I säsongens sista avsnitt träffar John sin vän Mitch för att prata om något många har svårt för: att förlåta.
Feed-URL
Kryssa i valen ovan så skrivs feed-URL:en om - kopiera den sedan till din poddspelare.
Avsnitt (148)
Nadja blir sällan arg, men när hon väl blir det glömmer hon aldrig en oförrätt. Hur ska hon lära sig att förlåta?
John är, precis som Nadja, långsint. En gång var han så arg att han köpte en voodoo-docka och fyllde den med nålar för att orsaka en viss person stor smärta. För att hjälpa Nadja träffar han sin vän Mitch, som arbetar som psykolog och ger Nadja några handfasta tips.
John träffar sin vän Jurek som tipsar om ett enkelt knep för att sluta stressa: bli kär.
John träffar sin vän Majer Lemel för att prata om ödet och att våga tro på en plan som saknar GPS.
Nadja känner sig vilsen bland stjärntecken, horoskop och det som vissa kallar för ödet. Vad styr våra liv och vad ska man tro på?
John har ett skeptiskt förhållningssätt till begreppet ödet. För honom riskerar det att bli en ursäkt för sin egen passivitet, och ett sätt att slippa ta ansvar. Han träffar sin vän Majer Lemel som liknar ödet vid en kraft, tyvärr utan GPS-styrning. Han ger Nadja ett handfast råd: håll fast vid både hjärtat och förnuftet, och förhåll dig till dem som två vänner som bråkar.
John träffar sitt barnbarn Bella som tipsar om hur man kan modernisera högtider lite på samma sätt som man mixar en smoothie.
Samma mat, samma sånger, samma skämt kring bordet. Nadja har drabbats av högtidströtthet. Går det att göra om högtiderna och hur?
John träffar sitt barnbarn Bella, som inte bara älskar högtider utan också är expert på att uppdatera dem på sitt eget sätt: börja med lite i taget, nästan så att det knappt märks. Hon råder Nadja att prova att mixa lite, ungefär som när man gör en smoothie.
John träffar sin vän Tina för att prata om hur man bäst botar hemlängtan och att sakna ett sopnedkast.
Nadja har älskat att bo i Göteborg. Men nu när är flytten hem är bestämd har hon drabbats av hemlängtan. Hur njuter hon av tiden som är kvar?
För John är hemmet där livet pågår, och trots att han har flyttat från Malmö till Stockholm har han aldrig ångrat det – tvärtom. Han träffar sin vän Tina som för 25 år sedan lämnade storstaden för en liten by på landet, när en vacker yngling korsade hennes väg. Visst kan hon sakna stadens anonymitet och inte minst sopnedkastet, men till Nadja säger hon: hemlängtan kan vara svårt, men det är inget farligt. Ibland är det bästa man kan göra att skratta åt det.
Nadja är på väg in i en ny livsfas. Studierna är snart slut och arbetslivet väntar – men är hon redo? Är man det någonsin?
John, som sett många livsfaser komma och gå, påminner om att det som kallas ”livet på riktigt” ofta visar sig vara tillfälligt. Nya faser är sällan så slutgiltiga som de först verkar, så har det ofta varit för honom. Han träffar sin vän Katka, som är van vid stora livsförändringar, och hon ger samma besked: det tjänar ingenting till att fundera för mycket, för när människan planerar skrattar Gud.
Ett definitivt slut eller dörren till nästa värld? Nadja vill ta reda på vad som händer i livet efter detta.
John har under livet trott på både det ena och det andra. Ibland på återuppståndelse, ibland på att döden är ett definitivt slut. Inom judendomen är livet efter döden ingen central fråga, och i de fem Moseböckerna finns inga tydliga föreställningar om paradis eller helvete. För att Nadja ska få svar på sina funderingar träffar John sin vän Sam, som själv funderar på varför vi människor lägger så stor vikt vid vad som händer efter döden, när livet faktiskt pågår här och nu.
John träffar sin vän Sam för att prataom det vi aldrig slutar fråga oss: finns det liv efter döden?
John träffar sin vän Niklas för att prata om judisk mysticism, kabbala och mirakel.
Nadja funderar på det övernaturliga. Finns det spöken, magiska krafter och mystik och isåfall – har de en plats inom judendomen?
John berättar att judendomen rymmer både mirakel, profeter och änglar, men sätter också gränser mot ockultism. För att förstå om judisk mysticism kan vara ett sätt att närma sig det magiska vänder han sig till sin vän Niklas, som guidar dem genom kabbala, mystiker och myter.
John träffar sin vän Herman för att prata om varför vissa sanningar inte borde sägas.
Nadja funderar på vett och etikett. Handlar det bara om bordsskick eller hur man navigerar sina relationer utan att förstöra den goda stämningen?
När det gäller bordsskick har John ett horribelt minne från sin egen ungdom som involverar en armé av bestick och en flykt till toaletten. Och när det gäller vad man får säga eller inte, ja då kan han också stöta på problem. För att reda ut vad som egentligen gäller träffar han sin vän, kungen av vett och etikett, Herman som berättar om när det är okej att bryta mot regler och varför vissa sanningar inte alltid behöver sägas.
John träffar sin vän Renée för att prata om att synda, något som Renée tycker att alla behöver göra ibland.
Nadja grubblar över sitt ständiga syndande. Finns synd i judendomen – och är allt som är kul verkligen fel?
John förklarar att judendomen inte talar om evigt helvete, utan ser synd som att missa målet snarare än att vara ond. Det viktiga är inte reglerna i sig, tycker han, utan hur man behandlar andra människor. Och för den tröstlöse finns det ju alltid Jom Kippur. John träffar sin vän Renee som tycker att Nadja inte ska vara så hård mot sig själv, ibland är det just lite synd som gör livet uthärdligt.
John träffar sin vän Jurek för att prata om moral och varför det är viktigt att följa sitt hjärta.
Nadja grubblar över sin egen etik och moral. Ska hon lita på sin magkänsla eller finns det ett sätt att göra rätt?
Moral kan skilja sig mellan samhällen och individer, tycker John, men att vissa värden är universella, som människolivets okränkbarhet. Men han erkänner också att han själv ibland har tänjt på gränserna, som när han brukade ”låna” mjölk från affären som ung. John träffar sin egen moraliska kompass Jurek som inte tycker att vare sig etik eller moral är någon slags raketforskning. Man ska vara mot andra så som man själv vill bli behandlad, säger han, och ger Nadja rådet att lyssna till sitt hjärta.
John träffar sin vän Tina för att prata om den antisemitiska fördomen av den snåla juden.
Nadja vågar aldrig be om att få igen pengar för det hon har lagt ut, eftersom hon är rädd att uppfattas som en snål jude. Vad ska hon göra?
John känner igen sig i det Nadja berättar. Han förklarar hur fördomen om judar och pengar växte fram redan under medeltiden, när judar inte fick äga mark eller gå med i skrån. Det ledde till att det blev vanligare för judar att arbeta som bankirer och långivare. Med tiden förvandlades det till stereotyper, som späddes på av antisemitisk propaganda för att rättfärdiga diskriminering. John träffar sin vän Tina, som själv har blivit kallad för snål jude, och som hjälper Nadja att tänka kring hur hon kan be om att få sina pengar.
John träffar sin vän Tomas för att prata om generationsskillnader och vem som egentligen har haft det roligast.
Nadja tillhör generation Z, också kallad den tråkiga generationen, som jobbar mer och festar mindre. Hur ska de sluta att vara det?
John har haft roligt som ung. Kanske lite för kul. Han tillhör generation X, också kallad den förlorade generationen. Han träffar sin vän Tomas som befinner sig mitt emellan John och Nadja i ålder, och Tomas lär Nadja hur man hittar balansen mellan kul och allvar.
John träffar sin vän Nils för att prata om fåfänga och självrespekt.
Får judar titta sig en extra gång i spegeln?
Nadja har bestämt sig: hon ska sluta vara fåfäng, det är för ytligt. John håller inte med om det. Inom judendomen är fåfänga ingen dödssynd, och ingen har väl tagit skada av att matcha sina kläder, menar han. Därför tar han in förstärkning i form av sin vän Nils, som anser att fåfänga är en fråga om ren självrespekt.
Nadja tycker att svenska svordomar är för bleka och tråkiga. Hon vill kunna svära långa, färgstarka haranger – allra helst på jiddisch.
John svär gärna, på alla språk han kan. På jiddisch har han flera favoriter, inte minst gay kaken oif en yam: gå och bajsa i sjön. Men det finns en som kan svära längre, bättre och till och med värre än John. Det är hans kompis Siv, som lär Nadja svära som ett rinnande vatten.
John träffar sin kompis Siv som lär honom att svära på jiddisch så att öronen blöder.
John träffar komikerna Jamie och Eli från TV-serien YidLife Crisis för att förstå hur man kan göra sin lättkränkthet till en konst.
Förolämpad, sårad, förorättad: kärt barn har många namn. Nadja är lättkränkt, men det vill hon ändra på. Det är dags att växa upp, men hur?
John känner igen sig. Han var alltid kränkt som barn, men med årens lopp har han lärt sig att bry sig mindre. Några som däremot har gjort konsten att bli kränkt till en del av sitt arbete är de kanadensiska komikerna Jamie och Eli, kända från TV-serien YidLife Crisis. John ringer upp dem för att ta reda på om det är möjligt – och ens önskvärt – att bli mindre kränkt.
John träffar sin vän Henrik för att prata om hur man kan gå från att vara en neurotisk, festande galning till en man med god självbevarelsedrift.
Nadja vill bli skaffa sig bättre självbevarelsedrift. Men hur hittar man en bra balans mellan det och en lagom grad av destruktivitet?
John har både levt destruktivt och med god självbevarelsedrift. I grund och botten handlar det om att hindra sig själv från att gå under, vilket ibland kan vara lättare sagt än gjort. John träffar sin vän Henrik, som både har levt destruktivt och återhållsamt, för att ge Nadja råd om hur man hittar den gyllene medelvägen.
John träffar sin vän Katka för att ta reda på hur man kan hantera sin svartsjuka.
Nadja behöver hjälp med att hantera sin svartsjuka. Även om den inte är så allvarlig, i alla fall enligt henne själv.
John har känt svartsjuka några gånger i livet, men det har alltid varit befogat. För att ge Nadja råd om hur hon kan hantera sina oönskade känslor träffar han sin vän Katka, som också reder skillnaden mellan avundsjuka och svartsjuka.
John träffar sin kompis Ben för att prata om judiska författare och vad som kan få förlorat i en översättning.
Nadja vill läsa böcker på jiddisch och av judiska författare. Men var ska hon börja?
John har läst många judiska författare och poeter i svensk översättning: Singer, Sholem Aleichem och Avrom Sutzkever. Men han har aldrig läst på jiddisch. För att hjälpa Nadja hitta rätt i litteraturens labyrint träffar han sin vän Ben, som själv läser på jiddisch, för några goda råd om var hon ska börja.
John träffar sin kompis Nils för att prata om olika boendeformer och varför ett generationsboende inte är en så dum idé.
Nadja funderar över sin boendesituation. Ska hon fortsätta att bo kollektivt eller göra som majoritetssvensken: leva ensam?
John har bott i många olika boenden. I kollektiv, själv och på en Kibbutz i Israel. Men en sak har han aldrig prövat på: ett generationsboende. John träffar sin vän Nils, som är uppvuxen i ett sådant, med tretton barn och fyra vuxna. Nils vet allt om hur det är att aldrig vara ensam och ger dessutom Nadja ett erbjudande där hon kan slå två flugor i en smäll.
John vänder sig till en AI-tjänst för att ta reda på hur bra jiddisch den pratar och för fråga vad den tycker om den tekniska utvecklingen.
I det här programmet läser Johns vän Sean in svaren från AI-roboten.
Nadja är skeptisk till AI, även om hon inser att hennes oro kanske är obefogad. Ändå gnager frågan: är AI här för att ersätta oss?
John vägrar att använda mikrovågsugnar och ringer sin granne när TV:n krånglar. Men när det gäller AI är han helt såld. För att hjälpa Nadja att reda ut sin oro vänder han sig denna gång direkt till källan: en AI-tjänst. Hans vän Sean hjälper till att läsa upp AI-tjänstens svar, som ger sin syn på den tekniska utvecklingen och vad den egentligen tycker om att vara hela världens orakel.
John träffar sin vän Nils för att ta reda på hur man kan skryta med stil.
Jantelagen passar Nadja väl, som ogillar skryt. Men ibland måste man ju, inte minst när man söker jobb. Går det att skryta på ett ödmjukt sätt?
Johns självkänsla tillåter honom inte att skryta. Däremot har han flera vänner som besitter en särskild talang för det. En av dem är Nils, som menar att skrytet börjar där visheten tar slut, och ger Nadja ett råd om hur man kan skryta med stil.
John träffar sin vän Katka för att ge Nadja några råd om hur hon ska tänka kring att skaffa barn eller inte.
När John blev pappa var han 27 år, nästan lika gammal som Nadja är idag. Själv brottas hon med frågan: är det rätt att skaffa barn i en så orolig tid?
När John blev pappa var det ovanligt att folk inte skaffade barn. Och även om det är en mitzva, en god gärning, att öka antalet judiska barn på jorden, förstår John Nadjas oro. För att ge henne fler perspektiv träffar han sin vän Katka, som har valt att leva utan barn.
John pratar med sin kompis Mattias om hur man kan veta att man gjort rätt yrkesval. När är det dags att lägga drömmen om att bli rocktrummis på hyllan?
Nadja brottas med sitt yrkesval. Borde hon ha blivit civilingenjör istället för kulturarbetare, som hennes föräldrar hade hoppats?
John har provat på det mesta i livet, allt utom det hans föräldrar hoppades på: en trygg tjänst som vaktmästare på ett statligt verk, med garanterad pension. För att ge Nadja några goda råd på vägen vänder sig John till sin vän Mattias, som en gång i tiden ville bli en judisk Ringo Starr, men nu hittat till en annan sorts musik.
John vänder sig till sin kompis Eva för att prata om en blind fläck: de judiska dryckerna.
Nadja har mängder av judiska matminnen, men inget om dryck. Vad är judarnas motsvarighet till svensk snaps eller rysk vodka?
John är inte särskilt förtjust i vinet som dricks under sabbaten, han föredrar en klassisk gin och tonic. Men han tar hjälp av sin vän Eva som berättar för Nadja om fler judiska drycker och förklarar varför en snaps i synagogan inte bara är tillåten, utan kan bli en l’chaim – en skål för livet.
John, som ser sig som både svensk och jude, ringer upp sin vän Diego i Argentina för att prata om var man har sitt hem.
De flesta av Nadjas vänners familjer kom till Sverige på 40-talet, många av dem på flykt. Kan man känna sig hemma i ett land man inte själv har valt?
John ser sig själv som hundra procent svensk, hundra procent jude och som europé. Men tillhörighet och identitet är komplext. För att prata mer om exil ringer han upp sin vän Diego, som flyttat från Sverige till Argentina. Diego, som känner sig hemma på flera platser, menar att judiskt liv existerar över hela världen.
John träffar sin kompis Renée för att prata om den judiska traditionen shidedech, livslång kärlek och för att ge Nadja ett par goda råd om hur hon hittar rätt.
Vänner, familj och nu också realityprogram: alla verkar vilja para ihop Nadja med någon. Är matchmaking lösningen eller döden för romantiken?
Matchmaking har en lång tradition inom judisk kultur där en shidedech, en professionell matchmaker, spelat en viktig roll. Johns kompis Renée, som är expert på ämnet, ger Nadja några goda råd om matchmaking är vägen till äkta kärlek för henne.
Med hjälp av sin vän, den självutnämnda skvallerexperten Tomas, tar John reda på om skvaller bara är gränslöst eller om det också kan vara ett praktiskt smörjmedel för trevande samtal.
John misstänker att den yngre generationen är proffs på att skvallra och Nadja ger honom delvis rätt. Men är det bara av ondo?
John frågar sin vän Tomas, en självutnämnd skvallerexpert, för att ta reda på om skvaller är totalt gränslöst eller ett praktiskt smörjmedel för trevande samtal.
Hur är man en bra vän för någon som är i hjärtesorg? John vänder sig till sin vän Roland, som har fått sitt hjärta krossat fler gånger än de flesta.
Flera av Nadjas kompisar är i hjärtesorg. Hon har prövat allt: köpt dyr glass, lyssnat på sorgerna och tipsat om Leonard Cohen. Men ingenting hjälper. Hur kommer man över ett heartbreak?
John har fått sitt eget hjärta krossat många gånger, och själv orsakat hjärtesorg både en och en annan gång. Men hur är man en bra vän för någon som går igenom samma sak? Han tar hjälp av sin vän Roland för att reda ut hur man kan stötta någon som sörjer sitt brustna hjärta.
Hur står sig jiddisch bredvid den romantiska franskan, eller passionerade italienskan? John tar hjälp av sin vän Jurek för att förstå vilken raggningsreplik som fungerar bäst på jiddisch.
Ingen av Nadjas kompisar tycker att jiddisch är ett sexigt språk. Men varför? Och om Nadja vill ragga på jiddisch, hur gör hon då?
John tar hjälp av sin vän Jurek som tycker att jiddisch både är ett romantiskt och passionerat språk. I jiddisch talar man med kroppen, menar Jurek och hjälper Nadja att hitta de rätta orden.
John försöker hjälpa Nadja att hantera ilskna känslor. Han vänder sig till Bella, som delar med sig av sina strategier för att behålla lugnet, istället för att brisera som en bomb.
Nadja vänder sina ilskna känslor inåt. Hon säger inget, konflikträdslan håller henne i schack. Den metoden funkar. Tills hon plötsligt exploderar och skrämmer alla i sin närhet, inte minst sig själv.
Vis av erfarenhet föreslår John ett par andra sätt att hantera starka känslor. Och hans vän Bella delar med sig av sina strategier för att behålla lugnet, istället för att brisera som en bomb.
Blir du nervös av småprat, särskilt med kändisar? John ber kompisen Roland om råd inför mingelsituationer. Och Roland ger exempel på flera, olika bra sätt att hantera mer eller mindre kända människor.
När kändisar dyker upp på Nadjas skola drabbas hon, som aldrig brukar vara blyg, av tunghäfta. John, som oblygt har pratat med flera kända Nobelprisvinnare, förstår ingenting. “Vadå starstruck?”
Trots sin oblyghet är John usel på att kallprata. Så för att ge Nadja råd inför kommande kändismingel kopplar han in sin kompis Roland, som har träffat både välkända kändisar och personer som själva anser sig vara kända. Och Roland bjuder på flera goda råd om hur man bemöter dem alla.
Stereotypen om judar som passiva offer under Förintelsen är utbredd. För att få en annan bild träffar John författaren Judy Batalion, som har skrivit om judiska kvinnors kamp mot nazisterna i Polen.
Lät judarna sig föras till lägren helt utan motstånd, som lamm till slakt? Den stereotypa bilden har i alla fall fått fäste bland både icke-judar och judar från Förintelsen till idag. Men stämmer det?
John och Nadja pratar om böcker, filmer och annan kultur som vittnar om motsatsen. Och John träffar författaren Judy Batalion, som i boken Våra dagars ljus skriver om de unga, judiska kvinnorna som kämpade mot nazisterna i Polens getton.
Hur tar man farväl på ett bra sätt, när man behöver bryta upp från nära och kära? Nadja har separationsångest inför sin flytt till en annan stad och John tar hjälp av Renée för att få kloka råd.
Nadja får separationsångest av allt, inte minst av att göra slut och när kompisrelationer rinner ut i sanden. Och nu ska hon flytta, till en annan stad! Hur ska det gå?
John försöker resonera med Nadja om saken och kopplar in sin vän Renée för att höra hennes råd. Hon delar med sig av sina erfarenheter av att ta farväl i olika situationer och relationer, och skickar med några kloka ord till Nadja inför flytten.
Hur får man sina föräldrar att bete sig som man vill? Och vem i familjen oroar sig mest för vem? Hör John och Tomas prata om oombedda råd, tabun och manipulation - något som kan funka från båda håll.
Sedan Nadja blivit vuxen har hon börjat se andra vuxna som barn. Det gäller särskilt hennes egna föräldrar. Hon oroar sig orimligt mycket för hur de ska klara sig när hon är ute på vift.
John delar med sig av sitt eget daltande och hur han känner inför att själv bli daltad med. Och så rådfrågar han sin kompis Tomas: hur ska Nadja hantera sina föräldrar, och hur ska de hantera Nadja?
John träffar sin vän Jurek för att tala om bilden av juden som dålig på sport. Är det mest en kliché eller ligger det någon sanning i detta? Och vad är Jureks recept för att få fler judar att idrotta?
Nadja funderar över bilden av judar som ”sämst på sport”. Några undantag finns ju, inte minst OS-medaljörerna som John berättar om. Så var kommer klichén ifrån och vem är det som håller den vid liv?
För att reda ut Nadjas frågor om judar och sport träffar John sin vän Jurek, som är instruktör på ett gym. Jurek påminner John om den 10-kamp som många judar deltar i, flera gånger per år. Och så delar han med sig av ett recept för att få den mest osportiga juden att sporta.
Under 1900-talets första hälft var jiddisch ett stort och viktigt språk och det hörs i kampsånger från den tiden. Johns vän Sofia berättar om sångernas roll för att våga och orka kämpa mot förtryck.
För att väcka liv i sitt insomnade politiska engagemang vill Nadja börja sjunga kampsånger. Hon har en bild av att alla var ute och tågade och skanderade när John var ung och att det var en rolig tid.
För att ge Nadja lite mer kött på benen träffar John sin kompis Sofia. Hon berättar om en lång och viktig tradition av kampsånger på jiddisch, inte minst i koncentrationslägren under Förintelsen. Och för att Nadja ska komma igång som kampsångerska får hon både tips om var hon kan hitta inspiration och förslag på ett ämne som borde ge henne stort genomslag.
John och Jean talar om integritet och att vara öppen i sociala medier. Var går gränsen mellan privat och personlig? Om man vill säga något viktigt men tvekar för att det känns privat, hur gör man då?
Personliga samtal om sex och familjegräl hörs allt oftare, i poddar och i kollektivtrafiken. Nadja undrar om hon delar med sig för mycket, eller rentav för lite, och vad som är OK att säga om andra.
John träffar sin kompis Jean för att tala om integritet och att vara öppen i sociala medier. Och Jean har några goda råd till Nadja, både vad gäller eftertänksamhet och att inte censurera sig själv.
John träffar sin vän Nils för att prata om skönhetsideal och stil. Nils, som jobbar med kostym och design, ger sin syn på den skandinaviska looken och målar upp en bild av ett jiddisch-alternativ.
Det klyschiga svenska skönhetsidealet - lång, blond, blåögd med en sval framtoning - är helt utom räckhåll för en sådan som Nadja. Vad ska hon mäta sig med istället, för att känna sig snygg?
John vänder sig till Nils som arbetar med kostym och design. Han ger sin syn på den typiskt skandinaviska looken och målar upp en bild av en annan stil, som passar Nadja mycket bättre. Men vill hon vara en stereotyp?
Nadja behöver städa upp bland prylarna hemma och John ber Sylvia om råd. Vad är värt att spara av sentimentala skäl och vad behöver man ha om kriget kommer? Och hur gör man för att bli mer ordningsam?
Nadjas hem är belamrat av kläder, osorterade foton och minnesvärda inköpslistor. Och tomma plastflaskor som är ”bra att ha”. Hur kan hon rensa och skapa balans mellan sentimentalitet och minimalism?
Kanske beror Nadjas samlande på något slags kulturellt arv, eller så är det en effekt av coronapandemin då både hon och John bunkrade toalettpapper. För att hjälpa Nadja att få mer ordning och reda hemma ber John sin vän Sylvia om råd. Vad är egentligen värt att spara?
John träffar sin vän Michael för att prata om skuld, som drivkraft och som hinder. Han menar att alla judar känner skuld, men tröstar med att den är tyngre att bära inom en viss annan trosinriktning.
Nadjas drivkraft i livet är skuld, det mesta hon gör beror på dåligt samvete. Är det här något alla håller på med, eller någon slags ”jewish guilt”? När kan det vara bra och när är det riktigt dåligt?
För att hjälpa Nadja hantera sina skuldkänslor ber John sin vän Michael om råd. Han menar att utan skulden skulle inget bli gjort och att den trots allt är tyngre att bära inom en viss annan trosinriktning. Men om man ändå vill slippa känna skuld finns det ett knep.
Nadja har drabbats av åldersnoja och John kopplar in sin vän Renee. Är det barnsligt att vilja vara vuxen, utan att bli vuxen på riktigt? Och hur ska Nadja tänka för att känna sig nöjd med sin ålder?
Nadja är 25 år gammal, John 73 och båda kan känna sig som 17. Men Nadja börjar bli stressad. Hon anses inte längre vara mogen för sin ålder och upptäcker att yngre personer än henne har blivit vuxna.
John vänder sig till Renee för att kunna hjälpa Nadja hantera sin åldersnoja. Renee visar sig ha en bekymmerslös inställning till åldrande. Samtidigt ger hon intryck av att vara yngre än vad hon verkligen är - kanske är det därför hon inte har någon åldersnoja.
Nadja behöver raggningstips och John vänder sig till sin kompis Jurek, som har raggat framgångsrikt genom åren. Han delar med sig av metoder som har funkat, minst en gång. En röd tråd verkar vara mat.
Dejtingappar har ersatt tedanser och hippor, konsten att ragga IRL har gått förlorad. Åtminstone i Nadjas generation. Nu ber hon John om tips på raggningsrepliker som funkar. Kanske något på jiddisch?
John påstår att han är usel på att ragga men delar ändå med sig av ett par romantiska “pick up lines” på jiddisch. Och hans kompis Jurek har bevisligen varit framgångsrik, minst en av hans raggningsmetoder har funkat. Är det någon som passar Nadja?
Nadja vill prova psykoanalys och John vänder sig till psykologen Mitch för råd. Har psykologer verkligen svar på alla psykologiska problem? Och stämmer bilden av judar som mer neurotiska än andra?
Nadja vill prova psykoanalys för att reda ut sina bryderier. Men att ligga på divanen och vända ut och in på sig själv visar sig vara rätt krävande. Vad kan hon göra istället för att nå självinsikt?
John vänder sig till sin vän Mitch, som är psykolog. De talar om bilden av judar som mer neurotiska än andra, hur en psykolog kan hjälpa sin klient och om vem som kan hjälpa psykologen.
I ett dubbelavsnitt pratar John och Nadja om högtiden chanuka. Nadja älskar vanligtvis chanuka, det är så mycket som händer! Men nu bor hon i en ny stad, långt bort från familjen. Ska hon fira med sina icke-judiska vänner, eller är det bara konstigt?
Renée hälsar på och hjälper Nadja att styra upp firandet. Men sen är det ju det här andra… julen. John berättar om chrismukkah och har bjudit in sin vän Jurek för att reda ut Nadjas dilemman. Kan man vara strikt i sina judiska traditioner och samtidigt kolla Kalle Anka på julafton?
Nadja vill laga mat som hon kan förföra en man med. John har föreslagit tschulent, men Siv varnar: Atombomben härstammar från tschulent, det är farligt! Hur har den judiska maträtten blivit så mytisk?
Nadja saknar en paradrätt i sin matlagningsrepertoar, något riktigt minnesvärt i matväg. John föreslår en traditionell judisk rätt som är förtrollande god. Och som ser ut som en tallrik med bajs.
Tschulent, den judiska varianten av trendig “slow cooking”, visar sig vara ett vågat val av bjudrätt. Johns vän Siv liknar den vid en stinkande bomb. Och om den inte tillagas på rätt vis smakar det också skit. Vågar Nadja ta den risken?
Nadja vill lära sig fler uttryck på Jiddisch. John och hon funderar över hur fler svenskar skulle kunna få in jiddischslang i vardagen, och John träffar sin vän Siv för att få tips på fler bra uttryck.
Nadja vill lära sig fler uttryck på jiddisch och John träffar därför sin vän Siv för att höra vilka uttryck hon gillar och använder sig mest av.
Nadjas dröm är att göra film, men bävar samtidigt för de hårda år hon har framför sig. Hur orkar man fortsätta brinna för något även när allt går emot en? John träffar sin vän Thomas, programledare för radioprogrammet Jiddisch for alle, och frågar om han brunnit för något och i så fall hur han orkat kämpa för det.
Hur orkar man fortsätta brinna för något när det känns motigt? John träffar sin vän Thomas, programledare för radioprogrammet Jiddisch for alle, och hör om han har brunnit för något och hur han i så fall har orkat att kämpa för det.
Nadja har insett att hon är grovt mobilberoende och går ned till John för att få hjälp med sitt missbruk. John själv har sin beskärda del av beroenden, både positiva och negativa, så för att hjälpa Nadja ringer han sin vän Frida i Israel för att höra om hon har några knep för dem båda. Vi får även höra Frida sjunga en sång, som John är beroende av att höra…
Nadja behöver bli av med sitt mobilberoende och John ringer sin vän Frida i Israel för att höra om hon har något knep. Vi får även höra Frida sjunga en sång, som John är beroende av att höra…
Nadja är kluven till huruvida hon borde berätta för nya bekantskaper om att hon är judinna. Hon hör med John hur han brukar göra, har det någonsin påverkat honom negativt att berätta det? John träffar sin vän Gerry för att höra hans tankar kring detta.
Nadja är kluven till huruvida hon borde berätta för nya bekantskaper om att hon är judinna. John träffar sin vän Gerry för att höra hans tankar kring detta.
Nadja vill veta mer om det judiska arbetarförbundet Bund som var aktivt i Polen fram till 1948. John vet såklart en hel del, och sina egna kunskapsluckor fyller han i när han träffar Bella vars föräldrar var Bundister. Hon berättar mer om partiet och hur det var att växa upp i en Bundist-familj.
Nadja vill veta mer om det judiska arbetarförbundet Bund och därför träffar John Bella, vars föräldrar var bundister. Hon berättar om vad Bund var och stod för och hur det var att växa upp i en Bundistfamilj.
Nadja undrar om vi borde prata mer om döden med varandra? Hade det gjort att vi kan hantera den bättre? Hon går ner till John och hör om det är något han brukar prata med sina vänner om, och om det är viktigt att prata om döden. John träffar sin vän Ben för att höra hur han tänker kring döden.
John hjälper Nadja att ta reda på om vi borde prata mer om döden och träffar därför sin vän Ben för att höra hur han förhåller sig till döden.
Nadja funderar på det här med identitet. Bland sina icke-judiska vänner är hon alltid “juden”, bland sina judiska vänner är hon alltid “svensken”. Ibland får hon en känsla av att inte höra helt hemma någonstans. Hon går ned till John för lite vägledning. John träffar även sin vän Renée som han tror kan ge ett gott råd till Nadja.
Nadja funderar på sin egen identitet och vem hon är och ber John om hjälp. Bland sina icke-judiska vänner är hon alltid “juden”, bland sina judiska vänner är hon alltid “svensken” – vilket gör att hon kan känna sig lite splittrad. John träffar därför sin vän Renée som han tror kan ge ett gott råd till Nadja.
Nadja och hennes kompisar diagnostiserar sig själva hejvilt, med allt från ADHD till IBS och glutenallergi. Har dagens generation blivit mer känslig eller var den lika neurotiskt även när John var ung? John träffar en expert på ämnet, läkaren Sam, och hör vad han tror om saken.
Idag diagnostiserar många sig själva med allt från som ADHD till IBS och glutenallergi. Hur kommer det sig? John träffar läkaren Sam för att höra vad han tror.
Med skenande priser på det mesta som kan köpas och en osäker frilansinkomst vet Nadja att hon måste ändra sina köpvanor, men hittills har det gått sådär. Hon och John reflekterar över hur man kan leva billigare och fortsätta vara livsnjutare. John träffar sin vän Paula, som är en mästare på att leva billigt, och ber henne om råd.
De senaste året har mycket av de vi konsumerat blivit dyrare och många måste därför börja att leva billigare. John träffar Paula, som är en mästare på att leva billigt, och ber henne om råd.
Nadja har i flera år jobbat med barn på olika sätt och blir alltid lika galen på föräldrar som inte uppfostrar sina barn tillräckligt. Men hur kommer hon själv bli som förälder? Och vilken barnuppfostran är egentligen bäst? John minns hur han själv varit som förälder och träffar även Henrik, proffs på barnuppfostran.
Vilket är bästa sättet att uppfostra barn på? John träffar sin vän Henrik, som han tycker är proffs på barnuppfostran, och hör vad han tycker.
Nadja funderar på sin och andras relation till Gud. Hur ska hon utforska sin tro utan rädsla för att bli dömd? John delar med sig av hur hans relation till gud har sett ut genom åren och träffar även rabbinen Mattias Amster för att höra hur hans gudstro ser ut, och vad han tycker att Nadja ska göra för att ta reda på om hon tror eller inte.
Nadja försöker ta reda på om hon tror på gud eller inte. John träffar därför rabbinen Mattias Amster och hör med honom om hur han hittade sin tro till gud och hur han tycker att Nadja ska göra för att ta reda på om hon tror eller inte.
Nadja påverkas av världsläget och har börjat med prepping för att lindra sin ångest. Men när vet man att preppandet har gått överstyr? John, som visar sig ha liknande tendenser, träffar sin vän Siv för att höra vad hon tänker om prepping och om hon tycker att Nadja och John preppar på en rimlig nivå.
Nadja påverkas av världsläget och har börjat med prepping för att lindra sin ångest. Men när vet man att preppandet har gått överstyr? John, som visar sig ha liknande tendenser, träffar sin vän Siv för att få råd om hur han och Nadja ska göra - preppar de lagom eller ska de sluta?
Det är nytt år och därför dags att skaffa sig några nyårslöften! Nadja har haft många nyårslöften genom åren, men är inte så bra på att genomföra dem. Hon frågar därför John hur hon ska göra för att hålla sina löften. John är själv inte så bra på att hålla nyårslöften och träffar därför sin vän Tomas för att höra hur han tycker att Nadja ska gå till väga. Och är det kanske lite onödigt med nyårslöften?
Nadja undrar hur hon ska bli bättre på att hålla sina nyårslöften och går ner till John för att få råd. Men han känner sig inte så bra på det själv och träffar därför sin vän Tomas - har han något bra råd till Nadja?
Den här gången har en lyssnare hört av sig med ett problem – hon står inte ut med sin systers nya pojkvän och vet inte hur hon ska hantera situationen. Nadja och John reflekterar över om hon borde knipa igen och lida, ta avstånd helt och hållet eller om hon faktiskt ska prata med systern. John rådfrågar även sin vän Jean, kanske vet han vad hon ska göra?
En lyssnare har hört av sig med ett problem – hon står inte ut med sin systers nya pojkvän och vet inte hur hon ska hantera situationen. John vänder sig till sin vän Jean för råd.
Nadja som precis börjat studera filmvetenskap har lagt märke till att det rätt ofta dyker upp ord eller meningar på jiddisch i filmer, och undrar vad jiddischen har haft för betydelse för filmbranschen. John delar med sig av sina kunskaper men tar även hjälp av sina två vänner i New York: skådespelarna Yelena Shmulenson och Allen Lewis Rickman som båda har spelat jiddischtalande karaktärer i flera filmer. Hur tycker de att jiddischen har påverkat filmbranschen?
John ringer upp sina två vänner i New York, skådespelarna Yelena Shmulenson och Allen Lewis Rickman som båda har spelat jiddischtalande karaktärer i amerikanska filmer, för att prata om just jiddischens betydelse i filmbranschen. De delar med sig av deras syn på hur jiddischen har påverkat filmbranschen och hur de önskar att det skulle vara.
John träffar sin teknik-nördiga vän Ben för att få råd om hur han kan bli mer teknisk. John frågar Ben varför har han tror att John har blivit så oteknisk, finns det något knep han kan använda för att bli bättre? Och varför tycker Ben att det är så roligt med teknik?
Nadja har en minikris. Fler och fler kompisar börjar bli färdigutbildade och börjar nu på välbetalda jobb, medan Nadja oroar sig över om hon har arbete ens nästa månad. Hon går ned till John för att få hjälp – vad ska hon göra med sitt liv? John träffar sin vän Siv som är expert på att bestämma sig – kanske kan hon hjälpa Nadja.
Nadja behöver akuta råd från John, hon vet nämligen inte vad hon göra med sitt liv. Vad ska hon jobba med i framtiden? John träffar därför Siv som är expert på att bestämma sig – kanske kan hon hjälpa Nadja.
Både Nadjas mobil och dator har gått sönder och när hon berättar för John hur det gick till så tycker han att Nadja verkar vara både en schlimazel och en schlimil – en otursförföljd och en klumpig person. Nadja undrar om John kan hjälpa henne att bli lite mindre av dessa två, är det ens möjligt? John träffar Leif som anser sig vara en schlimazel. Vet han om det går att sluta vara en schlimazel eller en schlimil?
Nadja är enligt John både en schlimazel och en schlimil och vill veta om hon kan göra något för att sluta vara det. John träffar Leif som är en schlimazel och hör om han har några råd till Nadja.
Nadja har varit på fest och har bakisångest deluxe. Hon går ner till John för att höra hur hon ska hantera sin ångest. Vad gör man för att sluta tänka såhär? John brukar ha ångest rätt ofta och förstår därför Nadjas känsla, och tillsammans försöker de komma på knep att ta till när ångesten kommer. John träffar även Jean som oftast känner ångest kopplat till sitt arbete och han delar med sig av hur han gör för att hantera den. Kanske kan de råden även fungera för Nadja?
John försöker ge råd till Nadja om hur hon ska hantera sin ångest och träffar därför Jean som ofta kan känna ångest kopplat till sitt arbete. Han delar med sig av vilka knep han använder för att hantera den egna ångesten.
Nadja är konflikträdd och vet inte hur hon ska våga ta en diskussion. John träffar därför sin vän Sam och hör om han har några råd till Nadja för att bli mindre konflikträdd.
En stereotyp som finns om judar är att de är dåliga på sport men bra på kultur. Stereotyper är ju sällan bra, men Nadja – som är kulturintresserad och har noll bollsinne – föredrar den här stereotypen. Men det verkar ha ändrats: majoriteten av Nadjas judiska vänner fördrar sport. John och Nadja funderar över hur hon kan få sina vänner att tycka om kultur, eller hur Nadja kan bli mer sportintresserad. John rådfrågar Leif som är intresserad av både sport och kultur.
Nadja, som är kulturintresserad, är frustrerad över att hennes vänner mest är sportintresserade. Hur ska de få upp ögonen för kultur, eller kan Nadja få igång ett intresse för sport? John rådfrågar Leif som tycker om både sport och kultur – hur Nadja kan göra kultur sexigt igen?
Nadja vill lära sig laga gehackte leber, gefilte fish och andra judiska rätter som hon kan bjuda sina vänner på för att låta mattraditionen leva vidare. Men det blir svårt då flera vänner tycker att många av rätterna är äckliga. Nadja går ner till John och hör vad han tycker att hon ska göra – hur har det gått för honom när han har bjudit sitt barnbarn på lever eller gefilte fish? John träffar Bella som kan massor om judisk matlagning och ger några goda råd till Nadja.
Nadja vill bjuda sin vänner på olika judiska maträtter som gehackte leber och gefilte fish, men flera av hennes vänner tycker att många av rätterna är äckliga. John träffar därför Bella som kan massor om judisk mat och hör hur hon tycker att Nadja ska göra.
Nadja kommer ner till John och börjar direkt att klaga, varpå John säger att hon kvetchar: ett uttryck Nadja aldrig tidigare hört. John berättar vad det innebär att kvetcha, om den judiska sucken och vad Nadja kan göra för att kvetcha lite mindre. John träffar även Jean som anser sig ha en talang för att se problem. Vad betyder kvetchen för honom? Är det bara negativt att kvetcha? Och har han något råd till Nadja för att klaga mindre?
John träffar Jean som anser sig ha en talang för att se problem och hans omgivning upplever att han kvetchar. Vad betyder kvetchen för honom? Är det bara negativt att kvetcha? Och har han något råd till Nadja om hur hon ska klaga mindre?
Nadja upplever att det blir tråkigt och svårt att förklara för någon vad judisk humor är, trots att judisk humor ofta förekommer i populärkulturen. Hon knackar på hos John och hör med honom varför han tror det är så svårt att sätta ord på vad judisk humor är. John känner igen sig i problemet och de reflekterar över ifall det beror på att man måste uppleva humorn för att förstå den. John träffar Ben och frågar honom om det finns något bra sätt att förklara judisk humor på.
John träffar Ben och frågar honom varför det är så svårt och blir så tråkigt när man ska förklara för någon vad judisk humor är. Finns det något bra sätt att förklara den eller behöver man ha upplevt humorn själv för att förstå den?
Nadja funderar över jiddischens framtid. Varken hon eller hennes judiska vänner i samma ålder kan jiddisch. Så varför gör egentligen John och hon det här radioprogrammet? Vilka anledningar finns det att lära sig jiddisch idag? John berättar för Nadja vad jiddisch betyder för honom och varför han tycker det är viktigt att språket lever vidare. John träffar också Tomas Woodski, som inte är jude men ändå har valt att lära sig jiddisch – varför då?
John träffar Tomas Woodski som inte är jude men ändå har valt att lära sig jiddisch. Hur kommer det sig att han ville lära sig just jiddisch och vad betyder språket för honom?
Den här gången är det John som har problem. Han känner sig väldigt oteknisk, vilket ställer till det för honom i vardagen. Nadja, som älskat teknik sedan hon var liten, försöker ta reda på vad det är som gör att John har så svårt att klara av tekniken. John träffar även sin teknik-nördiga vän Ben för att höra vad han tycker att John ska göra för att bli mer teknisk.
Nadja är nästintill utbränd av alla högtider som är med familjen hela tiden och går ned till John för att få hjälp med att inte tappa det på nästa släktmiddag. John berättar för Nadja om ett mindre lyckat pesach-firande mitt under pandemin och de reflekterar tillsammans över vilka knep Nadja kan använda sig av för att klara av högtiderna. John träffar även Isac som ger Nadja några råd och tips på hur hon kan hantera högtiderna bättre.
John ska ge råd till Nadja om hur hon ska överleva alla dessa högtider med släkten. Han träffar därför Isac och frågar honom om han har något tips till Nadja på hur hon ska göra för att klara av högtiderna lite bättre.
Nadja berättar om en kompis som, enligt honom själv, är en klassisk judisk man: neurotisk, hypokondriker och pratar högt och mycket. John och Nadja funderar på vad det innebär att vara en judisk man – går det att bli mindre hypokondrisk och finns det något positivt med den stereotypa bilden av ”den judiske mannen”? John träffar även sin vän Gerry för att höra vad han har att säga om den judiska mannen och om han känner igen sig själv i stereotypen.
John träffar Gerry för att höra vad han har att säga om den judiske mannen: vad innebär det att vara en judisk man, är det en stereotypisk bild och känner Gerry igen sig själv i den bilden?
Nadja har ett kompisgäng som hon brukar hänga med och i gänget har det nu uppstått problem. De är nämligen några personer som har börjat att paxa andra inom gänget och då bestämt att ingen får hångla med den som de har paxat. Nadja går därför ner till John för att få svar på om man verkligen kan hålla på att paxa andra personer? John berättar för Nadja hur det var när han var ung - höll de på och paxade varandra? John träffar sexologen Renée och hör med henne om det är okej att paxa andra.
John försöker hjälpa Nadja att ta reda på om det är okej att paxa andra personer, alltså bestämma att ingen annan av ens vänner får hångla med personen som man har paxat, och han träffar därför sexologen Renée för att höra vad hon tycker om det här och om hon har något råd till Nadja.
Nadja har försökt att vara en bra mensch, men det har bara slutat med att hon har hamnat på polisförhör. Nadja går därför ner till John för att ta reda på om hon har agerat som en mensch eller om hon bara har varit naiv? John och Nadja reflekterar över hur man är en bra mensch - vilka gärningar är egentligen goda? John träffar även sin vän Gerry för att höra vad en bra mensch är enligt honom och om det är viktigt att vara en god människa.
John träffar sin vän Gerry för att få hjälp med vilka råd han ska ge till Nadja som vill vara en bra mensch. Vad innebär det att vara en bra mensch, är det viktigt att vara en god människa och hur mycket mensch ska man egentligen vara?
Nadja berättar för sin icke-judiska pojkvän vad en jiddische mame är, varpå han tycker att Nadja precis har beskrivit sig själv. Nadja går därför ner till John för att undersöka om det här stämmer, är hon en jiddische mame?
För att få svar på om Nadja är en jiddische mame så reflekterar hon och John över vad de faktiskt innebär att vara det - finns de något positivt eller är en jiddische mame endast en stereotypisk bild? John träffar även sin vän Siv som både är mamma och dotter för att höra vad en jiddische mame innebär för henne och om hon har något råd till Nadja.
John har tagit hjälp av sin vän Siv för att kunna ge Nadja svar på om hon är en jiddische mame eller inte. John frågar Siv vad hon anser att en jiddische mame är och de reflekterar över ifall det endast är en stereotypisk bild eller om den faktiskt innehåller en del sanningar.