Varför skulle man inte kunna bli kär och ha roligt tillsammans bara för att man är en bit över 80?
Regina och Roberto i Buenos Aires träffades på nätet. Men inte på nån dejtingsajt utan på en online jiddischkurs under pandemin. De är ett par sen ett år tillbaka nu och reser tillsammans, sjunger tillsammans och har tillsammans startat en ”shmues-krayz”, en samtalsgrupp där likasinnade ”jiddische lib-hobers”, jiddisch-entusiaster, träffas och småsnackar på jiddisch varje onsdag kväll. Knaprandes russin och mandlar - obligatoriska snacke-snacks i sådana sammanhang!
Thomas Lunderquist träffade dem hemma hos Regina.
Ester Szwarc jobbar med att rädda ett kulturarv - det ashkenazisk-judiska, jiddisch. En dag för 32 år sedan blev hennes arbete extra handgripligt.
Den 18 juli 1994 sprängdes det judiska församlings- och kulturcentret AMIA i Buenos Aires i luften. Den mänskliga och materiella förödelsen blev stor - det var det blodigaste terrorattentatet någonsin i Argentinas historia. Men jiddischläraren Ester Szwarc satte sig inte ner och grät - då kan man inte göra någon nytta. Istället organiserade hon 800 ungdomar och räddade så tusentals böcker, konstverk och andra saker ur rasmassorna.
Lucas Fiszman växte upp i en sekulär, ateistisk judisk familj i Buenos Aires. Han har inte blivit bar mitzva och känner inget starkt band till Israel.
Lucas berättar att judarna i Buenos Aires vid mitten av förra seklet delade upp sig i antingen sionister eller kommunister och socialister. Själv ansluter han sig till den senare gruppen - men är inte antisionist för det.
Att återuppfinna traditionen är bästa sättet att hålla den levande. Det mottot arbetar Casa do povo, det judiska Folkets hus i São Paulo utifrån.
I den andan har Caio Lescher, curator i huset, producerat ett album, Shammes, tillsammans med Hugueta Sendaczs jiddischkör och ett antal nutida konstnärer, bland andra israeliska Yael Bartana.
Här presenterar Caio Lescher albumet och Yael Bartana sitt bidrag till det.
Producent: Thomas Lunderquist
Casa do Povo betyder Folkets hus, folks-hoyz på jiddisch. Ett sådant byggdes efter andra världskriget invandrarstadsdelen Bom Retiro i São Paulo.
Då bodde många judar där, och huset var ett initiativ av olika judiska vänsterorganisationer.
Efter årtionden av förfall har en fransk kulturproducent och eldsjäl blåst nytt liv i bygget och fyllt Folkets hus med nytt ”husets folk” i form av olika progressiva rörelser, konstnärsgrupper och grannskapsinitiativ.
Benjamin Seroussi presenterar sitt Casa do Povo för programmets producent Thomas Lunderquist.
Det finns så många vackra visor och viktig kultur på jiddisch som måste traderas till de nya generationerna, säger Hugueta Sendacz om varför hennes kör bara sjunger på jiddisch.
Hugueta kom som ettåring för nittionio år sedan med sina föräldrar från Łodz i Polen till den då judiska stadsdelen Bom Retiro i São Paulo. Det var jiddisch som gällde i hemmet när hon var liten, och det är fortfarande jiddisch som gäller i kören hon leder, med repetitioner varje måndag i det judiska Folkets hus i Bom Retiro, Casa do Povo på portugisiska, Folks-hoyz på jiddisch. Vi hör också Caio Lescher, som jobbar i Casa do Povo.
Producent: Thomas Lunderquist
Diego Schulman har inte som de flesta av oss en eller kanske två tillhörigheter. Som svensk jude boende i Sydamerika har han tre.
Hans språk är svenska, spanska och jiddisch, och för honom har ”jiddishkajt”, en jiddisch judiskhet, en särskild plats i hans hjärta. Den ligger inte långt från argentinsk melankoli och nostalgi så som den uttrycks i tango.
Diego har börjat skriva dikter på jiddisch, och vi ska få höra en av dem, A Shir Far Majn Shtetl, En lovsång till min shtetl, som bygger på en klassisk argentinsk tango, Nocturno A Mi Barrio av Aníbal Troilo, känd som Pichuco.
Producent: Thomas Lunderquist
Som Atlanten på Sydamerikas stränder har europeiska migranter kommit i vågor till Sydamerika. Bland dem östeuropeiska judar som talade jiddisch.
Sonia Kramers föräldrar var två av dem, och liksom vinden sprider sanden på Copacabana nedanför hennes våning, ser hon som sin uppgift att sprida jiddischen till nya generationer.
I årets 12 program rapporterar producenten Thomas Lunderquist från Rio de Janeiro, São Paulo och Buenos Aires, där jiddisch fortfarande lever.
Ett sätt att hålla liv i jiddisch är att läsa böcker på språket. Det gör Jim Yisroel Feldman i en läsecirkel som han startade för 18 år sedan.
Just nu läser de Urke Nachalniks memoarbok Mayn lebensveg - Fun der yeshive un tfise biz tsu der literatur; Min livsväg - från torahskolan och fängelset till litteraturen från 1938. En spännande berättelse om en ung pojkes väg från jeshivan via fängelset till att bli en uppburen författare.
Producent: Thomas Lunderquist
Arianne gillar mest att sjunga teatervisor. Som kantor i Adas Israel i Washington DC får hon utlopp för det också, bland alla andra göromål som en kantor i en stor judisk församling har.
Arbetet liknar rabbinens, och hon är med i församlingsmedlemmarnas alla stora livshändelser, från födelse till död. Hon undervisar små och stora barn men också vuxna, hon håller i två körer, en för barn och en för vuxna, och båda sjunger ibland på jiddisch. För ända sedan kantor Arianne, eller Chanele di chaznte som hon kallar sig på jiddisch, ända sedan hon var liten har hon älskat jiddischvisor. Och när hon utbildade sig till kantor i New York fick hon också gå med i jiddischteatergruppen Folksbiene i staden, och där lärde hon sig det ashkenaziska språket medan hon sjöng och skådespelade i föreställningarna.
Producent: Thomas Lunderquist
När den brittisk-judiske stridspiloten Sydney Cohen och hans tvåmanna-besättning var ute på uppdrag i sitt Swordfish-flygplan tvangs de nödlanda på den italienska fiendens ö Lampedusa.
Jiddisch har funnits länge i Sverige, också ute på landet. Gerd Juvin lärde sig förstå språket som barn på 1950-talet i Hälsingland, genom att lyssna på sin morfar Simon, gårdfarihandlare.
Jiddisch far alle är ett kulturprogram om, och delvis på, jiddisch. Att även svensk litteratur ingår i jiddischkulturen såg en Mordechai Forlerer till.
Tina Hildesjö Persson bor i skogen i Halland. Eftersom hon inte har så många jiddischtalande i sin närmaste omgivning skriver hon istället på språket, för att ändå kunna använda det.
Under medeltiden och ända fram till artonhundratalet levde i judiska samhällen i Europa något slags karnevalistiskt skådespel. En gång om året på helgen purim uppförde man purimshpil.
Femton personer som lärt sig jiddisch som andraspråk har fått skriva texter - berättelser och dikter - som samlats i en bok utgiven av Peter David och Jean Hessel: ”Nya ord med gamla bokstäver”.
När Binyumen och hans syskon var små fick de böta en penny varje gång de sa något på engelska i hemmet. I New York. Kanske är det pappa Mordkhes stränghet som gjort deras jiddisch flytande än idag.
Teater på jiddisch är ett relativt nytt fenomen. Den första föreställningen ägde rum den 6 oktober 1876 i Rumänien. Bara fyrtio år senare grundades ett jiddischteatersällskap i Stockholm.
Nya testamentet på jiddisch? Det låter konstigt, och översättaren Chaim Einspruch intresserade Mikhl Yashinsky i den grad att han skrev en pjäs om honom och hans projekt. På jiddisch, naturligtvis.
”Som vuxen är det ju sällan som någon sjunger för en när man ska sova, så då får man göra det själv”, konstaterade Channa Riedel och skrev Vaggvisa till mig själv.
Yonatan Alman bestämde sig för 18 månader sen för att lära sig jiddisch. Nu är han inkallad i israeliska armén, och postar nästan dagligen små videohälsningar från fronten - på jiddisch.
Jowita Pańczyk är doktorand i jiddisch vid Tel Avivs universitet, och ska skriva om Di goldene keyt, Guldkedjan, som var en tidskrift för jiddischfilosofi 1949-1995.
”Der indeks tsu der jiddischer periodik” heter jiddischtidskrifts-registret som är ett av Eliezer Niborskis olika uppdrag för att ”låta jiddischkulturens hjul snurra vidare”.
Lea Kalisch föddes hundra år för sent. Den schweizisk-amerikanska sångaren, låtskrivaren, skådespelaren med mera har en nostalgisk längtan efter en svunnen shtetl-tid,
”Ack, under himmeln ligger staden Buenos Aires, där det inte finns någon gud!” Så klagas i en visa från början av 1900-talet, då judisk trafficking till Sydamerika var en vanlig företeelse.
Lorin Sklamberg är mannen med den personliga rösten i, och en av grundarna av, New York-klezmerbandet The Klezmatics. Här berättar han lite om sig själv och om bandets tillkomst och stil.
Judarna som kom till Helsingfors runt förra sekelskiftet lärde sig oftare svenska än finska. Deras brytning och det mischmasch som uppstod av svenska och jiddisch parodierades gärna.
Poeten och visförfattaren Mordechai, Mordche, Gebirtig ligger bakom flera sånger i jiddischens standardrepertoar. Själv framlevde han sitt liv i Krakows fattiga judiska kvarter.
Den australiensiske författaren och berättaren Arnold Zable blev tillfrågad om han ville delta i programmet på den judiska kulturfestivalen i Krakow i somras, och funderade över vad han kunde tala om.
Det är en märklig känsla att röra sig i Kazimierz, den gamla judiska stadsdelen i Kraków. Spåren av de 65 000 judar som bodde i Kraków före kriget är överallt, men nästan inga judar finns kvar.
Singer skrev sina berättelser på jiddisch, men oftast publicerades de bara som följetonger i jiddischtidningar och tidskrifter, som amerikanska Forverts, The Forward. Så även Sonim. Tills nu!
Irena Klepfisz första språk var polska. Hon föddes i Warszawa-ghettot mitt under brinnande världskrig. Hennes andra språk var svenska: Hon bodde med sin mor i Sverige under tre år efter kriget.
Lider mit glider - Sånger med armar och ben - kallas ett sång- och rörelseprogram framtaget för att lärare och pedagoger, föräldrar och mor- och farföräldrar ska kunna överföra ett kulturellt arv också till små barn.
”Det kan leda till blandad dans”. Så lyder poängen i vitsen som Sonia Gollance berättar i dagens program, och så heter också hennes bok: ”It could lead to mixed dancing”.
Salomea Perl (1869-1916) skrev om fattigt judiskt liv i Polen runt förra sekelskiftet. Hennes sju bevarade noveller är osentimentala redogörelser av en tid när kvinnans öde avgjordes av äktenskapet.
”När jag växte upp hade jag ingen anledning att tvivla på den inrättade ordningen”, säger berättaren i en av Blume Lempels noveller från 1986, som översattes från jiddisch till engelska 2016.
Lille katt på jiddisch - varför inte? Georg Riedel gillade Sarah Schulmans barnbok Dos Nisele - Nöten, och nu håller de på att skapa nya och gamla barnvisor på jiddisch.
”Jiddisch är som tyska fast med humor” hävdar Tom Shulevitz, jiddischtalande göteborgare. Och han anser det finnas ett sätt att skoja med varandra som förenar Göteborg och jiddisch.
Det är nästan omöjligt att översätta från svenska till jiddisch så att alla nyanser blir rätt, påstår översättaren Staffan Böös. Fast med Bengt Pohjanens naturlyrik på meänkieli är det enkelt.
En socialistisk rörelse med jiddisch i fokus? Den var stor i Jiddischland före andra världskriget och återuppstod ur askan efteråt, runtom i världen. Håkan Blomqvist berättar.
Det finns många sätt att tillförsäkra ett språks fortlevnad. Språkvårdaren och litteraturmänniskan Jean Hessel skulle bara behöva peta in några nya ord här och där, sa man.
Paula Grossman arbetade som svenskalärare för SFI-studenter, mest flyktingar, när jiddisch blev ett nationellt minoritetsspråk år 2000 och seminarierna i Stockholm drog igång.
Lea Gleitman var femton år när andra världskriget bröt ut, och hon överlevde både tvångsarbetsläger, koncentrationsläger och dödsmarsch innan hon kom till Sverige och Malmö 1946.
Som många av dagens svenska jiddischtalande hörde Isak Pilstorp, vars ”jiddische nomen” är Jitzchak Joel, språket talas av föräldragenerationen som kom till Sverige med Vita bussarna efter kriget.
För Fredrik Sieradzki är jiddisch främst vitsar och musik, och på frågan om han har några några favoriter gillar han att travestera USA:s avgående president Donald Trump: There’s a lot of them!”.
Arun Viswanath tillhör den berömda jiddischfamiljen Schaechter i New York. När han gifte sig sa hans fru att om han menar allvar med att förmedla sin familjs språk också till kommande generationer...
När hiphopartisten med artistnamnet Socalled letade samplingar i gamla inspelningar med jiddischmusik blev han så förtjust i musiken att han ville sjunga den som den var.
Nätet begränsar och frigör samtidigt. Om deltagarna i till exempel en digital åminnelsedag över en berömd författare som Sholem Aleichem ser varandra ganska kornigt och platt,
En liten pojke sitter i cheder, religionsskolan, och studerar de torra, uråldriga judiska skrifterna och dess uttolkningar. Men en dag föder familjens ko en kalv, och pojkens sinnlighet väcks.
New York är lite av ”Jiddischlands” huvudstad i världen, med en ovanligt hög densitet jiddischtalande, allt från ultraortodoxa till supersekulära judar.
Jacques Grober var son till överlevande från Förintelsen. Med hjälp av egna, nyskrivna jiddischsånger sökte han det andliga arv som hans föräldrar hade förlorat.
Sedan han väl hittat fram till jiddischbiblioteket i Nya centrala busstationen i Tel Aviv, dröjer sig Thomas Lunderquist kvar för att höra mer om Mendy Cahans livsverk.
Yung Yiddish Tel Aviv ligger gömt i ett hörn på femte våningen i gigantiska busstationen i Tel Aviv. Det tar Thomas Lunderquist nästan hela programmet bara att hitta dit.
Urn-Leyb, Eller Allen Lewis, Rickman är jiddisch-skådespelare i New York, kanske mest känd för den gåtfulla öppningsscenen med sin fru i bröderna Coen-filmen A Serious Man.
I Israel bor en hel del jiddischtalande, även om det knappast är ett språk som talas på gatan. Men Yiddishpiel-teatern kämpar vidare med flera nya produktioner varje år, och turnerar runtom i landet.
I Sankt Petersburg är husfasaderna färggranna för att kompensera för mörkret, kylan och den gråa himmeln, noterar stadens jiddischpoet Isroel Nekrasov.
Judiska kulturföreningen 1945 i Malmö bildades av överlevande efter andra världskriget. Nyligen arrangerade de en konsert med Ida & Louise - eller åtminstone med Ida.
I förra veckans upplaga av Jiddisch far alle fick vi stifta bekantskap med Fania Brantsovskaya, 96 år i Vilnius, Litauen. Här fortsätter hon att berätta om sina upplevelser i och utanför Vilnes ghetto.
Pensionering är inte aktuellt för Fania Brantsovskaya, 96 år i Vilnius, Litauen. Hon har fullt upp att tala för alla de som inte kan berätta om vad som hände under andra världskriget.
Anna Margolin hette egentligen Rosa Lebensboym. Sextiosex år efter sin död är hon för första gången aktuell på svenska med diktsamlingen Detta är natten.
Avrom Sutzkever (1913-2010) tillbringade några av sina första levnadsår i Sibirien, och han sa själv att det var dess dramatiska, snöiga vidder som gjorde honom till poet.
Den amerikanska musikalen Spelman på taket spelar för fullt på Malmö Opera, för tredje gången sen den skrevs 1964. Först spelade Cornelis Vreeswijk Tevje, sedan Jan Malmsjö och nu Philip Zandén.
Jiddischen blomstrade i Paris efter andra världskriget. Många judiska flyktingar startade tidskrifter, öppnade kulturcentra och bibliotek och spelade teater och musik på sitt "mameloshn", modersmål.
En idé om ett nytt samhälle baserat på Marx, kibbutzen och delningskulturen - och klezmerjazzrockbandet Autoryno. Lise Amiel Gutmann får höra mycket som programledare i två olika judiska radiokanaler.
Jean Hessel är en helt vanlig kille från Östersund som av någon anledning fick veta att det finns en folkgrupp som heter judar, och att de har ett gammalt traditionellt språk som kallas jiddisch.
Gennady Estraikh är uppvuxen i en del av dåvarande Sovjetunionen, nu Ukraina, som före andra världskriget var ett judiskt ”nationellt distrikt”. Jiddisch var språket som talades hemma.
I staden Wrocław i sydvästra Polen ligger Polens största synagoga, Den vita storken, som fått sitt namn efter ett värdshus som låg där innan synagogan byggdes.
Den amerikanske jiddischskådespelaren och teatermannen Shane Baker gästade nyligen Paris, och framförde Samuel Becketts I väntan på Godot i egen översättning till jiddisch, Vartn af Godo.
Susanne Sznajderman-Rytz växte upp i en unik jiddischtalande miljö i Borås, dit två-tretusen överlevande judar från framför allt Polen kom efter andra världskriget.
När Texas-skådisen Shane Baker kom till New York som ung, upptäckte han att jiddischteatern nästan helt kontrollerades av judarna. Han bestämde sig för att lära sig språket.
Den amerikanska jiddischprofessorn Miriam Isaacs har tillbringat hösten som gästprofessor i Lund. Här berättar hon för Thomas Lunderquist om sin forskning.
Louisa Lyne berättar för Thomas Lunderquist om sin passion för att förmedla judisk kultur genom att sjunga jiddischsånger med sitt band Louisa Lyne & di Yiddishe Kapelye.
