vilja att vara människa på jorden och tänka till: hur är jag – här på jorden?
Under mer än en månad fram till Jom Kippur koncentrerar jag mig – efter bästa förmåga - på den introspektion som månaden Elul ålägger alla judar. Jag strävar efter att möta mig själv och mina tillkortakommanden. Men jag begrundar faktiskt också det som gjort mig lycklig, för även det är en kompass för framtiden.
Text:
Unetaneh Tokef
Musik:
Avinu Malkenu (trad.) med Yisroel Kisilevich
Producent:
Susanna Németh
liv@sverigesradio.se
Idag möter vi Gillis Edman, medlem i Betlehemskyrkans församling i Göteborg. Idag tar han sin utgångspunkt i temat längtan.
Ur andakten:
Längtan är inre bilder och inre beskrivningar av något vi ännu inte har och kanske inte heller kommer att få. Men själva längtan är en kraft i sig då den som vågar längta också vågar hoppas på den framtid som ännu inte sett dagens ljus. Längtan blir till en inre kraft, en bild av något framtida åtråvärt. Den jordens brukare som sår vill också skörda, en skördefest som jordbrukaren längtar. Konstnären längtar att på den vita duken till ett sammanhang av färger och perspektiv som tillsammans blir till ett budskap från konstnärens hjärta till betraktarens öga på sin väg till dennes hjärta.
Andakten sändes första gången 2024.
Text:
Psaltaren 42:1
Musik:
Pathetique (Sonat För Piano Nr 8 c-moll Op 13, andra satsen) av Ludwig van Beethoven med Daniel Barenboim
Producent:
Susanna Németh
liv@sverigesradio.se
Idag möter vi Gillis Edman, medlem i Betlehemskyrkans församling i Göteborg. Han tar sin utgångspunkt i olika sinnestillstånd och inleder veckan med temat glädje och lycka.
Ur andakten:
Den största delen av livet är när allt kommer omkring ganska grått, vardagligt och enahanda och så skall det förmodligen vara för livet är mestadels mycket vanliga dagar. Det är därför ögonblick av glädje och lycka är så viktiga. De dagarna skall ta plats, ge energi och forma all den kraften du behöver för ditt liv. Men, hur hittar vi glädjen och lyckan? Det sökandet kan definitivt tidvis kännas övermäktigt. Jag vill tro att ingångsporten heter engagemang, att ta steget för att ta del i en gemenskap i ett sammanhang där jag förunnas möta människor som jag aldrig annars skulle ha mött. I sådana sammanhang uppstår känslor av glädje och lycka.
Andakten sändes första gången 2024.
Text:
Filipperbrevet 4:4-7
Musik:
Pathetique (Sonat För Piano Nr 8 c-moll Op 13, andra satsen) av Ludwig van Beethoven med Daniel Barenboim
Producent:
Susanna Németh
liv@sverigesradio.se
Rösten är i fokus i veckans Andakten i P1. Om den egna rösten, andras - och konsten att sortera bland rösterna.
Fredrik Lignell pastor, retreatledare och författare som är bosatt i Linköping håller i andakten.
– Det är som att vi genom övning och goda exempel kan lära oss känna igen rösten. Den gode herden, märkt av sår och medlidande, kallar på varje människa. Den rösten ska inte förväxlas med de som säger rätt saker, men med fel röst. Hur urskiljer man detta?
Text
Joh 10:1-5
Musik
Jag lyfter ögat mot himmelen – Georg Wadenius
Producent Lina Hedmark
liv@sverigesradio.se
Rösten är i fokus i veckans Andakten i P1. Om den egna rösten, andras - och konsten att sortera bland rösterna.
Fredrik Lignell pastor, retreatledare och författare som är bosatt i Linköping håller i andakten.
– Hur uppfattar vi Guds röst mitt i en tillvaro av plikter, intryck och vardag? Dels finns bibeltexterna, där den kristna kyrkan i alla tider uppfattat Guds röst och vägledning. Och dels finns våra erfarenheter, den vardag som är vår. Gud möter oss i det liv vi lever, och inte nödvändigtvis i det extraordinära.
Text
Matt 25:37-39
Luk 24:13-32
Musik
Jag lyfter ögat mot himmelen – Georg Wadenius
Producent Lina Hedmark
liv@sverigesradio.se
Rösten är i fokus i veckans Andakten i P1. Om den egna rösten, andras - och konsten att sortera bland rösterna.
Fredrik Lignell pastor, retreatledare och författare som är bosatt i Linköping håller i andakten.
– Det är omöjligt att vara stilla och komma till ro när vi är rädda. Det är oerhört utmanande att förbli lyssnande när trycket i själen ökar, när hoten runtomkring accelererar och tankarna far åt alla håll.
Text
Jes 7:1-4; 18:4
Musik
Endless Like the Sea - Emil Brandqvist Trio
Producent Lina Hedmark
liv@sverigesradio.se
Rösten är i fokus i veckans Andakten i P1. Om den egna rösten, andras - och konsten att sortera bland rösterna.
Fredrik Lignell pastor, retreatledare och författare som är bosatt i Linköping håller i andakten.
– Det där med att avstå uppfattar jag som avgörande i en tid då floden av intryck aldrig sinar. I vår tid har fasta för många främst förknippats med hälsoråd för att rena kroppen från diverse gifter. Men i en kristen tradition handlar fastan snarare om sinnet, om min inre kompass, än om träning och hälsa.
Text
Fil 1:9
Musik
Endless Like the Sea - Emil Brandqvist Trio
Producent Lina Hedmark
liv@sverigesradio.se
Rösten är i fokus i veckans Andakten i P1. Om den egna rösten, andras - och konsten att sortera bland rösterna.
Fredrik Lignell pastor, retreatledare och författare som är bosatt i Linköping håller i andakten.
– När jag var barn stod vår telefon på en liten vit bänk i köket. Det var på den tiden då telefonen satt fast i väggen med en sladd. Nästan varje dag pratade min mamma med min mormor, och det var tydligt för oss där hemma vem som var i andra änden. Det hördes på rösten.
Text
Joh 10:1-4; 20:16
Musik
Endless Like the Sea - Emil Brandqvist Trio
Producent Lina Hedmark
liv@sverigesradio.se
Den här veckan möter vi Britta Hermansson, pastor i Equmeniakyrkan. Temat för veckan är I ögonhöjd.
Ur andakten:
Nu är det fredag. Det har blivit en dag när vi gärna arbetar halvdag, äter något gott till kvällen och har lite fredagsmys. Om du inte jobbar skift eller i kyrkan och ska tjänstgöra i helgen. Då får man hitta en annan kväll för ledighetsvilan. Så ser det ut där de flesta av oss finns, men några andas ut för att veckan som snart är bakom blev så tuff. Oron för världen, missförstånd på arbetet eller kämpigt få allt att gå ihop. Det är mycket som oroar. Ibland kan våra liv bli alltför ifrågasatta, kanske till och med hotade.
Fortfarande kan en del känna starkt obehag i sitt eget hem eller på sin arbetsplats. Det finns många anledningar, men några kan handla om att inte få ta plats, bli lyssnad på, att bli överkörd eller ifrågasatt i alltför många viktiga beslut. Vägen vidare verkar ofta vara rakt igenom. Man kan komma långt genom att fly fältet, men ofta kommer det vi springer ifrån i kapp så småningom.
Där du är just nu, där är Jesus. Ingen annanstans. Våga tro det när du möter din egen oro eller ensamhet. Det är inte alla som upplever en fredag som början på en vilsam helg. Det kan innebära många långa ensamma timmar innan vardagen tar vid. Lyft blicken och möt någon i ögonhöjd, i trapphuset, på gatan eller i de berättelser som säger att Jesus alltid möter på en nivå där vi orkar och kan ta emot.
Text:
Psaltaren 113:5-7 ur Bibel 2000
Musik:
Jésus Le Christ, Taizé-sång av Jaques Berthier. Här i arr för gitarr av och med Ulla Käll
Producent:
Susanna Németh
liv@sverigesradio.se
Den här veckan möter vi Britta Hermansson, pastor i Equmeniakyrkan. Temat för veckan är I ögonhöjd.
Ur andakten:
För några år sedan åkte jag tåg till en retreatgård i Norge. När jag lämnade platsen en dryg vecka senare var det i en ambulans. Det låter lite dramatiskt men var helt sant. Sista dagen small det till i ryggslutet och ett ryggskott jag hoppas aldrig mer behöva uppleva var ett faktum. Jag tänkte att det aldrig skulle bli bra. Ryggen blev sakta bättre och själen också. Men det tog sin tid. Jag kände mig bruten, förtvivlad och om inte helt under isen, så bra nära ändå.
Någon mötte mig där nere, när jag var på botten. Någon som gjorde mig sällskap och sakta gav mig hopp och mod att åter sträcka på mig i min fulla längd och fortsätta vandringen.
Det var han som också mötte kvinnan som skulle stenas för otrohet, enligt lagen på Jesu tid. Maktens män släpar fram henne och vill att Jesus kastar första stenen. Men han är smart och tycker att den av dessa lärde man som aldrig gjort något fel kan börja. Alla släpper stenarna och går.
Jesus stannar hos kvinnan. Och nu händer det som hände mig. Han böjde sig så långt ner att hon inte behövde vara ensam där nere i sin rädsla, med en större smärta än ett ryggskott, i hennes fall var det nog allas förakt och hårda domar.
Text:
Joh. 8 ur Bibel 2000
Musik:
Jésus Le Christ, Taizé-sång av Jaques Berthier. Här i arr för gitarr av och med Ulla Käll
Producent:
Susanna Németh
liv@sverigesradio.se
Den här veckan möter vi Britta Hermansson, pastor i Equmeniakyrkan. Temat för veckan är I ögonhöjd.
Ur andakten:
Sackaios, skattmasen som jag tänker på idag var inte lång. Han var kortväxt och levde nog sitt liv på tå. Allt för att nå upp till rätt nivå. Men att vara på tårna kan ju också vara positivt, företagsamt. I hans fall handlade det nog mest om att skaffa sig lite pondus.
Jesus närmar sig Jeriko där Sackaios har sin arbetsplats och nu bestämmer han sig för att klättra upp i ett träd för att få överblick. Där kan han se Jesus utan att synas. Ingen verkar gilla honom, men det kan nog mest ha med skattekraven att göra. Idag vill han stilla sin nyfikenhet utan att andra ska se ner på honom och komma med gliringar.
Sackaios sitter bra där uppe, tror han. Men så stannar Jesus under trädet. Kroppsspråket säger något om vilken nivå de möts på och vad som gör ett samtal möjligt. Jesus ser upp mot Sackaios och ropar:
– Kom ner, Sackaros, idag vill jag gästa ditt hem.
Text:
Lukas 19:1-6 ur Bibel 2000
Musik:
Jésus Le Christ, Taizé-sång av Jaques Berthier. Här i arr för gitarr av och med Ulla Käll
Producent:
Susanna Németh
liv@sverigesradio.se
Den här veckan möter vi Britta Hermansson, pastor i Equmeniakyrkan. Temat för veckan är I ögonhöjd.
Ur andakten:
Jag älskar dig, men vi två är från två olika planeter, sade han med armarna i kors och tittade ner på mig från sin överlägsna position.
Älska mig hit och älska mig dit. Den kärleksförklaringen kan kvitta. Och du kan kanske återvända till din planet, då. Jag blir kvar här, minns jag att jag tänkte…och hoppades att det skulle vara en rejäl resa till den planet han bebodde.
Kroppsspråket behöver stämma med orden om vi ska ta till oss det som sägs, eller hur? Det är svårt att lita på och öppna när inte orden och hållningen stämmer.
Text:
Joh. 4:6-7; Joh. 4:29 ur Bibel 2000
Musik:
Jésus Le Christ, Taizé-sång av Jaques Berthier. Här i arr för gitarr av och med Ulla Käll
Producent:
Susanna Németh
liv@sverigesradio.se
Den här veckan möter vi Britta Hermansson, pastor i Equmeniakyrkan. Temat för veckan är I ögonhöjd.
Ur andakten:
Nu börjar en ny vecka. Både du och jag kommer att möta en del människor, i korridorer, vid kaffeautomater på arbetsplatser, vid besök av hemtjänst, på vårdcentralen, i affären, gymmet… ja, lite överallt. En del möten är korta och effektiva, andra kan vara lite längre över en kopp kaffe Det kan också handla om att tillsammans se över eller planera och schemalägga arbetsveckan.
Vad får vi med oss efteråt? Det handlar så mycket om på vilken nivå vi möts. Uppifrån, nerifrån eller i ögonhöjd, på samma villkor.
Text:
Lukas 4:30 ur Bibel 2000
Musik:
Jésus Le Christ, Taizé-sång av Jaques Berthier. Här i arr för gitarr av och med Ulla Käll
Producent:
Susanna Németh
liv@sverigesradio.se
Att ta emot livet som det är, i tillit till att Gud är där. Om det reflekterar Susanne Dahl, universitetspräst i Umeå.
I andakten berättar Susanne om en tyst retreat som ledde till ett tomt rum och ett möte.
- Du har fört mig hem, till mig själv. Platsen där du bor. Jag vågar stanna i mitt tomma rum, för du är här. Möter mig i tomheten. Det finns inget att visa upp, inte heller något att dölja, säger Susanne Dahl i andakten.
Text
Johannesevangeliet 1:35-39
Musik
Ambre – Nils Frahm
Producent Helena Andersson Holmqvist
Moskit media
liv@sverigesradio.se
Att ta emot livet som det är, i tillit till att Gud är där. Om det reflekterar Susanne Dahl, universitetspräst i Umeå.
I andakten pratar Susanne om att söka Gud – i kyrkan, i gemenskapen, i naturen.
- Tron har aldrig varit min förtjänst eller prestation. Jag har fått ta emot. Jag får ta emot. Gång på gång blir tron kropp. Kanske är det just det som ger tron näring, mitt beroende av de som gått före, av de som går bredvid. Mitt beroende av dig, säger Susanne Dahl i andakten.
Text
Psaltaren 63:2
Musik
Ambre – Nils Frahm
Producent Helena Andersson Holmqvist
Moskit media
liv@sverigesradio.se
Att ta emot livet som det är, i tillit till att Gud är där. Om det reflekterar Susanne Dahl, universitetspräst i Umeå.
I andakten pratar Susanne Dahl om skuld, skam och självanklagelse.
- Nåd är inte att släta över eller att förminska. Det är inte en omskrivning av verkligheten. Nåden bor i det blottlagda livet - de stunder jag är naken inför dig. Det är när allt det som är mitt liv vilar i ljuset från ditt ansikte. Jag tänker intuitivt att jag borde skämmas men skammen är bruten, den har ingen makt över mig när jag är hos dig, säger Susanne Dahl i andakten.
Text
1 Johannesbrevet 3:20b-21
Musik
Ambre – Nils Frahm
Producent Helena Andersson Holmqvist
Moskit media
liv@sverigesradio.se
Att ta emot livet som det är, i tillit till att Gud är där. Om det reflekterar Susanne Dahl, universitetspräst i Umeå.
I andakten pratar Susanne om världen som en inte bara vacker plats, utan också ful och grym.
- Gud är här. Också i det fulaste. Också i det brustna och trasiga. I smutsen. Så ber jag om en blick som vågar se. Kanske är det så att världen är vacker för att den är älskad, också i sin fulhet, säger Susanne Dahl i andakten.
Text
Jesaja 53:2-3
Musik
Ambre – Nils Frahm
Producent Helena Andersson Holmqvist
Moskit media
liv@sverigesradio.se
Att ta emot livet som det är, i tillit till att Gud är där. Om det reflekterar Susanne Dahl, universitetspräst i Umeå.
I andakten pratar Susanne om oron som vissa dagar drabbar själen.
- De senaste dagarna har jag bett om din hjälp. Att du ska ge mig sinnesro. Ge styrka åt svaga ben. Blåsa på den falnande lågan i bröstet. Jag vet inte när hjälpen kommer, men jag fortsätter att be. Detta kan jag göra. Detta ska jag göra. Fortsätta att be om hjälp och vägledning. Tids nog svarar du, säger Susanne Dahl i andakten.
Text
Psaltaren 139:1-5
Musik
Ambre – Nils Frahm
Producent Helena Andersson Holmqvist
Moskit media
liv@sverigesradio.se
Nu firas den muslimska högtiden mawlid, profetens födelse, och Andakten i P1 hålls av psykoterapeuten Anuaar Athahb från Stockholm.
Anuaar Athahb reflekterar utifrån sin muslimska tro kring tålamodet - och hur svårt det är att vänta och släppa taget.
-Tålamod har jag aldrig känt mig särskilt bra på. Jag, som så många andra, vill helst veta, förstå och ha kontroll. Men livet har en förmåga att påminna oss, ibland varsamt och ibland brutalt, om att kontroll ofta är en illusion.
Text
Koranen 2:45
Arabiskt ordspråk
Musik
Sabta - Filip Holm
Producent Lina Hedmark
liv@sverigesradio.se
Nu firas den muslimska högtiden mawlid, profetens födelse, och Andakten i P1 hålls av psykoterapeuten Anuaar Athahb från Stockholm.
Anuaar Athahb reflekterar utifrån sin muslimska tro kring hur nära liv och död kan ligga varandra.
- Det finns barn som bärs i längtan, som älskas redan i tanken, vars namn viskas i drömmar i det tysta. Och det finns barn som föds till en värld som inte vill eller orkar skydda dem.
Text
Hadith av profeten Muhammed.
Musik
Sabta - Filip Holm
Producent Lina Hedmark
liv@sverigesradio.se
Om det som blir kvar när något gått sönder pratar Joel Hultdin i andakten. Han är präst i Umeå stadsförsamling.
Joel Hultdin reflekterar i andakten kring påminnelser om det som gjort ont, vare sig det är djupa sår eller mest lite förnärmad hud.
- Gud bär också spår av sånt som gjort ont. Gud delar min erfarenhet av att gå sönder och läka och gå sönder igen. Av att inte räcka till, av att saker inte blir som de borde, säger Joel Hultdin i andakten.
Text
Psaltaren 147:3
Musik
Rainbirds - Tom Waits
Producent Helena Andersson Holmqvist
Moskit media
liv@sverigesradio.se
Om vardaglig tapperhet pratar Joel Hultdin i andakten. Han är präst i Umeå stadsförsamling.
Joel Hultdin reflekterar i andakten kring vardagsbesvikelser som tar över och glädjeämnen som inte uppmärksammas.
- Är det en sak jag lärt mig i livet, är det att saker inte behöver vara perfekta för att vara perfekta. Att gott nog ofta är mer än nog. Jag har lärt mig att det mest ömtåliga ofta är det som tål mest. Att det som bär mest tyngd är det som saknar form. Att det största modet är att våga igen, säger Joel Hultdin i andakten.
Text
Psaltaren 34:19
Musik
Rainbirds - Tom Waits
Producent Helena Andersson Holmqvist
Moskit media
liv@sverigesradio.se
Om att låta sig förundras och förtrollas pratar Joel Hultdin i andakten. Han är präst i Umeå stadsförsamling.
Joel Hultdin reflekterar i andakten om de små sakerna i livet, som sällan uppmärksammas.
- Lågmälda grejer som i det stora hela inte är särskilt särskilda, men som bär sina ljus alldeles oavsett. Bär sina spår av Gud, oavsett. De är som eldar i en grotta, som lyktstolpar i livets gathörn, säger Joel Hultdin i andakten.
Text
Psaltaren 104:1-2, 10-13, 16-18, 24
Musik
Rainbirds - Tom Waits
Producent Helena Andersson Holmqvist
Moskit media
liv@sverigesradio.se
Andakterna den här veckan tar avstamp i de fem världsreligionerna och har ”Sådd och skörd” som tema. Idag hör du Sema Ekinci som utgår från sin muslimska tro.
Profeten sa:
"Om Domedagen infaller och du håller ett frö i handen – plantera det."
Detta citat bär en stilla, nästan trotsig visdom – ett kall till hoppfull handling i en till synes hopplös värld. Att plantera ett frö när domedagen tornar upp sig vid horisonten är att svara på mörkret med en gest av ljus. Fröet i handen är mer än bara ett potentiellt träd. Det är en symbol för allt vi bär på – våra handlingar, våra ord, våra kärleksfulla gester, vår strävan att göra gott. Att plantera det, även när allt verkar meningslöst, är en revolt mot uppgivenheten.
Ur Andakten.
Musik
Kayhan Kalhor: Mountains are far away. Kayhan Kalhor, kamancheh (persiskt stråkinstrument). Yo-Yo Ma, cello. The Silk Road Ensemble. Alan Pierson, dir.
Producent: Erika Libeck Lindahl
liv@sverigesradio.se
Andakterna den här veckan tar avstamp i de fem världsreligionerna och har ”Sådd och skörd” som tema. Idag hör du Prithu Banerjee som utgår från sin hinduiska tro.
För mig som hindu är "sådd och skörd" mer än ett ordspråk – det är en livssyn. I hinduismen kallas det för karma. Men inte karma som ett slags straff från universum; som ett ”aha! nu fick du vad du förtjänade”. Nej. Karma handlar om orsak och verkan. En naturlag, lite som gravitation. Det jag gör – mina ord, mina tankar, mina handlingar – påverkar. De sätter något i rörelse och det jag upplever idag kan mycket väl vara frukten av något jag gjorde igår – eller för länge sedan.
Ur Andakten
Musik
Sirgun Kaur: Kabir's Realization. Sirgun Kaur och Chad Wilkins.
Producent: Erika Libeck Lindahl
liv@sverigesradio.se
Andakterna den här veckan tar avstamp i de fem världsreligionerna och har ”Sådd och skörd” som tema. Idag hör du Karin Brygger som utgår från sin judiska tro.
Ur andakten:
När en jude brukar sin mark finns flera rekommendationer att hålla sig till: vi måste tänka utanför det egna jaget. En bit av åkerns skörd och trädens frukt ska vi till exempel lämna till de som behöver den mer än vi. Detta är ett av den judiska Bibelns uttryck för rättvisa och socialt ansvar och kallas Pe’ah.
Jag har fäst mig bland annat vid Rabbi Moses Alshihk tolkning av Pe’Ah - som inskärper att gåvan till den fattige inte ska förstås som att den rike ger av sitt eget. Gåvan kommer i själva verket från Gud. Kanske inskärps detta för att den som har inte ska känna ett stygn av irritation när hen ska släppa ifrån sig av sin rikedom? Om det i själva verket är Guds skörd, och ordningen mellan givare och tagare del av en större plan än det som sker just på fälten, blir generositeten lättare att hantera. I Sidduren, judiska bönboken, finns många böner som har med naturens gåvor att göra på ett eller annat sätt. Vi tackar Gud och önskar hjälp med gott väder. Under en del av året lyder några meningar i så här: ”Du får vinden att blåsa, regnet att falla”. Och under en annan del av skördeåret låter det så här: ”Du får solen att skina och daggen att fukta marken.”
Text:
Femte Mosebok
Musik:
The Poet acts av Philip Glass med John Lenehan
Producent:
Susanna Németh
liv@sverigesradio.se
Andakterna den här veckan tar avstamp i de fem världsreligionerna och har ”Sådd och skörd” som tema. Idag hör du Lama Kha'drön Pamo som utgår från sin vajrayanabuddhistiska tro.
Ur andakten:
Om jag liknar ett frö med en tanke som stiger upp i sinnet, kan en tanke också plantera sig och skapa ett uttryck. Uttrycket blir det tankemönster som jag lever och verkar i. Det jag tänker blir till en sanning och jag kan skapa en palett av blomster, där tankarna skapar ett rabatt och ett uttryck så som världen färgas i mitt sätt att se på den. När jag står mitt i all grönska så kan det vara svårt att komma ihåg att det är jag själv som har planterat fröerna av det som jag ser. Som man sår får man skörda brukar det heta, men i Buddhismen kan sådden ändras av meditation.
Text:
Ur Roaring Silence av Ngakpa Chögyam ovh Khandro Déchen
Musik:
Instrumental Guru Padmasambhava Prayer med Raphael
Producent:
Susanna Németh
liv@sverigesradio.se
Andakterna den här veckan tar avstamp i de fem världsreligionerna och har ”Sådd och skörd” som tema. Idag hör du Albin Tanke som utgår från sin kristna tro.
Ur andakten:
Jag älskar att så, att påta i jorden – om det så bara är i köksfönstrets krukväxter… Att ta in mysteriet hur det pyttelilla fröet som göms i jorden, gror och växer, är helt fantastiskt. Sådd och skörd är djupt förbundna med varandra. Och det gäller inte bara sånt som jag sår i jorden, det gäller också hur jag önskar att mitt liv ska ta sig gestalt, vad jag vill investera i, och hur jag väljer. Det vi sår och tar hand om, vårdar om och vattnar – det växer. Det växer och sprider sig vidare. Att odla kulturer av välvilja ger värme långt utöver vad den som sådde kanske först avsåg? Därför kan det vara så väldigt viktigt att fundera över vad vi sår och vad vi vattnar i våra liv.
Text:
Kol 3:12-16
Musik:
Prague's Ballet av Marius Neset med Marius Neset, Leif Ove Andsnes och Louisa Tuck
Producent:
Susanna Németh
liv@sverigesradio.se
Idag tar pastorn, författaren och musikern Robert Eriksson sin utgångspunkt i en berättelse av teologen och filosofen Søren Kierkegaard.
Ur andakten:
En gång för länge sedan bodde några tamgäss på en bondgård. De gillade livet där. Det fanns gott om mat och det var en trygg plats med ett högt stängsel som gjorde det svårt för rovdjur att ta sig in på gården. Men, om sanningen ska fram var gässen uttråkade av den trygga och familjära miljön. En av gässen var en riktig filosof, med ett vackert språk och ett större perspektiv på livet. Gåsfilosofen berättade för sina vänner att de var skapade för något större än att springa runt på en bondgård och bara flaxa lite med vingarna: ”Det finns en större berättelse för er. Så fråga dig själv vem du är och vad ditt djupa syfte med livet är!”
Musik:
Come away av Andreaz Hedén
Producent:
Susanna Németh
liv@sverigesradio.se
Idag funderar pastor, musiker och författare Robert Eriksson på hur små gåvor ibland kan vara helt tillräckliga.
Ur andakten:
Om det är något som vi människor har gemensamt är det att vi ofta tvekar att visa vilka vi är och vad vi har att ge. Vi tror ofta inte att det vi har att erbjuda världen räcker till. Jag hörde en gång en författare säga så här om sitt skapande: Det är inte min uppgift att försöka vara bäst av alla. Däremot vill jag vara bäst i världen på mitt eget uttryck. Då kan ingen säga att det är dåligt. Det enda de kan säga är att de inte gillar just mitt uttryck.
Jag har burit med mig de orden. Det viktiga är att jag finner min egen röst. Att jag ger det som just jag ska ge.
Andakten sändes första gången 2024.
Text:
Joh 6:11
Musik:
Come away av Andreaz Hedén
Producent:
Susanna Németh
liv@sverigesradio.se
Att älskas precis för den man är, det reflekterar pastor, musiker och författare Robert Eriksson från Betlehemskyrkan idag.
Ur andakten:
En enda sak åtskiljer de som upplever sig älskade och de som känner sig oälskade: Det som upplever sig älskade bär på en övertygelse att de är värda att älskas. Det här är en upptäckt av den amerikanska författaren och forskaren Brené Brown, uppskattad över världen för sina böcker om sårbarhet, mod, empati och skam.
Vad skulle hända om jag först tog emot budskapet att jag är älskad i befintligt skick? Att Guds kärlek finns där, oavsett hur jag har levt mitt liv?
Andakten sändes första gången 2024.
Musik:
Come away Andreaz Hedén
Producent:
Susanna Németh
liv@sverigesradio.se
Idag funderar Robert Eriksson, pastor i Betlehemskyrkan i Göteborg, över hur vi kan göra för att inte slösa bort det viktiga i livet.
Ur andakten:
I Matteusevangeliets tjugosjätte kapitel läser vi om hur Jesus gråter inför sin nära förestående död. Ändå. Ingen del av Jesu liv verkar vara förgäves. Inte ens döden. Gud tar allt det brustna och skapar något nytt av det. Kan det vara så också för oss? Kan det vara så att det finns något heligt i kampen, i gråten, i frågorna, i tvivlet, i smärtan? Kort sagt i vår mänsklighet?
Robert Eriksson är även musiker och författare.
Andakten sändes första gången 2024.
Text:
Matteusevangeliet 26:17-18
Musik:
Come away Andreaz Hedén
Producent:
Susanna Németh
liv@sverigesradio.se
Den här veckan möter vi Robert Eriksson, pastor i Betlehemskyrkan i Göteborg. Idag funderar han över hur vi kan söka och finna vårt hem.
Ur andakten
Ytterst sett handlar livet om förmågan att kunna ta emot och ge vidare kärlek från andra människor och Gud. När jag lär mig det hittar jag hem. För den som aldrig har fått ha ett hem är detta goda nyheter. Människor som har levt i hus som aldrig var hem, kan senare hitta sitt hem hos vänner och även inom sig själv.
Robert Eriksson är även musiker och författare.
Andakten sändes första gången 2024.
Text:
Matteusevangeliet 26:17-18
Musik:
Come away Andreaz Hedén
Producent:
Susanna Németh
liv@sverigesradio.se
Att låta välsignelserna bli större än bekymren är vad Anne Simonsson pratar om i andakten. Hon är präst i Luleå domkyrkoförsamling.
I andakten berättar Anne Simonsson om en orolig morgon som slutade med en tacksång i duett med hunden.
- Jag inser att tacksamheten kan öppna ett rum inom mig, ett rum där det finns plats för mer än bara mitt oroliga jag och alla bekymren; plats för glädje, plats för ett möte, plats för förtröstan., säger Anne Simonsson i andakten.
Text
Filipperbrevet 4:6-7
Musik
Under the heavens – Tony Anderson
Producent Helena Andersson Holmqvist
Moskit media
liv@sverigesradio.se
Att ta vara på de gåvor som väntar i livet är vad Anne Simonsson pratar om i andakten. Hon är präst i Luleå domkyrkoförsamling.
I andakten berättar Anne Simonsson om hur en tyst retreat oväntat bröts av en inbjudan till våffelfika.
- Kanske livet hela tiden har gåvor som väntar på mig, väntar på mitt ja, och är redo att fylla min dag med mening. Hur ska jag kunna ta vara på de gåvorna? Jag tror att jag behöver en inre vägskylt som jag kan följa under dagens många valsituationer, och som kan hjälpa mig att prioritera och välja rätt, säger Anne Simonsson.
Text
Galaterbrevet 5:6
Musik
Under the heavens – Tony Anderson
Producent Helena Andersson Holmqvist
Moskit media
liv@sverigesradio.se
Situationer som rubbar balansen är vad Anne Simonsson pratar om i andakten. Hon är präst i Luleå domkyrkoförsamling.
I andakten berättar Anne Simonsson den gång hon snavade på hundkopplet och återupptäckte en bortglömd glädje.
- För mig som så ofta har bråttom framåt kan snubblandet bli en helig paus, en möjlighet att ta emot en gåva i stunden. Idag vill jag försöka se en inbjudan i de situationer som överraskar mig, och till och med i situationer som rubbar min balans, säger Anne Simonsson i andakten.
Text
Psaltaren 23:5-6
Musik
Under the heavens – Tony Anderson
Producent Helena Andersson Holmqvist
Moskit media
liv@sverigesradio.se
Att tro att man ensam bär allt ansvar är vad Anne Simonsson pratar om i andakten. Hon är präst i Luleå domkyrkoförsamling.
I andakten berättar Anne om den gång hon inte hade möjlighet att hjälpa en församlingsbo, och lättnaden när någon annan ryckte in.
- Ibland förblindas jag att tro att de uppdrag och åtaganden jag har är mina; att jag ensam bär ansvar för det ena eller andra i livet. Jag glömmer bort att jag är en del av ett vi: en del av en familj, ett arbetslag, grannskap, kyrka, vänkrets, förening., säger Anne Simonsson i andakten.
Text
Hebreerbrevet 10:24
Musik
Under the heavens – Tony Anderson
Producent Helena Andersson Holmqvist
Moskit media
liv@sverigesradio.se
Att hitta sitt sätt att växa är vad Anne Simonsson pratar om i andakten. Hon är präst i Luleå domkyrkoförsamling.
I andakten berättar Anne Simonsson om ett äppelträd på hennes gård, som på grund av en tidig skada grenar ut sig som en buske.
- Jag märker att buskträdet väcker en längtan inom mig: Jag vill också växa åt sidorna, närmare andra människor. Jag vill också vara lättillgänglig och generös. Jag vill också leva det bästa möjliga livet utifrån mina förutsättningar., säger Anne Simonsson i andakten.
Text
Filipperbrevet 1:6
Musik
Under the heavens – Tony Anderson
Producent Helena Andersson Holmqvist
Moskit media
liv@sverigesradio.se
Andakterna den här veckan tar avstamp i de fem världsreligionerna och har ”lättja” som tema. Idag hör du Sema Ekinci från Malmö som utgår från sin muslimska tro.
Gud har förmedlat:
Men dem som strävar och kämpar för Vår sak skall Vi sannerligen leda på de vägar som för till Oss. Gud är alltid med dem som gör det goda och det rätta. [Koranen 29:69]
Denna vers lyfter fram ett djupt trösterikt budskap; att det är i själva strävan, i viljan att göra gott och kämpa för det rätta , som människan får Guds stöd och vägledning. Det krävs inte att man är fulländad eller utan fel, utan att man uppriktigt försöker. Gud knyter sitt stöd till människans ansträngning, inte hennes perfektion. Det innebär att varje steg mot det goda, hur litet det än kan verka, har ett värde hos Gud. Strävan blir därmed ett uttryck för tro, ödmjukhet och hopp – och det är just i denna kamp, i denna vilja att närma sig det rätta, som Gud lovar att vara med oss.
Ur Andakten
Musik
Kayhan Kalhor: Mountains are far away. Kayhan Kalhor, kamancheh (persiskt stråkinstrument). Yo-Yo Ma, cello. The Silk Road Ensemble. Alan Pierson, dir.
Producent: Erika Libeck Lindahl
liv@sverigesradio.se
Andakterna den här veckan tar avstamp i de fem världsreligionerna och har ”lättja” som tema. Idag hör du Prithu Banerjee som utgår från sin hinduiska tro.
"Jag är trött."
Det säger jag ibland, kanske menar jag det, men ibland undrar jag: är jag verkligen trött? Eller har jag bara fastnat i något djupare? Något segt, svårdefinierat... något som på sanskrit kallas för tamas.
Som hindu har jag lärt mig att världen – och människan – består av tre grundkvaliteter: sattva (klarhet), rajas (rörelse), och tamas (tröghet). Och vi bär alla tre inom oss, hela tiden, i olika blandningar.
Ur Andakten
Musik
Sirgun Kaur: Bahuta Karam. Sirgun Kaur och Chad Wilkins
Producent: Erika Libeck Lindahl
liv@sverigesradio.se
Andakterna den här veckan tar avstamp i de fem världsreligionerna och har ”lättja” som tema. Idag hör du Karin Brygger som utgår från sin judiska tro.
Ur andakten:
Lättja. När jag får temat till dagens andakt blir jag först stum. Lättja – vem ägnar sig åt det priviligierade tillståndet? Inte ens i vår industrialiserade värld ser jag att det finns utrymme att lata sig för den som vill överleva. I stället ser jag att samtidsmänniskan ständigt plågas av stress - eller försök att inte stressa. Tempot är högt och arbetet överskuggar hela våra liv – i denna framåtrusande verklighet vore lättja kanske inte helt fel att ägna sig åt?
Eller: låt mig korrigera, inte lättja, men vila i alla fall. Det är förstås inte samma sak.
Motstånd mot den så att säga improduktiva latheten, som vi också kallar lättja, är på många sätt helt inbäddat i Toran och judisk tradition. Om vi älskar livet, och verkligen vill leva judiskt måste vi helt enkelt arbeta hårt: ”Det du förtjänat, ska du kunna njuta av. Det går dig väl och lyckan är på din sida”, står det i Psalm 128.
Text:
Psalm 128
Predikaren
Musik:
The Poet acts av Philip Glass med John Lenehan
Producent:
Susanna Németh
liv@sverigesradio.se
Andakterna den här veckan tar avstamp i de fem världsreligionerna med temat ”lättja”. Idag Lama Kha'drön Pamo som utgår från sin vajrayanabuddhistiska tro.
Ur andakten:
En del av buddhistisk utövning är att göra retreat. Jag har gjort flera retreats i mitt liv, både i grupp och enskilt. I början när jag blev buddhist så var jag fullt fokuserad på att det var retreat i ensamhet som var det viktigaste att göra om man ville vara en sann buddhist. Jag åkte till och med hela vägen till norra Indien – i utkanten av Ladakh för att hitta ett tempel där jag kunde göra ett enskilt retreat.
Runt templet fanns det flera små enkla hus insprängda mot bergsväggen. Jag gick in i templet och pratade med en av munkarna som bodde där. Kan du hjälpa mig, frågade jag – jag vill göra ett enskilt retreat i ett av era små hus på bergsväggen där, jag pekade på en av hytterna. Han bara skrattade åt mig, No, sa han – not possible.
Text:
Ur Extracting the Quintessence of Accomplishment av Kyabjé Düd’jom Rinpoche
Musik:
Instrumental Guru Padmasambhava Prayer med Raphael
Producent:
Susanna Németh
liv@sverigesradio.se
Andakterna den här veckan tar avstamp i de fem världsreligionerna och har ”lättja” som tema. Idag hör du Albin Tanke som utgår från sin kristna tro.
Ur andakten:
Att vägra ge sig själv en frist, att strunta i att vila och hoppa över att ta en välbehövlig paus – det kan vara ett utslag av den berömda lättjan. Att helt enkelt inte bry sig om mina grundläggande behov och slarva med det viktigaste. När jag blir likgiltig inför att ta hand om mig, skapelsen och andra, då har jag nog missat målet? Och det kan få långtgående konsekvenser som kanske inte alltid visar sig direkt, med som på sikt kan bli ödesdigra.
Så – lättja handlar nog inte så mycket om gåvan och nåden att ibland bara kunna lata sig ordentligt. Utan lättja handlar om likgiltighet för omsorg, hälsa och omhändertagande.
Text:
Psaltaren 23:1–3
Musik:
Prague's Ballet av Marius Neset med Marius Neset, Leif Ove Andsnes och Louisa Tuck
Producent:
Susanna Németh
liv@sverigesradio.se
Idag uppmanar Clara Vennman från Equmeniakyrkan dig till att vara rädd om din galenskap. Den galenskap som utmanar tidigare föreställningar.
Ur andakten:
I Moseboken läser vi om en man som blev kallad galen: Mose. Israeliterna hade under lång tid varit slavar i Egypten. Och Mose får i uppdrag av Gud att föra folket bort från slaveriet, och in i det land Gud lovat dem. Det står att han känner sig högst tveksam inför sitt uppdrag. Han är rädd att farao inte ska lyssna på honom eller att han inte ska hitta orden. Men Gud säger: “Gå nu och jag ska vara med dig och hjälpa dig att tala och jag ska lära dig vad du ska säga”.
Och det är väl så - många av de för sin tid största galningarna, är de som senare visade sig bli de som ledde folkrörelserna. Jag vill inte ens tänka på hur världen hade kunnat se ut utan dessa galningar som drev sina idéer. Sannolikt hade jorden fortfarande uppfattats som platt, och vi hade definitivt inte haft varken kvinnlig rösträtt eller antibiotika.
Andakten sändes första gången 2024.
Text:
2 mosebok, kap 4-5
Musik:
Abide with me med Hank Jones & Charlie Haden av William Henry Monk
Producent:
Susanna Németh
liv@sverigesradio.se
Veckans andakter hålls av Clara Vennman, medlem i Equmeniakyrkan i Göteborg. Idag undrar hon vem som äger sanningen om ditt liv.
Ur andakten:
I Lukasevangeliet beskrivs hur Jesus hänger på korset bredvid en korsfäst rövare. Bibeln berättar oss egentligen ingenting om rövarens bakgrund. Det enda vi vet om hans berättelse är att han blev rövare och nu hänger på korset bredvid Jesus.
Vi vet inte heller varför rövaren till sist börjar tänka att Jesus kanske är den han utger sig för att vara: Guds son och kung över ett rike som inte är av denna världen.
Rövarens straff var döden. Och i den stunden fanns ingen möjlighet för honom att starta om eller gottgöra sitt tidigare liv. Då beskrivs det hur han vänder ansiktet mot Jesus och säger: “Jesus, tänk på mig när du kommer till ditt rike”. En döende mans sista desperata önskan. Jesus svar låter sig inte vänta: “Jag säger dig sanningen: idag ska du vara med mig i paradiset”.
Andakten sändes första gången 2024.
Text:
Lukasevangeliet kap 23
Musik:
Abide with me med Hank Jones & Charlie Haden av William Henry Monk
Producent:
Susanna Németh
liv@sverigesradio.se
Idag frågar sig Clara Vennman från Equmeniakyrkan vilket det vackraste ljudet är.
Ur andakten:
Vilket är det vackraste ljudet i världen? Jag funderar på om det ens går att hitta ett sånt?
På världstopplistan över de mest populära ljuden i världen finns rinnande vatten, fåglars sång, vindens smekande brus, lövens sus och skrattande barn. Det som vi människor verkar vara överens om - oavsett ålder, kön, klass och kultur, är att vi gillar ljud som knyter oss till naturen. Där kan vi vara lugna en stund.
Det är heller ingen slump att det finns ett universellt ljud för att tysta små barn. “Schhh….” känner du nog igen. Teorin är att “Schhh…” härmar susandet i livmodern och därför skapar lugn och harmoni. Jag tänker att det nog varit ett tröstande ljud i många generationer, för såväl barn som deras föräldrar.
Andakten sändes första gången 2024.
Text:
1 Mosebok
Musik:
Abide with me med Hank Jones & Charlie Haden av William Henry Monk
Producent:
Susanna Németh
liv@sverigesradio.se
Veckans andakter hålls av Clara Vennman, aktiv i Equmeniakyrkan i Göteborg. Idag om att vi inte ska tappa bort varandra.
Ur andakten:
Livet pågår oupphörligt. Det rullar, ibland i en väldigt hög hastighet. Och jag springer efter, ibland är det som att jag jagar livet självt. Och med andan i halsen står jag till slut i en återvändsgränd: hur hamnade jag här?
Känslan av att gå vilse emellanåt och inte veta vägen hem. Känslan av att ha tappat bort något längs med vägen, eller själv blivit borttappad.
Men vet du, min tro är att du och jag inte är hemlösa. Oavsett hur långt borta vi känner oss från Gud, så är Gud alltid nära oss. Att Gud egentligen inte är något vi ska jaga för att finna, utan vila i att vi redan är funna.
Andakten sändes första gången 2024.
Text:
Lukasevangeliet
Musik:
Abide with me med Hank Jones & Charlie Haden av William Henry Monk
Producent:
Susanna Németh
liv@sverigesradio.se
Den här veckan får vi möta Clara Vennman från Equmeniakyrkan. Idag reflekterar hon över det lilla och det stora.
Ur andakten:
Berättelserna om den lilla är många. Och det är som att litenhet fascinerar oss. Gärna litenhet i relation till det stora.
Det lilla beskrivs som det sköra och ängsliga. Som tassar och ursäktar sig. Men den lilla är också den finurliga. Den som kommer undan med sin litenhet, och lyckas med det stora för att den inte blir tagen på allvar,
I Matteusevangeliet hittar vi berättelser om senapskornet. Det är ju ett korn som är mycket litet, men som kan bli en enorm planta om det bara får växa upp.
Andakten sändes första gången 2024.
Text:
Matteusevangeliet 17:20
Musik:
Abide with me med Hank Jones & Charlie Haden av William Henry Monk
Producent:
Susanna Németh
liv@sverigesradio.se
Andakten hålls idag av Anders Arborelius som är kardinal och biskop i Stockholms katolska stift.
Vi är ensamma med vår inre värld av frågor och undringar. Samtidigt kan vi ha en vag aning eller önskan om att det ska finnas någon som orkar höra på oss och förstå oss. Det fina i kråksången är att det faktiskt finns någon som vill lyssna till vårt inre.
Ur andakten
Text:
Efesierbrevet 1:17-18
Musik:
Parce Domine - Neumes and tunes
Producent: Marianne Greip
liv@sverigesradio.se
Andakten hålls idag av Anders Arborelius som är kardinal och biskop i Stockholms katolska stift.
Jag är inte mitt eget ursprung. Jag har inte skapat mig själv. Jag är inte en produkt av tillfälligheter. Jag får allt av en annan. Jag får både mig själv och Honom själv. Allt är gåva.
Ur andakten
Text:
Psaltaren 139:13-16
Musik:
Parce Domine - Neumes and tunes
Producent: Marianne Greip
liv@sverigesradio.se
Anna Alebo är kaplan för Killans bönegård och hennes andakt utspelar sig någonstans mellan jord och himmel på Österlen.
Föreställ dig att det är morgon och att solen sakta stiger upp över horisonten framför dig. Öppna sedan det lilla fönstret som finns inne i dig och bjud in den nya dagen, det nya livet och den Helige själv. I den stunden är det du som är det heliga rummet och altaret, där gudsstrålarna landar, ditt eget hjärta.
Ur andakten
Text:
ur Psaltaren 37
Musik:
Instrumental version av Taizé-sången ”Du, som tänder kärlekens eld”
Producent Marianne Greip
liv@sverigesradio.se
Anna Alebo är kaplan för Killans bönegård och hennes andakt utspelar sig någonstans mellan jord och himmel på Österlen.
Mitt bland släktingar och vänner vågade han avslöja att något oväntat och stort drabbat honom. Han jublade. Jag jublade. Och jag tror bestämt att den medeltida Mariabilden intill jublade och liksom viskade till mannen: ”Ja, säg ja. Den Mäktige vill göra stora ting med dig!”
Där stod vi en stund och lyssnade in jublet tillsammans.
Jag förundrades över hur Gud verkat i honom denna dag.
Ur andakten
Text:
Kolosserbrevet 3:16
Musik:
Instrumental version av Taizé-sången ”Du, som tänder kärlekens eld”
Producent Marianne Greip
liv@sverigesradio.se
Anna Alebo är kaplan för Killans bönegård och hennes andakt utspelar sig någonstans mellan jord och himmel på Österlen.
Jag tar några djupa andetag i ett försöka spara sången och dofterna inom mig, och för en liten stund upplever jag mig vara ett med Alltet.
I den heliga skrift står det att Kristus steg upp över alla himlar för att uppfylla allting. Är det kanske det jag får uppleva denna benådade stund? Att Kristus uppfyller allting? Att Gud är i allt? I varje steg jag tar. I varje andetag?
Ur andakten
Text:
ur Psaltaren 104
Musik:
Instrumental version av Taizé-sången ”Du, som tänder kärlekens eld”
Producent Marianne Greip
liv@sverigesradio.se
Andakterna den här veckan tar avstamp i de fem världsreligionerna och har ”mannen” som tema. Idag hör du Sema Ekinci från Malmö som utgår från sin muslimska tro.
Ett av profetens budskap är:
“Den starkaste av er är inte den som besegrar andra i kamp, utan den som kan besegra sin egen vrede.” Det är en påminnelse som sticker ut när man jämför med den typ av manlighet som ofta förväntas i samhället idag. Att bemästra sin egen vrede, att välja tålamod och medkänsla framför aggressivitet – det är kanske den största styrkan en människa kan ha.
Ur Andakten
Musik
Kayhan Kalhor: Mountains are far away. Kayhan Kalhor, kamancheh (persiskt stråkinstrument). Yo-Yo Ma, cello. The Silk Road Ensemble. Alan Pierson, dir.
Producent: Erika Libeck Lindahl
liv@sverigesradio.se
Andakterna den här veckan tar avstamp i de fem världsreligionerna och har ”mannen” som tema. Idag hör du Prithu Banerjee som utgår från sin hinduiska tro.
Ett slags vardagligt mysterium som jag bär med mig varje dag – att vara människa. "Mannen", säger man ibland i äldre texter. I hinduismens berättelser används ofta just den här figuren – mannen – som symbol för människan i sin fulla potential. Inte för att lyfta fram kön, utan för att visa ett liv i ständig rörelse mellan begär och befrielse.
Ur Andakten
Musik
Sirgun Kaur: ”Total Surrender”, Sirgun Kaur och Chad Wilkins.
Producent: Erika Libeck Lindahl
liv@sverigesradio.se
Andakterna den här veckan tar avstamp i de fem världsrelisgionerna och har temat ”mannen”. Idag med Karin Brygger, som utgår från sin judiska tro.
Ur andakten:
I Gamla Testamentet skildras män som komplexa, och olika. Någon vill sitta hemma med mamma, någon vill skjuta vilddjur i skogen. Där finns Josef, vars olycka kom genom drömmarna men vars väg tillbaka till livet också gick genom drömmar. Idag är drömtydning knappast något vi förknippar med manlighet. Att dansa exstatiskt inför Gud som kung David gjorde, är det inte heller.
Jag tänker på vikten av att få vara fri, och sig själv, och att vi när vi välsignar våra söner på shabbatens kväll önskar att de ska bli som Efraim och Menashe, två bröder som representerar två skilda men nödvändiga stråk i judendomen: tradition och utveckling.
Musik:
The Poet Acts av Philip Glass
Producent:
Susanna Németh
liv@sverigesradio.se
Andakterna den här veckan tar avstamp i de fem världsreligionerna och har ”mannen” som tema. Idag med Kha'drön Pamo som utgår från sin vajrayanabuddhistiska tro.
Ur andakten:
I Vajrayana buddhismen så beskriver man kvinnor och män med orden khandro och dPa’wo. Kvinnligt och manligt har en betydande mening och symbolismen kring kvinnligt och manligt genomsyrar undervisningen i liknelser kring ”tomhet” och ”form” och ”visdom” och ”medkänsla”. Khandro och dPa’wo är de upplysta aspekterna av vår natur som mänskliga varelser. Vi kan se dem som en inspiration kring hur vi kan vara och agera i vår omvärld. Undervisningen kring de manliga och kvinnliga aspekterna är en metod för att förstå verkligheten där kvinnor representerar visdom och män representerar metod.
Mannen som dPa’wo betyder ”krigare” eller ”hjälte”. Ordet dPa’wo är kopplat till mannen men det är även viktigt att förstå att både kvinnligt och manligt finns hos båda könen. En dPa’wo är den manliga benämningen medans en dPa’mo är en kvinna som manifesterar manliga aspekter som en hjältinna.
Betydelsen av ”krigare” i det här fallet är inte är kopplat till våld och aggression utan, betydelsen av mannen som en dPa’wo och krigare är kopplat till hans förmåga att dö i varje ögonblick.
Musik:
Instrumental Guru Padmasambhava Prayer med Raphael
Producent:
Susanna Németh
liv@sverigesradio.se
Andakterna den här veckan tar avstamp i de fem världsreligionerna och har ”mannen” som tema. Idag med Albin Tanke som utgår från sin kristna tro.
Ur andakten:
För nästan två tusen år sedan försökte Paulus göra en viktig poäng när han talade till församlingen i Galatien. Om hur trons kraft tränger igenom lagen. Lagen som är viktig och som skyddar, men som inte ger liv såsom tron gör. ”Nu är ingen längre jude eller grek, slav eller fri, man eller kvinna. Alla är ni ett i Kristus Jesus.” står det i Galaterbrevet.
På vilket sätt kan detta vara ett försök, utifrån den tidens sammanhang, att öppna för en människosyn större än genus - något som visar på människan som oavsett hur vi identifierar oss är gudalika med okränkbart värde? Att trons kraft kan förändra världen också i synen på varandra – hur vi kan få vara fria i varandras blickar. Hur vi genom relationer kan få växa som de människor vi är – de vi vill vara – och att vår tro kan bära oss vidare i vår utveckling?
Text:
Gal 3:28-29
Musik:
Prague's Ballet av Marius Neset med Marius Neset, Leif Ove Andsnes och Louisa Tuck
Producent:
Susanna Németh
liv@sverigesradio.se
Den här veckan får vi möta Helena Cankalp, diakonissa i den syrisk-ortodoxa kyrkan i Göteborg. Hon tar sin utgångspunkt i de sju sakramenten och pratar idag om prästerskapet.
Ur andakten:
Prästerskapet är i den ortodoxa kyrkan också ett heligt sakrament. Prästerskapet härstammar direkt från apostlarna genom en obruten kedja av prästvigningar. Detta innebär att varje präst är en del av en lång tradition som går ända tillbaka till Jesu apostlar. En präst är en man som vigt sitt liv till Gud, som studerat den heliga skriften, kyrkofäderna och som lever och praktiserar sin tro. Prästen kan man säga är en medlare mellan oss människor och Gud. Därför hyser jag stor respekt för prästerskapet. Jag tror inte att vem som helst kan bli en präst, den uppoffring det innebär är otroligt stor, och jag tror inte att någon som inte älskar Gud av hela sitt hjärta, hela sitt förstånd och hela sin själ väljer att ta emot denna kallelse.
Med det sagt känner jag ett stort förtroende för präster, för deras vägledning. För att känna att man kanske vågar öppna sig för sin andliga vägledare är det viktigt att ha tillit för personen i fråga. Därför tror jag att det är väldigt klokt att ha en relation till sin andliga vägledare, och en regelbunden kontakt.
Text:
Matteusevangeliet 18:21-35
Musik:
Compline on Wednesday (instr.) med Melthodhaye Musical av Rev. Fr. Samuel Issa
Producent:
Susanna Németh
liv@sverigesradio.se
Den här veckan får vi möta Helena Cankalp, diakonissa i den syrisk-ortodoxa kyrkan i Göteborg. Hon tar sin utgångspunkt i de sju sakramenten och fördjupar sig idag i bikten.
Ur andakten:
När jag biktar mej mår jag ofattbart bra. Jag känner mig oerhört lättad och befriad som om jag vore pånyttfödd. Att känna och verkligen veta att jag är förlåten och få börja om på nytt är en underbar känsla. Jesus gav auktoriteten till sina lärjungar att lösa och binda synder, och den auktoriteten har förts vidare till våra präster idag, och vi har alltså möjlighet att bli förlåtna våra synder här och nu och behöver inte vänta med domen till domedagen.
Det är som allt du tidigare gjort som du skäms och mår dåligt över suddas bort och du får en möjlighet att börja om på nytt och göra rätt och du slipper stå till svars för de överträdelser du omvänt dig från. Oavsett vilken missgärning vi begår finns det ingenting som vår Herren Jesus inte förlåter oss för om vi verkligen ångrar oss. Gud älskar oss villkorslöst och vill att vi ska vända oss till honom, tänk så lyckligt lottade vi är!
Text:
Matteusevangeliet 22:36-40
Johannesevangeliet kapitel 20:22-23
Psalm 51
Musik:
Compline on Wednesday (instr.) med Melthodhaye Musical av Rev. Fr. Samuel Issa
Producent:
Susanna Németh
liv@sverigesradio.se
Den här veckan får vi möta Helena Cankalp, diakonissa i den syrisk-ortodoxa kyrkan i Göteborg. Hon tar sin utgångspunkt i de sju sakramenten och inleder med dopet.
Ur andakten:
Dopet som är det första sakramentet, är även sigillet på det nya förbundet och Vägen till Gud. Utan dopet kan vi inte ta del av kyrkans resterande sakrament. Jesus visar oss tydligt här att Han är vägen till fadern, och utan dopet kan vi inte ta emot den heliga Anden och bli ett med honom. Att få vara döpt in i Kristi kyrka är för mig den största nåden. Även om jag själv ej minns mitt dop så ska jag snart bli gudmor för andra gången, och att få vägleda och följa min guddotter in i dopet känns så fantastiskt fint. Det gläder mig oerhört att hon själv valt denna väg och att jag får följa med henne på hennes resa och stå bredvid.
Text:
Matteusevangeliet 3:13-17
Johannesevangeliet 14:6
Musik:
Compline on Wednesday (instr.) med Melthodhaye Musical av Rev. Fr. Samuel Issa
Producent:
Susanna Németh
liv@sverigesradio.se
Marie Demker, professor i statsvetenskap och aktiv i Equmeniakyrkan i Göteborg, reflekterar kring hoppet i dagens andakt.
Ur Andakten:
Även i stunder när det känns som om mörkret omsluter mig i livet finns hoppets gnista plötsligt där och påminner om vägen framåt, vägen mot ljuset. Ljuset som kommer att segra, en dag. När vi säger till varandra att ”du får inte förlora hoppet” är det inte bara en uppmaning – det är lika mycket ett rop på hjälp och ett uttryck för tillit och tro.
Andakten sändes första gången 2024.
Bibeltext:
Lukas 18:35-42
Musik:
Come Sunday av Duke Ellington med Gerry Mulligan (barytonsaxofon), Chip Jackson (kontrabas), Billy Taylor (piano) och Carl Allen (trummor)
Producent:
Susanna Németh
liv@sverigesradio.se
Att se en annan människa och att bekräfta dennes närvaro är en handling i kärlek, säger Marie Demker, professor i statsvetenskap och aktiv i Equmeniakyrkan i Göteborg.
Ur Andakten:
Kärlek är som eld – värmande och ljus men också het och brännande. Kärleken mellan barn och föräldrar är villkorslös. Så är inte fallet med annan kärlek – ibland upphör den att skapa någon gemenskap. Så går relationer sönder. Ibland är det en lättnad, kärleken förbyttes i kontroll, repression eller hot. Ibland en sorg, kärleken blev ojämlik, någon älskade för mycket och någon för litet. Men Guds kärlek upphör aldrig.
Andakten sändes första gången 2024.
Text:
Bibeltext: 1 Kor 13:1-3
Musik:
Unforgettable av Irving Gordon med Bob Winter på piano ackompanjerad av Boston Pops orkester under ledning av John Williams
Producent:
Susanna Németh
liv@sverigesradio.se
I samband med att det muslimska nyåret firas hålls andakten idag av Anuaar Athahb från Stockholm.
Så därför, spelar det roll vad vi samlar under vår mantel. Om vi samlar sanning, genuinitet, tålamod, barmhärtighet och mod, då växer också vår själ i dessa egenskaper. Människorna vi har nära blir också levande vägmärken. och i grunden är detta en inre rörelse. En resa mot att bli mer sann, mer hel, mer levande.
Ur andakten
Text:
Hadith al-Kisa
Musik:
Violin Taksim - Sumak Trio
Producent Marianne Greip
liv@sverigesradio.se
I samband med att det muslimska nyåret firas hålls andakten idag av Anuaar Athahb från Stockholm.
Det är just det som kan göra tron så svår att prata om. Den rör sig utanför det som går att bevisa. Den bor inte i argument, utan i hjärtat. Och ändå är den verklig. Ibland är tron en självklar närvaro. Ibland är den en tysthet, en saknad. Men kanske är det så tro ser ut, inte som ett fast tillstånd, utan som något som är levande och föränderligt.
Ur andakten
Text:
Koranen (17:85)
Musik:
Violin Taksim - Sumak Trio
Producent Marianne Greip
liv@sverigesradio.se
Tro, Hopp och Kärlek - om dessa stora begrepp talar Martin Modéus om, ärkebiskop i Svenska Kyrkan och efterlyser samtidigt teman till kommande önskeandakter.
Andakten sändes första gången i juni 2024.
I andakten efterlyses förslag på teman från lyssnarna inför en vecka med önskeandakter med Martin Modéus i höst. Förslagen mailas till liv@sverigesradio.se.
Kärleken är avgörande viktig i mitt liv, och, gissar jag, också i ditt. Kärlek som finns där, kärlek vi längtar efter, den kärlek som vi saknar. På något sätt tar den plats i de allra flestas liv. Någonstans på skalan mellan livsavgörande kraft och förtärande sår.
Ur andakten
Texter:
1 Kor 13:13
Jer. 31:3
Musik:
En vänlig grönskas rika dräkt - Mats Bergström och Georg Riedel
Producent
Marianne Greip
liv@sverigesradio.se
Tro, Hopp och Kärlek - om dessa stora begrepp talar Martin Modéus om, ärkebiskop i Svenska Kyrkan och efterlyser samtidigt teman till kommande önskeandakter.
Andakten sändes första gången i juni 2024.
I andakten efterlyses förslag på teman från lyssnarna inför en vecka med önskeandakter med Martin Modéus i höst. Förslagen mailas till liv@sverigesradio.se.
Vi behöver tala mycket om hopp. För det behövs. Som något att hålla sig i, som en vila eller, inte minst, som ett hopp om hopp. Ge oss något att hoppas på, ge oss något att hålla i. Hopp som vila, hopp som ansvar, hopp som drivkraft.
Ur andakten
Text:
1 Kor 13:13
Musik:
En vänlig grönskas rika dräkt - Mats Bergström och Georg Riedel
Producent
Marianne Greip
liv@sverigesradio.se
Tro, Hopp och Kärlek - om dessa stora begrepp talar Martin Modéus om, ärkebiskop i Svenska Kyrkan och efterlyser samtidigt teman till kommande önskeandakter.
Andakten sändes första gången i juni 2024.
I andakten efterlyses förslag på teman från lyssnarna inför en vecka med önskeandakter med Martin Modéus i höst. Förslagen mailas till liv@sverigesradio.se.
Gud ställer oss inte inför det omöjliga. Vägarna till tro, och framför allt i tro, är nog fler än vad vi anar.
Ur andakten
Texter:
1 Kor 13:13
Joh. 20:24-31
Musik:
En vänlig grönskas rika dräkt - Mats Bergström och Georg Riedel
Producent
Marianne Greip
liv@sverigesradio.se
Idag fokuserar prästen Joanna Kölsch från Askims församling i Göteborg på den viktiga frågan: Tycker du om mig?
Ur andakten:
Tycker du om mig? Det är en viktig fråga.
Jag vet inte om Petrus vågar ta upp frågan med Jesus efter att han har återvänt från döden till livet. Eller om det helt enkelt är för hemskt. Han stod inte upp för sin bästa vän. 3 gånger.
Kanske är det därför Jesus frågar Petrus också tre gånger. Har du mig kär, alltså tycker du om mig, inte en gång utan tre gånger inom loppet av en minut.
Tycker du om mig Petrus. Liksom för att säga. Är jag din vän?
Text:
Joh 21: 15-17
Musik:
Tröstevisa av och med Benny Andersson
Producent:
Susanna Németh
liv@sverigesradio.se
Om tidens slut reflekterar prästen Joanna Kölsch från Göteborg idag.
Ur andakten:
Vad skulle du göra om det var din sista dag i livet och med var den sista dagen på jorden?
Jag minns veckorna efter 11 september. Hur man pratade om reaktionerna på planet. Några gråter, några gör allt för att ge sig på våldsmännen, många skriker, och väldigt många ringer samtal från telefonerna i armstöden, eller de sätter på sina mobiler fast man inte får, det är ändå för sent och de ringer sina anhöriga och säger, jag älskar dig. Jag älskar dig, en sista gång.
Text:
Luk 2:8-11
Musik:
Tröstevisa av och med Benny Andersson
Producent:
Susanna Németh
liv@sverigesradio.se
Den här veckan håller prästen Joanna Kölsch i andakterna. Idag talar hon om att ta vara på stunden.
Ur andakten:
Våra liv är fyllda av av årstidsbundna göromål. Men det finns bara en tid för nu, och nu är det ögonblicket passerat.Tänk om det är just det som är en del av själva festen att få ta del av nuet helt oskyddat. Kan vi det, gör vi det, vill vi det? Vill jag det?
Kanske bjuder Gud in oss till vårt livs fest, som är det liv gud har gett oss. Men livet är fyllt av ursäkter för att missa nuet, kanske självaste livet. I en berättelse i bibeln bjuds ett antal människor in till fest, men de har alla ursäkter för att utebli en har köpt en åker, fem par oxar, inlett ett äktenskap....alla ursäkter för att missa inbjudan till livets stora fest.
Text:
Pred 3:1-8
Musik:
Tröstevisa av och med Benny Andersson
Producent:
Susanna Németh
liv@sverigesradio.se
Den här veckan möter vi prästen Joanna Kölsch från Göteborg i Andakten i P1.
Ur andakten:
Himmelriket är kärlek på jorden, kärlek mellan människorna, mellan länderna, mellan världsdelarna, på arbetsplatserna, kyrkorna och i familjerna. Men det är inte lätt. Att lyssna, att vilja förstå, att försöka älska fast vi känner oss hotade, när våra trygga röster bryts för att vi måste ta in ngt nytt som hotar vårt mönster, vår bekvämlighet.
Musik:
Tröstevisa av och med Benny Andersson
Producent:
Susanna Németh
liv@sverigesradio.se
Den här veckan är det prästen Joanna Kölsch från Göteborg som håller i andakterna.
Ur andakten:
Det är lätt att missa målet. Fast vi har det så nära. Ordet synd förklaras ofta med just det, att missa målet. Det är lätt att missa målet, att rikta in sig på fel saker här i livet, att fokusera på saker som egentligen inte är så viktiga som vi tror.
När vi är inställda på en sak, och då vi har svårt att skifta fokus. Jag tror att Gud talar till oss på olika språk och på olika sätt genom olika kommunikationsmedel. Jesus återkommer ofta med berättelser om möjligheten att vara våra medmänniskors nästa. Då gudsriket växer.
Text:
Luk 24:28-31
Musik:
Tröstevisa av och med Benny Andersson
Producent:
Susanna Németh
liv@sverigesradio.se
Konstnären och föreläsaren Klas Parknäs från Göteborg håller i dagens andakt.
”Vad är detta fantastiska vi får vara med om?”
Så inleds och avslutas de tre andakterna med Klas Parknäs denna vecka där det inre tilltufsade barnet samsas med det gudomliga om du bara låter det och skalar bort de överlevnadsstrategier som egot skapat.
Text:
Markusevangeliet 10:7-9
Musik:
I den stora sorgens famn - Peter Nordahl
Producent:
Marianne Greip
liv@sverigesradio.se
Konstnären och föreläsaren Klas Parknäs från Göteborg håller i dagens andakt.
”Vad är detta fantastiska vi får vara med om?”
Så inleds och avslutas de tre andakterna med Klas Parknäs denna vecka där det inre tilltufsade barnet samsas med det gudomliga om du bara låter det och skalar bort de överlevnadsstrategier som egot skapat.
Text:
Lukas 17:20
Musik:
I den stora sorgens famn - Peter Nordahl
Producent:
Marianne Greip
liv@sverigesradio.se
Konstnären och föreläsaren Klas Parknäs från Göteborg håller i dagens andakt.
”Vad är detta fantastiska vi får vara med om?”
Så inleds och avslutas de tre andakterna med Klas Parknäs denna vecka där det inre tilltufsade barnet samsas med det gudomliga om du bara låter det och skalar bort de överlevnadsstrategier som egot skapat.
Text:
Johannesevangeliet 16:33
Musik:
I den stora sorgens famn - Peter Nordahl
Producent:
Marianne Greip
liv@sverigesradio.se
I samband med firandet av den muslimska högtiden Eid al Adha eller Stora Eid som den kallas hålls Andakten i P1 idag av Eido Al Fakir från Stockholm.
Att älska sig själv låter ibland som ett verktyg. Något man ska göra för att lyckas bättre, nå längre, prestera mer. Men jag tror inte att självkärlek är ett medel till något annat. Den är målet i sig och uppstår som en konsekvens. Ett mål som inte handlar om att bygga upp en perfekt version av sig själv – utan snarare om att våga möta det som redan finns där. Att se hela sig själv. Naket, ärligt, ömt.
Ur andakten
Text:
Rumi
Musik:
Diaspora - Eido Al Fakir
Ya Rab - Eido Al Fakir
Producent:
Marianne Greip
liv@sverigesradio.se
I samband med firandet av den muslimska högtiden Eid al Adha eller Stora Eid som den kallas hålls Andakten i P1 idag av Eido Al Fakir från Stockholm.
Kanske handlar det om att jag numera ser risker tydligare – jag vet att saker faktiskt kan gå fel. Men paradoxalt nog är den största risken att inte ta några risker alls. Livet kräver risktagande – och just det ligger ofta utanför vår kontroll. Därför behöver jag tro. Tro för att kunna släppa taget om det jag inte rår över, och lämna det till något större.
Ur andakten
Text:
Rumi
Musik:
Diaspora - Eido Al Fakir
Ya Rab - Eido Al Fakir
Producent:
Marianne Greip
liv@sverigesradio.se
Andakter i pingsttiden med Anden i fokus med den tidigare ärkebiskopen K G Hammar.
Andakten sändes första gången i maj 2024.
I Pingstdagens berättelse om toppeldningen av lärjungarna så sägs det att de fylldes av en annat tungomål med de ord som Anden ingav dem. Men eftersom Anden står för det okontrollerbara och överväldigande i vår gudsbild så handlar det inte om ett vanligt rationellt språk. Det måste ha varit, och kanske fortfarande är, ett språk som talar till ett annat hjärta som i sin tur börjar brinna, brinna utan att förtäras.
Ur andakten
Text:
Psaltaren
Musik:
Dans i de saligas ängder ur Orfeus och Eurydike av Christoph Willibald Gluck
Producent
Marianne Greip
liv@sverigesradio.se
Tankar och reflektioner utifrån ett andligt och religiöst perspektiv. Bygger på text ur helig skrift, bön, egen reflektion och musik.
Andakten sändes första gången i maj 2024.
Anden ser vi inte, lika lite som vi kan se vinden. Ande, anden, andedräkten och vind är samma ord på hebreiska. Det handlar inte bara om något som är osynligt utan också okontrollerbart, bortom vår kontroll. Vad vi kan göra är att släppa av på vårt magnifika kontrollbehov, slappna av och öppna våra sinnen så att vi blir förbehållslösa mottagare.
Ur andakten
Text:
Galaterbrevet
Musik:
Dans i de saligas ängder ur Orfeus och Eurydike av Christoph Willibald Gluck
Producent
Marianne Greip
liv@sverigesradio.se
Andakter i pingsttiden med Anden i fokus med den tidigare ärkebiskopen K G Hammar.
Andakten sändes första gången i maj 2024.
Anden vittnar om var vi hör hemma och vart vi är på väg, och hjälper oss att hitta vägen. Vi kommer från Gud, lever i Gud och är på väg till den fulla gemenskapen med Gud. Allt tal om Anden handlar om just detta: Gud är sanningen, den fulla verkligheten, och det är i den jag hör hemma, bara där blir jag helt sann, en sann människa så som Jesus var en sann människa.
Ur andakten
Text:
Johannesevangeliet
Musik:
Dans i de saligas ängder ur Orfeus och Eurydike av Christoph Willibald Gluck
Producent
Marianne Greip
liv@sverigesradio.se
Den är andra dagen i den judiska högtiden Shavuot. Vi möter Annebelle Gyllenspetz som berättar om Rut och Noomi i dagens andakt.
Ur andakten:
Idag är det andra dagen av Shavuot, tiden för givandet av lagen till det hebreiska folket vid Sinaiberget, och då brukar vi läsa berättelsen om Rut och Noomi i Bibeln. Den viktigaste anledningen till att vi läser om Rut och Noomi är för det som Rut säger till Noomi när de är på väg till Bethlehem: ”din Gud är min Gud”. Vi ser upp till Rut för att hon frivilligt gav upp sin egen tro och kultur för att omfamna den judiska tron.
När Gud gav lagen till Moses på Sinaiberget skrämdes folket av tordön och blixtar till underkastelse, Rut däremot tar emot lagen och vill leva som judinna alldeles frivilligt av kärlek och övertygelse. Och så ska det ju vara. Det kan låta väldigt enkelt, men den här berättelsen lär oss också om det som på hebreiska heter Chesed – orubblig vänlighet, eller omtanke. Chesed är att göra gott, att läka, att ta hand om.
Text:
Ruts bok kap 1, vers 16 och 17 samt delar av psalmerna 113, 116 och 118 ur Psaltaren
Musik:
Rhythms Of Tof Miriam av och med Marla Leigh Goldstein
Producent:
Susanna Németh
liv@sverigesradio.se
Idag möter vi Annebelle Gyllenspetz som berättar om den judiska högtiden Shavuot som inleds idag.
Ur andakten:
Idag är det den första dagen av Shavuot, veckofesten, som infaller 7 veckor, eller 50 dagar efter Pesach, den judiska påsken. Efter att det förslavade hebreiska folket lämnat Egypten och vandrat ut i öknen tog det sju veckor tills Moses mottog lagen på Sinaiberget.
Igår kväll satt vi tillsammans och studerade de judiska skrifterna under något som kallas Leil Shavuot – Shavuotnatten. Det är en underbar tradition att tillsammans med vänner och familj läsa och diskutera våra texter tills vi inte orkar mer.
Mätta av alla maträtter med mjölk och ost som dukats upp, och våra trötta huvuden fulla av nya intryck och tankar, vandrade vi sedan hemåt i natten. Mjölkmaten är en del av traditionen dessa dagar, och ett sätt att minnas löftet till Israeliterna om att de skulle komma till landet som flyter av mjölk och honung efter den långa ökenvandringen.
Vi säger att Toran gavs till oss då, när vi befann oss vid Sinaiberget, och vi tog emot den. Men vi tänker att mottagandet sker kontinuerligt. Toran finns där, men för att den ska bli levande för oss, måste vi vilja ta emot den och använda den, igen och igen. I varje tid behöver vi ta fram den, läsa och lära. Utforska och fråga.
I det innerliga sökandet efter meningen med att vara jude, så faller en del så självklart på plats just under denna tid. Jag finner ro och svar på frågor som vandrat ut och in i mitt medvetande. Min själ landar i att alla dessa händelser som tilldrog sig för så länge sedan, fortfarande har bäring på mitt liv idag.
Text:
2 Mos 19 vers 5-6
Musik:
Rhythms Of Tof Miriam av och med Marla Leigh Goldstein
Producent:
Susanna Németh
liv@sverigesradio.se
Hoppet är vad som för livet vidare från generation till generation, från människa till människa, säger Marie Demker, aktiv i Equmeniakyrkan.
Ur Andakten:
I min ungdom mötte jag en läkare som mitt i mörkret förmedlade en tilltro till framtiden som räddade mitt liv. Hon var övertygad om att jag hade en ljus framtid, det var bara en fråga om tid och tålamod. Och hon fick rätt. Det är hoppet som gör att jag fortsätter att försöka göra gott i vardagen men det är också hoppet som gör att jag arbetar med ting som skall överleva mig. Planterar träd, underhåller hus och uppfostrar barn. Utan hopp blir världen bara här och nu. Och världen är inte bara här och nu, den fanns till innan jag fanns och den kommer att finnas långt efter det att min kropp blivit mull.
Programmet sändes första gången 2024. Marie Demker är professor i Statsvetenskap vid Göteborgs universitet och aktiv i Equmeniakyrkan.
Text:
Bibeltext: Efesierbrevet 1:17-18
Musik:
The Nearness of You av Hoagy Carmichael med Sweet Jazz Trio
Producent:
Susanna Németh
liv@sverigesradio.se
Idag talar Marie Demker från Göteborg om Nåden. En Nåd som räcker och som flödar över oss alla.
Ur Andakten:
Nåden räcker. Nåd i nya testamentet är släkt med ordet glädje på grekiska. Att leva i nåden och av nåden är en glädje, en befrielse. Jag har inte förtjänat nåden och skulle inte kunna det. Istället har min Gud gått igenom de mest fruktansvärda pinor, Jesus har legat på knä i en trädgård en hel natt och bett till sin Fader att skona honom från döden. Men också i sin ångest insett att det inte var möjlighet. Han fick sina sår för mig. Han tog all min eländighet på sig. Och nu möter han mig och alla andra i köket en solig morgon i mars över en kopp kaffe. Det är bara nåd. Och det är det enda jag vet säkert. Att nåden räcker.
Så berättar Marie Demker, professor i statsvetenskap och aktiv i Equmeniakyrkan i Göteborg, i dagens Andakt.
Andakten sändes första gången 2024. Marie Demker är professor i Statsvetenskap vid Göteborgs universitet och aktiv i Equmeniakyrkan.
Text:
Bibeltext: Efesierbrevet 2:8-10
Musik:
The Nearness of You av Hoagy Carmichael med Sweet Jazz Trio
Producent:
Susanna Németh
liv@sverigesradio.se
I dagens andakt med Rachel Törnell tar hon fasta på vänskap som en viktig följeslagare i livet. Rachel Törnell är aktiv i Svenska kyrkan.
Ur andakten:
Jag tänker att en ständig pågående inre dialog kring vem jag är, var jag är och vart jag är på väg är en viktig komponent för att behålla min mentala hälsa.
Livet är så långt och man går igenom så många skeden. Det är svårt att förstå den kontext man just befinner sig i och därför finns det ett så stort värde i att ibland vandra tillbaka. Till platser och till människor. Möta någon som vet vad vi var med om – där och då.
Det blev tydligt när en fd kollega som blev min nära vän helt nyligen gick bort. Vi hade delat arbetsvardag i 20 år. 20 år, det är ändå lång tid. Man kommer varandra nära. Särskilt om personen är någon man djupt respekterar. Vi var tillsammans hela vägen. Hade samma chefer, samma kollegor. Brottades med ungefär samma utmaningar och gladdes åt gemensamma framgångar. Kände väl till vad den andre stod i.
Text:
Psalm 139:1-3, 16
Musik:
Vals De Rodrigues av Fredrik Boström & Erik Vårdstedt med Eric Badanti
Producent:
Susanna Németh
liv@sverigesradio.se
Nyfikenhet och ärlighet är nyckelord i livet för Rachel Törnell som håller i dagens andakt. Rachel Törnell är aktiv i Svenska kyrkan.
Ur andakten:
Jag har insett att jag inte är särskilt förtjust i färdiga svar. Det är väl ingen egentligen? Men det är så tydligt i mig att jag är allergisk emot att bli predikad för. Det där var inte helt lätt att förhålla mig till i den frikyrkliga kontext jag växte upp i. Att dessutom ha en pappa som var predikant gjorde inte saken bättre. Hur skulle jag navigera i det? Men min pappa var en så fin förebild. Trots att han ofta stod i predikstolen var det hans liv som var hans stora vittnesbörd. Trons handlingar, kärlekens handlingar det centrala. Att bli bemött med kärlek, det gör skillnad på riktigt.
Människor som vågar visa sin brustenhet väcker mitt intresse. Där finns en ärlighet som gör att jag gärna lämnar mitt öra till erfarenheter om vad som bär. Där kan jag lära, dra mina egna slutsatser, finna mina egna tankebanor som passar in i mitt liv. Livet är ju så komplext. Ingens liv är det andra likt. Man måste, i alla lägen, få bygga sina egna sanningar och övertygelser, och ständigt påminna sig om att de är just mina. De funkar för mig. I min kontext.
Text:
Jakobsbrevet
Musik:
Vals De Rodrigues av Fredrik Boström & Erik Vårdstedt med Eric Badanti
Producent:
Susanna Németh
liv@sverigesradio.se
I dagens andakt med Rachel Törnell reflekterar hon över livet som det blev och som det är. Rachel Törnell är aktiv i Svenska kyrkan.
Ur andakten:
Är det hit jag varit på väg i 56 år? Jag upplever mig befinna mig nåt slags tomrum. Jag hoppas det är en mellanrumstid, en nyorienteringsfas. Att något nytt ska komma. För jag tycker inte att det är en enkel tid i livet.
Jag upplever mig alltid varit på väg och hitintills har det varit med ett rasande utvecklingstempo. Som barn går allt framåt; man leker och lär och man känner liksom inte till något annat än utveckling.
Text:
Jeremia 6 och 16
Musik:
Vals De Rodrigues av Fredrik Boström & Erik Vårdstedt med Eric Badanti
Producent:
Susanna Németh
liv@sverigesradio.se
Om tron som en hemkomst pratar Liza L Lundkvist i andakten. Hon är präst i Ålidhems församling i Umeå.
På lördag infaller Religionstraumadagen, en dag som uppmärksammar sammanhang där tro blir begränsande och för vissa människor skadlig. I dagens andakt berättar Liza L Lundkvist om sina tankar i ungdomen kring tro och tvivel.
- Jag vill berätta för flickan vid pianot att det hon var med om bakom glasdörren handlade om att börja tyda gåtan om hennes existens. Att det hon var med om, var bön, ett livets samtal som tog form. Att hon var så nära det gudomliga det går att komma, säger Liza L Lundkvist i andakten.
Liza L Lundkvist är också sångerska, låtskrivare och poet och hon inleder andakten med en av sina egna dikter.
Text
Johannesevangeliet 14:1-4
Musik
Été andalous – Anouar Brahem
Producent Helena Andersson Holmqvist
Moskit media
liv@sverigesradio.se
Om att komma hem till kärlek pratar Liza L Lundkvist i andakten. Hon är präst i Ålidhems församling i Umeå.
På lördag infaller Religionstraumadagen, en dag som uppmärksammar sammanhang där tro blir begränsande och för vissa människor skadlig. I dagens andakt berättar Liza L Lundkvist om hur en vän bemöttes respektlöst.
- Varför behöver kyrkans människor överhuvudtaget ägna kraft åt frågan om sexuell identitet? Frågor som rör pengar, makt, medmänniskan och barmhärtigheten är större teman hos Kristus. Varför engagerar de oss inte lika djupt? Kristus. Som skärper all lag i ett enda: älska varandra. Det enda nödvändiga, säger Liza L Lundkvist i andakten.
Liza L Lundkvist är också sångerska, låtskrivare och poet och hon inleder andakten med en av sina egna dikter.
Text
Johannesevangeliet 13:34-35
Musik
L’aube – Anouar Brahem
Producent Helena Andersson Holmqvist
Moskit media
liv@sverigesradio.se
Om att våga utforska tvivel pratar Liza L Lundkvist i andakten. Hon är präst i Ålidhems församling i Umeå.
På lördag infaller Religionstraumadagen, en dag som uppmärksammar sammanhang där tro blir begränsande och för vissa människor skadlig. I dagens andakt berättar Liza L Lundkvist om det skav hon känner inför alltför enkla svar.
- Tänk om vi fått smaka på en större berättelse. Fått höra mer om Petrus. Att han som kallades klippa var både svikare och väldigt rädd. Att han till sist skulle sitta vid en lägereld tillsammans med Jesus och förstå hur kärlek känns. Jag tror att det hade förändrat min egen berättelse i grunden, säger Liza L Lundkvist i andakten.
Liza L Lundkvist är också sångerska, låtskrivare och poet och hon inleder andakten med en av sina egna dikter.
Text
Johannesevangeliet 1:1-5, 14
Musik
Vague – Anouar Brahem
Producent Helena Andersson Holmqvist
Moskit media
liv@sverigesradio.se
Om sammanhang som stänger världen ute pratar Liza L Lundkvist i andakten. Hon är präst i Ålidhems församling i Umeå.
På lördag infaller Religionstraumadagen, en dag som uppmärksammar sammanhang där tro blir begränsande och för vissa människor skadlig. I dagens andakt berättar Liza L Lundkvist om ungdomens stängda kyrkfönster.
- När jag så småningom lämnade kyrkan blev det utmanande att utforska världen. Jag kände mig ofta otrygg i den. Men i det enklaste sökte kärleken mig. Som ett öppet köksfönster en vårmorgon, säger Liza L Lundkvist i andakten.
Liza L Lundkvist är också sångerska, låtskrivare och poet och hon inleder andakten med en av sina egna dikter.
Text
Höga visan 2:10-14
Musik
Sur le fleuve – Anouar Brahem
Producent Helena Andersson Holmqvist
Moskit media
liv@sverigesradio.se
Om att ärva en färdig tro pratar Liza L Lundkvist i andakten. Hon är präst i Ålidhems församling i Umeå.
På lördag infaller Religionstraumadagen, en dag som uppmärksammar sammanhang där tro blir begränsande och för vissa människor skadlig. I dagens andakt berättar Liza L Lundkvist om att ärva en bild och att inte hitta sig själv i den.
- Idag kan jag säga att jag tror. Men jag har inte något färdigt motiv för vad tro är. Konstnärens hemlighet är dold. Det drar mig till sig, säger Liza L Lundkvist i andakten.
Liza L Lundkvist är också sångerska, låtskrivare och poet och hon inleder andakten med en av sina egna dikter.
Text
Hosea 2:14-15
Musik
La chambre – Anouar Brahem
Producent Helena Andersson Holmqvist
Moskit media
liv@sverigesradio.se
Andakterna den här veckan hålls av prästen och psykoterapeuten Albin Tanke från Malmö. Idag handlar andakten om mötet i vardagen.
Ur andakten:
Har du tänkt på att så många varhus idag har snurr-ingångar? Gamla vanliga dörrar finns knappt längre, utan det är de här stora snurrorna som det gäller att parera när vi går in i –och så leds vi långsamt runt utan att behöva se någon i ögonen på vår väg fram. I dessa snurr-ingångar slipper vi mötas och krocka. Vi går runt varandra och i mitten blir det tomt. Men vad händer där i centrum, i vårt innersta? Vad händer med blickar som aldrig möts och vad händer med oss om vi aldrig behöver korsa varandras vägar?
Vi skulle kunna mötas och visa hänsyn när vi stöter ihop med varandra och kanske få syn på något som är till befrielse och till glädje? Att ta hand om den värme som avges när vi stöter ihop och liksom försöka leda den rätt, i kärlekens namn, kan kanske ge oanade möjligheter?
Text:
1 Joh 3:18-24
Musik:
Chess av och med Benny Andersson
Producent:
Susanna Németh
liv@sverigesradio.se
Andakterna den här veckan hålls av prästen och psykoterapeuten Albin Tanke från Malmö. Idag om ett viktigt ögonblick på ett konfirmandläger.
Ur andakten:
Vi satt på golvet i det vackra lilla kapellet, trettio konfirmander och några ledare. Det var lite trångt men rummet gav frid och ro. Det var sent och vi skulle har kvällsandakt en av de sista kvällarna på konfirmandlägret. Stearinljusen brann stillsamt som enda belysning i det gamla 1800-talskapellet. Tystnaden som lade sig i rummet när gitarren klingat ut den sista tonen, var magisk. Det var som ett förklarat ögonblick. Gemenskapen, orden, musiken, tystnaden och framför allt vänskapen som växt sig starkt under lägret, fick nog alla att känna att denna stund var helig, att liksom tiden stod still. Livet med en djup meningsfullhet sjönk in i oss alla – och det var som om tillgången till att verkligen kunna ta emot den frid som vi sjöng om, talade och bad om, verkligen öppnades för var och en.
Text:
Joh 15:12-17
Musik:
Chess av och med Benny Andersson
Producent:
Susanna Németh
liv@sverigesradio.se
Andakterna den här veckan hålls av prästen och psykoterapeuten Albin Tanke från Malmö. Temat för veckan är Vägar till liv.
Ur andakten:
Gymnasieskolans aula var fylld av elever. Fler hundra ungdomar hade samlats för en temadag om andlighet och tro. Jag var inbjuden som talare tillsammans med några andra religiösa företrädare. När vi ställde oss på scenen tog det inte lång stund för sorlet att tystna. Det var tydligt att ämnet vi skulle tala om engagerade ungdomarna. Frågorna från eleverna kom främst att handla om tillit, om meningen med livet och om det finns något liv efter döden? Jag tänkte att dessa frågor nog skulle komma upp, därför hade jag förberett mig och tagit med ett litet ägg för att åskådliggöra mina tankar om livet och döden. Ägget är en urgammal symbol för liv. Fylld med kraft sprängs gränserna för det redan kända. Livet som övervinner döden. Att det finns mer att se än det vi just nu kan fatta.
När jag hade talat en stund så räckte en kille, som satt ganska långt fram, försiktigt upp sin hand och frågade lite trevande: ”Så du menar alltså att det kan betyda att det inte alltid behöver kännas i livet precis så som det känns just nu?”
Text:
Ps 16:11
Musik:
Chess av och med Benny Andersson
Producent:
Susanna Németh
liv@sverigesradio.se
Andakterna den här veckan hålls av prästen och psykoterapeuten Albin Tanke från Malmö. Idag om det kärleksfulla lyssnandet.
Ur andakten:
Första gången jag skulle besöka en präst för enskild själavård var jag skeptisk. Vad skulle detta vara bra för? ”Jag är ju så bra på att grubbla och tänka helt på egen hand, varför ska jag sitta här och göra det tillsammans med en annan människa?”, tänkte jag. Mina motstånd var starka. Ändå så styrde mina fötter mig till mötet med själavårdaren. Mitt omedvetna kanske förstod mer om mina verkliga behov än vad jag själv ville inse? När jag berättade för prästen om det jag redan visste så väl och hade tänkt på så många gånger och ältat fram och tillbaka, så hörde jag plötsligt mig själv på ett helt nytt sätt. I relationen med en annan, i prästens blick och vänliga uppsyn, hörde jag mina ord och de fick helt ny innebörd. Kärleken jag såg i min själasörjares blick öppnade en ny värld.
Att bli buren i en själavårdande relation kan ge kontakt med djupen inom oss och bidra till en förändrad relation med oss själva, till våra val och möjligheter. För mig fick det stor betydelse för hur jag tänker om Gud, min gudsrelation, relationen till mig själv och till andra – ja till hela skapelsen och min plats i världen som en människa likt alla andra med okränkbart människovärde.
Text:
Luk 19:5
Musik:
Chess av och med Benny Andersson
Producent:
Susanna Németh
liv@sverigesradio.se
Andakterna den här veckan hålls av prästen och psykoterapeuten Albin Tanke från Malmö. Temat för veckan är Vägar till liv.
Ur andakten:
Natten före föreläsningen kunde jag inte sova. Svenskundervisningen i högstadiet krävde att vi alla elever, var och en, skulle hålla i en kort föreläsning inför hela klassen om ett valfritt ämne. Jag hade valt att tala om ”Hasse å Tage” – det intresserade mig som 14-åring.
Jag var inte ett dugg orolig för själva föreläsningens innehåll. All min oro kretsade runt om jag skulle bli generad eller inte. För jag blev så väldigt lätt röd i ansiktet och hade flera gånger blivit retad för det. Jag var vettskrämd över att bli blossande och att andra skulle skratta och komma med nedsättande kommentarer.
Jag tänker ofta på denna erfarenhet när jag läser om hur Jesus stillar stormen: De väckte honom och sade: »Mästare, bryr du dig inte om att vi går under?« Han vaknade och hutade åt vinden och sade till sjön: »Tig! Håll tyst!« Vinden lade sig och det blev alldeles lugnt.
Text:
Mark 4:39
Musik:
Chess av och med Benny Andersson
Producent:
Susanna Németh
liv@sverigesradio.se
Andakterna den här veckan hålls av pastor Robert Eriksson från Betlehemskyrkan i Göteborg. Idag reflekterar han kring nåden.
Ur andakten:
Det vackraste ordet jag känner till är ”nåd”. I breven i Nya testamentet kan vi ofta läsa hälsningen: ”Nåd och frid från Gud, vår fader, och herren Jesus Kristus”. Jag skulle vilja beskriva ordet ”nåd” som Guds oförtjänta generositet som är tillgänglig överallt för alla människor. Nåd har sitt ursprung i Guds gränslösa kärlek! Nåd är något helt annat än att köpa, förtjäna, uppnå något. Som människor kan vi bara ta emot nåd och den kan åstadkomma mycket i våra liv, som till exempel att göra oss mindre rädda.
Text:
1 Kor
Musik:
As For Us av Randy Ray med Fernando Ortega
Producent:
Susanna Németh
liv@sverigesradio.se
Andakterna den här veckan hålls av pastor Robert Eriksson från Betlehemskyrkan i Göteborg. Idag tar han avstamp i bönen.
Ur andakten:
Varför ber vi? Jag vill påstå att det inte är för att nå Gud som vi ber. För vi kan aldrig nå fram till Guds närvaro. Vi är redan i Guds närvaro. Gud är alldeles nära, inom oss. Det finns alltså ingenting att uppnå. Det är inte för att nå Gud som vi ber. Vi ber för att bli närvarande hos den Gud som alltid är närvarande hos oss. Det finns ingen prestation som kan förflytta oss till Gud. Gud är redan hos oss. För mig är detta befriande ord! Kanske är det också därför Jesus i sin bergspredikan vill uppmuntra oss att be och inte ge upp. För att vi ska få upptäcka att Gud redan har gett oss all kärlek och kraft som vi behöver.
Text:
Matt 7
Musik:
As For Us av Randy Ray med Fernando Ortega
Producent:
Susanna Németh
liv@sverigesradio.se
Andakterna den här veckan hålls av pastor Robert Eriksson från Betlehemskyrkan i Göteborg. Idag med utgångspunkt i ett dop.
Ur andakten:
Något av det finaste som jag som pastor får uppleva är att möta en familj som vill döpa, eller välsigna, sitt nyfödda barn. Att få hålla ett litet barn och möta barnets blick. Det är en helig stund. Det är en sorts ren Gudsnärvaro som möter mig i den blicken. Och jag förundras över det nya livet med alla möjligheter som ligger framför. Vad ska den här lilla människan få uppleva? Vad blir den här människans bidrag till världen? Det finns bara ett sätt att få svar på de här frågorna. Vi måste vänta och se vad som händer. All potential som finns hos barnet kommer sakta att avtäckas och upptäckas i den långsamma processen av att växa upp i ett ständigt lärande. Vi kan inte påskynda den processen, hur gärna vi än skulle vilja det ibland. Vi måste tålmodigt vänta.
Text:
Luk 2
Musik:
As For Us av Randy Ray med Fernando Ortega
Producent:
Susanna Németh
liv@sverigesradio.se
Andakterna den här veckan hålls av pastor Robert Eriksson från Betlehemskyrkan i Göteborg. Idag med uppmaningen: Gör ingenting!
Ur andakten:
Vad kan jag göra för att gå från brist till tacksamhet?
Det korta svaret är både svårt och helt prestationsfritt: Gör ingenting. Bli stilla och ta emot. Jag hörde någon säga att ”antingen är allt i universum ett galet, blint, kaos, eller så är allt i universum en gåva, nåd”. Och om allt i universum är en gåva, är också våra liv det. Allt vi då behöver göra är att inte göra någonting. Bli stilla och ta emot. Du existerar och det är bevis nog på nåden. En gång fanns du inte. En gång var du inte en skapelse i universum. Men nu finns du och du kan reflektera över det. Bara det faktum att du är här visar att du är älskad. Du är ett under genom din blotta existens. Och eftersom du aldrig kan förtjäna att börja existera, är hela din existens en gåva, nåd. Du är inte på väg till kärlek. Du föddes in i det.
Text:
Matt 6
Musik:
As For Us av Randy Ray med Fernando Ortega
Producent:
Susanna Németh
liv@sverigesradio.se
Andakterna den här veckan hålls av pastor Robert Eriksson från Betlehemskyrkan i Göteborg.
Ur andakten:
Jag kan minnas tillfällen genom livet när jag i ett tryggt rum har vågat dela mina rädslor och misslyckanden, den ryggsäck med erfarenheter som har blivit min och som ibland kan vara tung att bära. Då har jag fått uppleva hur bördan har lyfts av. Stegen blir lättare. Andningen djupare. Och jag får lättare till både skratt och gråt. Varför? För att jag känner att jag mitt i allt är älskad, mitt i min brist och i allt som inte blev som jag hade önskat. Kanske har du upplevt detsamma?
Text:
Matt 3:16-17
Musik:
As For Us av Randy Ray med Fernando Ortega
Producent:
Susanna Németh
liv@sverigesradio.se
Andakterna den här veckan tar avstamp i de fem världsreligionerna och har ”hat” som tema. Idag hör du Sema Ekinci från Malmö som utgår från sin muslimska tro.
Guds budskap lär oss att människan är benägen att känna både kärlek och avsky och att de båda är delar av den mänskliga erfarenheten. Men det är människans uppgift att forma hjärtat enligt den gudomliga vägledningen.
Ur andakten
Texter:
Koranen 5:8, 41:34, Bukhari och Muslim
Musik:
The Mountains Are Far Away - Silk Road Ensemble och Yo-Yo Ma
Producent Marianne Greip
liv@sverigesradio.se
Andakterna den här veckan tar avstamp i de fem världsreligionerna och har ”hat” som tema. Idag hör du Paras Sharma från Gnesta som utgår från sin hinduiska livsåskådning.
Hat är inte något som föds med mig. Det är en reaktion, en spegel av det jag fruktar eller inte förstår. Men när jag låter det slå rot i mig, börjar det förvränga mina konturer. Jag ser världen genom hatets dimma, och människor som tidigare var okomplicerade blir till fiender. Jag börjar identifiera mig med striden, inte med friden.
Ur andakten
Text:
Bhagavad Gita
Musik:
Indian music - Gurudeva
Producent Marianne Greip
liv@sverigesradio.se
Andakterna den här veckan tar sin utgångspunkt i de fem världsreligionerna och har temat Hat. Idag med Karin Brygger, som utgår från sin judiska tro.
Ur andakten:
Vad är hat? Ja, det är ett effektivt sätt att stänga dörrar till framtida möjligheter, skymma sikten, gräva en grop och själv trilla däri. Har du erfarit hat? Själv känt det eller blivit mål för någons okontrollerade ilska?
Oavsett om du hatat eller varit måltavla för någon annans ilska kan det vara bra att veta att när ilska är så stark att känslans ägare förlorar kontrollen handlar det oftast om att den arga upplever sig hotad. Stark ilska har således en nära relation till stark rädsla. Vad betyder det?
För att inte falla i samma fälla som den arga kan vi vända oss till andra Moseboken och där läsa ett överraskande påbud: om vi ser en fiende vars djur är trötta– då ska vi hjälpa denna fiende att bistå sitt djur. Inte bara en gång, utan flera. Denna mitzva – goda gärning - syftar till att kultivera vår medkänsla, att trycka ner vårt ego och visa att vi väljer rätt, även om andra gör fel. Vi bör agera som det lätt slängiga och moderna uttrycket: När de sjunker lågt, så höjer vi oss.
Text:
Talmud, Shabbat 31
2 Mos 23:5
Predikaren 10:4
Musik:
The Poet acts av Philip Glass med John Lenehan
Producent:
Susanna Németh
liv@sverigesradio.se
Andakterna den här veckan tar sin utgångspunkt i de fem världsreligionerna och har temat Hat. Idag med Kha'drön Pamo, som utgår från sin vajrayanabuddhistiska tro.
Ur andakten:
När jag ser hatet och aggressionen omkring mig så ser jag att det är ett beteendemönster som har formats och som kan pågå tills någonting annat kan få utrymme att ta plats och formas. Jag ser det lidande som finns och att de människor som känner så mycket hat och lever i aggressiva beteendemönster, de lever i sitt eget helvete. I Vajrayana-buddhismen pratar man om lidandet i samsara och det finns specifikt lidande som erfars av alla levande varelser i de sex världarna, dro-wa rig-drug.
Lama Chögyam Trungpa skriver:
Om du reagerar aggressivt på dem som skadar dig, kommer du bara att uppmuntra deras aggression ännu mer. Men om du inte svarar på andras aggression med din egen aggression, slutar du att uppmuntra dem och kommer inte längre vara under attack. Med tålamod betraktas de som orsakar skada mot dig inte som ett hot, så du behöver inte hämnas.
Text:
Lama Chögyam Trungpa
Musik:
Instrumental Guru Padmasambhava Prayer med Raphael
Producent:
Susanna Németh
liv@sverigesradio.se
Andakterna den här veckan tar sin utgångspunkt i de fem världsreligionerna och har temat Hat. Idag med Albin Tanke, som utgår från sin kristna tro.
Ur andakten:
Att inte tycka om, att vara arg, eller uttrycka sin ilska, eller vad vi nu behöver uttrycka för att säga ifrån och sätta gränser – det är inte samma sak som hat. För hat, det är en bild av ondskan. Om jag uppfylls av hat behöver jag göra allt vad jag kan för att bryta med det, och försöka välja en annan väg i stället – kärlekens väg. Det är såklart lättare sagt än gjort många gånger, men lika viktigt för det. Att fastna i hat det kan få själen att förtvina.
Hatet förblindar, stänger och förkrymper – och är orsak till så mycket av världens lidande, våld och krig. Jag tror att Gud såklart vill att jag ska kunna känna mina känslor, t. ex. ilska och vrede – de känslor som är till för att värna och upprätta – och försöka rikta dem till det goda.
Jesus säger i Matteusevangeliet: Ni har hört att det blev sagt: Du skall älska din nästa och hata din fiende. Men jag säger er: älska era fiender och be för dem som förföljer er; då blir ni er himmelske faders söner. Ty han låter sin sol gå upp över onda och goda och låter det regna över rättfärdiga och orättfärdiga.
Text
Matt 5:43-45
Musik:
Prague's Ballet av Marius Neset med Marius Neset, Leif Ove Andsnes och Louisa Tuck
Producent:
Susanna Németh
liv@sverigesradio.se
Om hur livet kan kännas som ett ruckel pratar Joel Hultdin i andakten. Han är präst i Umeå stadsförsamling.
Joel Hultdin berättar om ett övergivet hus han en gång gick förbi, och likheten han såg med sitt eget liv.
- Och jag känner en sån tacksamhet. Tänk att det finns människor, att det finns en Gud, som ser rämnorna och säger: här kan det byggas. Här kan bli beboeligt. Att det finns människor, en Gud, som tror att vatten kan rinna här igen, säger Joel Hultdin i andakten.
Text
Jesaja 58:11-12
Musik
Rainbirds - Tom Waits
Producent Helena Andersson Holmqvist
liv@sverigesradio.se
Moskit media
för Sveriges radio Västerbotten
Om andningshål i tillvaron pratar Joel Hultdin i andakten. Han är präst i Umeå stadsförsamling.
Joel Hultdin berättar om när han såg en blåklocka i en i övrigt ansad gräsmatta, och reflekterar kring att det behövs frizoner för att kunna andas.
- Ju äldre jag blir desto mindre rebell blir jag nog. Men jag uppskattar verkligen fortfarande sånt som växer på fel plats, som inte låter sig anpassas. Och jag tror på en Gud som inte formar om, utan lämnar rum. Som ansar runt det sköra. Som låter mig få stå där just jag råkat slå rot. Som älskar de av oss som också blommat lite snett, säger Joel Hultdin i andakten.
Text
Jesaja 42:3
Musik
Rainbirds - Tom Waits
Producent Helena Andersson Holmqvist
liv@sverigesradio.se
Moskit media
för Sveriges radio Västerbotten
Om räls och vägar som leder in mörkret pratar Joel Hultdin i andakten. Han är präst i Umeå stadsförsamling.
Joel Hultdin berättar om när han såg tågspåren som leder rakt in i ett koncentrationsläger, och om hoppet att spåren kan ledas om.
- Jesus svarade ”Den av er som är fri från synd skall kasta första stenen på henne”. Och med de orden försköts ansvar från system till person. Och axlar och tonläge sjönk. Stenar föll till marken. Kartan ritades om. Rälsen bytte spår, säger Joel Hultdin i andakten.
Text
Johannesevangeliet 8:3-9
Musik
Rainbirds - Tom Waits
Producent Helena Andersson Holmqvist
liv@sverigesradio.se
Moskit media
för Sveriges radio Västerbotten
Med anledning av påve Franciskus bortgång hålls idag Andakten i P1 av Anders Arborelius, kardinal och biskop i Stockholms katolska stift.
Franciskus påminner oss om att Gud har gjort sig fattig och utblottad genom att bli människa. Denna sannings ska göra oss fria. Kyrkan vill påminna oss om att allt detta hör ihop och ge vår kristna katolska tro dess fulla profetiska kraft - mitt i den komplicerade värld där vi nu lever.
Ur andakten
Text:
Matteusevangeliet 16:17-18
Musik:
Lux aeterna - Munkar Från Beneditktinerklostren Saint Maurice & Saint Maurus I Clervaux
In paradisum - Munkar Från Beneditktinerklostren Saint Maurice & Saint Maurus I Clervaux
Producent Marianne Greip
liv@sverigesradio.se
Om en mjuk känsla av att inte vara ensam pratar Joel Hultdin i andakten. Han är präst i Umeå stadsförsamling.
I andakten på annandag påsk berättar Joel Hultdin om en dimmig morgonpromenad och känslan av en närvaro.
- Och där, i det tunna mellanrummet mellan kall vardag och varm andedräkt, fanns något jag inte kunde namnge. Det var som en närvaro som hann ifatt. Som om någon gått med mig hela vägen över vårgrusiga övergångsställen, genom inre dis och ofärdighet, och först nu blev synlig. En mjuk känsla av att inte vara ensam, säger Joel Hultdin i andakten.
Text
Lukasevangeliet 24:13-31
Musik
Rainbirds - Tom Waits
Producent Helena Andersson Holmqvist
liv@sverigesradio.se
Moskit media
för Sveriges radio Västerbotten
Tänk på mig! Så säger pastor Britta Hermansson i Långfredagens andakt.
Ur andakten:
Det är långfredag och Jesus lider korsdöden tillsammans med en förbrytare på varsin sida.
Tänk på mig när du kommer med ditt rike stönar en av dem fram mitt i smärtan. Det borde bli den sämsta responsen av alla. I dödsögonblicket, torterad och på väg ge upp andan. Vem skulle då komma på att tänka på något annat än sitt eget lidande? Men här är det så annorlunda. Mitt i världens smärta som Jesus bär upp på korset så sträcker hans omsorg sig också till den som är allra närmast honom. Den som lider det brutala straffet för sitt eget handlande. En vidrig tortyr.
Jesus, tänk på mig när du kommer med ditt rike… Allt är snart över och den fysiska smärtan på väg ta slut. Tänk på mig. Jesus gör mer än lovar att komma ihåg förbrytaren i dödskampen. Han svarar: Idag ska du vara med mig i paradiset.
Det som ser ut att vara det största nederlaget bär hoppet om ett annat rike.
Text:
Psaltaren 22 ur Bibeln: The Message av Eugene Peterson i svensk översättning och bearbetning av Felix Larsson och Maria Store
Musik:
Elegi för violoncell & piano Op 24 c-moll av Gabriel Fauré med Sheku Kanneh-Mason i en version för violoncell & celloensemble av Simon Parkin
Producent:
Susanna Németh
liv@sverigesradio.se
Idag på Skärtorsdagen möter vi Britta Hermansson, pastor i Equmeniakyrkan, som talar om den skälvande närvaron av Jesus.
Ur andakten:
En liten glittrande fisk slog med stjärten i min mage. Så beskrev en kvinna sitt möte med Jesus när hon böjde knä vid en altarrund och tog emot en tunn, skör liten oblat som hon doppade i bägaren med vin och lade på tungan medan hon hörde orden: Kristi kropp för dig utgiven. Kristi blod för dig utgjutet. Svåra och mystiska ord, men så hände det. Sakta smälte oblaten och ville fastna ett ögonblick i gommen, smaken av vinet klingade av, men något var annorlunda.
En beröring som blev så avgörande för resten av vandringen genom livet. Någonting vibrerar, darrar till i mellangärdet. Det är en beröring i ögonblicket och en visshet att återvända till när livet gör ont eller det mörknar i världen.
Text:
Psaltaren 119 och Kor 1 ur Bibeln: The Message av Eugene Peterson i svensk översättning och bearbetning av Felix Larsson och Maria Store
Musik:
Elegi för violoncell & piano Op 24 c-moll av Gabriel Fauré med Sheku Kanneh-Mason i en version för violoncell & celloensemble av Simon Parkin
Producent:
Susanna Németh
liv@sverigesradio.se
Vi är mitt inne i Stilla veckan och idag möter vi Britta Hermansson, pastor i Equmeniakyrkan, som tar sin utgångspunkt i Jesu bönbok.
Ur andakten:
Jag längtar alltid efter ett språk som är begripligt. Särskilt för en så stor kristen högtid som påsken. Det är en allvarstyngd vecka och inte minst lever vi med en stor oro i världen. När oron slår till eller kryper inpå i ens eget liv, så är det svårt att tänka på annat. Jag läser ur Psaltaren, den bok Jesus ofta återvände till som sin bönbok. I Jesus egen bönebok finns ett språk som hjälper mig i Stilla veckans dramatik. Språket överraskar lite i den här översättningen av Eugene Peterson.
Gud, nu är det dags! Svara, Gud, med kärlek! Svara och lova mig frälsning! Rädda mig ur träsket; låt mig inte gå under för gott…
Vad finns nu i ditt liv som oroar? Kanske en utflugen mening som du nu tror eller vet har sårat någon. En behandling som kanske inte botar, en konflikt i din närhet, relationer som inte hittar fram eller världens hårda ordväxlingar och ett klimat som inte går att känna igen.
Nu finns tid att följa Jesus och att be om hjälp med det som behöver få ett språk. Vad är det i ditt eget liv och i vår värld som du just nu vill ta med in i påskens stora drama?
Text:
Psaltaren 69 ur Bibeln: The Message av Eugene Peterson i svensk översättning och bearbetning av Felix Larsson och Maria Store
Musik:
Elegi för violoncell & piano Op 24 c-moll av Gabriel Fauré med Sheku Kanneh-Mason i en version för violoncell & celloensemble av Simon Parkin
Producent:
Susanna Németh
liv@sverigesradio.se
Idag möter vi Annebelle Gyllenspetz som berättar om den judiska högtiden Pesach. En högtid då friheten för det judiska folket hyllas.
Ur andakten:
Gud hjälp oss, Gud hjälp oss! Tusentals röster ropar mot himlen. Och så händer miraklet. Just när de sista av israeliterna kommit upp på torra land sluter sig havet kring Faraos soldater, hästar och vagnar. Det blir tyst bland människorna, endast havets brus hörs, vågorna slår mot stranden, döda soldater och hästar flyter iland med dyningen.
Länge står de och betraktar skådespelet medan vissheten att Gud verkligen är med dem, sakta sjunker in. Först delar sig havet för dem, sedan sluter det sig som på kommando.
Molnstoden som följt dem om dagen och eldsflamman som lyst upp vägen om natten, är verkligen den Gud som Moses talar om och Han har visat sin styrka för dem.
Text:
2 Mos 13:3
Musik:
Unzer Nigun - Our Melody, Judisk Trad. med Boris Savchuk
Producent:
Susanna Németh
liv@sverigesradio.se
Den här veckans andakter inleds med den judiska högtiden Pesach. Vi möter Annebelle Gyllenspetz som berättar om Miriam, Moses storasyster.
Ur andakten:
Idag är det den andra dagen av det åtta dagar långa judiska påskfirandet, Pesach, som firas till åminnelse av det hebreiska folkets befrielse från det egyptiska slaveriet för ca 3.500 år sedan.
Moses uppfostras och utbildas vid Faraos hov som en egyptisk prins till att leda ett land. Trots detta glömmer han inte att han har sin hebreiska familj som lever som slavar. Och det kommer att bli skälet till att han blir utvald att föra sitt folk till friheten.
Moses får sitt uppdrag av Gud i den i den kända scenen med den brinnande busken på berget Horeb när han vallar sin svärfar Jetros får. Så kom det sig att syskonen Moses, Aron och Miriam senare kommer tillsammans och leder hela det hebreiska folket till friheten.
Text:
2 Mod kap 5:6
Musik:
Unzer Nigun - Our Melody, Judisk Trad. med Boris Savchuk
Producent:
Susanna Németh
liv@sverigesradio.se
Den här veckan möter vi Clara Venmann, folkhögskolelärare och aktiv i Betlehemskyrkan i Göteborg. Hon tar sin utgångspunkt i hoppet.
Ur andakten:
För det är så - vi människor behöver något att tro och hoppas på. Om det är de goda nyheterna som tar vår uppmärksamhet - så är det också det som vi sedan vill dela med andra.
Evangelium kommer från det grekiska ordet “evangelion” och betyder ungefär “gott budskap” eller “glädjebudskap”. Det är grunden för hela kyrkan och den kristna församlingen - de goda nyheterna som ska spridas världen över. Och att vi ska få höra det om och om igen. Berättelsen om hur Gud genom historien, och än idag, visar sin kärlek till hela mänskligheten. Att det aldrig är ute med oss, vare sig Dig eller med Mig. Det är berättelser som ger både hopp, mening och sammanhang.
Musik:
Kom Du Källa med Erik Tilling och Michael Jeff Johnson, komponerad av Shane Bernard, Paul Biktor Börjesson och Robert Robinson
Producent:
Susanna Németh
liv@sverigesradio.se
Den här veckan möter vi Clara Venmann, folkhögskolelärare och aktiv i Betlehemskyrkan i Göteborg. Hon tar sin utgångspunkt i hoppet.
Ur andakten:
Bibeln berättar om att Gud ser på oss människor, på Dig och Mig, med samma varma blick. Redan i Första Mosebok så berättas det om hur Gud skapar hela världen och allt levande. Han skapar grönska, fröbärande örter och träd - och ser att det är gott. Han skapar ljus och mörker och stjärnorna att lysa över himlavalvet. Och Gud skapade alla dom levande varelserna: fyllde vattnet med liv och fåglar som skulle flyga över jorden. Och han såg att det var gott. Och till sist skapade han också människan, till sin egen avbild och välsignade dem.
Sedan beskrivs det hur Gud såg allt han gjort, och se, det var mycket gott. Redan i skapelsen placerade Gud sin varma blick på sin mänsklighet.
Text:
Psaltaren 139:7-12
Musik:
Kom Du Källa med Erik Tilling och Michael Jeff Johnson, komponerad av Shane Bernard, Paul Biktor Börjesson och Robert Robinson
Producent:
Susanna Németh
liv@sverigesradio.se
Den här veckan möter vi Clara Venmann, folkhögskolelärare och aktiv i Betlehemskyrkan i Göteborg. Hon tar sin utgångspunkt i hoppet.
Ur andakten:
Jag hade många goda förebilder när jag växte upp. Gustav var en sådan. Han var ledare för söndagsskolan i kyrkan på Hisingen där jag bodde. Han förberedde flanellografen för att berätta om veckans bibeltext. Han bytte ut ljus i ljusbäraren och lade fram fram pysslet som vi skulle göra. Gustav placerade mjuka kuddar i en halvring. Han mötte alltid oss barn med en varm blick och fick oss att känna oss viktiga! Han fick mig att tro på det mjuka ledarskapet och det uthålliga engagemanget.
När jag var 12 år fick jag och min storebror bli hjälpledare i söndagsskolan. Och Gustav lärde oss allting. Jag växte av det! Kände att någon trodde på mig. Och sen jag blev vuxen har jag fått se åtskilliga ungdomar på samma sätt som Gustav såg mig. Vi behöver hoppet i goda förebilder att ta rygg på. Och vi måste fortsätta hitta framtidens bärare av hopp.
Text:
Romarbrevet 15:13
Musik:
Kom Du Källa med Erik Tilling och Michael Jeff Johnson, komponerad av Shane Bernard, Paul Biktor Börjesson och Robert Robinson
Producent:
Susanna Németh
liv@sverigesradio.se
Den här veckan möter vi Clara Venmann, folkhögskolelärare och aktiv i Betlehemskyrkan i Göteborg. Hon tar sin utgångspunkt i hoppet.
Ur andakten:
Som 6-åring blev jag scout i Missionskyrkan på Hisingen i Göteborg. Och där fanns inget inträdesprov! Vi var en brokig mängd barn som träffades varje torsdag. Och tillsammans med dessa nyfunna vänner, klättrade jag i träd, lekte, lärde mig knopar, pratade om livet och åkte på läger. Det var en kravlös gemenskap, där varken ekonomi eller specifik begåvning stängde dörren för vilket barn som fick vara med.
I Markusevangeliet 12 läser vi de kända orden: ”Du ska älska din nästa som dig själv. Något större bud än dessa finns inte”. Det var den ledstjärna som vi fick bära med oss.
Text:
Mark 12:31
Musik:
Kom Du Källa med Erik Tilling och Michael Jeff Johnson, komponerad av Shane Bernard, Paul Biktor Börjesson och Robert Robinson
Producent:
Susanna Németh
liv@sverigesradio.se
Den här veckan möter vi Clara Venmann, folkhögskolelärare och aktiv i Betlehemskyrkan i Göteborg. Hon tar sin utgångspunkt i hoppet.
Ur andakten:
Det är något visst med det uthålliga engagemanget. Det engagemang som inte skriker högst eller nödvändigtvis står på barrikaderna - men som ihärdigt fortsätter dag, efter dag.
Jag tror att du kan se såna människor framför dig. Fotbollsledaren som engagerar sig för barn och unga. Som står där på planen även när det regnar och blåser från sidan! Eller den människa som vid sina promenader alltid tar med sig en extra påse i fickan - för att plocka skräp som ligger längs med gångbanan. Eller den som har för vana att resa på sig när en äldre människa kliver ombord på bussen, eller den som stannar till och köper varje nummer av de hemlösas gatutidning.
Den kristna berättelsen är att det finns Hopp om morgondagen - att ljuset vinner över mörkret. Att det aldrig är kört!
Text:
Jeremia 29:11-14
Musik:
Kom Du Källa med Erik Tilling och Michael Jeff Johnson, komponerad av Shane Bernard, Paul Biktor Börjesson och Robert Robinson
Producent:
Susanna Németh
liv@sverigesradio.se
Carina Samuelsson är skolpräst på St Sigfrids folkhögskola utanför Växjö och i den miljön utspelar sig hennes andakt.
Andakten sändes första gången i februari 2024.
Om operfekt skönhet, om små röda, blå, gröna och vita lappar instoppade mellan breda träplank, om en blå sten, om mening och en bit av himlen, om att vi är värda att älskas här och nu, och om att du är ett mästerverk signerad Gud.
Vi duger – i vår oduglighet… att duga utan att vara perfekt. Jag tror inte att vi människor är odugliga men jag tror inte heller att vi är perfekta eller det vet jag att vi inte är, ingen människa är felfri.
Ur andakten
Text:
Jesaja (49:16)
Musik:
Trøstesang - Gjermund Larsens Trio
Producent Marianne Greip
liv@sverigesradio.se
Carina Samuelsson är skolpräst på St Sigfrids folkhögskola utanför Växjö och i den miljön utspelar sig hennes andakt.
Andakten sändes första gången i februari 2024.
Om operfekt skönhet, om små röda, blå, gröna och vita lappar instoppade mellan breda träplank, om en blå sten, om mening och en bit av himlen, om att vi är värda att älskas här och nu, och om att du är ett mästerverk signerad Gud.
Små lappar där människors tankar blivit till bokstäver, till ord och meningar, små lappar fyllda med allt det som vi människor bär inom oss av längtan, glädje, sorg, ilska, hopp…Tankar som blivit böner till Gud.
Ur andakten
Text:
Jesaja (49:16)
Musik:
Trøstesang - Gjermund Larsens Trio
Producent Marianne Greip
liv@sverigesradio.se
Carina Samuelsson är skolpräst på St Sigfrids folkhögskola utanför Växjö och i den miljön utspelar sig hennes andakt.
Sändes första gången i februari 2024.
Om operfekt skönhet, om små röda, blå, gröna och vita lappar instoppade mellan breda träplank, om en blå sten, om mening och en bit av himlen, om att vi är värda att älskas här och nu, och om att du är ett mästerverk signerad Gud.
”En liten bit av himlen hittade jag här” – så sa hon, eleven, när hon frågade om hon fick lägga stenen i kapellet. En liten bit av himlen, därför är stenen blå, en blå färg som med åren mattas av och nästan blivit vackrare, ännu mer en spegel av den verkligheten, den himmel vars färger kan skifta från den allra klaraste blå färgen till regnets och stormens gråa och ibland svarta nyanser. Här inne i kapellet hade hon hittat sin plats i livet, sin tro.
Ur andakten
Text:
Jesaja (49:16)
Musik:
Trøstesang -Gjermund Larsens Trio
Producent Marianne Greip
liv@sverigesradio.se
Eido Al Fakir från Stockholm håller i andakten i samband med den muslimska högtiden Eid al-Fitr firas.
Jag har lärt mig att livet inte handlar om att nå en färdig destination, utan om att vandra vägen. Därför vill jag akta mig för att fastna i en alltför bestämd bild av hur lyckan borde se ut – istället försöker jag njuta av att vara på väg, nära mitt kall.
Ur andakten
Text:
Rumi
Musik:
Diaspora - Eido Al Fakir
Ya Rab - Eido Al Fakir
Producent Marianne Greip
liv@sverigesradio.se
Eido Al Fakir från Stockholm håller i andakten i samband med den muslimska högtiden Eid al-Fitr firas.
Kanske är det därför Eid är så viktig – för att påminna oss om att fira, fylla på med glädje och skapa minnen som bär oss när livet kräver det. Så jag ska påminna mig själv: Livet är som musiken, det kan inte bara vara prestation. Jag ska njuta. Jag ska leva. Och jag ska fira längs vägen.
Ur andakten
Text:
Rumi
Musik:
Diaspora - Eido Al Fakir
Ya Rab - Eido Al Fakir
Producent Marianne Greip
liv@sverigesradio.se
Kan vi odla ett så starkt hopp tillsammans att det växer till en trosvisshet? Det reflekterar prästen och författaren Kent Wisti över idag.
Ur andakten:
Det vi kallar gudsriket, den stora freden, finns redan här mitt ibland oss. Redan nu men ännu inte. Engagemang och kärlek är en motståndshandling och alla uppgifter om att motståndet skall upphöra är falska. Hela kosmos är genomlyst av kärlek och skiner igenom med termoskaffe, fågeltjatter och snälla morfäder som hämtar vid bussen. Kärleken bärs i engagemang vid en innebandyturnering och i plopp på ett provisoriskt cafébord. Jag fylls av tacksamhet över mamma, Dolly Parton och äggamackor. Större än så är inte livet, men sannerligen inte heller mindre.
Så kamrater, medborgare och syskon i tro! Självomsorg är en motståndshandling! Hopp är en motståndshandling! Tillit är en motståndshandling! Alla uppgifter om att motståndet skall upphöra är falska. Det blir bra det här, inte nu men sen.
Text:
Jesaja 40:1
Musik:
Du som gick före oss av Sven-Erik Bäck med Anders Widmark trio
Producent:
Susanna Németh
liv@sverigesradio.se
Kan man tänka Gud som en snäll morfar. Ja, det är klart man kan. Men Gud ÄR inte en snäll morfar, säger prästen och författaren Kent Wisti idag.
Ur andakten:
Så finns universum och ett du. En mamma, en pappa eller någon annan vi kan knyta an till, den vars hand vi fattar när det smäller högt. Ännu har vi inte riktigt knäckt koden på att vi är försumbart små och obetydliga i universum. Att vi skulle vara universum är svindlande, men motsatsen nog så svindlande. Men det enda vi egentligen behöver veta om Gud är att vi inte är vi själva.
Den enkla meningen öppnar för relation och ger proportioner i självbilden. Det är också en överlåtelse. När jag ängslas är det inte universum som ängslas. När jag fryser är det inte universum som fryser och när jag hungrar är det inte universum som svälter.
Och från det där ögonblicket där vi lämnar moderlivet och söker relation fortsätter vi hela livet att balansera våra relationer – till oss själva, varandra och till det större – det som vi ibland har modet att ge det lite högtidliga namnet Gud.
Text:
Predikaren 3:8
Musik:
Du som gick före oss av Sven-Erik Bäck med Anders Widmark trio
Producent:
Susanna Németh
liv@sverigesradio.se
Så sa prästen Kent Wistis morfar, när han åkte tillbaka till sin hembygd i Österbotten. Honom hör du om i dagens andakt.
Ur andakten:
Mormor och morfar tillhörde den generation som hängde vita lakan över möblerna hemma när de reste bort. Det gav en känsla av att hela huset sov, och när jag och mamma gick runt och vattnade fikusarna smög och viskade jag med någon slags automatik för att inte väcka huset. Det luktade villaolja och Greve Hamiltons piptobak. Varje sommar åkte de hem till Pedersöre, Jakobstad i Österbotten. Jo, jag tror nog att de åkte hem trots att de bott i Sverige i nästan 30 år då, och deras årliga återvändande till Pedersöre fick en mytologisk laddning för mig. Nästa år i Pedersöre.
Text:
Predikaren 3: 6-7
Musik:
Du som gick före oss av Sven-Erik Bäck med Anders Widmark trio
Producent:
Susanna Németh
liv@sverigesradio.se
Den här veckan möter vi prästen och författaren Kent Wisti som tar sin utgångspunkt i ett tomt rum därhemma. Idag pratar han om hoppet.
Ur andakten
Det finns hemliga kärleksbrev instuckna mellan stenarna i den väldiga katedralen där storgubbekungarna med vetabästskägg går i procession. Berättelser som hela tiden löpt parallellt men krävt en särskild lyhördhet eftersom det aldrig är de mäktiga som berättat. Lästa av en osynlig kyrka snarare än den kyrka som levt i symbios med den politiska, militära eller ekonomiska makten. Texter som handlar om delad vanmakt och om makt annat än genom våld, muskler och ägande. Det är ett porlande smältvatten snarare än en forsande flod.
Text:
Predikaren 3:3-5
Musik:
Du som gick före oss av Sven-Erik Bäck med Anders Widmark trio
Producent:
Susanna Németh
liv@sverigesradio.se
Den här veckan möter vi prästen och författaren Kent Wisti som tar sin utgångspunkt i ett tomt rum därhemma.
Ur andakten:
Dottern flyttade hemifrån i höstas. En hyrd skåpbil från Lund till Göteborg lastad med det som blir ett första eget hem. Hon hade bott växelvis hos mig och sin mamma, kommit och gått som det passade. Den sista av tre som nu flaxade iväg.
Så hade jag ett tomt rum hemma i lägenheten som nu också blivit lite för stor för mig. Vad gör man med ett tomt rum? Det går inte riktigt att låta stå tomt och mitt liv ser inte ut så att jag behöver ett tomt rum för något. Jag har sällan nattgäster, min mamma någon gång, men inte ofta. Vi träffas oftast i Småland. Men något slags gästrum får det ju bli. Kanske för barnen att återvända till på platser i livet då man måste bort och hem samtidigt. Så jag började att inreda rummet och ville ha en riktning. Jag tänkte mig att känslan i det skall vara som att komma hem till en snäll morfar. Någon som har varit med om livet och som har ett varmt hjärta, skinn på näsan och is i magen. Själv är jag inte mycket att hålla i handen när åskan går, men jag tror mig veta hur man skapar ett tryggt rum.
I Andakten säger Kent Wisti att det var Povel Ramel som översatte ”Jag är morfar till mig själv” från amerikansk förlaga. Korrekt är att det var Hans Alfredson som gjorde det. /Producent Susanna Németh
Text:
Predikaren 3:1-3
Musik:
Du som gick före oss av Sven-Erik Bäck med Anders Widmark trio
Producent:
Susanna Németh
liv@sverigesradio.se
Om Gud som både kärv och kärleksfull pratar Conny Årlind i dagens andakt. Han är katolsk präst i Stensele, Lappland.
Conny Årlind pratar i andakten hur lätt det är att ge upp och se allt i svart i onda tider.
- Jag vill trotsigt fortsätta tro på en Gud som är det där ljuset som mörkret omöjligt kan besegra, en Gud som är garanten för att rättvisan segrar till slut, en Gud som kommer till oss människor och delar våra villkor, samtidigt som han kärvt tillrättavisar dem som ljuger och drivs av självupptagen egoism, en Gud som inspirerar till att fortsätta göra gott trots allt., säger Conny Årlind i andakten.
Text
1 Moseboken 50:20
Psaltaren 23:4
Musik
Adagio ur Stråkkvintett i C-dur av F Schubert – Truls Mörk, Artemis-kvartetten
Producent Helena Andersson Holmqvist
liv@sverigesradio.se
Moskit media
för Sveriges radio Västerbotten
Om att välja Jesus som förebild pratar Conny Årlind i dagens andakt. Han är katolsk präst i Stensele, Lappland.
Conny Årlind pratar i andakten om risken att bli avtrubbad och likgiltig inför andras lidande.
- Jag har valt Jesus som min förebild. Jesus ställer sig definitivt på de utstöttas sida. Han klär av sig sin gudomliga härlighet och makt, när Han väljer att bli en av oss, först ett litet värnlöst barn, född under enklast tänkbara förhållanden. Sedan en man som möter leprasjuka, utstötta, dömda, fattiga, barn och tiggare med samma kärlek och utmanande kallelse till ett nytt liv, säger Conny Årlind i andakten.
Text
Lukasevangeliet 1:51-53
Musik
Aria ur Bachianas Brasileiras nr 5 av H Villa-Lobos – Jian Wang, Göran Söllscher
Producent Helena Andersson Holmqvist
liv@sverigesradio.se
Moskit media
för Sveriges radio Västerbotten
Om Jesus pappa Josef pratar Conny Årlind i dagens andakt. Han är katolsk präst i Stensele, Lappland.
I dag står det Josef i kalendern, och Conny Årlind pratar om Josefs uppgift som bonuspappa till Jesus.
- Barnet behöver ju samma omsorg, skydd och kärlek oavsett vems det är. Josef kan vara både inspirationskälla och förebedjare för alla som fått uppdraget att träda in som förälder i någons ställe, säger Conny Årlind i andakten.
Text
Matteusevangeliet 1:19
Lukasevangeliet 2:49
Musik
Adagio ur Konsert för kontrabas i E-dur av C Ditters von Dittersdorf – Günter Klaus, Heidelberger Kammerorchester
Producent Helena Andersson Holmqvist
liv@sverigesradio.se
Moskit media
för Sveriges radio Västerbotten
Om fastan som en tid att se över sitt liv pratar Conny Årlind i dagens andakt. Han är katolsk präst i Stensele, Lappland.
Conny Årlind pratar i andakten om risken att fastna i mönster och bara göra sådant andra förväntar sig.
- Tiden och energin som jag lägger på att uppfylla andras förväntningar kanske skulle göra större nytta om jag stannar upp och lyssnar inåt, uppåt. Jag är inte skapad för att shoppa eller bygga ett varumärke. Jag är skapad för att ge vidare den kärlek från Gud som är grunden för min egen existens, den kärlek som möter mig i Jesus Kristus och som jag är kallad att dela med andra, säger Conny Årlind i andakten.
Text
Jesaja 1:16-18
Matteusevangeliet 23:12
Musik
Adagio ur Concierto de Aranjuez av J Rodrigo – John Williams, English chamber orchestra
Producent Helena Andersson Holmqvist
liv@sverigesradio.se
Moskit media
för Sveriges radio Västerbotten
Om ljus i världens mörker pratar Conny Årlind i dagens andakt. Han är katolsk präst i Stensele, Lappland.
Conny Årlind pratar i andakten om att ropa ut sin förtvivlan inför mörkret i världen, men också om att upptäcka små och stora tecken på ljusets och livets seger.
- Jag får öva mig i glädje och tacksamhet över det jag har omkring mig här idag: solens strålar som gnistrar i snön, de första fågelkvittren i träden bakom huset, ljuset som varje dag stegvis besegrar mörkret, ända tills den vid midsommar gör hela den lappländska sommarnatten ljus, säger Conny Årlind i andakten.
Text
Lukasevangeliet 6:36-38
Musik
Adagio ur Pianokonsert 23 av W A Mozart – Hélene Grimaud, Bayerska radions symfoniorkester
Producent Helena Andersson Holmqvist
liv@sverigesradio.se
Moskit media
för Sveriges radio Västerbotten
Rasmus Heyman talar idag om den judiska högtiden Purim.
Ur andakten:
Som små pojkar byggde jag och mina kamrater kojor i skogsdungen där vi bodde. Det kulminerade under sommarlovet efter sexan. Vi fick såna där stunder som hänger kvar som stjärnor i minnet. Men det tog inte lång tid innan vi hade byggt ett vakttorn, ett fängelse och upprättat en beväpnad vaktstyrka. Vi hamnade snart i konflikt med andra pojkar som lekte i skogen - det blev vilda slag och fångutbyten. Jag funderar ibland på varför. Var det bara spänningssök och en rolig lek som gick för långt. Bearbetade vi vuxenvärldens krig och konflikter genom leken? Eller finns det något djupt primitivt i oss människor som vi behöver kämpa emot?
Text:
Jesaia 2:4
Musik:
Sherele, judisk trad. med Giora Feidman
Producent:
Susanna Németh
liv@sverigesradio.se
Idag talar Rasmus Heyman om Drottning Esther, som har en central roll i den judiska högtiden Purim.
Ur andakten:
Nu firar judar över hela världen Purim. Vi minns Drottning Esthers hjältedåd när hon förhindrade utrotningen av hennes folk för ungefär 2 500 år sedan i det persiska riket. Vi återberättar Esthers historia varje år för att aldrig glömma vad hon gjorde och så har den bevarats.
Berättelsen påminner oss om vikten av mod och civilkurage, att stå emot förtryck och hat, och att värna om gemenskap och solidaritet. Den påminner oss också om att vi måste vara vaksamma och arbeta för att förhindra att sådana tragedier sker.
Text:
Tredje Mosebok 26:6
Musik:
Sherele, judisk trad. med Giora Feidman
Producent:
Susanna Németh
liv@sverigesradio.se
Idag i Andakten talar Gustav Ahlman, präst i Kristus Konungens katolska församling i Göteborg, om de tre fromhetsövningarna i den kristna fastetiden.
Ur andakten:
I söndags firade vi första söndagen i fastan, då man traditionellt läser evangeliet om hur Jesus fastade 40 dagar i öknen och frestades av djävulen. Under fastetiden brukar kristna iaktta de tre fromhetsövningarna bön, fasta och allmosor, som kan kopplas till Jesu tid i öknen. Själv brukar jag under denna period försöka att äta mindre, avstå från kött och sötsaker, minimera användandet av Internet och i synnerhet sociala medier, ägna mer tid åt bön samt ge ett generöst bidrag till Kyrkans årliga fasteinsamling till förmån för behövande, säger Gustav Ahlman i dagens andakt.
Text:
Matt 4:1-11
1 Joh 2:16
Musik:
Miserere av Gregorio Allegri med Reid Gilje & Askøy Brass Band
Producent:
Susanna Németh
liv@sverigesradio.se
Vi är inne i fastetiden och idag talar Gustav Ahlman, präst i Kristus Konungens katolska församling i Göteborg om den inre friden.
Ur andakten:
Bevarandet av friden är intimt sammanbundet med överlåtelsen åt Guds försyn. Jesus säger i bergspredikan: ”Gör er därför inga bekymmer, fråga inte: Vad skall vi äta? Vad skall vi dricka? Vad skall vi ta på oss? Allt sådant jagar hedningarna efter. Men er himmelske fader vet att ni behöver allt detta. Sök först hans rike och hans rättfärdighet, så skall ni få allt det andra också.”
Så länge vi litar på att Gud håller allt i sin hand, att han älskar oss och har makt att hjälpa oss i alla våra bekymmer och har berett en plats i himmelriket åt var och en som tror på honom och älskar honom, då borde det inte finnas någonting som kan ta vår frid ifrån oss.
Text:
Joh 14:27
Matt 5:48
Matt 5:31-33
Musik:
Miserere av Gregorio Allegri med Reid Gilje & Askøy Brass Band
Producent:
Susanna Németh
liv@sverigesradio.se
Idag hör vi Gustav Ahlman, präst i Kristus Konungens katolska församling i Göteborg. Han tar sin utgångspunkt i den kristna fastetiden, som just inletts.
Ur andakten:
Fastetiden inleds på askonsdagen, som har fått sitt namn av traditionen att de troende får aska utspridd på sitt huvud eller på pannan, samtidigt som prästen säger ”Kom ihåg att du är stoft, och stoft skall du åter bli”. Fastetiden är en tid för andlig besinning och återhållsamhet, ett tillfälle att stanna upp ett slag för att påminna sig om vad som verkligen är viktigt här i livet.
Som kristna tror vi att människan har en odödlig själ som lever vidare efter detta liv, antingen i den eviga lycksaligheten tillsammans med Gud i himmelriket, eller i en evig avskildhet från Gud som vi brukar kalla för helvetet. Det enda som vi kan ta med oss bortom graven, det är vår tro, vårt hopp och vår kärlek till Gud, och det är allt som behövs för att vi ska tillbringa vår evighet tillsammans med honom. Allt annat som vi upplever som gott, som ägodelar, njutningar och glädjeämnen, de har bara ett värde i den mån som de kan bidra till att öka vår tro, vårt hopp och vår kärlek till Gud. Fastetiden med dess utövande av bön, fasta och allmosor utgör ett privilegierat tillfälle att bli påmind om detta.
Text:
1 Mosebok 3:17-19
Musik:
Miserere av Gregorio Allegri med Reid Gilje & Askøy Brass Band
Producent:
Susanna Németh
liv@sverigesradio.se
Annahita Parsan är präst i Hammarbykyrkan i Stockholm och leder den farsitalande församlingen där och talar om den kristna fastetiden i sin andakt.
”Fastans fyrtio dagar speglar jordelivets villkor: ingenting kan vinnas utan förberedelse och kamp. Under denna tid förbereder vi oss för påskens glädje genom att reflektera över vårt dop i Kristus och dess innebörd. Vi avstår från det som drar vår uppmärksamhet bort från Guds röst och bibelordet. Att fasta är att avstå från något för att vinna något annat. Fastan ger oss tid för eftertanke och bön, tid att växa i tron och att vara nära Gud. Det är en tid att rensa själen, att påminnas om att vi är skapade av jord och en dag ska återvända till den.”
Annahita Parsan
Text:
Joels bok 2:12-15
Musik:
Psalm 74: Du Som Gick Före Oss - Anders Widmark
Producent:
Marianne Greip
liv@sverigesradio.se
Annahita Parsan är präst i Hammarbykyrkan i Stockholm och leder den farsitalande församlingen där och talar om den kristna fastetiden i sin andakt.
”Fastans fyrtio dagar speglar jordelivets villkor: ingenting kan vinnas utan förberedelse och kamp. Under denna tid förbereder vi oss för påskens glädje genom att reflektera över vårt dop i Kristus och dess innebörd. Vi avstår från det som drar vår uppmärksamhet bort från Guds röst och bibelordet. Att fasta är att avstå från något för att vinna något annat. Fastan ger oss tid för eftertanke och bön, tid att växa i tron och att vara nära Gud. Det är en tid att rensa själen, att påminnas om att vi är skapade av jord och en dag ska återvända till den.”
Annahita Parsan
Text:
Psaltaren 51:13-19
Musik:
Psalm 74: Du Som Gick Före Oss - Anders Widmark
Producent:
Marianne Greip
liv@sverigesradio.se
Annahita Parsan är präst i Hammarbykyrkan i Stockholm och leder den farsitalande församlingen där och talar om den kristna fastetiden i sin andakt.
”Fastans fyrtio dagar speglar jordelivets villkor: ingenting kan vinnas utan förberedelse och kamp. Under denna tid förbereder vi oss för påskens glädje genom att reflektera över vårt dop i Kristus och dess innebörd. Vi avstår från det som drar vår uppmärksamhet bort från Guds röst och bibelordet. Att fasta är att avstå från något för att vinna något annat. Fastan ger oss tid för eftertanke och bön, tid att växa i tron och att vara nära Gud. Det är en tid att rensa själen, att påminnas om att vi är skapade av jord och en dag ska återvända till den.”
Annahita Parsan
Text:
Jesaja 58:6-10
Musik:
Psalm 74: Du Som Gick Före Oss - Anders Widmark
Producent:
Marianne Greip
liv@sverigesradio.se
Eido Al Fakir från Stockholm håller i andakten i samband med den muslimska fastehögtiden Ramadan inleds.
Det förändrade något i mig. En Beyoncé-lik Gud? Ja tack! Det handlade inte om att avguda Beyoncé, utan om att se Gud i henne – att se Gud i det jag tycker är vackert.
Ur andakten
Text:
Rumi
Musik:
Diaspora - Eido Al Fakir
Ya Rab - Eido Al Fakir
Producent Marianne Greip
liv@sverigesradio.se
Eido Al Fakir från Stockholm håller i andakten i samband med den muslimska fastehögtiden Ramadan inleds.
Genom fastan lärde jag känna min kropp bättre och insåg att den klarar mer än jag trott. Jag förstod att disciplin inte bara handlar om att uthärda, utan också om att känna sina gränser – att veta när det är dags att stå fast vid ett nej för att inte göra mig själv eller någon annan en björntjänst.
Ur andakten
Text:
Ur Koranen
Musik:
Diaspora - Eido Al Fakir
Ya Rab - Eido Al Fakir
Producent Marianne Greip
liv@sverigesradio.se
Andakterna den här veckan tar avstamp i de fem världsreligionerna och har ”kvinnan” som tema. Idag hör du Sema Ekinci från Malmö som utgår från sin muslimska tro.
Det feminina och maskulina är inte i konflikt utan kompletterar varandra, precis som Guds attribut kompletterar varandra även i de attribut som kan tyckas vara motsägelsefulla.
Ur andakten
Text:
Poeten Jalal al-din Rumi
Koranen 78.8
Musik:
The Mountains Are Far Away - Silk Road Ensemble och Yo-Yo Ma
Producent Marianne Greip
liv@sverigesradio.se
Andakterna den här veckan tar avstamp i de fem världsreligionerna och har ”kvinnan” som tema. Idag hör du Paras Sharma från Gnesta som utgår från sin hinduiska tro.
Inom hinduismen har kvinnan en mångfacetterad roll och beskrivs både som en symbol för styrka, kärlek och visdom och som en integrerad del av det kosmiska samspelet. Kvinnan ses ofta som en representation av gudinnan Shakti, den drivande kraften bakom skapelsen.
Ur andakten
Text:
Ur Devi Mahatmyam
Musik:
Bhairavi - Splendor of meditation
Producent Marianne Greip
liv@sverigesradio.se
Andakterna den här veckan tar avstamp i de fem världsreligionerna och har temat Kvinnan. Idag möter vi den judiska författaren Karin Brygger.
Ur andakten:
Författare och konstnärer i alla genrer återvänder till Edens lustgård för att skildra, tolka och omtolka den förunderliga platsen. Tanken på att människan en gång levde utan lidande är alltför fantastisk för att vi ska kunna hålla oss borta från den. Men samtidigt som frihet från plåga och ett dväljande i njutning är något de flesta drömmer om ibland, är vi också smärtsamt medvetna om att sökandet efter mening är essentiellt för oss alla. Det tycks mig som om det som verkligen gör människan olycklig är när hon saknar en utmaning, ett begär. Och allt begär är förknippat med risk och eftermäle. Det är på sätt och vis kärnan i berättelsen om att när Eva åt av kunskapens frukt. Nyss hörde jag någon säga att ”med det förstörde hon alltihopa”. Min åsikt är som framgår motsatt. Med Evas handling och följande fördrivning ur paradiset kastades vi ut ur naiviteten och blev seende. Hon tog en risk: den som i sin tur är förutsättningen för det högre lusttillstånd vi önskar uppnå, för insikt och reflektion. Man kan helt enkelt inte få det ena utan det andra och Eva ville veta mer. Känna mer. Leva mer. Hon åt av äpplet.
Text:
Första Mosebok
Musik:
The Poet Acts av Philip Glass med John Lenehan
Producent:
Susanna Németh
liv@sverigesradio.se
Andakterna den här veckan tar avstamp i de fem världsreligionerna och har temat Kvinnan. Idag med Lama Kha'drön Pamo som utgår från sin vajrayanabuddhistiska religion.
Ur andakten:
När jag var 19 år så visste jag med säkerhet att jag var Buddhist. Det fanns inga tvivel. Det var under en historielektion, som vi fick möjlighet att utforska historia och vilket land som vi ville, jag valde Tibet och det var när jag började läsa om det som jag kände mig ”hemma” på något vis. Det var som att en värld öppnade sig där jag var en del. Jag började läsa flera böcker och många frågor dök upp. Hur skulle jag kunna bli en praktiserande Buddhist, var skulle jag vända mig med mina frågor och den största frågan: fanns det en kvinnlig buddhistisk lärare som skulle kunna vägleda mig?
Text:
Yéshe Tsogyel mantra
Musik:
Instrumental Guru Padmasambhava Prayer med Raphael
Producent:
Susanna Németh
liv@sverigesradio.se
Andakterna den här veckan tar avstamp i de fem världsreligionerna och har temat Kvinnan. Idag möter vi prästen och psykoterapeuten Albin Tanke.
Ur andakten:
I första Mosebok står: ”Gud skapade människan till sin avbild, till Guds avbild skapade han henne. Som man och kvinna skapade han dem. Alldeles i Bibelns inledning får vi höra den vackra och poetiska skapelseberättelsen – om människans plats och viktiga ansvar. Att vi är skapade som Guds avbilder – som män och som kvinnor. Denna flertusenåriga berättelse sätter jämlikheten först. Vi behöver varandra. Vi är lika och samtidigt olika men ingen skillnad i värde. Ändå är vår värld så fylld av ojämlikhet och ojämställdhet. Kyrkohistorien och världshistorien bär många mörka kapitel vad gäller kvinnosyn och därmed alltså människosyn. Vad hände med detta att hjälpa fram varandra och att gemensamt ta ansvar för skapelsen, våra samhällen och hela vår värld? Att vi, män som kvinnor, är Guds skapade medskapare, tillsammans? Varför har bibelns många starka gestalter ofta satts åt sidan trots deras framträdande roll; Jag tänker på kvinnorna vid Jesus tomma grav – de första vittnena av påskdagens mysterium, Maria från Magdala, Maria Jesu Mor, Ester, Rut, Hanna, Debora, Elisabet, Lydia och många, många fler. Alla har tyvärr fått stå i skuggan i ett patriarkalt samhälle.
Text:
1 Mosebok 1:27, Joh 4:7-29
Musik:
Jesus, lover of my soul med Mark Baldwin
Producent:
Susanna Németh
liv@sverigesradio.se
Idag berättar Gunilla Ikponmwosa, från Equmeniakyrkan, om en kvinna som visar barmhärtighet för en familj på flykt i Libanon.
Ur andakten:
Vi möts i ett videosamtal, Amir och jag, för ett samtal om hur det går för dem i Libanon. Amir leder en av de större kyrkliga biståndsorganisationerna där. Amir är hoppfull, men trött. Men plötsligt skiner han upp: ”Men jag måste få berätta en sak för dig som gjorde mig så glad och uppmuntrad mitt i allt!”
Och så förklarar Amir för mig att när bombningarna mot Hizbollah startade efter Hamas terrorattack på Israel, så blev många av de kristna i Libanon väldigt rädda. Plötsligt så kom det många shiitiska familjer som sökte sig in i kristna byar och bostadsområden, för att undkomma bombningarna.
”Många kristna vill inte ta emot dem när motsättningarna har ökat, men så hör jag om en kvinna som tillhör en av våra församlingar”, berättar Amir.
”Hon står på sin balkong och ser ner på gatan där en shiitisk familj gång på gång blir nekad husrum när de knackar på. Hon ropar till dem att de kan få bo hos henne. Och kvinnan tar emot familjen och låter dem bo i sin lägenhet, trots att hon vet att hon just nu gjort sig själv till måltavla. Det blev så starkt för mig”, ler Amir genom skärmen. ”Så starkt – och modigt gjort av denna kvinna.”
Text:
Matteusevangeliet 5:7
Musik:
I Love To Praise Your Name av Chris Zaugg med Fernando Ortega
Producent:
Susanna Németh
liv@sverigesradio.se
Den här veckan möter vi Gunilla Ikponmwosa, som jobbar med internationella frågor i Equmeniakyrkan. Idag berättar hon om ett samtal med en kollega i Syrien.
Ur andakten:
Fred har flera dimensioner och innebär mycket mer än bara frånvaron av krig. Vi kan söka freden mellan varandra, i samhället och med Skapelsen, men för en rättvis fred behöver vi rättfärdigheten också. Rättfärdigheten handlar om upprättelse och om att utkräva ansvar för orätt. Equmeniakyrkans teologiska grund säger att vi är kallade att värna rätten och avslöja orätten.
En fred som också söker rättfärdighet är en fred som upprättar människor, som arbetar för det goda, som går till rätta med det onda och som vågar stå kvar och lyssna och ta människors rädslor och oro på allvar. Rättfärdighet är att hålla en annan människas värdighet lika högt som min egen. Det är att skapa ett samhälle som berikas av mångfald, av trygghet och av att jag lär mig av de människor som finns runt mig och genom Gud – att jag låter Honom göra mig färdig på rätt sätt….
Då kan vi tillsammans bygga ett samhälle som är befriat från rädslor, misstänksamhet och våld. Ett samhälle som är inkluderande och bejakar människors fri- och rättigheter och där vi alla kan leva med värdighet.
Text:
Matteusevangeliet 5:6
Musik:
I Love To Praise Your Name av Chris Zaugg med Fernando Ortega
Producent:
Susanna Németh
liv@sverigesradio.se
Den här veckan möter vi Gunilla Ikponmwosa, som jobbar med internationella frågor i Equmeniakyrkan. Idag möter vi en bonde i Tripoli.
Ur andakten:
Kan vi moderna svenskar som lever i våra städer och i vår bekvämlighet, verkligen förstå vad det innebär för en person att bli tvingad att ge upp sitt land, sin bygd och behöva bege sig ut på okänd mark? Oavsett om man reser långt bort eller nära så är man beroende av andra människors välvilja för att överleva på flykt.
Jag pratade med en man i Tripoli som just lastat in en stor korg med sättpotatis, och olika småplantor av grönsaker och rotfrukter samt en säck med gödning i bagaget på sin bil. Han hade precis varit och kvitterat ut det från kyrkans kontor i närheten. Trots allt arbete som vi har genomfört tillsammans så har det mesta blivit värre de senaste åren. Varför ger man bara inte upp?
– Detta är vårt liv, och det är så våra förfäder gjort för oss. Vi följer samma väg, sa bonden leende.
Text:
Matteusevangeliet 5:5
Musik:
I Love To Praise Your Name av Chris Zaugg med Fernando Ortega
Producent:
Susanna Németh
liv@sverigesradio.se
Kanske är det när vi på knä drar med händerna i gruset som vi hittar smulorna som visar sig vara Gud själv, säger Joanna Kölsch, präst i Göteborg.
Ur andakten:
Häromdagen när jag gick från jobbet så jag något som glimmade till i gruset på marken. När jag böjde mig ned såg jag att det var en av pärlorna i frälsarkransen, armbandet som många kristna bär. Kanske är det först när vi sätter oss nära marken som vi ser en del av skapelsen som vi så lätt annars missar.
Text:
Psalm 787
Matteus 15:21-28
Musik:
Tröstevisa av och med Benny Andersson
Producent:
Susanna Németh
liv@sverigesradio.se
Idag möter vi Joanna Kölsch, präst i Göteborg. Hon talar om oförutsedda stickprov i vardagen.
Ur andakten:
När vi var små, eller i alla fall när jag var liten fanns något som hette kvartssamtal i skolan, idag kanske det heter utvecklingssamtal eller något annat. Tänk om du i natt när du sover i dina sovande drömmars eter, blev kallad till ett kvartssamtal hos Gud. Med lätt darrande händer kanske vi skulle stå därutanför rektorsexpeditionen och vänta på att lampan skulle växla frän röd-upptagen till grön kom in... och så plötsligt stod dörren lite öppen... och den gröna lampan lyste...
Andakten sändes första gången i maj 2024.
Musik:
Koppången av Pererik Moraeus med Pererik Moraeus, Kalle Moraeus, Benny Andersson och Orsa Spelmän
Producent:
Susanna Németh
liv@sverigesradio.se
Om att det är svårt, det där med kärlek pratar Martina Rudeklint i andakten. Hon är läkarstuderande från Sävar som bloggar om sin kristna tro.
I andakten på Alla hjärtans dag funderar Martina Rudeklint på kärleken – hos ett par, mellan vänner och den som kommer från Gud.
- Och jag skulle verkligen ha behövt få höra att den där guden som vissa talat om, han som dömer och skickar olycka och straff över dem som gör fel, inte finns. Att Guds kärlek inte är avhängig vad du gör under denna vandring. Att den fanns där från början och kommer finnas med ända till slutet, säger Martina Rudeklint i andakten.
Text
Filipperbrevet 1:3-4
Musik
Peggy’s cove – Sarah Watson
Producent Helena Andersson Holmqvist
liv@sverigesradio.se
Moskit media
för Sveriges radio Västerbotten
Om människan som trädgårdsmästare talar Nike Snijders om under den judiska högtiden Tu Bishvat.
Ur andakten:
Vi har tagit oss hit, vi har tagit oss genom den mörkaste tiden. Och nu är det tu bishvat, trädens födelsedag, ett av den judiska kalenderns nyår och vårens trevande comeback. I slutet på januari stod jag på skolgården med en flicka i förskoleklassen. Hon var uttråkad, och tittade i pallkragarna där små gröna spröt hade trängt igenom jorden. ”Åh”, utbrister jag, ”vad tror du det kan vara, är det snödroppar eller påskliljor?”. Flickan tittar efter. ”Nej”, säger hon. ”Det är potatis, det ser du väl!”. ”Min pappa säger att trädgårdsmästare är det finaste yrket”, säger en annan liten tjej som smugit fram. ”Det stämmer”, svarar jag. ”Men vet du varför?”. ”Jepp”, svarar hon. ”För de första människorna blev gjorda för att vara trädgårdsmästare i Edens trädgård”.
Text:
Mos 1, Ps 13
Musik:
Pianoetyd nr 2 av Philip Glass med Vikingur OIafsson och Siggi String Quartet
Producent:
Susanna Németh
liv@sverigesradio.se
Trädens födelsedag och naturens nyår firas under den judiska högtiden Tu Bishvat, som Nike Snijders talar om dagens andakt.
Ur andakten:
”Det här är paradiset på jorden”, säger mannen med spaden. ”Här får jag gå och pyssla och här rår jag om skapelsen”.
Den heter ”Gan Eden” på hebreiska, ordagrant Edens trädgård, och tittar vi i Talmud så nämns den på ett antal platser. Det talas om att Gud etablerar fred bland folken, och att de tillsammans får sitta i lugn och ro och dela måltider i Gan Eden.
Jag undrar om mannen i Kanada vet att det är tu bishvat? Han om någon borde vilja fira trädens födelsedag och naturens nyår. Min trädgård är en lerig snårskog och jag står – som varje vårvinter – och tittar uppgivet. ”Vi är menade att vara trädgårdsmästare”, säger min kanadensiske vän. Jag skriver ett meddelande till honom. Nej, han visste inte att det är tu bishvat. Däremot är han redo att fira. Fröer ska i jorden.
Text:
Mos 1, Ps 4
Musik:
Pianoetyd nr 2 av Philip Glass med Vikingur Olafsson och Siggi String Quartet
Producent:
Susanna Németh
liv@sverigesradio.se
Om oro, frustration och sorg pratar Martina Rudeklint i andakten. Hon är läkarstuderande från Sävar som bloggar om sin kristna tro.
I andakten funderar Martina Rudeklint på det i livet hon själv inte klarar av att hantera.
- Får jag välja att inte gå längs frustrationens, sorgens och otillräcklighetens väg? Jag har nämligen vandrat på den länge, känner varenda krök och sväng. Men det gjorde för ont till slut, värken i fötterna satte stopp. Jag föll ner i gruset; skrapade upp knäna och knäböjde inför dig. Ta hand om allt Gud, för jag kan inte, säger Martina Rudeklint
Text
Psaltaren 25:4
Musik
Peggy’s cove – Sarah Watson
Producent Helena Andersson Holmqvist
liv@sverigesradio.se
Moskit media
för Sveriges radio Västerbotten
Om att ibland tro på Gud och ibland inte, pratar Martina Rudeklint i andakten. Hon är läkarstuderande från Sävar som bloggar om sin kristna tro.
I andakten funderar Martina Rudeklint på livets större frågor mitt i vardagens bestyr.
- Tänk om Gud alltid har burit mig; min tro, mitt tvivel och mitt sökande? Tänk om hela livet, med vidbrända köttbullar och tider att passa, inte alls bärs upp av oss själva? Hur duktiga och effektiva vi än må vara, så kanske det här inte hänger på oss?, säger Martina Rudeklint i andakten.
Text
Psaltaren 37:5
Musik
Peggy’s cove – Sarah Watson
Producent Helena Andersson Holmqvist
liv@sverigesradio.se
Moskit media
för Sveriges radio Västerbotten
Ärkebiskop Martin Modéus håller i en nyinsatt andakt utifrån skolskjutningen i Örebro i tisdags.
Många av oss söker information om tragedin. Det är så mycket man vill veta. Om gärningsmannen, platsen och mycket annat. Kanske beror det på att vi längtar efter en begriplig värld. En värld jag kan förstå och i någon mån ha grepp om. Då tror jag mig vara tryggare.
Det här är inte nya frågor, utan frågor människor har ställt sig genom årtusenden. När det ohyggliga, när det orimliga sker – vad kan jag då lita på? Vi står tillsammans med många som ställt samma frågor som vi. En smärtans gemenskap. Andra har varit här före oss.
Ur andakten
Text
Psaltarpsalm 121
Musik:
Für Alina av Arvo Pärt
Producent:
Marianne Greip
liv@sverigesradio.se
Ärkebiskop Martin Modéus håller i en extrainsatt andakt utifrån skolskjutningen i Örebro.
Vi känner med offren, med deras familjer och vänner. Med drömmar som släckts. Små drömmar om en ljus och vacker dag. Och större drömmar, om framtiden, om de älskade. Kanske till och med riktiga stora drömmar om att förändra världen. Nu ekar deras frånvaro, och vi står kvar med saknaden och frågorna som inte kan få några rimliga svar.
Ur andakten
Text:
Psalmen ”Världen har rämnat” av Per Harling
Musik:
Für Alina av Arvo Pärt
Producent:
Marianne Greip
liv@sverigesradio.se
Ärkebiskop Martin Modéus håller i en extrainsatt andakt utifrån det fruktansvärda dåd som skett i Örebro.
Så har det hänt igen. Här i vårt land. Orden räcker inte till. Vi kan känna bestörtning, vrede och smärta. Vi söker oss samman, tänder ljus i kyrkorna och försöker hitta sätt att tala om det som skett. För att tala, be och vara tillsammans är människans spontana reaktion för att hitta vidare på mörklagda vägar.
Ur andakten
Text:
Psaltaren 90:2
Musik:
Für Alina av Arvo Pärt
Producent:
Marianne Greip
liv@sverigesradio.se
Den här veckan möter vi Gunilla Ikponmwosa, som jobbar med internationella frågor i Equmeniakyrkan. Idag delar hon med sig av en ukrainsk pastors ord.
Under en dryg sommarvecka i augusti samlades personer från hela världen i Göteborg för gudstjänster, seminarier, bibelstudier, konserter och utflykter. Jag lyssnade till en pastor ifrån Butja i Ukraina. Han skulle reflektera över olika bibeltexter som alla hade med försoning, sanning, förlåtelse, fred och rättvisa att göra.
Vid det första tillfället så var texten hämtad ur evangelierna när Jesus uppmanar oss att älska våra fiender. ”Ni har hört att det blev sagt: Du skall älska din nästa och hata din fiende. Men jag säger er: älska era fiender och be för dem som förföljer er”.
Pastorn inledde med att presentera sig och tala om att han kommer från Butja. Han fortsatte sin inledning med att inga av de hemskheter och fruktansvärda grymheter som vi hört att människorna i Butja fått utstå, är överdrivna. Allt är sant - och ibland värre än det som kommit fram i nyheterna. Det är omänskligt lidande på en nivå han aldrig hade kunnat föreställa sig innan han sett det med egna ögon.
Han sa också att han tyckte att bibelordet som var temat för samlingen, att Jesus uppmanar oss att älska våra fiender, både var provocerande och omöjligt.
Text:
Matteusevangeliet 5:43-44
Musik:
I Love To Praise Your Name av Chris Zaugg med Fernando Ortega
Producent:
Susanna Németh
liv@sverigesradio.se
Den här veckan möter vi Gunilla Ikponmwosa, som jobbar med internationella frågor i Equmeniakyrkan.
Ur andakten:
För några år sedan – då kriget i Syrien som startade 2011, redan hållit på i flera år – samtalade jag med en pastor som arbetade i en av de protestantiska kyrkorna i nordvästra Syrien. Precis innan han kom dit, hade kyrksalen blivit träffad av raketer rakt genom taket, och därinne låg det fullt av bråte och skräp huller om buller. Den en gång stolta byggnaden såg ut som ett fartyg som gått rejält på grund och säckat ihop. Spår av brand syntes längs väggarna och någon hade t o m klättrat upp i det lilla tornet och stulit kyrkklockorna.
”Vi funderade på hur vi skulle göra, men kom fram till att det enda vi kunde göra var att börja städa, röja och reparera i stället!”
Tillsammans med den lilla församlingen på platsen började pastorn att bit för bit städa och bygga upp och reparera kyrkan igen. Det tog ungefär två år, och under tiden så kom det många människor som bodde runt omkring och undrade vad de höll på med? Fattade inte dom här kristna att kriget inte var över? Att det skulle komma nya raketer – när som helst - som skulle kunna förstöra allt som de försökt att bygga upp? Till dem som undrade så svarade pastorn lugnt att de varken var tokiga eller naiva – utan bara troende.
Text:
Matteusevangeliet 5:1-3
Musik:
I Love To Praise Your Name av Chris Zaugg med Fernando Ortega
Producent:
Susanna Németh
liv@sverigesradio.se
Andakten hålls av Prima Singh som är diakon i Equmeniakyrkan och berättar om vikten av att bli sedd och trodd på precis så som Gud ser på en.
Jag mötte en lärare som “såg” mig. Jag sa att jag ville “förändra världen” vilka ämnen jag brann för. Han såg mig som en unik människa, med mina styrkor och mina svagheter. Jag tänker att Gud ser oss på det sättet, han ser det som vi själva inte kan se.
Ur andakten
Text:
Johannesevangeliet 21:1-14
Musik:
The Secret wedding ur Braveheart - London Symphony Orchestra
Producent Marianne Greip
liv@sverigesradio.se
Andakten hålls av Prima Singh som är diakon i Equmeniakyrkan och berättar om ett oväntat möte i tystnaden under en retreat.
När jag fick höra om att jag skulle åka på retreaten så kallade jag det för en “tvångsretreat” det som inte alls skulle passa mig eller min personlighet, det som jag bara skulle göra för att jag hade blivit tillsagd att göra det. Det som alla pastorer och diakoner måste gå igenom eller genomlida under sitt första år i tjänst tänkte jag.
Ur andakten
Texter:
Psaltaren 131:2
Johannesevangeliet 16:7
Musik:
The Secret wedding ur Braveheart - London Symphony Orchestra
Producent Marianne Greip
liv@sverigesradio.se
Andakten hålls av Prima Singh som är diakon i Equmeniakyrkan med rötter i Indien och reflekterar över om Gud behöver ställa samma fråga som människor.
Jag vet inte ens om Gud någonsin skulle kunna ställa den klassiska frågan “Var kommer du ifrån?” Frågan jag flera gånger har fått när jag träffat någon för första gången och varje gång har jag funderat över, blir de som ställer frågan nyfikna på var jag kommer ifrån i Sverige? Eller vill de veta varför jag har min mörkbruna hårfärg och kanske till och med blir lite nyfikna på vilka rötter jag har rent etnicitetsmässigt. Varje gång får jag samma fråga och varje gång blir det samma svar. Jag är född och uppvuxen i Sverige men mina föräldrar kommer från Indien.
Ur andakten
Text:
Ur Vägmärken av dag Hammarskjöld
Musik:
The Secret wedding ur Braveheart - London Symphony Orchestra
Producent Marianne Greip
liv@sverigesradio.se
Eido Al Fakir från Stockholm håller i i andakten i samband med den muslimska högtiden kring profeten Muhammeds himmelsfärd.
Kanske är vår egen storhet för överväldigande att känna, särskilt när den sträcker sig bortom det vi kan förstå som människor. Med det i åtanke kan jag verkligen förstå profeten Muhammads panikreaktion vid händelsen som markerade början på hans profetskap. Han tolkade situationen som farlig, men egentligen kom han i kontakt med sitt eget ljus.
Ur andakten
Text:
Rumi
Musik:
Diaspora - Eido Al Fakir
Ya Rab - Eido Al Fakir
Producent Marianne Greip
liv@sverigesradio.se
I veckans andakter reflekterar Gustav Ericsson kring erfarenheter som häktespräst i Umeå och funderar kring vad Guds rike kan vara.
Gustav Ericsson pratar om hur viktigt det är med hopp, mening och gemenskap för den som vill bygga upp sitt liv igen.
- Kyrkans svar på oroliga tankar om min egen framtid, handlar inte alltid så mycket om min egen framtid. Den kristna tron styr mig snarare bort från alltför mycket fokus på mitt eget liv. Svaret handlar mer om vad jag kan ge, säger Gustav Ericsson i andakten.
Text
Matteusevangeliet 6:9-10
Musik
I välsignan och fröjd – Svenska psalmjazztrion
Producent Helena Andersson Holmqvist
liv@sverigesradio.se
Moskit media
för Sveriges radio Västerbotten
I veckans andakter reflekterar Gustav Ericsson kring erfarenheter som häktespräst i Umeå och funderar kring vad Guds rike kan vara.
Gustav Ericsson pratar om den slöja av mörka tankar som kan lägga sig över den som sitter i ett häktesrum.
- Guds rike är inte beroende av mitt grubblande över det förflutna eller oro över det som ska komma. Jesus kallar oss att ta emot Guds rike som det kommer till oss precis här på vägen där vi är. Som barn. Att vila i den verkligheten, i tillit och förundran, säger Gustav Ericsson i andakten.
Text
Markusevangeliet 10:14-16
Musik
Jag lyfter ögat mot himmelen – Svenska psalmjazztrion
Producent Helena Andersson Holmqvist
liv@sverigesradio.se
Moskit media
för Sveriges radio Västerbotten
I veckans andakter reflekterar Gustav Ericsson kring erfarenheter som häktespräst i Umeå och funderar kring vad Guds rike kan vara.
Gustav Ericsson pratar om det gudomliga fredsrike som på ett sätt redan är här, och som en dag ska blomma ut fullt i världen.
- Jag tror inte att allt som händer har någon slags dold, gyllene mening. Tror inte världen funkar så. Men jag tror på hoppet att det mesta kan få en ny mening. Gud säger: ”Se, jag gör allting nytt.” På häktet önskar jag att Jesus ska ropa det hoppet genom väggarna, säger Gustav Ericsson i andakten.
Text
Uppenbarelseboken 21:3-5
Musik
Var inte rädd – Svenska psalmjazztrion
Producent Helena Andersson Holmqvist
liv@sverigesradio.se
Moskit media
för Sveriges radio Västerbotten
I veckans andakter reflekterar Gustav Ericsson kring erfarenheter som häktespräst i Umeå och funderar kring vad Guds rike kan vara.
Gustav Ericsson pratar om ett gudomligt rike, präglat av sanning, godhet och skönhet, som kan anas här och nu.
- Mitt i det mörker som livet och världen kan rymma behöver jag öva min blick för att se det gudsrike som redan är. Det kan vara svårt att stå inför det högsta goda när jag har gjort ont. Men där finns en frihet, en väg vidare. En väg ut, även bakom häktets låsta dörrar, säger Gustav Ericsson i andakten.
Text
Lukasevangeliet 17:21
Musik
Nu är det morgon – Mats Bergström, Georg Riedel
Producent Helena Andersson Holmqvist
liv@sverigesradio.se
Moskit media
för Sveriges radio Västerbotten
I veckans andakter reflekterar Gustav Ericsson kring erfarenheter som häktespräst i Umeå och funderar kring vad Guds rike kan vara.
Gustav Ericsson återvänder till julens evangelium, med dess budskap som utmanar maktordningen i världen.
- Till samtalsrummet på häktet tar jag med mig att Guds ljus lyser i världens mörker. Guds kärlek, förlåtelse och fred är ytterst sett större än den romerske kejsaren och all världens makter. Större än skuld och skam, våld och hat, säger Gustav Ericsson i andakten.
Text
Lukasevangeliet 2:10-12
Musik
Härlig är jorden – Svenska psalmjazztrion
Producent Helena Andersson Holmqvist
liv@sverigesradio.se
Moskit media
för Sveriges radio Västerbotten
Andakterna den här veckan tar avstamp i de fem världsreligionerna och har ”förändring” som tema. Idag hör du Sema Ekinci från Malmö som utgår från sin muslimska tro.
Den inre förändringen kommer främst från självkritiken. Att ändra sitt sinnelag innebär att ifrågasätta sin karaktär och hjärtats avsikter. Guds budskap avser just att Gud förändrar människans tillvaro till det bättre först efter att hon blickat inåt.
Ur andakten
Text:
Koranen 13:11
Bukhari och Muslim
Musik:
Moutains Are Far Away - Alan Pierson, The Silk Road Ensemble, Kayhan Kalhor
Producent:
Marianne Greip
liv@sverigesradio.se
Andakterna den här veckan tar avstamp i de fem världsreligionerna och har ”förändring” som tema. Idag hör du Paras Sharma från Gnesta som utgår från sin hinduiska tro.
Förändring är livets väv, där inget förblir orört. Att omfamna förändring är att förstå dess oundviklighet och se skönheten i dess ständiga flöde. För att stå still är att gå miste om livets oändliga dans av förvandling och nyskapande.
Ur andakten
Text:
Bhagvad Gita
Musik:
Tabla instrumental - Gaurav Pareek
Producent Marianne Greip
liv@sverigesradio.se
Andakterna den här veckan tar avstamp i de fem världsreligionerna och har temat Förändring. Idag med författaren Karin Brygger.
Ur andakten:
I Gamla testamentet finns otaliga berättelser om transformationer. Noomi, i Ruts bok, vill kallas Mara, eftersom livet farit så hårt med henne och förlusterna tvingar henne från sitt eget namn: hon har blivit en annan på grund av dem. Men tack vare Ruts uppmärksamma blick och erkännande av hennes lidande blir hon ännu en gång en annan: en med en sällsam följeslagare som också blir till en del av hennes folk. En judinna.
När vi tror att allt är slut visar det sig alltså att det kanske bara är en början, än en gång. Och kan vi inte själva ta emot oss, finns det kanske någon annan där. Till syvende sist är det bara i relation till en annan levande vi blir levande. Vad säger det oss? Jo, att idag kan du vara en Rut. Ett ord, en blick, en gest kan förvandla din nästa.
Text:
Ruts bok
Musik:
The Times They Are A-Changin' av Bob Dylan med John Medeski, John Scofield, Chris Wood & Billy Martin
Producent:
Susanna Németh
liv@sverigesradio.se
Andakterna den här veckan tar avstamp i de fem världsreligionerna och har temat Förändring. Idag med Lama Kha’drön Pamo.
Ur andakten:
Inom Buddhismen så pratar vi om form och tomhet och form föds och dör, stiger upp som en våg och försvinner sedan ner i havet igen. Vår person finns i stunden men förändras och är inte solid, permanent, definierad, och beständig. Det vi kallar vårt ”jag” är bara ett sätt att vara, en vana och beteende som förändras.
Om vi ser på sinnet som om det var ett hav med vågor av tankar och känslor så skulle vi kunna säga att havet kan aldrig förklaras genom att beskriva vågorna som oändligt svallar på havets yta. Man skulle kunna studera vågor för evigt utan att komma närmare en definition av hav. Allt man kan säga är att vågor förekommer i havet och att de är oändliga i sina former och ständigt i förändring. Så snart vi slutar försöka beskriva havet enligt dess vågor – inser vi att vågor och hav är oskiljaktiga. Havet behöver ingen definition – ändå pryder vågorna ständigt havet med sina tillfälliga och föränderliga former.
Om Lama Kha’drönPamo
Lama Kha’drönPamo är en ordinerad naljorma inom den vita sanghan, även kallad för gö kar chang lo’ dé ( gos dKar lCang lo’i sDe / གོས་དཀར་ལྕང་ལོའི་སྡེ་། ) inom Nyingma-traditionen av Buddhism från Himalaya. Den vita sanghan är icke-monastisk och har löften baserat på vajrayana, i kontrast till den röda sanghan av nunnor och munkar.
Text:
Shock Amazement, the four naljors and four ting-ngé'dzin from the Dzogchen series of the nature of Mind.
Musik:
Instrumental Guru Padmasambhava Prayer med Raphael
Producent:
Susanna Németh
liv@sverigesradio.se
Andakterna den här veckan tar avstamp i de fem världsreligionerna och har temat Förändring. Idag med prästen Albin Tanke.
Ur andakten:
Jag tycker det är problematiskt med förändring. Jag har ibland så svårt att acceptera den, även om det handlar om en förändring som kanske är till det bättre – som leder till något annorlunda med nya möjligheter. Jag tycker det är så svårt därför jag är så trygg med det jag är van vid. Jag blir lätt rädd när jag måste ge mig ut i det okända.
Och ändå är det just det okända som kallar på mig varje ny dag. Framtiden kallar på oss. Allt har rört sig och allt har förändrats en smula, bara sedan igår. Det nya som vi ännu inte känner, bär också på möjligheter. Jag kanske inte vågar tro det, men där finns också nåd och skaparkraft.
Att tro att allting bara är detsamma – det är en chimär. För livet rör sig hela tiden och i rörelsen är vi bevarade i Guds nåd. Förändring är all utvecklings moder. Som den Gudsvind som fortsätter att svepa över oss – så förs vi hela tiden framåt mot en framtid som vi inte vet så mycket om, men som vi kanske ändå kan ana handlar om trygghet. Vi är omslutna av helig Ande – Gud som vitaliserar, rör vid oss och vill få oss att försöka se nytt i det som är och i det som blir.
Text:
Uppenbarelseboken 21:3–5
Musik:
Jesus, Lover Of My Soul av Hawkins Edwin med Mark Baldwin
Producent:
Susanna Németh
liv@sverigesradio.se
Den här veckan utgår pastor Joakim Hagerius från Equmeniakyrkan ifrån trettondagshögtiden. Idag talar han om vikten av att tända ett ljus.
Ur andakten:
Denna höst har jag mesta tiden suttit ensam i ett litet rum med mina böcker för att läsa och skriva. Det är en ovanlig tillvaro för mig. Jag har kämpat med rastlöshet och undrat till vilken nytta jag gör det jag gör. Men så har jag tänt ett ljus framför ikonen jag har i rummet, en bild på Jesus som jag köpte i Grekland för 30 år sedan. Och då händer något. Jag får sällskap. Och det jag gör känns mer meningsfullt. Kan verkligen ett litet ljus göra denna skillnad?
Det är viktigt för mig att tända mitt lilla ljus, för när jag gör det blir det en påminnelse om det Jesus säger. Att han är ljus och att jag kan leva i hans ljus. Ja, så mycket tror jag om ljuset och den enkla handlingen.
Text:
Jes 42:3, Joh 8:12
Musik:
Revelation av Sergej Vojtenko med Viviane Chassot
Producent:
Susanna Németh
liv@sverigesradio.se
Idag berättar pastor Joakim Hagerius om Räddningsmissionen i Göteborg, en social organisation på kristen grund, som engagerar sig i människor som på ett eller annat vis behöver stöttning.
Ur andakten:
Nu och då gör vi från styrelsen besök i verksamheterna hos Räddningsmissionen. Det är genom möten i ögonhöjd, som vi säger, som det verkligt viktiga avtecknar sig. Och det som verkligen stannar kvar hos mig efter en sådan dag är insikten att det kunde varit jag. Att det är små saker som skiljer oss åt, olyckliga omständigheter och överraskningar i livet. Det kunde verkligen varit jag. Uttrycket att mötas i ögonhöjd är mer än bara en klatschig sentens. Det här är på riktigt.
I psaltarpsalmen 72, berättas om de som kom med gåvor. Psalmen beskriver också honom som hyllas: ”Han räddar den fattige som ropar, den arme som ingen hjälper. Han förbarmar sig över de svaga och fattiga, räddar de fattigas liv. Han befriar dem från våld och förtryck, deras liv är dyrbart i hans ögon.”
Det är denna Gud som uppenbaras genom Jesus Kristus. Det är honom som jag och du är inbjuden att följa. Och ingenstans blir hans närvaro tydligare än när den som ingen annan hjälper blir hjälpt, när människor befrias från våld och förtryck. Om du har möjlighet att engagera dig socialt och diakonalt i en organisation som Räddningsmissionen eller andra så gör det. Servera en frukost och möt människor i ögonhöjd. Det kunde varit du. Vi är alla lika dyrbara i Guds ögon.
Text:
Ps 72:10-15
Musik:
Revelation av Sergej Vojtenko med Viviane Chassot
Producent:
Susanna Németh
liv@sverigesradio.se
Den här veckan möter vi pastor Joakim Hagerius från Equmeniakyrkan. Idag får vi följa med honom till Edvard Munch-museet i Oslo.
Ur andakten:
Första advent firade jag i Oslo och passade då på att besökta Munch-museet, som ligger mitt i staden bredvid fjorden. Det jag skulle möta överraskade mig. Utställningen inleds med en serie självporträtt av den norske bildkonstnären Edvard Munch: Från den yngre till den äldre genom verket han kallar ”En sömnlös natt”. Det fanns något i bilderna som fångade mig. Självporträtt är speciellt. Vi tar också våra selfies, digitala ögonblicksbilder som fångar en sinnesstämning. Men att göra en selfie genom att måla med olja på duk är lite annorlunda. Det tar tid, flera dagar, kanske veckor. Jag föreställer mig att varje penseldrag innebär en dialog med sig själv, med den bild som växer fram. Jag tror det var denna dialog som jag anade.
Min nyvunna vänskap med Munch påminner om en annan vänskap i mitt liv. Den med Jesus Kristus, som är både Gud och människa. Som därför verkligen vet vad det är att vara människa. Att följa honom innebär inte att jag förväntas skaka av mig min mänsklighet och bli som Gud. Tvärtom, med honom får jag vara den jag är.
Text:
Jes 49:6
Musik:
Revelation av Sergej Vojtenko med Viviane Chassot
Producent:
Susanna Németh
liv@sverigesradio.se
Vid horisonten är det sällan skarpt och tydligt. För Pastor Joakim Hagerius från Equmeniakyrkan är det en påminnelse om att inte behöva ha hela bilden klar för sig men ändå våga ta några sökande steg.
Ur andakten:
Första gången jag som tonåring skulle segla över Kattegatt från Sverige till Danmark frågade jag min morfar som varit till sjöss hela livet om råd: Sikta på Skagens fyr, sa han när vi kastade loss från Göteborgs norra skärgård och styrde västerut. Det är ett råd jag haft med mig sedan dess. När jag närmar mig land vet jag att det blir fler utmaningar, sjömärken, grund och båtar att hålla koll på. Men att sikta på något i horisonten och sedan ta sig en sjömil i taget är ett bra råd och räcker för att våga kasta loss.
Det är en hållning som även gäller tron. På trettondagen läser vi om de österländska stjärntydarna i Matteusevangeliets inledning. De kom vandrande till Jerusalem och frågade runt: ”Var finns judarnas nyfödde kung? Vi har sett hans stjärna gå upp och kommer för att hylla honom.” Det är en fascinerande berättelse. Hur kunde de följa en stjärna på himmelen och med sådan precision hamna hos den heliga familjen i Betlehem?
Text:
Matt 2:2
Musik:
Revelation av Sergej Vojtenko med Viviane Chassot
Producent:
Susanna Németh
liv@sverigesradio.se
Den här veckan möter vi pastor Joakim Hagerius från Equmeniakyrkan. Han tar sin utgångspunkt i Trettondagen i Andakten i P1.
Ur andakten:
Under många år fick jag ett julkort skickat till mig, som anlände lagom till trettondagen. På korten fanns hälsningen: Glad epifania! Jag misstänker att detta inte är särskilt vanligt, och kan uppfattas lite exotiskt. Men det har det goda med sig att jag har fått en relation till trettondagen, som också kallas för epifania och betyder uppenbarelse. Juldagen och trettondagen ramar in 13 dagars julfirande. De båda högtiderna ger två perspektiv på samma berättelse. På juldagen koncentrerar vi oss på att Gud blir människa och på trettondagen att samma barn tillbeds som Gud. Jesus Kristus är både människa och Gud.
Text:
2 Kor 4:6
Musik:
Revelation av Sergej Vojtenko med Viviane Chassot
Producent:
Susanna Németh
liv@sverigesradio.se
Att även nödlägen kan vända pratar Anne Simonsson om i andakten. Hon är präst i Luleå domkyrkoförsamling. Andakten sändes först gången i juni 2024.
I andakten berättar Anne Simonsson om när hon klev på fel buss och hamnade mitt i skogen i stället för vid flygplatsen.
- Om jag i små eller stora nödlägen i livet vågar anförtro mig åt en annan människa och låta henne bli en del av det som är mitt liv just nu, då kan även en katastrof bära välsignelser med sig. Något nytt och livgivande kan ta plats. Och det jag trodde var slutet, var kanske en början på en ny resa, säger Anne Simonsson i andakten.
Text
Psaltaren 37:5
Musik
We were dancing – Jacob Young, Trygve Seim, Marcin Wasilewski, Slawomir Kurkiewicz, Michal Miskewicz
Producent Helena Andersson Holmqvist
liv@sverigesradio.se
Moskit media
för Sveriges radio Västerbotten
Att fastna under lager av stress och rädsla pratar Anne Simonsson om i andakten. Hon är präst i Luleå domkyrkoförsamling. Andakten sändes först gången i juni 2024.
I andakten berättar Anne Simonsson hur det vackra i en människa kan hamna under oönskade lager och inte komma fram.
- Jag tror att kärleken hela tiden söker sin väg fram under all bråte som jag lyckats begrava den under. Att skala av hinder, att röja bort bråten, det behöver jag hjälp med, säger Anne Simonsson.
Text
Efesierbrevet 3:16
Musik
The way you play my heart – Tord Gustavsen och Jarle Vespestad
Producent Helena Andersson Holmqvist
liv@sverigesradio.se
Moskit media
för Sveriges radio Västerbotten
Att öva sig i att släppa taget pratar Anne Simonsson om i andakten. Hon är präst i Luleå domkyrkoförsamling. Andakten sändes först gången i juni 2024.
I andakten berättar Anne Simonsson om sin fascination inför yogagrannen som enkelt somnar i en viloposition.
- Jag har börjat öva på att släppa taget om kvällarna när jag ska somna. Då föreställer jag mig att jag är som den lille bebisen Moses, som mitt i omvärldens oro och hot lades ner i botten av en korg, och hur korgen sedan sändes på flodens vågor, för att bära Moses till tryggheten, säger Anne Simonsson i andakten.
Text
Psaltaren 71:5-6, 14
Musik
Sacred space (cello version) – Moonlight Echoes
Producent Helena Andersson Holmqvist
liv@sverigesradio.se
Moskit media
för Sveriges radio Västerbotten
Rädslan att inte räcka till pratar Anne Simonsson om i andakten. Hon är präst i Luleå domkyrkoförsamling. Andakten sändes först gången i juni 2024.
I andakten pratar Anne Simonsson om den stressande villfarelsen att hon är färdig som människa och behärskar allting.
- Jag skulle nog ha nytta av en mentor som varje morgon sade till mig: ”God morgon, novisen! En helt ny dag. Just här i livet har du aldrig varit tidigare, så kom ihåg att i allt i dag får du testa dig fram. Jag provtänker gärna tillsammans med dig kring stort och smått, och glöm inte det allra viktigaste: Du är bara på väg att bli dig själv, säger Anne Simonsson i andakten.
Text
Psaltaren 32:8
Musik
The other side – Tord Gustavsen trio
Producent Helena Andersson Holmqvist
liv@sverigesradio.se
Moskit media
för Sveriges radio Västerbotten
Att låta sig bli omhändertagen pratar Anne Simonsson om i andakten. Hon är präst i Luleå domkyrkoförsamling. Andakten sändes först gången i juni 2024.
I andakten berättar Anne Simonsson om när hon lyssnade på ett meddelande i mobilen, som hon undvikit, och möttes av sången ”Blott en dag”.
- Jag lyssnar och ler åt min egen litenhet, och för värmen som plötsligt omger mig. Det var ingen som ville något från mig, utan någon som ville något för mig, ville omsorg och liv. Det som jag hade undvikit var just det jag behövde, säger Anne Simonsson i andakten.
Text
2 Korinthierbrevet 9:8
Musik
Ciaccona per Embrik – Trygve Seim
Producent Helena Andersson Holmqvist
liv@sverigesradio.se
Moskit media
för Sveriges radio Västerbotten
Idag berättar Karin Brygger utifrån sin judiska tro om högtiden Chanukka, där ljuset spelar en symboliskt viktig roll.
Ur andakten:
I judiska berättelser, särskilt de mystiska, måste vi öppna oss för ljuset för att kunna se det. Det hänger alltså på oss, förmågan att ta emot ljuset, inte på ljuset i sig. För mig öppnar den uppfattningen för att jag ska kunna ägna mig åt religion: tanken på att tro inte bara är att sitta på rumpan och vänta.
När vi tror på att vi kan förbinda oss till ljus kan vi också bereda plats för mirakel i framtiden. Bara med den drömmen formulerad kommer ljuset att bli verklighet. Ser man på det judiska folkets långa historia, präglad av död och fördrivning, så är det traditionens förmåga att installera i oss en envishet och en tro på framtiden som gett oss vår framtid.
Text:
Översättningen av dikten Vetekorn av Abraham Sutzkever är hämtad ur Natt och Aska, Daniel Pedersen, Bokförlaget Faehton, 2024.
Boken om Oyneg Shabes heter Förspridda av Georges Didi-Huberman, Bokförlaget Faethon.
Producent:
Susanna Németh
liv@sverigesradio.se
Idag berättar Karin Brygger utifrån sin judiska tro om högtiden Chanukka, där bland annat en åttaarmad ljusstake spelar en symboliskt viktig roll.
Ur andakten:
I den judiska världen är det nu vi äntrar just miraklens tid: Chanukka. Söker man efter Chanukkas ursprung i Talmud firas denna ljusets helg till minne av återinvigningen av templet i Jerusalem 164 f Kr – då det skedde ett mirakel. I templet tog sig mackabéerna, med samma envishet som de bekämpat förtryckarna, an den stora städningen. Det var i röjningsarbetet det hände: den smula olja de fann för att med en veke tända till en liten brinnande låga kom att räcka i hela åtta dagar trots att var och en såg att det egentligen bara var olja nog för en dag. Ett mirakel!
Text:
Talmud
Musik:
Dmitrij Sjostakovitj Pianokonsert nr 2, skriven för och framförd av Maksim Sjostakovitj tillsammans med I Musici De Montreal under ledning av Dmitrij Sjostakovitj junior
Producent:
Susanna Németh
liv@sverigesradio.se
På juldagen möter vi prästen och psykoterapeuten Albin Tanke som reflekterar över julevangeliets ord.
Ur andakten:
”Var inte rädda!” Det är det första budskapet som sägs efter att Kristus kommit till jorden. ”Var inte rädda” Det behöver sägas – därför vi människor är ju så rädda, rädda för allt möjligt. När kärleken bryter igenom då kan vi också lätt bli skrämda, särskilt om vi har svårt att ta in värme och omtanke. I julens skeende blir något nytt och annorlunda möjligt. Fredens möjligheter bryter in. Gud som kommer med befrielse är här – alldeles nära dig på ett så enkelt och mänskligt sätt att vi kanske först inte märker det? Men nu har det skett – för hela världens skull. Kristus till jorden är kommen!
Text:
Luk 2:1-14
Musik:
Jul, jul strålande jul med David Schultz
Producent:
Susanna Németh
liv@sverigesradio.se
På julafton möter vi prästen och psykoterapeuten Albin Tanke från Malmö.
Ur andakten:
Julens budskap kommer med fred och frid, till dig och mig. Ljuset bryter äntligen igenom, och kommer med räddning. Över dem som bor i mörkrets land ska ljuset stråla fram! Kristus föds i natt rakt in i vår verklighet. Och han kommer inte glidande på en stor gyllene tron, eller som ett dånande åskmoln. Inga parader, inga hejaklackar, inga nyhetssändningar som rapporterar om det största. I ett litet, oansenligt stall, långt från hem och trygghet kommer Gud till världen. I ett nyfött, värnlöst barn som gör sig helt beroende av våra kärlek, omvårdnad och omtanke. Så kommer Gud nära oss alla. Delar våra livsvillkor på ett helt genomgripande sätt.
Text:
Jes 9:1-6
Musik:
Jul, jul strålande jul med David Schultz
Producent:
Susanna Németh
liv@sverigesradio.se
Dan före dopparedan möter vi prästen och psykoterapeuten Albin Tanke från Malmö.
Ur andakten:
Under en tid kring jul fick jag verka som sjömanspräst i den stora hamnen. Jag fick en liten inblick i hur sjömännen hade det där. Många hade varit ombord i månader utan fast mark under fötterna, hundratals mil hemifrån. Här var jag nu i hamnen för att lämna några julklappar som kändes futtiga – det var helt enkelt lite julgodis. Jag tittade upp mot det enorma skeppet och tvekade. Men vykorten, med text från julevangeliet som var fästa vid varje klapp, fick mig ändå att våga gå över relingen för att möta maskinisterna, matroserna och alla de andra sjömännen – unga män och kvinnor som var så långt hemifrån – som nu fick höra mitt försiktiga: ”God jul!” Glädjen och kärleken som mötte mig var enorm. En tacksamhet som kändes svår att ta emot för det lilla jag hade att ge. Men så stark gemenskapen blev bortom språkbarriärerna och bortom olikheter. Det heliga som delas genom julens budskap tar bort vanliga hinder. Vi fylls av ljuset. Kristusljuset som nu omfamnar världen och som skiner för oss alla.
Text:
Luk 1:76-79
Musik:
Jul, jul strålande jul med David Schultz
Producent:
Susanna Németh
liv@sverigesradio.se
Om att tappa orienteringen i tillvaron pratar Joel Hultdin i andakten. Han är präst i Umeå stadsförsamling.
Joel Hultdin berättar om när han en gång gick vilse och hur han navigerar med karta och kompass.
- När jag går i skogen med en kompass, oavsett om jag egentligen vet var jag är eller är på väg, så har jag som vana att kolla ned på den med jämna mellanrum. Jag håller koll så att kursen är rak, att jag är på den väg som jag vill vara på. Och litegrann så är min bön också, mitt samtal – mitt liv – med Gud. Som en kompass inuti, en Gud som jag tror vill mig väl, och som vill hjälpa mig vara på den väg som jag vill vara på, säger Joel Hultdin i andakten.
Text
Psaltaren 23:1-4
Musik
Rainbirds - Tom Waits
Producent Helena Andersson Holmqvist
liv@sverigesradio.se
Moskit media
för Sveriges radio Västerbotten
Om ett svindlande perspektiv på sig själv pratar Joel Hultdin i andakten. Han är präst i Umeå stadsförsamling.
Joel Hultdin berättar om den överväldigande känslan han får när han tänker på alla människor och världar som finns i vår värld.
- Tillåt dig att vara liten i det stora och stor i det lilla, för det är, i slutändan, vad det är att vara del av det svåra, vackra, skrämmande och underbara som är att vara människa. Att vara ingenting alls för nästan alla, och så oändligt viktig, värdefull och älskad på samma gång. Det finns en plats på jorden som är din, där du är älskad, sedd och behövd, säger Joel Hultdin i andakten.
Text
Lukasevangeliet 10:38-42
Musik
Rainbirds - Tom Waits
Producent Helena Andersson Holmqvist
liv@sverigesradio.se
Moskit media
för Sveriges radio Västerbotten
Om närvaro när livet rasar samman pratar Joel Hultdin i andakten. Han är präst i Umeå stadsförsamling.
Joel Hultdin berättar om upplevelsen när hans morfar dog och om att få höra ”tiden läker alla sår.”
- När världen krymper inpå en och man inte kan andas och allt man hör är sin egen puls och man rasar inåt och krymper tills man inte ens ser sig själv längre så räcker det inte med att det blir bättre sen. Med att Gud kommer till den som behöver det. För Gud måste vara där redan. Och i mina bästa ögonblick tror jag att det är så, säger Joel Hultdin i andakten.
Text
Jesaja 43:1-3
Musik
Rainbirds - Tom Waits
Producent Helena Andersson Holmqvist
liv@sverigesradio.se
Moskit media
för Sveriges radio Västerbotten
Om äventyr i vildmarken och existensen pratar Joel Hultdin i andakten. Han är präst i Umeå stadsförsamling.
Joel Hultdin berättar om upplevelser från sin utbildning till vildmarksguide och om att gå på upptäcktsfärd i tillvaron.
- Jag minns med värme den där resan jag gjorde med mina vänner, där vi fick utforska en liten bit av Västerbottens vildmark tillsammans. Och jag minns med värme liknande resor jag gjort sedan dess, där jag fått gå på upptäcktsfärd i trons mysterium, säger Joel Hultdin i andakten.
Text
Job 11:7-9
Musik
Rainbirds - Tom Waits
Producent Helena Andersson Holmqvist
liv@sverigesradio.se
Moskit media
för Sveriges radio Västerbotten
Om glädjen i att bygga en fågelmatarstation pratar Joel Hultdin i andakten. Han är präst i Umeå stadsförsamling.
I andakten berättar Joel Hultdin om tacksamheten när fåglar hittar till hans fågelmatarstation och arbetet med att få ekorrar att lämna den i fred.
- Det var nån som sa att ”tacksamhet är kärleksfull underkastelse”. Alltså, det är något med att behöva underkasta mig dom här djurens vilja och egenheter för att få det resultat som jag längtade efter. Tacksamhet kräver en slags kapitulation, för tacksamhet är en övning i att uppskatta hjälplösheten. Alltså, det som står utanför vår kontroll. För om allt vore min egen förtjänst finns inget utrymme för tacksamhet, bara stolthet, säger Joel Hultdin i andakten.
Text
Matteusevangliet 6:26
Musik
Rainbirds - Tom Waits
Producent Helena Andersson Holmqvist
liv@sverigesradio.se
Moskit media
för Sveriges radio Västerbotten
Idag på Lucia, en av årets mörkaste dagar, talar pastor Robert Eriksson om ljusets kraft.
Ur andakten:
En enkel kärlekshandling från en medmänniska kan ge ljus åt en annars dunkel dag. Och när jag sträcker ut en hand och hjälper någon, det kan handla om ett telefonsamtal till en vän med några uppmuntrande ord, då lyser också den handlingen upp min väg.
Snart är det jul och vi minns det ljus som Jesus kom med när han föddes till vår värld. I Johannesevangeliets första kapitel kan vi läsa orden: Det sanna ljuset, som ger alla människor ljus, skulle komma in i världen! Och ljuset lyser i mörkret och mörkret har inte övervunnit det. Så jag håller fast vid tron att ljuset alltid övervinner mörkret. Ljusen i Lucias krona visar på en trotsigt hoppfull berättelse som vi får leva i: Ju mer ljus och kärlek vi ger. Desto mer ljus och kärlek får vi. Ljuset övervinner alltid mörkret.
Text:
Johannesevangeliet
Musik:
I remember well med Fernando Ortega
Producent:
Susanna Németh
liv@sverigesradio.se
Den här veckan möter vi Robert Eriksson, pastor i Betlehemskyrkan i Göteborg. Idag talar han om splittring.
Ur andakten:
För mig har det blivit viktigt att hitta olika tillfällen under veckan där jag får hjälp att landa i min djupaste längtan för att kunna gå från splittring till helhet. Att be en psaltarpsalm på morgonen, att innan jag somnar på kvällen säga ”tack” för en sak som jag är tacksam för just den här dagen, att ta vara på adventssöndagarna och leva med i budskapet om hopp och ljus, att dela min längtan och min sorg med andra människor. Jag behöver alltid ha så pass stilla att jag kan upptäcka att jag redan är i Guds närvaro, att Guds hjärta är bakom mitt hjärta. Så kan jag gå från splittring till helhet. Så kan jag möta mig själv och andra med kärlek.
Text:
Jeremia
Musik:
I remember well med Fernando Ortega
Producent:
Susanna Németh
liv@sverigesradio.se
Den här veckan möter vi Robert Eriksson, pastor i Betlehemskyrkan i Göteborg. Han vänder och vrider på ordet längtan – idag med fokus på hemlängtan.
Ur andakten:
Sökandet efter att kunna leva livet fullt ut, börjar när vi tar vår längtan på allvar. Vad är det som just nu väcker längtan inom dig? Kanske längtar du efter den som du älskade en gång och som älskade dig, efter den barndom som du aldrig fick, efter att få vara ung igen eller att få återvända till platsen där du växte upp. Kan all denna längtan vara speglingar av din längtan efter att gudagnistan ska tändas inom dig? Vi kan få tro att vi längtar hem eftersom det finns ett hem, eftersom vi kommer från Gud och är på väg tillbaka till Gud.
Text:
Psaltaren 42
Musik:
I remember well med Fernando Ortega
Producent:
Susanna Németh
liv@sverigesradio.se
Den här veckan möter vi Robert Eriksson, pastor i Betlehemskyrkan i Göteborg. Idag funderar han över var hemma är.
Ur andakten:
Jag är en nostalgiker och besöker gärna platser där jag tidigare i livet har bott eller arbetat. En sådan plats är min hemstad Nässjö. Där finns kyrkan där jag gick i söndagsskolan, skolan med alla outplånliga minnen från första skoldagen till sjätte klass, pizzerian som ersatte skolmaten under högstadietiden och fritidsgården med fältassistenten Leif som skrev teaterpjäser som lärde mig och mina kompisar att våga agera och sjunga ut. Jag promenerar längs gågatan som i min barndom stoltserade med den vackraste julskyltningen och jag minns att stegen knarrade på de snötäckta gatorna strax före jul. Jag försöker minnas hur det kändes att vara i alla dessa miljöer, vad jag oroade mig för, vad jag längtade efter och vad jag pratade med mina vänner om. Men minnena är suddiga, fritidsgården och pizzerian är nedlagda sedan länge och alla de vänner som fanns runt mig då har flyttat till andra platser. Tiden som jag söker efter finns inte längre.
Text:
Johannesevangeliet
Musik:
I remember well med Fernando Ortega
Producent:
Susanna Németh
liv@sverigesradio.se
Den här veckan möter vi Robert Eriksson, pastor i Betlehemskyrkan i Göteborg. Idag reflekterar han över livets hastighet.
Ur andakten:
Jag vill ofta rusa vidare i ljusets hastighet, för stillheten påminner mig om hur jag innerst inne mår och det är inte helt behagligt att upptäcka det. Men, jag får inte tillgång till mitt innersta när jag lever i ljusets hastighet. De goda nyheterna är att jag får en ny möjlighet varje morgon när jag vaknar. När jag möter en ny dag, är jag med om ett ögonblick som kan göra all skillnad för resten av dagen. Jag kan då välja att direkt föras med i ljusets hastighet och själv ta kontroll över dagen.
Text:
Psaltaren
Musik:
I remember well med Fernando Ortega
Producent:
Susanna Németh
liv@sverigesradio.se
Rädslans olika ansikten handlar veckans andakter om och de hålls av Magdalena Devall som är präst i Oskarshamns församling.
Att närma sig Gud och det faktum att jag är älskad kan skrämma mig. Ibland är jag rädd redan innan jag är rädd, jag drabbas av rädslan för att bli rädd.
Ur andakten
Text:
Redigerad text utifrån Guds Kärleksbrev Till Dig – En God Gud
Musik:
Salhus - Rebekka Karijord
Producent Marianne Greip
liv@sverigesradio.se
Rädslans olika ansikten handlar veckans andakter om och de hålls av Magdalena Devall som är präst i Oskarshamns församling.
Jesus möter gång på gång människor som är livrädda för att avslöjas. Och han gör just det; avslöjar dem. Möter, står kvar, står pall. Med den gudomliga kärleken strömmande ut från sig - in i personen. Sedan tar han personen i hens själsliga hand och leder hen vidare.
Ur andakten
Text:
Psaltaren 34
Musik:
Salhus - Rebekka Karijord
Producent Marianne Greip
liv@sverigesradio.se
Rädslans olika ansikten handlar veckans andakter om och de hålls av Magdalena Devall som är präst i Oskarshamns församling.
Vad du än gör; tro inte på den vars Gudsförälskelse begränsar dig.
Du kan inte tycka, tänka, känna eller göra på något sätt för att få Gud att älska dig mindre eller mer. Gud älskar dig. Punkt.
Ur andakten
Text:
Joh. 4:18
Musik:
Salhus - Rebekka Karijord
Producent Marianne Greip
liv@sverigesradio.se
Rädslans olika ansikten handlar veckans andakter om och de hålls av Magdalena Devall som är präst i Oskarshamns församling.
Det finns någon som, när det känns som att alla andra överger, aldrig någonsin överger. Utan står kvar. Igenom storm, mörker, rädsla, konflikt, undvikande.
Ur andakten
Text:
Psaltaren 34
Musik:
Salhus - Rebekka Karijord
Producent Marianne Greip
liv@sverigesradio.se
Rädslans olika ansikten handlar veckans andakter om och de hålls av Magdalena Devall som är präst i Oskarshamns församling.
Jesus är den enda som ger mig något slags alternativ till all den där rädslan. Den som kan dra mig ut ur kvicksandens grepp, upp till stabil mark under fötterna.
Ur andakten
Text:
Salomos vishet 17:4
2 Samuelsboken 24:14
Musik:
Salhus - Rebekka Karijord
Producent Marianne Greip
liv@sverigesradio.se
Den här veckan möter vi prästen och författaren Kent Wisti. Han talar om hoppet, tilliten och kyrkan.
Ur andakten:
Där Gud andas och gudsriket bryter igenom den tunna väven av tid och rum är kyrka. Där Gud rör sig som en bofink, ett spädbarn eller en torsdagstrött mellanchef är kyrka. I Guds andetag och i hennes rörelse är kyrka. Och hur hon fyller upp allt! Redan nu och inte ännu.
Text:
Matteus 25:45
Musik:
Gammal är kyrkan, Herrens hus av Ludvig Mattias Lindeman med Anders Widmark trio
Producent:
Susanna Németh
liv@sverigesradio.se
Den här veckan möter vi prästen och författaren Kent Wisti. Idag om en kyrka som vågar.
Ur andakten:
Jag drömmer om en kyrka som inte förväxlar pedagogik med dogmatik, poesi med IKEAS monteringsanvisningar och verksamhetsberättelser med Guinness rekordbok. Redan nu och inte ännu. Jag drömmer om en kyrka som ger ork att leva och mod att dö. En kyrka som ger sinnesro att acceptera det vi inte kan förändra, mod att förändra det vi kan och förstånd att inse skillnaden.
Text:
Psaltaren 102:26
Musik:
Gammal är kyrkan, Herrens hus av Ludvig Mattias Lindeman med Anders Widmark trio
Producent:
Susanna Németh
liv@sverigesradio.se
Den här veckan möter vi prästen och författaren Kent Wisti. Idag berättar han om vilken kyrka han drömmer om.
Ur andakten:
Jag drömmer om en kyrka som kan göra doftljus av lukten som finns i församlingshem från 50- och 60talet. Ljus som doftar lite fukt och mögel, textilier och tant. Doft av förväntningar och tonårsförälskelser och clementin. Doft av marmorgolv i trapphuset, parkett i kyrksalen och en doftton av rundgång i ljudanläggningen. Och det lilla ljus jag har det skall få brinna klart.
Text:
Uppenbarelseboken 21
Musik:
Gammal är kyrkan, Herrens hus av Ludvig Mattias Lindeman med Anders Widmark trio
Producent:
Susanna Németh
liv@sverigesradio.se
Den här veckan möter vi prästen och författaren Kent Wisti. Idag talar han om tilliten.
Ur andakten:
Livet är en skakig resa och vi har bara löst enkel biljett. Men hoppet. Hopp är något annat än den kalkylerade framtidstro som vi kallar optimism. Kalkylen bygger på kontroll och strategi, medan hopp alltid är förenat med ovisshet och överlåtelse. Om tröst är erfarenheten av att inte vara ensam, då är hopp en seger genom kapitulation. Tillit är hoppets innersta väsen.
Text:
Predikaren 1
Musik:
Gammal är kyrkan, Herrens hus av Ludvig Mattias Lindeman med Anders Widmark trio
Producent:
Susanna Németh
liv@sverigesradio.se
Den här veckan möter vi prästen och författaren Kent Wisti. Idag reflekterar han kring hoppet.
Ur andakten:
Jag vågar nog säga att de flesta talar om världsläget som osäkert, kaotiskt och vinglandes mot det absurda. Som de där kvällarna och nätterna som inte fungerar. Missförstånden, grälen, de borttappade nycklarna och de ogenomtänkta sms:en. Den rinnande kebaben i taxin. Då det nyktra och rationella är att blåsa av. Att gå hem.
Text:
Jesaja 65 :17
Musik:
Gammal är kyrkan, Herrens hus av Ludvig Mattias Lindeman med Anders Widmark trio
Producent:
Susanna Németh
liv@sverigesradio.se
Varför gråter Petrus? Det undrar teologen Werner Jeanrond när han läser i Markusevangeliet.
Ur andakten:
Vill jag följa den korsfäste uppståndne Jesus och bli indragen mer och allt djupare in i Guds rikes dynamik? Nöjer jag mig med att tillhöra Petri kyrka i teorin medan jag följer mina egna projekt i vardagen utan hänsyn till Guds inbjudan och kallelse? Skulle jag ta chansen och samla mig på nytt bakom Jesus som går före oss även nu mot Guds framtid som kännetecknas av kärlek, rättvisan och den rätta bönen?Borde jag gråta liksom Petrus över mitt svek av Guds kärleks- och försoningsprojekt?
Werner Jeanrond är professor emeritus i teologi och katolik. Andakten sändes första gången i juli 2023.
Text
Markusevangeliet kapitel 14
Musik
D´un vieux jardin av Lili Boulanger
Producent: Neta Norrmo
Ljudmix: Frida Claesson Johansson
Bearbetning: Susanna Németh
liv@sverigesradio.se
Det är inte lätt att ställa sig på de svagas sida, om det talar teologen Werner Jeanrond i Andakten i P1.
Lärjungarna bråkar om vem som är störst. Om det berättas det i Markusevangeliet. Ett evangelium som är lite mer krävande än den andra, tycker Werner Jeanrond.
Ur andakten:
Att följa Jesus på vägen till Gud i den kristna gemenskapen innebär att tjäna först och främst de maktlösa – utan beräkning, utanför alla rangordningar, bortom karriärplanering och makthierarkier. I gudsriket gäller andra regler: respekt och kärlek för alla utan beräkning, utan maktkalkyl.
Ett sådant förhållningssätt leder till den rätta gudsrelationen, till den rätta bönen, till den rätta relationen till varandra, till Guds skapelseprojekt och till det egna jaget.
Werner Jeanrond är professor emeritus i teologi och katolik. Andakten sändes första gången i juli 2023.
Text
Markusevangeliet kapitel 9
Musik
Trois Morceaux: No 2 D´un jardin clair av Lili Boulanger.
Producent: Neta Norrmo
Ljudmix: Frida Claesson Johansson
Bearbetning: Susanna Németh
liv@sverigesradio.se
Den här veckan får vi möta Helena Cankalp, diakonissa i den syrisk-ortodoxa kyrkan i Göteborg. Hon tar sin utgångspunkt i de sju sakramenten och pratar idag om prästerskapet.
Ur andakten:
Prästerskapet är i den ortodoxa kyrkan också ett heligt sakrament. Prästerskapet härstammar direkt från apostlarna genom en obruten kedja av prästvigningar. Detta innebär att varje präst är en del av en lång tradition som går ända tillbaka till Jesu apostlar. En präst är en man som vigt sitt liv till Gud, som studerat den heliga skriften, kyrkofäderna och som lever och praktiserar sin tro. Prästen kan man säga är en medlare mellan oss människor och Gud. Därför hyser jag stor respekt för prästerskapet. Jag tror inte att vem som helst kan bli en präst, den uppoffring det innebär är otroligt stor, och jag tror inte att någon som inte älskar Gud av hela sitt hjärta, hela sitt förstånd och hela sin själ väljer att ta emot denna kallelse.
Med det sagt känner jag ett stort förtroende för präster, för deras vägledning. För att känna att man kanske vågar öppna sig för sin andliga vägledare är det viktigt att ha tillit för personen i fråga. Därför tror jag att det är väldigt klokt att ha en relation till sin andliga vägledare, och en regelbunden kontakt.
Text:
Matteusevangeliet 18:21-35
Musik:
Compline on Wednesday (instr.) med Melthodhaye Musical av Rev. Fr. Samuel Issa
Producent:
Susanna Németh
liv@sverigesradio.se
Den här veckan får vi möta Helena Cankalp, diakonissa i den syrisk-ortodoxa kyrkan i Göteborg. Hon tar sin utgångspunkt i de sju sakramenten och fördjupar sig idag i bikten.
Ur andakten:
När jag biktar mej mår jag ofattbart bra. Jag känner mig oerhört lättad och befriad som om jag vore pånyttfödd. Att känna och verkligen veta att jag är förlåten och få börja om på nytt är en underbar känsla. Jesus gav auktoriteten till sina lärjungar att lösa och binda synder, och den auktoriteten har förts vidare till våra präster idag, och vi har alltså möjlighet att bli förlåtna våra synder här och nu och behöver inte vänta med domen till domedagen.
Det är som allt du tidigare gjort som du skäms och mår dåligt över suddas bort och du får en möjlighet att börja om på nytt och göra rätt och du slipper stå till svars för de överträdelser du omvänt dig från. Oavsett vilken missgärning vi begår finns det ingenting som vår Herren Jesus inte förlåter oss för om vi verkligen ångrar oss. Gud älskar oss villkorslöst och vill att vi ska vända oss till honom, tänk så lyckligt lottade vi är!
Text:
Matteusevangeliet 22:36-40
Johannesevangeliet kapitel 20:22-23
Psalm 51
Musik:
Compline on Wednesday (instr.) med Melthodhaye Musical av Rev. Fr. Samuel Issa
Producent:
Susanna Németh
liv@sverigesradio.se
Den här veckan får vi möta Helena Cankalp, diakonissa i den syrisk-ortodoxa kyrkan i Göteborg. Hon tar sin utgångspunkt i de sju sakramenten och inleder med dopet.
Ur andakten:
Dopet som är det första sakramentet, är även sigillet på det nya förbundet och Vägen till Gud. Utan dopet kan vi inte ta del av kyrkans resterande sakrament. Jesus visar oss tydligt här att Han är vägen till fadern, och utan dopet kan vi inte ta emot den heliga Anden och bli ett med honom. Att få vara döpt in i Kristi kyrka är för mig den största nåden. Även om jag själv ej minns mitt dop så ska jag snart bli gudmor för andra gången, och att få vägleda och följa min guddotter in i dopet känns så fantastiskt fint. Det gläder mig oerhört att hon själv valt denna väg och att jag får följa med henne på hennes resa och stå bredvid.
Text:
Matteusevangeliet 3:13-17
Johannesevangeliet 14:6
Musik:
Compline on Wednesday (instr.) med Melthodhaye Musical av Rev. Fr. Samuel Issa
Producent:
Susanna Németh
liv@sverigesradio.se
Andakterna den här veckan tar avstamp i de fem världsreligionerna och har ”ensamhet” som tema. Idag hör du Sema Ekinci från Malmö som utgår från sin muslimska tro.
Det är i ensamheten vi oftast möter våra mest obekväma sanningar. I andras sällskap kan vi lätt fly från våra inre konflikter och gömma oss bakom distraktioner. Men ensamheten är en spegel och i den själsliga ensamheten finns där inget att gömma sig bakom.
Ur andakten
Text:
Koranen 59:18
Musik:
Hüseyni Ilahi / Derman Arardim Derdime - Erdinc Senyaylar
Producent Marianne Greip
liv@sverigesradio.se
Andakterna den här veckan tar avstamp i de fem världsreligionerna och har ”ensamhet” som tema. Idag hör du Paras Sharma från Gnesta som utgår från sin hinduiska tro.
Ensamheten kan alltså vara ett verktyg, en vägvisare som pekar på vad som saknas och vad som behöver justeras. För om ensamhetens rop får eka ohörda för länge, då blir den ett fängelse. Men om vi möter den med öppenhet, kan den i bästa fall vara en väg mot frihet
Ur andakten
Text:
Bhagvad Gita
Musik:
Bhairavi The King Of Ragas – Music For Deep Meditation
Producent Marianne Greip
liv@sverigesradio.se
Andakterna den här veckan tar avstamp i de fem världsreligionerna och har ”ensamhet” som tema. Idag med Nike Snijders, som utgår från sin judiska tro.
Ur andakten:
”Den här mannen dog av ensamhet”, säger kvinnan på lunchrestaurangen och visar upp en bild på sin telefon. ”Han var från Frankrike, men kom hit, och i Sverige dör människor av ensamhet”. Jag tittar på bilden och ser en man som ser ut som vem som helst, mörkt lite gråsprängt hår, en prydlig skjorta.
Text:
Job 4
Orkar du höra vad vi har att säga?
Vem kan hålla tillbaka sina ord!
Själv har du visat många till rätta,
du gav styrka åt kraftlösa armar,
dina ord höll den vacklande uppe,
du gav stadga åt skälvande knän.
Musik:
Etyd nr 5 av Philip Glass med Vikingur Olafsson
Producent:
Susanna Németh
liv@sverigesradio.se
Andakterna den här veckan tar avstamp i de fem världsreligionerna och har ”ensamhet” som tema. I dag med universitetspräst Susanne Dahl från Umeå.
I andakten pratar Susanne Dahl om ensamma platser i livet.
- Har du någon gång uttalat orden: ”Jag orkar inte mer” har du anat avgrunden men kanske också den möjlighet som bor i orden. För i den stund jag låter en annan människa veta finns också en möjlighet till förändring. Att bryta ensamheten. Att låta Gud veta, allt det som är mitt liv just nu, säger Susanne Dahl i andakten.
Text
Psaltaren 22:2-3, 10-12
Svenska psalmboken 256:1
Musik
Undone – Òlafur Arnalds
Producent Helena Andersson Holmqvist
liv@sverigesradio.se
Moskit media
för Sveriges Radio Västerbotten
Idag uppmanar Clara Vennman från Equmeniakyrkan dig till att vara rädd om din galenskap. Den galenskap som utmanar tidigare föreställningar.
Ur andakten:
I Moseboken läser vi om en man som blev kallad galen: Mose. Israeliterna hade under lång tid varit slavar i Egypten. Och Mose får i uppdrag av Gud att föra folket bort från slaveriet, och in i det land Gud lovat dem. Det står att han känner sig högst tveksam inför sitt uppdrag. Han är rädd att farao inte ska lyssna på honom eller att han inte ska hitta orden. Men Gud säger: “Gå nu och jag ska vara med dig och hjälpa dig att tala och jag ska lära dig vad du ska säga”.
Och det är väl så - många av de för sin tid största galningarna, är de som senare visade sig bli de som ledde folkrörelserna. Jag vill inte ens tänka på hur världen hade kunnat se ut utan dessa galningar som drev sina idéer. Sannolikt hade jorden fortfarande uppfattats som platt, och vi hade definitivt inte haft varken kvinnlig rösträtt eller antibiotika.
Text:
2 mosebok, kap 4-5
Musik:
Abide with me med Hank Jones & Charlie Haden av William Henry Monk
Producent:
Susanna Németh
liv@sverigesradio.se
Veckans andakter hålls av Clara Vennman, medlem i Equmeniakyrkan i Göteborg. Idag undrar hon vem som äger sanningen om ditt liv.
Ur andakten:
I Lukasevangeliet beskrivs hur Jesus hänger på korset bredvid en korsfäst rövare. Bibeln berättar oss egentligen ingenting om rövarens bakgrund. Det enda vi vet om hans berättelse är att han blev rövare och nu hänger på korset bredvid Jesus.
Vi vet inte heller varför rövaren till sist börjar tänka att Jesus kanske är den han utger sig för att vara: Guds son och kung över ett rike som inte är av denna världen.
Rövarens straff var döden. Och i den stunden fanns ingen möjlighet för honom att starta om eller gottgöra sitt tidigare liv. Då beskrivs det hur han vänder ansiktet mot Jesus och säger: “Jesus, tänk på mig när du kommer till ditt rike”. En döende mans sista desperata önskan. Jesus svar låter sig inte vänta: “Jag säger dig sanningen: idag ska du vara med mig i paradiset”.
Text:
Lukasevangeliet kap 23
Musik:
Abide with me med Hank Jones & Charlie Haden av William Henry Monk
Producent:
Susanna Németh
liv@sverigesradio.se
Veckans andakter hålls av Clara Vennman, aktiv i Equmeniakyrkan i Göteborg. Idag om att vi inte ska tappa bort varandra.
Ur andakten:
Livet pågår oupphörligt. Det rullar, ibland i en väldigt hög hastighet. Och jag springer efter, ibland är det som att jag jagar livet självt. Och med andan i halsen står jag till slut i en återvändsgränd: hur hamnade jag här?
Känslan av att gå vilse emellanåt och inte veta vägen hem. Känslan av att ha tappat bort något längs med vägen, eller själv blivit borttappad.
Men vet du, min tro är att du och jag inte är hemlösa. Oavsett hur långt borta vi känner oss från Gud, så är Gud alltid nära oss. Att Gud egentligen inte är något vi ska jaga för att finna, utan vila i att vi redan är funna.
Text:
Lukasevangeliet
Musik:
Abide with me med Hank Jones & Charlie Haden av William Henry Monk
Producent:
Susanna Németh
liv@sverigesradio.s
Den här veckan får vi möta Clara Vennman från Equmeniakyrkan. Idag reflekterar hon över det lilla och det stora.
Ur andakten:
Berättelserna om den lilla är många. Och det är som att litenhet fascinerar oss. Gärna litenhet i relation till det stora.
Det lilla beskrivs som det sköra och ängsliga. Som tassar och ursäktar sig. Men den lilla är också den finurliga. Den som kommer undan med sin litenhet, och lyckas med det stora för att den inte blir tagen på allvar,
I Matteusevangeliet hittar vi berättelser om senapskornet. Det är ju ett korn som är mycket litet, men som kan bli en enorm planta om det bara får växa upp.
Text:
Matteusevangeliet 17:20
Musik:
Abide with me med Hank Jones & Charlie Haden av William Henry Monk
Producent:
Susanna Németh
liv@sverigesradio.se
Om Vägen och vandringens höjdpunkter och dödsskuggor. Fredrik Lignell är pastor i Ryttargårdskyrkan i Linköping, retreatledare och författare.
Jag behöver andra för att kunna fullfölja min vandring. Gudstjänsten där jag lyssnar till Ordet, ber för världen och tillber Den Högste tillsammans med andra riktar upp mitt liv, det blir som en vätskestation i ett långlopp. Utan den tror jag faktiskt inte jag tar mig i mål.
Ur andakten
Texter:
Hebr. 10:36
Hebr 10:24
2 Tim 4:6-7
Rom 15:5
Musik:
Path of the heart – Lars Jansson och Erik Söderlind
Producent Marianne Greip
liv@sverigesradio.se
Om Vägen och vandringens höjdpunkter och dödsskuggor. Fredrik Lignell är pastor i Ryttargårdskyrkan i Linköping, retreatledare och författare.
Den stressade nutidsmänniskan behöver ibland, på sin livsvandring, lyfta blicken från stenarna, håligheterna och utmaningarna för att se på utsikten och öva på förundran.
Ur andakten
Texter:
Ps 8
Text av G.K. Chesterton
Musik:
Path of the heart – Lars Jansson och Erik Söderlind
Producent Marianne Greip
liv@sverigesradio.se
Om Vägen och vandringens höjdpunkter och dödsskuggor. Fredrik Lignell är pastor i Ryttargårdskyrkan i Linköping, retreatledare och författare.
Kristen tro beskrivs i urkyrkans texter som Vägen, och de kristna som Vägens folk. Ska jag hålla ut på vandringen behöver en rad saker vara på plats, och en av dem är vilan. Den är nödvändig, både på vandringen i skogen och på livsvandringen.
Ur andakten
Texter:
1 Mos 2:1-3
Matt 12:8
Musik:
Path of the heart – Lars Jansson och Erik Söderlind
Producent Marianne Greip
liv@sverigesradio.se
Om Vägen och vandringens höjdpunkter och dödsskuggor. Fredrik Lignell är pastor i Ryttargårdskyrkan i Linköping, retreatledare och författare.
Men så kastar döden sina skuggor också över min tillvaro, och det känns som att mycket fattas. I ganska många år präglades också vår familj av ett stort mått av osäkerhet, sjukdom och själens mörker. Neuropsykiatriska funktionsnedsättningar, depressioner och påföljande självskador, ambulanser och på tok för mycket psykofarmaka blev vår vardag.
Ur andakten
Text:
Ps 23:1
Musik:
Path of the heart – Lars Jansson och Erik Söderlind
Producent Marianne Greip
liv@sverigesradio.se
Om Vägen och vandringens höjdpunkter och dödsskuggor. Fredrik Lignell är pastor i Ryttargårdskyrkan i Linköping, retreatledare och författare.
Låt mig få stanna kort inför överlasten i våra liv. Jesus talar gång på gång om ”livets bekymmer” som ett hot mot vårt rotsystem. För att Vägens folk ska klara strapatserna måste somligt skalas av. Det är inga dåliga saker i sig, de har inte nödvändigtvis med synden att göra, men de tynger.
Ur andakten
Texter:
Apg 9:2
Matt 13:22
Musik:
Path of the heart – Lars Jansson och Erik Söderlind
Producent Marianne Greip
liv@sverigesradio.se
Veckans andakter hålls av Albin Tanke, präst och psykoterapeut i Malmö. Temat för veckan är ”Att omdanas”.
Ur andakten:
Det är inte alltid lätt att se sig själv i spegeln. Ibland kan man undra om det verkligen är en själv man möter där mitt emot i spegelbilden? Jag kisar i lysrörsljuset tidigt på morgonen och blir lätt nedslagen av mitt morgontrötta ansikte. Den skarpa spegelbilden i badrummet är obarmhärtig. Är detta verkligen jag? Jag känner ju knappt igen mig själv! Badrumsspegeln kan väl inte ljuga? Men kanske är det så att det vi ser i spegeln inte är den mest sanna bilden av oss själva?
När jag får gåvan att hälla upp det porlande och friska dopvattnet i kyrkans dopfunt kan jag ibland få en skymt av mig själv där jag speglas i dopvattnet. Dopvattnets avspegling är något helt annat än badrumsspegelns kalla, skarpa och obarmhärtiga yta.
Text:
Jakobsbrevet 1:23-25
Musik:
Pianosonat nr 16 av WA Mozart, Andante med Maria João Pires
Producent:
Susanna Németh
liv@sverigesradio.se
Veckans andakter hålls av Albin Tanke, präst och psykoterapeut i Malmö. Temat för veckan är ”Att omdanas”.
Ur andakten:
Jag sitter och tittar på mitt tummade exemplar av filosofen Martin Bubers bok ”Jag och du” och tänker på freden. Hur fred börjar inom var och en av oss – genom hur vi ser på oss själva och hur vi möter varandra. För att ett verkligt möte ska kunna äga rum behöver det finnas ett mellanrum mellan oss. Ett mellanrum som skapar liv bortom vår kontroll.
Mellanrum ger möjlighet att se annorlunda, det öppnar för respekt. Där ingen på förhand har bestämt vem vi är, eller beslutat vad mötet ska vara bra för eller vad vi ska användas till. När vi backar tillbaka lite och verkligen kan se varandra, kan liv fyllas mellan oss. Då kan vi få syn på livet i blicken på ett nytt sätt. Vi får möjlighet att söka freden i den andres blick.
Text:
Filipperbrevet 4:7
Musik:
Pianosonat nr 16 av WA Mozart, Andante med Maria João Pires
Producent:
Susanna Németh
liv@sverigesradio.se
Veckans andakter hålls av Albin Tanke, präst och psykoterapeut i Malmö. Temat för veckan är ”Att omdanas”.
Ur andakten:
Det finns nog få saker som är så viktiga som att låta hoppet leva i våra liv. Hoppet är livsgnista – och den bygger på en grundläggande, djup tillit som jag tror att vi alla bär på nånstans inom oss.
Hoppet är inte enbart en gåva som räcks oss. Det finns också ett egenansvar i att försöka skapa hopp. Som Guds skapade medskapare har vi ansvar i världen att söka efter hoppet och hålla det vid liv så gott vi kan. Hoppet är alltså inte enbart något som kommer utifrån – vi är med och bygger det och är medansvariga för det och vi kan hjälpa varandra med hoppet.
Text:
Matt 28:20
Musik:
Pianosonat nr 16 av WA Mozart, Andante med Maria João Pires
Producent:
Susanna Németh
liv@sverigesradio.se
Veckans andakter hålls av Albin Tanke, präst och psykoterapeut i Malmö. Temat för veckan är ”Att omdanas”.
Ur andakten:
På skrivbordet framför mig ligger alla mina prydliga ”att göra-listor”. De är mycket omsorgsfullt skrivna. Jag lägger ofta ganska mycket tid på att skriva dem.
Men behöver vi egentligen skriva det som är allra viktigast på en ”komma ihåg-lapp”? Jag märker att mina ”att göra-listor” blir mer och mer översvallande. De börjar handla om större projekt, olika självförverkligande-idéer som nog egentligen handlar om något helt annat, en djupare önskan.
Text:
Matt 6:25-28, 31-34
Musik:
Pianosonat nr 16 av WA Mozart, Andante med Maria João Pires
Producent:
Susanna Németh
liv@sverigesradio.se
Veckans andakter hålls av Albin Tanke, präst och psykoterapeut i Malmö. Temat för veckan är ”Att omdanas”.
Ur andakten:
Jag bor ganska nära en stor och vacker kyrkogård. Det är en begravningsplats som också är som en vacker park – med rik växtlighet, många stora träd, slingrande stigar och blommande buskar. Här brukar jag springa min morgonmotionsrunda. Jag älskar kyrkogårdens lugn. Det är så härligt att få röra på sig just på en sådan vacker plats – som trots att den ligger mitt i stan – är helt skyddad. Skyddad mot stress och krav och med en alldeles särskild atmosfär – fylld av rikedom, historia och frid. Stillheten och den fantastiska landskapsarkitekturen är själavårdande.
Men så mitt när jag springer där på kyrkogården så drabbas jag plötsligt av tvivel: ”Är det verkligen okej att springa här? På en kyrkogård? Detta är ju de dödas vilorum… Vanhelgar jag inte de döda nu?”
Text:
Jes 40:31
Musik:
Pianosonat nr 16 av WA Mozart, Andante med Maria João Pires
Producent:
Susanna Németh
liv@sverigesradio.se
Andakterna den här veckan tar avstamp i de fem världsreligionerna och har ”luft” som tema. Idag hör du Sema Ekinci från Malmö som utgår från sin muslimska tro.
Luften omsluter mig precis som Guds barmhärtighet alltid omger mig,
med eller utan mitt medvetande. Varje andetag blir en tyst förbindelse mellan mig och min Skapare, en ständig påminnelse om min beroendeställning till Gud.
Ur andakten
Text:
Koranen 45:13
Musik:
Hüseyni Ilahi / Derman Arardim Derdime - Erdinc Senyaylar
Producent Marianne Greip
liv@sverigesradio.se
Andakterna den här veckan tar avstamp i de fem världsreligionerna och har ”luft” som tema. Idag hör du Paras Sharma från Gnesta som utgår från sin hinduiska tro.
Luften, det är det osynliga nätet som binder samman allt, från tankar och känslor till livets allra första och sista andetag. Och trots att jag ibland har tvingats kämpa för varje inandning, har det också lärt mig att uppskatta varje andetag, att känna den friska luften som en gåva och att förstå luftens heliga plats i både naturen och vår andliga resa.
Ur andakten
Text:
Vedisk text
Musik:
Bansuri - Shastro
Producent Marianne Greip
liv@sverigesradio.se
Andakterna den här veckan tar avstamp i de fem världsreligionerna och har temat Luft. Idag talar Nike Snijders utifrån sin judiska tro.
Ur andakten:
”Luften är annorlunda på havet”, säger han. ”Och vi dom modiga som vågar andas den”. ”Båten behöver nog ösas”, svarar jag, och är mycket nöjd med min formulering innan jag inser att jag stulit den av Ulf Lundell. ”De på stranden har ingen aning om hur det känns ute på havet”, fortsätter han. För de har inte vågat.
I begynnelsen skapade Gud himmel och jord. Jorden var öde och tom, djupet täcktes av mörker och en gudsvind svepte fram över vattnet. Gud sade: »Ljus, bli till!« Och ljuset blev till. Gud såg att ljuset var gott, och han skilde ljuset från mörkret. Gud kallade ljuset dag, och mörkret kallade han natt. Det blev kväll och det blev morgon. Det var den första dagen.
Text:
1 Mose 1
Musik:
Etyd nr 5 av Philip Glass med Vikingur Olafsson
Producent:
Susanna Németh
liv@sverigesradio.se
Andakterna den här veckan tar avstamp i de fem världsreligionerna och har ”luft” som tema. Idag talar Pake Hall utifrån sin zenbuddhistiska tro.
Ur andakten:
Hans andetag är oregelbundna, oroliga. Mina andetag är lugna och mjuka. Han ligger i en mekaniserad säng och jag sitter på en gammal köksstol från 1974. Han är gammal och jag också, men trots allt en generation yngre. Jag håller hans hand när gryningssolen börjar lysa upp rummet. Handen är mjuk i min, utan kraft i greppet. Huden papperstunn. Han andas ut, jag andas in.
Text:
Ur Ryokans dikter
Musik:
Golden av och med Anders Rane
Producent:
Susanna Németh
liv@sverigesradio.se
Andakterna den här veckan tar avstamp i de fem världsreligionerna och har ”luft” som tema. I dag med universitetspräst Susanne Dahl från Umeå.
I andakten pratar Susanne Dahl om höstens luft och livgivande andetag.
- Och en dag ska jag dra mitt sista andetag och livet ska lämna min kropp. Och jag vet ingenting om när eller hur och vad som sen ska hända sen. Men jag vilar i tilliten att när jag släpper taget tar du emot mig. Min ande i dina händer. Och just nu fyller luften mina lungor, sluter om mig, och jag är i livet, är i dig . Det är nog, säger Susanne Dahl i andakten.
Text
1 Moseboken 2:4-7
Svenska Psalmboken 798:3
Musik
Undone – Òlafur Arnalds
Producent Helena Andersson Holmqvist
liv@sverigesradio.se
Moskit media
för Sveriges Radio Västerbotten
Om mötet med Alma berättar Stefan Beimark i dagens andakt. Han är pastor i pingstkyrkan i Örnsköldsvik.
Stefan Beimark utgår i andakten från möten med rullstolsburna Alma.
- Alma kunde knappt röra sig men hon rörde vid våra hjärtan. Alma fick så lite men gav så mycket och trots att hon inte kunde prata har hon idag ändå talat till oss, säger Stefan Beimark i andakten.
Text
Uppenbarelseboken 21:3-5
Musik
Over the rainbow – Benny Marin, The Wong Janice
Producent Helena Andersson Holmqvist
liv@sverigesradio.se
Moskit media
för Sveriges radio Västerbotten
Om ett oväntat möte i tunnebanan berättar Stefan Beimark i dagens andakt. Han är pastor i pingstkyrkan i Örnsköldsvik.
Stefan Beimark utgår i andakten från sitt möte med en okänd kvinna genom en tunnebaneruta i Paris.
- Helt utan prestation, avsikt eller ansträngning får jag ett möte med, kanske Estelle, som jag fortfarande bär med mig idag. Det enda jag kunde göra var att ta emot. För mig leder det tanken till Guds nåd. Och Guds ögon, säger Stefan Beimark i andakten.
Text
2 Krönikeboken 16:9
Musik
Amazing Grace – David Tolk
Producent Helena Andersson Holmqvist
liv@sverigesradio.se
Moskit media
för Sveriges radio Västerbotten
Om mötet med Maria i Rumänien berättar Stefan Beimark i dagens andakt. Han är pastor i pingstkyrkan i Örnsköldsvik.
Stefan Beimark utgår i andakten från sitt möte med lilla Maria, som lever på en soptipp i Oradea i Rumänien.
- En del människor behöver, likt Maria, hjälp med mat. Men alla behöver liv. Liv från Gud men också från människa till människa. En klapp på axeln, ett hej på trottoaren eller ett sms från en vän, säger Stefan Beimark i andakten.
Text
Lukasevangeliet 4:4
Musik
Here comes the sun – Alan Jameson
Producent Helena Andersson Holmqvist
liv@sverigesradio.se
Moskit media
för Sveriges radio Västerbotten
Om möten med sin farfar Bror berättar Stefan Beimark i dagens andakt. Han är pastor i pingstkyrkan i Örnsköldsvik.
Stefan Beimark utgår i andakten från erfarenheter av sin omtänksamme farfar Bror.
- Undrar vad det betyder att vara snäll idag? Varför verkar det ibland som att snällhet är omodernt eller mesigt? Vem föredrar en kompis eller arbetskamrat som är elak framför en som är snäll? Snällhet kanske inte är det mest uppseendeväckande men jag tror att det vinner i längden, säger Stefan Beimark i andakten.
Text
1 Korinthierbrevet 13:4-5
Musik
Ack Värmeland du sköna – Jan Johansson
Producent Helena Andersson Holmqvist
liv@sverigesradio.se
Moskit media
för Sveriges radio Västerbotten
Om mötet med Tintin berättar Stefan Beimark i dagens andakt. Han är pastor i pingstkyrkan i Örnsköldsvik.
Stefan Beimark utgår i andakten från sina möten med sexårige Tintin i hans församling.
- De flesta av oss har sår och spår i våra liv som skapar tyngd, ledsenhet och sorg. Även de sakerna känns Gud vid och förstår. Men idag vill jag ändå stanna vid tanken om att vi uppmuntras till att vara glada. Tintin hjälper mig att vara glad. Hans bus, hans skratt och hela hans person får mig att känna att det är som att solen kommit fram bakom molnen, säger Stefan Beimark i andakten.
Text
Filipperbrevet 4:4
Musik
What a wonderful world – Wayne Mack
Producent Helena Andersson Holmqvist
liv@sverigesradio.se
Moskit media
för Sveriges radio Västerbotten
Den tionde dagen efter det judiska nyåret Rosh haShana läser vi en av Bibelns märkligaste böcker - Jonas bok, berättar Benjamin Gerber, maggid och andlig judisk ledare i Göteborg.
Ur andakten:
Jona hamnar som bekant i valfiskens buk. Men det är vad som sker innan han kastas överbord som är intressant. Med sin själviskhet har Jona äventyrat sjömännens skepp och deras liv. Han erkänner sin synd och är villig att ta konsekvenserna, men sjömännen försöker att rädda skeppet med honom ombord!
Åh, vad jag älskar Jona, den mest osympatiska antihjälten! Jag känner så väl igen mig i honom. Bakom varje felsteg jag begår, finns gott om förklaringar och förmildrande omständigheter.
Musik:
Misourlou av Klezmerson
Producent:
Susanna Németh
liv@sverigesradio.se
Just nu firas Rosh haShana, det judiska nyåret. Benjamin Gerber, maggid och andlig judisk ledare i Göteborg talar om sina förhoppningar inför det kommande året.
Ur andakten:
Det är en glädjens helg, men det är en glädje kantad med allvar. Då uppmanas vi att stanna upp och se oss omkring. Var kommer vi ifrån? Var befinner vi oss nu? Vart är vi på väg? Lika viktigt som att ställa dess frågor, är det att minnas att de bara kan besvaras med ett historiskt perspektiv.
Musik:
Misourlou av Klezmerson
Producent:
Susanna Németh
liv@sverigesradio.se
Med sin syrisk-ortodoxa tro vill Helena Cankalp följa Guds vilja i vardagen, vilket inte alltid är lätt. Men hon är övertygad om att den rätta vägen är kärlekens.
Ur andakten:
”Det är lätt att säga att jag älskar dig Gud, eller jag älskar till en vän, men att avsätta tid, att lyssna och verkligen försöka finnas där för sin nästa, att uppoffra sig själv, sin egen tid, sina intressen för sin nästa är svårare sagt än gjort.”
Andakten är en repris från 2022.
Text:
Johannesevangeliet 14:6
Johannesevangeliet 15:12-14
Musik:
Khorasan med Sami Yusuf
Producent:
Neta Norrmo
ljudmix: Frida Claesson Johansson
Bearbetning: Susanna Németh
liv@sverigesradio.se
Helena Cankalp tillhör St Gabriels församling i Göteborg och berättar om vad Jungfru Maria betyder för henne.
Ur andakten:
”Varje gång min dotter som nyfödd var helt otröstlig var det enda som hjälpte att jag sjöng Shlom Lekh Maryam (Hell dig Maria) för henne. Så fort hon hörde mig sjunga den hymnen blev hon helt stilla och tittade med stora ögon och log. Därför var det en självklarhet för mig att döpa min dotter till Maria på jungfru Maria dagen den femtonde augusti.”
Andakten är en repris från 2022.
Text:
Johannesevangeliet 2:1-11
Musik:
Shlom Lekh Maryam (Hell dig Maria) med Soryany Maron
Producent:
Neta Norrmo
ljudmix: Frida Claesson Johansson
Bearbetning: Susanna Németh
liv@sverigesradio.se
Den syrisk-ortodoxa kristna kyrkans historia går tillbaka till biblisk tid. Helena Cankalp tillhör St Gabriels församling i Göteborg och berättar mer om sin väg till tron.
Ur andakten:
”Varje gång jag deltog på en ortodox gudstjänst blev jag djupt berörd. Framförallt berördes jag av de vackra melodierna.
Det hände något helt otroligt inombords, den Heliga Anden i mig vittnade om allt det fantastiska som sjöngs. Det, i kombination med doften från rökelsekaret, väckte alla mina sinnen till liv och fyllde mig med en djup inre frid.”
Andakten är en repris från 2022.
Text:
Johannesevangeliet 3:16
Matteusevangeliet 25:35-40
Musik:
Syro-Aramaic Music av och med Joumana Mdawa
Producent:
Neta Norrmo
ljudmix: Frida Claesson Johansson
Bearbetning: Susanna Németh
liv@sverigesradio.se
Den här veckan möter vi Gillis Edman, medlem i Betlehemskyrkans församling i Göteborg. Med utgångspunkt i fem olika sinnestillstånd avrundar han veckan med temat sinnesro och försoning.
Ur andakten:
Du och jag och alla tänkande människor söker ordning, vi vill alla att livet skall lägga sig till rätta, allt för du och jag skall känna sinnesro, vi vill försona oss med livet och hela dess sammanhang. Att få uppleva försoning är en oförklarlig gåva, en ynnest som fyller ett stort behov hos oss alla.
Text:
Psaltaren 32
Musik:
Pathetique (Sonat För Piano Nr 8 c-moll Op 13, andra satsen) av Ludwig van Beethoven med Daniel Barenboim
Producent:
Susanna Németh
liv@sverigesradio.se
Den här veckan möter vi Gillis Edman, medlem i Betlehemskyrkans församling i Göteborg. Idag reflekterar han över tacksamhet och förundran.
Ur andakten:
Skapelsen i naturens vackra klädnad i alla former är både njutning och förundran. I ett ögonblick av denna förundran stannar jag upp som människa, för ett ögonblick står tiden stilla och i det ögonblicket står det klart för mig att något just nu är större än vad jag kan förstå eller än mindre förklara.
Text:
Psaltaren 8:4-10, 136:1
Musik:
Pathetique (Sonat För Piano Nr 8 c-moll Op 13, andra satsen) av Ludwig van Beethoven med Daniel Barenboim
Producent:
Susanna Németh
liv@sverigesradio.se
Den här veckan möter vi Gillis Edman, medlem i Betlehemskyrkans församling i Göteborg. Idag funderar han över sorg och oro.
Ur andakten:
Vi skall inte glömma att all sorg är mycket personlig och dessutom lika unik för varje människa som våra tummars avtryck är för var och en av oss. Att säga att jag vet precis hur du har det är därför ett lite skevt sätt att försöka trösta. Bättre är att säga jag känner varmt för dig för jag kan ana vad du kan känna just nu. Även sorgen efter an gammal människa, mogen att dö och kanske färdig med sitt liv kan kännas tung och vemodig. Werner Aspenström skriver klokt och vackert ”Förnuftets näsduk kan inte torka känslans tårar”.
Musik:
Pathetique (Sonat För Piano Nr 8 c-moll Op 13, andra satsen) av Ludwig van Beethoven med Daniel Barenboim
Producent:
Susanna Németh
liv@sverigesradio.se
Den här veckan möter vi Gillis Edman, medlem i Betlehemskyrkans församling i Göteborg. Idag tar han sin utgångspunkt i temat längtan.
Ur andakten:
Längtan är inre bilder och inre beskrivningar av något vi ännu inte har och kanske inte heller kommer att få. Men själva längtan är en kraft i sig då den som vågar längta också vågar hoppas på den framtid som ännu inte sett dagens ljus. Längtan blir till en inre kraft, en bild av något framtida åtråvärt. Den jordens brukare som sår vill också skörda, en skördefest som jordbrukaren längtar. Konstnären längtar att på den vita duken till ett sammanhang av färger och perspektiv som tillsammans blir till ett budskap från konstnärens hjärta till betraktarens öga på sin väg till dennes hjärta.
Text:
Psaltaren 42:1
Musik:
Pathetique (Sonat För Piano Nr 8 c-moll Op 13, andra satsen) av Ludwig van Beethoven med Daniel Barenboim
Producent:
Susanna Németh
liv@sverigesradio.se
Den här veckan möter vi Gillis Edman, medlem i Betlehemskyrkans församling i Göteborg. Han tar sin utgångspunkt i fem olika sinnestillstånd och inleder veckan med temat glädje och lycka.
Ur andakten:
Den största delen av livet är när allt kommer omkring ganska grått, vardagligt och enahanda och så skall det förmodligen vara för livet är mestadels mycket vanliga dagar. Det är därför ögonblick av glädje och lycka är så viktiga. De dagarna skall ta plats, ge energi och forma all den kraften du behöver för ditt liv. Men, hur hittar vi glädjen och lyckan? Det sökandet kan definitivt tidvis kännas övermäktigt. Jag vill tro att ingångsporten heter engagemang, att ta steget för att ta del i en gemenskap i ett sammanhang där jag förunnas möta människor som jag aldrig annars skulle ha mött. I sådana sammanhang uppstår känslor av glädje och lycka.
Text:
Filipperbrevet 4:4-7
Musik:
Pathetique (Sonat För Piano Nr 8 c-moll Op 13, andra satsen) av Ludwig van Beethoven med Daniel Barenboim
Producent:
Susanna Németh
liv@sverigesradio.se
Konstnären och föreläsaren Klas Parknäs från Göteborg håller i dagens andakt om att hamna i frånvaro men att minnas vad vi redan är.
”Vi söker oss själva - men finner Gud.”
Så inleds de tre andakterna med Klas denna vecka där det inre tilltufsade barnet samsas med det gudomliga om du bara låter det och skalar bort de överlevnadsstrategier som egot skapat - arvsynden.
Varje andakt börjar också med ett minne från Klas sommar på badbryggan där små upplevelser och handlingar för honom in i ett större perspektiv.
Idag om att trygghet som kan skapa sårbarhet och att vi därigenom kan låta den vi verkligen får födas.
Text:
Matteusevangeliet 10:39
Musik:
Land of innocence - Tomas Darelid
Producent:
Marianne Greip
liv@sverigesradio.se
Konstnären och föreläsaren Klas Parknäs från Göteborg håller i dagens andakt om att blottlägga den skatt vi alla bär inom oss.
”Vi söker oss själva - men finner Gud.”
Så inleds de tre andakterna med Klas denna vecka där det inre tilltufsade barnet samsas med det gudomliga om du bara låter det och skalar bort de överlevnadsstrategier som egot skapat - arvsynden.
Varje andakt börjar också med ett minne från Klas sommar på badbryggan där små upplevelser och handlingar för honom in i ett större perspektiv.
Idag om att släppa fram de känslor som finns inom oss och inte undvika smärta - vilket annars skapar lidande och att vi blir åtskilda från oss själva och Gud.
Text:
Matteusevangeliet 10:38
Musik:
Land of innocence - Tomas Darelid
Producent:
Marianne Greip
liv@sverigesradio.se
Konstnären och föreläsaren Klas Parknäs från Göteborg håller i dagens andakt om det ljus som stiger inom oss i en synbart mörk tid.
”Vi söker oss själva - men finner Gud.”
Så inleds de tre andakterna med Klas denna vecka där det inre tilltufsade barnet samsas med det gudomliga om du bara låter det och skalar bort de överlevnadsstrategier som egot skapat - arvsynden.
Varje andakt börjar också med ett minne från Klas sommar på badbryggan där små upplevelser och handlingar för honom in i ett större perspektiv.
Idag om att den mörka tiden vi lever i nu, kanske inte alls är så mörk. Kanske lever vi i en ljusare tid än någonsin?
Text:
Matteusevangeliet 10:38
Musik:
Land of innocence - Tomas Darelid
Producent:
Marianne Greip
liv@sverigesradio.se
I samband med den muslimska högtiden Mawlid, profetens födelse, hålls andakten av musikern Eido Al Fakir från Stockholm.
Det är en fin tanke att vilja unna andra det som är bra för mig. Men det är viktigt att verkligen unna andra det som är gott för dem. Genom att acceptera att våra vägar kan vara olika förstår vi också att det är mångfalden av vägarna som ser till att vi alla kan gå den raka vägen.
Ur andakten
Text:
Rumi
Musik:
Ya Rab - Eido Al Fakir
Producent Marianne Greip
liv@sverigesradio.se
I samband med den muslimska högtiden Mawlid, profetens födelse, hålls andakten av musikern Eido Al Fakir från Stockholm.
Guds bud levererades på ett unikt sätt vid tre olika tillfällen, vilket resulterade i tre olika historier. De abrahamitiska religionerna. Tre olika paketeringar av samma innehåll. Så tänker jag ibland för gemenskapens skull och inte för att förminska någonting.
Ur andakten
Text:
Rumi
Musik:
Ya Rab - Eido Al Fakir
Producent Marianne Greip
liv@sverigesradio.se
Veckans andakter hålls av prästen och författaren Kent Wisti från Lund.
Ur andakten:
– Det vill gärna bli bra.
Andakten sändes första gången i mars 2023.
Text
Predikaren 3
Musik
Gammal är kyrkan, Herrens hus, Anders Widmark trio
Producent:
Agneta Nordin, Lokatt Media
Bearbetning:
Susanna Németh
liv@sverigesradio.se
Veckans andakter hålls av prästen och författaren Kent Wisti från Lund.
Ur andakten:
– En dag ska alla namnlösa marschera längs våra avenyer i en stolthetsparad.
Andakten sändes första gången i mars 2023.
Text
Psaltaren 73:23
Musik
Gammal är kyrkan, Herrens hus, Anders Widmark trio
Producent:
Agneta Nordin, Lokatt Media
Bearbetning:
Susanna Németh
liv@sverigesradio.se
Veckans andakter hålls av prästen och satirtecknaren från Lund.
Ur andakten
– En kyrka med is i magen och eld i hjärtat.
Andakten sändes första gången i mars 2023.
Text
Psaltaren 73:23
Musik
Gammal är kyrkan, Herrens hus, Anders Widmark trio
Producent:
Agneta Nordin, Lokatt Media
Bearbetning:
Susanna Németh
liv@sverigesradio.se
Veckans andakter hålls av prästen och författaren Kent Wisti från Lund.
Ur andakten:
– Jag drömmer om en kyrka som inte slarvar med sin maktanalys.
Andakten sändes första gången i mars 2023.
Texter:
Psaltaren 108:2
Dikt av Susanne Dahl
Musik:
Gammal är kyrkan, Herrens hus, Anders Widmark trio
Producent:
Agneta Nordin, Lokatt Media
Bearbetning:
Susanna Németh
liv@sverigesradio.se
Veckans andakter hålls av prästen och författaren Kent Wisti från Lund.
Ur andakten:
– Små upprättgående varelser med ojämn behåring, lekta ur röd lera och någons andetag från marken.
Andakten sändes första gången i mars 2023.
Text:
Psaltaren 8:4
Musik:
Gammal är kyrkan, Herrens hus med Anders Widmark Trio
Producent:
Agneta Nordin, Lokatt Media
Bearbetning:
Susanna Németh
liv@sverigesradio.se
Veckans andakter hålls av Conny Årlind, katolsk präst i Stensele, Lappland.
Conny Årlind pratar i andakten om svårigheten i att rättvist döma och bedöma, både sig själv och andra.
- Vad skönt att jag får lämna det här med dömandet av andra åt den som känner alla på djupet; och vad skönt att det finns i alla fall en som jag aldrig kan eller behöver spela teater för. Gud känner alla och vet vad som rör sig i var och en. Samtidigt omsluter han alla med oändlig kärlek, säger Conny Årlind i andakten.
Text
1 Korinthierbrevet 4:3-5
Johannesevangeliet 1:5
Musik
The midnight sun never sets av Q Jones – Arne Domnérus, Radiobandet
Producent Helena Andersson Holmqvist
liv@sverigesradio.se
Moskit media
för Sveriges radio Västerbotten
Veckans andakter hålls av Conny Årlind, katolsk präst i Stensele, Lappland.
Conny Årlind pratar i andakten om att vara rädd om sitt liv, som är begränsat, och inte vara rädd för andras åsikter.
- Jag behöver ta min lilla båt och ro ut på djupet. Där vill jag kasta mina nät. Jag bryr mig inte om vad de andra säger. På djupet och bara där kan det bli en riktigt fin fångst av det jag verkligen behöver för att leva, säger Conny Årlind i andakten.
Text
1 Korinthierbrevet 3:18-23
Lukasevangeliet 5:1-11
Musik
Molto Adagio ur Adagio för stråkar av S Barber – Emerson string quartet
Producent Helena Andersson Holmqvist
liv@sverigesradio.se
Moskit media
för Sveriges radio Västerbotten
Veckans andakter hålls av Conny Årlind, katolsk präst i Stensele, Lappland.
Conny Årlind pratar i andakten om att ständigt vara på väg.
- Det är meningen att vi människor ska mogna och präglas av den kärlek och det helande som Gud erbjuder i Jesus Kristus. Vi är olika, och så ska det vara. Vi är alla på väg, och det är som det ska. Vi behöver varandra för att lära oss nytt och slipas till. Vi behöver vara på väg, vara i rörelse med alla våra oavslutade projekt. Med alla våra olika begåvningar och förmågor hör vi ändå ihop, säger Conny Årlind i andakten.
Text
1 Korinthierbrevet 3:1-3
Musik
Gabriels oboe av E Morricone – Yo-Yo Ma, Roma Sinfonietta
Producent Helena Andersson Holmqvist
liv@sverigesradio.se
Moskit media
för Sveriges radio Västerbotten
Veckans andakter hålls av Conny Årlind, katolsk präst i Stensele, Lappland.
Conny Årlind berättar i andakten om några buskar havtorn han planterat i sin trädgård.
- De far iväg åt alla håll med taggiga grenar och rotskott, och jag vågar inte beskära dem som jag kanske borde, för jag vill inte riskera att ta livet av dem i det, trots allt, kärva klimatet här. Jag tänker att det får väl vara lite skevt och knäppt så länge det finns liv, och så länge jag får goda bär. Kanske är det så jag behöver se på mig själv, och kanske är det så vår Herre ser på mig. Det är inte perfekt, det är lite skevt och knäppt, men det finns i alla fall liv, säger Conny Årlind i andakten.
Text
1 Korinthierbrevet 2:10-11
Musik
Benedictus ur The armed man: A mass for peace av K Jenkins – 2Cellos
Producent Helena Andersson Holmqvist
liv@sverigesradio.se
Moskit media
för Sveriges radio Västerbotten
Veckans andakter hålls av Conny Årlind, katolsk präst i Stensele, Lappland.
Conny Årlind pratar i andakten om det tysta livet i Sara Lidmans myrland och hur ett budskap bäst når fram.
- Paulus hade ett ärende och för att det skulle nå fram skalade han bort allt det andra. Han ville att de andra skulle få lära känna Jesus Kristus.
Man kan säga så mycket mer genom att bara säga det allra viktigaste och sedan låta orden få chans att sjunka in. Man kan som korna idissla, idissla de viktiga orden, störstorden, som Sara Lidman skulle ha sagt, idissla tills orden ger den näring man behöver, säger Conny Årlind i andakten.
Text
1 Korinthierbrevet 2:1-2
Lukasevangeliet 4:18-19, 21
Musik
Sarabande ur Cellosvit nr 5 av J S Bach – Yo-Yo Ma
Producent Helena Andersson Holmqvist
liv@sverigesradio.se
Moskit media
för Sveriges radio Västerbotten
Andakterna den här veckan tar avstamp i de fem världsreligionerna och har ”straff” som tema. Idag hör du Sema Ekinci från Malmö som utgår från sin muslimska tro.
Inom Islam ses människan som en naturligt syndande varelse. Guds vägledning är till för att leda människor på rätt väg. Därav blir botgöring och förlåtelse en minst lika naturlig del av livet.
Ur andakten
Text:
Koranen [2:217]
Musik:
Hüseyni Ilahi / Derman Arardim Derdime - Erdinc Senyaylar
Producent Marianne Greip
liv@sverigesradio.se
Andakterna den här veckan tar avstamp i de fem världsreligionerna och har ”straff” som tema. Idag hör du Paras Sharma från Gnesta som utgår från sin hinduiska tro.
Inom hinduismen finns en stark tro på karma, principen om att varje handling har konsekvenser som formar ens framtida öde
Ur andakten
Text:
Mahabharata
Bhagavad Gita
Musik:
Om - Lex van Someren
Producent Marianne Greip
liv@sverigesradio.se
Andakterna den här veckan tar avstamp i de fem världsreligionerna och har ”straff” som tema. Idag med Nike Snijders som utgår från sin judiska tro.
Ur andakten:
– Min granne är solig, rask i stegen och iförd ny hatt. Han ser ut som en man som sovit gott, jobbat hårt och fått några bra matcher på tinder. Men det är inte en date som har tagit honom till sig, det är visst G-d. Och precis som oss alla andra så sänker han axlarna när han blir påmind om att han är älskad. Jag vet direkt att det kommer bli en bra promenad. ”Straff är straff”, säger han. ”Det är skammen jag inte står ut med”.
Text:
Jesaja 1
Musik:
Etyd nr 5 av Philip Glass med Vikingur Olafsson.
Producent:
Susanna Németh
liv@sverigesradio.se
Andakterna den här veckan tar avstamp i de fem världsreligionerna och har ”straff” som tema. Idag med Pake Hall, som utgår från sin zenbuddhistiska tro.
Ur andakten:
– Varför händer detta mig? Vad har jag gjort för att göra mig förtjänt av det här? Förr om åren hade jag en vana att älta och virka in mig i en offerkofta av väldiga mått. Det gjorde inget lättare, utan la bara sten på börda och fick ångesten över vad som hänt gripa tag i mig.
Buddha säger i Dhammapada:
Finns i denna värld någon människa som låter sig ledas av sitt samvete, så undviker hon klander liksom en häst undviker piskan.
Text:
Dhammapada 137-140, 143-145
Musik:
The Road med Nick Cave och Warren Ellis.
Producent:
Susanna Németh
liv@sverigesradio.se
Andakterna den här veckan tar avstamp i de fem världsreligionerna och har ”straff” som tema. I dag med universitetspräst Susanne Dahl från Umeå.
I andakten pratar Susanne Dahl om sökandet efter livets logik och om den lag som råder i Guds rike.
- I min gudsrelation finns inte straff. För när jag lyssnar till Jesus och närmar mig berättelserna om hur han möter människor, alla slags människor, också de som handlat fel och gjort andra illa drabbas jag gång på gång av nåden. Av icke-dömandet. Gå och synda inte mer. Nåden verkar ha sista ordet. Det är nästan provocerande befriat från straff, säger Susanne Dahl i andakten.
Text
Psaltaren 103:8-14
Musik
Undone – Òlafur Arnalds
Producent Helena Andersson Holmqvist
liv@sverigesradio.se
Moskit media
för Sveriges Radio Västerbotten
Veckans andakter hålls av Albin Tanke som är präst och psykoterapeut i Malmö. Tema för veckan är ”Levande i verkligheten”.
Ur andakten
– Oavsett hur det känns i våra liv är vi i gott bevar av den heliga anden.
Andakten sändes första gången i maj 2023.
Text:
Efesierbrevet 2:5
Musik:
I gott bevar, Benny Andersson
Producent:
Agneta Nordin, Lokatt Media
Bearbetning:
Susanna Németh
liv@sverigesradio.se
Veckans andakter hålls av Albin Tanke som är präst och psykoterapeut i Malmö. Tema för veckan är ”Levande i verkligheten”.
Ur andakten:
– Vi behöver varandra och att vara hjälpsam är grundläggande i att bygga en positiv kultur och ett gott samhälle.
Andakten sändes första gången i maj 2023.
Text:
1 Thessalonikerbrevet 5:11
Musik:
I gott bevar, Benny Andersson
Producent:
Agneta Nordin, Lokatt Media
Bearbetning:
Susanna Németh
liv@sverigesradio.se
Veckans andakter hålls av Albin Tanke som är präst och psykoterapeut i Malmö. Tema för veckan är ”Levande i verkligheten”.
Ur andakten:
– Välvilja är inte detsamma som naivitet. Snällhet är inte detsamma som dumhet.
Andakten sändes första gången i maj 2023.
Text:
Johannes 13:35
Musik:
I gott bevar, Benny Andersson
Producent:
Agneta Nordin, Lokatt Media
Bearbetning: Susanna Németh
liv@sverigesradio.se
Veckans andakter hålls av Albin Tanke, präst och psykoterapeut i Malmö. Tema för veckan är ”Levande i verkligheten”.
Ur andakten
– Vi rör oss med tiden. Vi förändras och är inte längre desamma. Men livets trygghet består i evighet, så också denna dag.
Andakten sändes första gången maj 2023.
Text:
1 Petrusbrevet 1:23
Musik:
I gott bevar, Benny Andersson
Producent:
Agneta Nordin, Lokatt Media
Bearbetning:
Susanna Németh
liv@sverigesradio.se
Veckans andakter hålls av Albin Tanke, präst och psykoterapeut i Malmö. Tema för veckan är ”Levande i verkligheten”.
Ur andakten:
– Vi människor är sammanvävda av relationer, situationer, erfarenheter från förr, och vår längtan och våra drömmar om det som ska hända.
Programmet sändes första gången i maj 2023.
Text:
Apostlagärningarna 1:7–8
Musik:
I gott bevar av och med Benny Andersson
Producent:
Agneta Nordin, Lokatt Media
Bearbetning:
Susanna Németh
liv@sverigesradio.se
Idag reflekterar Gunilla Ikponmwosa från Equmeniakyrkan över vad religionsfrihet kan vara.
Ur andakten:
Mannen som kommer fram till mig är en ung pastor från en kyrka som deltar i ett dialogprojekt mellan kristna och muslimer i Egypten. Jag har just avslutat dagens föreläsning.
Han ser lite fundersam ut när han tittar på mig, men jag förstår att han är eftertänksam och väger det han ville säga. ”Det var mycket nytt för mig”, säger han, ”vi hör så mycket om trakasserier mot kvinnor och att kvinnor klagar på att de är utsatta, men jag har aldrig förstått vad det betyder, det ordet - ’trakasserier’ - men det förstår jag nu. Nu har jag fått tillfälle att själv prata med kvinnorna och de har kunnat förklara för mig vad som menas. Jag hade aldrig trott att det var så illa och jag har fått en helt ny förståelse för deras situation…”
Text:
Joh 8:10-11
Musik:
He is here med Jesus Raymond
Producent:
Susanna Németh
liv@sverigesradio.se
Idag berättar Gunilla Ikponmwosa om en oväntad fråga som kom till henne vid hennes arbete med internationella frågor i Equmeniakyrkan.
Ur andakten:
Han var en av de sista personerna som klev in i rummet. Jag var på besök hos en av Equmeniakyrkans samarbetspartner i Egypten och skulle hålla en kurs i mänskliga rättigheter och religionsfrihet för religiösa ledare. Jag hade med mig min arabisktalande kollega som också är kvinna. Mannen synade oss båda från topp till tå, och uttryckte sedan på arabiska: ”Varför har ni tagit hit en västerländsk kvinna? Vad ska hon kunna lära oss?”
Vi läser i Johannesevangeliets fjärde kapitel:
I detsamma kom lärjungarna. De blev förvånade över att Jesus talade med en kvinna, men ingen frågade vad han ville henne eller varför han talade med henne. Kvinnan lät sin vattenkruka stå och gick bort till staden och sade till folket där: »Kom så får ni se en man som har sagt mig allt som jag har gjort. Kan han vara Messias?«
Det kan inte ha varit så lätt för lärjungarna när Jesus hela tiden bryter mönster, traditioner och uppgjorda roller. Lärjungarna vill så mycket. De har lämnat allt för att följa Jesus och de tror verkligen på honom. De hoppas på så mycket. De vill ju bara att han ska uppföra sig, så att folket kan förstå att Jesus är Messias.
Text:
Joh 4:27-20
Musik:
He is here med Jesus Raymond
Producent:
Susanna Németh
liv@sverigesradio.se
Idag får vi möta Gunilla Ikponmwosa som arbetar med internationella frågor i Equmeniakyrkan.
Ur andakten:
Genom mitt internationella arbete på Equmeniakyrkan så har jag förstått att det i Mellanöstern inte finns några områden där inte religion definierar dig på ett eller annat sätt. ALLT handlar om religion. Vilken religion dina föräldrar tillhör, vilken religion du själv tillhör, vem du gifter dig med, hur dina barn ärver, vilken utbildning och arbete du har möjlighet att få – ja, kort sagt ALLT definieras av vilken religion du tillhör.
I Matteusevangeliets trettonde kapitel läser vi: ”Med himmelriket är det också som när en köpman söker efter fina pärlor. Om han hittar en dyrbar pärla går han och säljer allt han äger och köper den. ”
När jag var liten så hade jag så svårt att förstå den här texten. Hur kan man sälja allt man äger bara för att man hittat en dyrbar pärla? Jag tyckte att det verkade lite dumdristigt. Man kan ju inte leva av en pärla? Eller?
Text:
Matt 13:45-46
Musik:
He is here med Jesus Raymond
Producent:
Susanna Németh
liv@sverigesradio.se
Om att finna hopp om en ljusare framtid handlar dagens andakt, som utgår från den judiska högtiden Tisha B'Av.
Ur andakten:
Det som återstår idag av de båda judiska templen som förstördes i Jerusalem år 586 fvt och år 70 vt, är den västra muren, också kallad klagomuren. Den 20 meter höga muren reser sig som ett mäktigt monument över de bedjande på marken nedanför, en plats för att känna Guds närvaro, klaga över tillvaron och be om mirakler.
Templen må vara borta, men heligheten på platsen finns kvar. Just dessa dagar när vi minns de katastrofer som drabbat det judiska folket, blir det ändå tydligt, att just sorg och förtvivlan kan öppna ögonen för det om är gott och vackert.
Text:
Sakarja 8:19
Musik:
Ana Bechoach med Pavel Levin
Producent:
Susanna Németh
liv@sverigesradio.se
Om den judiska högtiden Tisha B'Av talar Annebelle Gyllenspetz i Andakten idag och tar avstamp i sin morfars tavla.
Ur andakten:
Den nionde dagen i månaden Av infaller idag. Det är kulmen på en period av tre veckor då vi judar minns de hemska saker som hänt oss genom historien. Ursprunget till Tisha B'Av är de tillfällen år 586 fvt och år 70 evt då båda templen i Jerusalem förstördes och det judiska folket tvingades i exil i Babylon.
Denna dag år 1492 blev också startskottet för Inkvisitionen, förföljelsen, utdrivandet och mördandet av judarna i Spanien och Portugal. Många fler tragiska händelser är kopplade till just denna dag och vi tillbringar den i bön och fasta i synagogan.
När jag för första gången såg min morfars tavla drabbade jag av en känsla av djup sorg och fördes tillbaka i tiden till mitten på 50-talet, 10 år efter andra världskrigets slut.
Musik:
Ana Bechoach med Pavel Levin
Producent:
Susanna Németh
liv@sverigesradio.se
Visar de 500 senaste av 4191 avsnitt.
Hela arkivet finns i feeden med ?all=1.
